OBS: Detta är utgåva 2015.4. Sidan är avslutad 2023.
Vem som ska lämna en mervärdesskattedeklaration framgår av 26 kap. 2 § SFL. Den som är skattskyldig för mervärdesskatt eller har rätt till återbetalning av sådan skatt ska lämna en mervärdesskattedeklaration. I denna redovisar den deklarationsskyldige sin mervärdesskatt. Vanligtvis är det den deklarationsskyldige själv som ska lämna deklarationen. Det finns dock ett antal undantag då det i stället är någon annan som ska lämna deklarationen.
Den som är skattskyldig enligt ML ska lämna en mervärdesskattedeklaration (26 kap. 2 § 2 SFL).
Ett handelsbolag är ett mervärdesskatterättsligt subjekt. Om handelsbolaget är skattskyldigt enligt ML är bolaget skyldigt att lämna en mervärdesskattedeklaration. Motsvarande gäller kommanditbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG).
En mervärdesskattedeklaration ska också lämnas av den som ska registreras enligt 7 kap. 1 § första stycket 4, 5 eller 6 SFL (26 kap. 2 § 3 SFL).
Det rör sig om
Genom hänvisningen till bestämmelserna om registrering anges att vissa beskattningsbara personer som inte är skattskyldiga för mervärdesskatt ska lämna en mervärdesskattedeklaration. Det rör sig om beskattningsbara personer som har rätt till återbetalning av mervärdesskatt. De ska ansöka om återbetalning i en mervärdesskattedeklaration. Det rör sig också om beskattningsbara personer som gör sådana unionsinterna förvärv som är undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 30 d § ML. Förvärvet ska redovisas i en mervärdesskattedeklaration.
Den som är skyldig att jämka ingående mervärdesskatt enligt 8 a kap. eller 9 kap. 9–13 §§ ML ska lämna en mervärdesskattedeklaration (26 kap. 2 § 4 SFL). Denne är inte alltid skattskyldig för mervärdesskatt. Eftersom jämkningen ska redovisas i en mervärdesskattedeklaration anges därför särskilt i 26 kap. 2 § 4 SFL att den som ska jämka ingående mervärdesskatt ska lämna en mervärdesskattedeklaration. Läs även om vem som ska registreras.
Vanligtvis är det den skattskyldige själv som ska lämna mervärdesskattedeklaration. Det finns dock ett antal undantag då det i stället är en för skatteförfarandet särskild företrädare som ska lämna mervärdesskattedeklaration, nämligen representant för ett enkelt bolag och ett partrederi samt huvudman för en mervärdesskattegrupp. Dessa företrädares skyldighet att lämna mervärdesskattedeklaration för huvudmannen framgår av bestämmelserna i 5 kap. 2 och 3 §§ SFL. Läs mer om representant respektive grupphuvudman i Handledning för skatteförfarandet 2012, avsnitten 5.3 och 4.
Den som lämnar en elektronisk mervärdeskattedeklaration kan anlita ett deklarationsombud. Deklarationsombudet får endast lämna en elektronisk mervärdesskattedeklaration för sin huvudmans räkning.
Den som är ombud för en utländsk beskattningsbar person ska lämna mervärdesskattedeklaration för den personens räkning. Ombudets skyldighet att lämna sådan deklaration framgår av 6 kap. 2 § SFL.
Den som är skyldig att lämna en mervärdeskattedeklaration ska med ett undantag fullgöra deklarationsskyldigheten genom att lämna en mervärdesskattedeklaration för varje redovisningsperiod enligt 26 kap. 5 § SFL. Undantaget avser den som i stället ska lämna en särskild mervärdesskattedeklaration.
En mervärdesskattedeklaration ska alltså lämnas för varje redovisningsperiod. Någon möjlighet att ersätta deklarationen med en skriftlig upplysning finns inte. Detta innebär att en mervärdesskattedeklaration alltid måste lämnas oavsett om verksamhet har bedrivits under perioden eller inte, d.v.s. även om skatten att redovisa är noll kronor. Se prop. 1996/97:100 s. 569 och prop. 2010/11:165 s. 788.
Motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 250.1 och 252 i mervärdesskattedirektivet.
En skattedeklaration ska lämnas på ett fastställt formulär (38 kap. 1 § 3 SFL). Det är Skatteverket som fastställer formulär till de blanketter som behövs för tillämpningen av skatteförfarandelagen och dessa ska tillhandahållas kostnadsfritt (22 kap. 3 § SFF). Det av Skatteverket fastställda formuläret för mervärdeskattedeklarationen är också en föreskrift om vilka uppgifter som ska lämnas. Beslutet om formulär innefattar inte bara de uppgifter som ska lämnas utan också t.ex. färg, format och papperskvalitet på deklarationen. Deklarationsblanketter med vissa förtryckta uppgifter såsom den deklarationsskyldiges namn, adress och organisationsnummer samt registreringsnummer för mervärdesskatt skickas ut till dem som är registrerade.
Mervärdesskattedeklarationen ska vara undertecknad av den deklarationsskyldige eller behörig ställföreträdare. Om uppgifterna lämnas elektroniskt får deklarationen undertecknas av ett deklarationsombud. Även ombud för en utländsk beskattningsbar person och dödsbodelägare som är ombud för dödsboet får underteckna deklarationen (38 kap. 2–3 §§ SFL).
Bestämmelserna om mervärdesskattedeklarationen är teknikneutrala. Detta innebär att den kan lämnas antingen på en pappersblankett eller elektroniskt. Kraven på fastställt formulär och underskrift utgör alltså inga hinder för att lämna mervärdesskattedeklarationen elektroniskt.
Om det finns särskilda skäl får Skatteverket besluta att en viss verksamhet ska redovisas för sig (26 kap. 39 § SFL). Normalt ska endast en redovisning d.v.s. en mervärdesskattedeklaration lämnas för samtliga verksamheter som bedrivs av den deklarationsskyldige. Av kontrollskäl är det viktigt att Skatteverket har möjlighet att, i vissa fall när särskilda omständigheter talar för det, kräva in en separat redovisning för en viss verksamhet (prop. 1996/97:100 s. 575).
Skatteverket har beslutat att en av delägarna i ett enkelt bolag eller ett partrederi får svara för redovisning och betalning av skatten. I sådana fall beslutar Skatteverket att det enkla bolagets/partrederiets verksamhet ska redovisas för sig och inte tillsammans med annan verksamhet som delägaren bedriver.
Om en mervärdesskattedeklaration inte lämnas får Skatteverket enligt 37 kap. 2 § SFL förelägga den deklarationsskyldige att lämna deklarationen. Bestämmelsen omfattar dels den som t.ex. låtit bli att lämna deklaration, dels den som lämnat deklaration eller lämnat uppgifter på annat sätt, men som har utelämnat en uppgift som denne är skyldig att lämna (prop. 2010/11:165 s. 848).
Skatteverket har även rätt att förelägga den, som inte är skyldig att lämna skattedeklaration att lämna en sådan deklaration (37 kap. 4 § SFL). Genom denna bestämmelse ges Skatteverket möjlighet att förelägga en person att lämna mervärdesskattedeklaration även i de fall då det inte är känt om denne är skattskyldig eller inte.
En revisor ska anmärka om ett bolag eller ett företag inte lämnar mervärdesskattedeklaration, 9 kap. 34 § ABL och 30 § revisionslagen (1999:1079). I ett sådant fall ska en kopia av revisionsberättelsen också sändas till Skatteverket (9 kap. 37 § ABL och 32 a § revisionslagen (1999:1079).
I 26 kap. 18 § SFL regleras vilka uppgifter som ska finnas med i samtliga skattedeklarationer. Kravet på identifikationsuppgifter specificeras i 6 kap. 1 § första stycket SFF. I 26 kap 21 § SFL och 6 kap. 1 § SFF regleras vilka uppgifter därutöver som en mervärdesskattedeklaration ska innehålla. Bestämmelserna har sin motsvarighet i artiklarna 250 och 251 i mervärdesskattedirektivet.
En mervärdesskattedeklaration ska alltid innehålla följande:
En mervärdesskattedeklaration som ska lämnas av en grupphuvudman ska innehålla uppgifter för hela gruppen (26 kap. 21 § andra stycket SFL).
Utgående skatt som avser sådana unionsinterna förvärv som anges i 1 kap. 1 § första stycket 2 ML ska redovisas särskilt i en mervärdesskattedeklaration (6 kap. 5 § SFF). En sådan särredovisning krävs enligt artikel 251 i mervärdesskattedirektivet. Jämför prop. 1994/95:57 s. 87 och 197. Förutom de ovan angivna uppgifterna har Skatteverket i det fastställda formuläret för mervärdesskattedeklarationen föreskrivit att ytterligare uppgifter om mervärdesskatt ska lämnas i en mervärdesskattedeklaration (jfr 6 kap. 1 § fjärde stycket SFF).
Hur utgående och ingående mervärdesskatt ska redovisas framgår av 13 kap. ML.
Belopp som avser skatt eller avgift enligt SFL ska anges i hela krontal så att örestal faller bort (22 kap. 1 § SFF). När det gäller redovisning i mervärdesskattedeklarationen gäller alltså inte lagen (1970:1029) om avrundning av vissa öresbelopp. Detta innebär att de belopp som ska redovisas i en sådan deklaration ska anges i hela krontal.
Uppgifter om belopp som ska lämnas enligt SFL och SFF ska, om inte annat föreskrivs, anges i svenska kronor (22 kap. 2 § SFF). Detta innebär att de belopp som ska redovisas i en mervärdesskattedeklaration ska anges i svenska kronor. Detta gäller oavsett vilken redovisningsvaluta företaget tillämpar. Den som har euro som redovisningsvaluta och fakturerar i euro ska därför räkna om mervärdesskatten till svenska kronor för att få fram uppgifterna för mervärdesskattedeklarationen. Omräkningen görs enligt 15 och 16 §§ lag (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin redovisning i euro, m.m.