Arbetsredskap

När är förmåner av varor och tjänster skattefria?

En förmån av en vara eller en tjänst, som en anställd får av arbetsgivaren, ska inte tas upp som intäkt om varan eller tjänsten

• är av väsentlig betydelse för att denne ska kunna utföra sina arbetsuppgifter
• är av begränsat värde för den anställde
• inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen (11 kap. 8 § IL).

Bestämmelsen gäller alla typer av varor och tjänster som arbetsgivaren tillhandahåller den anställde som arbetsredskap. För att bestämmelsen ska gälla krävs att arbetsgivaren gör en individuell bedömning av den anställdes behov av utrustningen för arbetet.

Frågan om skattefrihet ska bedömas med hänsyn till de särskilda förhållanden som föreligger i det enskilda fallet (SkU 1994/95:25 s. 18).

Väsentlig betydelse

Varan eller tjänsten ska vara av väsentlig betydelse för arbetet. Enligt förarbetena bör det krävas att betydelsen är påtaglig utan att varan och tjänsten behöver vara direkt nödvändig för arbetets utförande. Det ska vara fråga om arbetsuppgifter som den anställde redan har och inte vad han eller hon i en obestämd framtid kan tänkas komma att ha (prop. 1994/95:182 s. 44).

Skattefriheten gäller endast när arbetsgivaren direkt betalar den aktuella utrustningen eller tjänsten, eftersom arbetsgivaren redan då bör ha klart för sig om utrustningen har väsentlig betydelse för den anställdes arbete. Bestämmelsen kan alltså inte tillämpas om arbetsgivaren ger ut en kostnadsersättning till den anställde för utrustning som han redan har. Det innebär att regeln inte är tillämplig om arbetsgivaren hyr ut utrustningen till den anställde eller låter äganderätten övergå till den anställde (prop. 1994/95:182 s. 40).

Begränsat värde

Den förmån som den anställde får genom att kunna använda arbetsredskapet också privat ska vara av begränsat värde. Någon absolut beloppsgräns för vad som är begränsat värde finns inte. Flera faktorer bör vägas in vid bedömningen som t.ex. förmånens faktiska värde och om den innebär en faktisk inbesparing i en anställds normala privata levnadskostnader (prop. 1994/95:182 s. 44).

Svår att särskilja

Förmånen ska inte utan svårighet kunna särskiljas från nyttan i anställningen. Med detta avses att det är själva förmånen som sådan eller värdet av den som inte kan särskiljas. Förmånen måste vara en närmast ”ofrånkomlig biförmån” (prop. 1994/95:182 s. 40 och 44).

Exempel på bedömning av några förmåner

Här ges några exempel på bedömningar av förmåner såsom tidningar, telefon och elektronisk utrustning.

Tidningar

Skatterättsnämnden fann att en fri prenumeration på tidningen Dagens Medicin inte var skattepliktig för en anställd sjuksköterska, där tidningen skickades hem till hennes bostad. På fråga om kostnaden för prenumeration på Dagens Medicin var avdragsgill om hon i stället med egna pengar betalade prenumerationen blev svaret nej. Förhandsbeskedet överklagades vad gällde avdragsfrågan och fastställdes av Högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 1998 not. 144).

Högsta förvaltningsdomstolen fann i ett mål gällande en chefredaktör för en dagstidning att fria dagstidningar som delades ut i bostaden var skattefria för honom. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen måste en arbetsgivare i ett dagstidningsföretag i regel anses ha ett starkt intresse av att en chefsredaktör och anställda med journalistiska arbetstuppgifter tar del av det som skrivs i branschen (RÅ 2004 ref. 101).

Skatteverket anser att till personer som har journalistiska arbetsuppgifter ska räknas personer som arbetar som journalister, fotografer, grafisk personal samt personal tillhörande ledningsgruppen.

Dator

Ett exempel där värdet av en förmån är svår att särskilja från varans eller tjänstens nytta i anställningen är när en persondator som arbetsgivaren äger, som bedömts vara av väsentlig betydelse för arbetet, också används privat (prop. 1994/95:182 s. 44).

Betalkort

Betalkort har ansetts vara skattefria när de tillhandahållits anställda som på grund av tjänsteresor hade behov av att kunna göra reseutlägg för arbetsgivarens räkning (RÅ 2002 ref. 109).

Bredbandsuppkoppling

I ett inte överklagat förhandsbesked har installation av bredbandsuppkoppling i bostaden bedömts vara en sådan förmån av begränsat värde som är skattefri för anställda för vilka uppkopplingen är av väsentlig betydelse för deras arbete. De anställda hade bl.a. behov av att kunna ta direktkontakt med huvudkontoret i USA, vilket på grund av tidsskillnaden måste ske kvällstid från bostaden (SRN 2003-06-30).

Terminalglasögon

Terminalglasögon som en arbetsgivare tillhandahåller en anställd, som behöver sådana för sitt arbete vid bildskärm, bör anses som en skattefri förmån. Detsamma gäller synundersökning för terminalglasögon.

Telefon

Privata telefonsamtal från ett telefonabonnemang som arbetsgivaren står för, kan som regel särskiljas från tjänstesamtalen genom t.ex. en specificerad telefonräkning. I sådant fall ska en beskattning ske på vanligt sätt för förmånen av privatsamtal (prop. 1994/95:182 s. 44).

Elektronisk utrustning

Skatteverket anser att privat användning av elektronisk utrustning eller abonnemang mot fast avgift, som sker på ordinarie arbetsplats i arbetsgivarens lokaler, inte är en skattepliktig förmån.

Med elektronisk utrustning avses i detta sammanhang mobiltelefon, dator, läsplatta, och router. Med abonnemang mot fast avgift avses mobil telefoni, sms, mms, och surf eller datatrafik. Med ordinarie arbetsplats avses de platser där den anställde normalt utför sina arbetsuppgifter.

Om det är av väsentlig betydelse för att den anställde ska kunna utföra sina arbetsuppgifter att han eller hon har tillgång till elektronisk utrustning eller abonnemang mot fast avgift utanför den ordinarie arbetsplatsen är privat användning av utrustningen inte en skattepliktig förmån för den anställde.

I de fall arbetsgivaren tillhandahåller en anställd flera slags tekniska utrustningar eller abonnemang mot fast avgift ska det för varje del göras en separat bedömning om utrustningen eller abonnemanget är av väsentlig betydelse för arbetets utförande. Den skattemässiga bedömningen påverkas inte av vilken standard den tekniska utrustningen har så länge utrustningen eller abonnemanget är av väsentlig betydelse för att den anställde ska kunna utföra sina arbetsuppgifter.

Om en anställd får ta med sig elektronisk utrustning med abonnemang mot fast avgift utanför den ordinarie arbetsplatsen utan att det är av väsentlig betydelse för att den anställde ska kunna utföra sina arbetsuppgifter uppkommer en skattepliktig förmån. Förmånen ska värderas till belopp motsvarande vad det skulle kosta om den anställde själv skaffat utrustningen eller tecknat abonnemanget. För att förmånsbeskattning inte ska bli aktuell i sådana här fall ska det av avtal eller annan dokumentation framgå att utrustningen inte får användas för privat bruk.

Om den fasta avgiften för abonnemanget inte omfattar privata tjänster och dessa faktureras separat är detta en skattepliktig förmån om arbetgivaren betalar dessa tjänster. Detta gäller oavsett om användandet har skett på eller utanför den ordinarie arbetsplatsen och oavsett om det är av väsentlig betydelse för den anställde att ha tillgång till utrustningen eller abonnemanget.