Här får du veta hur beskattning av syntetiska optioner ska ske.
En syntetisk option är en konstruerad option. Ett incitamentsprogram som baseras på syntetiska optioner är en anställningsförmån som innebär en rätt att få ett på visst sätt beräknat kontantbelopp som betalas ut tidigast efter en bestämd kvalifikationstid, en så kallad kan-tidpunkt. Avtalen kan i vissa fall innehålla flera optioner med olika kan-tidpunkter.
En syntetisk option kan antingen utgöra ett värdepapper eller en personaloption.
Ett exempel på en syntetisk option som klassificeras som en personaloption är de amerikanska Stock Appreciation Rights (SARs) som kombineras med en personaloption vilket innebär att innehavaren får välja mellan en kontantersättning eller ett värdepapper (tandem SARs). En SAR kan även ges ut ensamt (stand alone SAR) och utgör då varken värdepapper eller personaloption.
Högsta förvaltningsdomstolen har i flera fall prövat hur syntetiska optioner ska beskattas. I ett fall köpte en anställd syntetiska optioner. För optionerna betalade den anställde en viss ersättning, en premie. Den anställde hade vissa möjligheter att överlåta rättigheterna. Högsta förvaltningsdomstolen kom fram till att en förverkligad värdeförändring av optionen skulle beskattas i inkomstslaget kapital. Den anställde hade köpt en option med karaktär av värdepapper. Någon förmånsbeskattning i inkomstslaget tjänst vid köpet blev inte aktuell, eftersom den anställde enligt förutsättningarna för förhandsbeskedet betalat en ersättning som motsvarade optionens marknadsvärde (RÅ 1997 ref. 71).
Kammarrätten i Stockholm har den 21 november 2013 i ett stort antal mål (mål nr 4501-12, 4502-12, 4503-12, 4504-12, 4505-12, 4511-12 och 4515-12) ansett att syntetiska optionerna i vissa fall kan utgöra värdepapper och i andra fall inte, beroende på hur villkoren i optionsavtalet är utformade. I aktuella rättsfall var optionerna fritt överlåtbara men kammarrätten ansåg att i de fall utfärdaren hade rätt att återköpa optionerna om den anställde slutade sin anställning så utgjorde hembudet en sådan betydande koppling till anställningen att optionerna inte kunde anses vara värdepapper (se mål nr 4511-12). Målnr 4505-12 överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen men prövningstillstånd meddelades inte.
En variant av syntetisk option innebär att det finns en valmöjlighet mellan förvärv av värdepapper och kontantavräkning. I dessa fall framgår det av villkoren vem som har rätt att bestämma om optionerna ska medföra leverans av underliggande aktier eller resultera i en kontantavräkning. Vem som har valmöjligheten avgör vid vilken tidpunkt och på vilket sätt beskattning ska ske. Om optionen enligt villkoren är en personaloption och det är den anställde som kan välja mellan värdepapper och kontanter sker beskattning enligt personaloptionsregel (10 kap 11 § andra stycket IL). Den anställde har då en absolut rätt att få värdepapper. Om det däremot är arbetsgivaren som ensidigt har rätten att välja ska beskattning ske enligt kontantprincipen när optionen kan utnyttjas (10 kap. 8 § IL). Detta under förutsättning att optionen utgör en personalotion. Det avgörande för beskattningstidpunkten, om optionen utgör en personaloption, är vem som har valmöjligheten (RÅ 2003 not. 41).
När det gäller syntetiska optioner, som inte utgör värdepapper, och som endast leder till att innehavaren erhåller ett kontantbelopp är personaloptionsregeln inte tillämplig. Detta eftersom optionerna inte ger någon rätt att få ett värdepapper vid utnyttjandet. Beskattning bör i stället ske enligt huvudregeln vid kan-tidpunkten (RÅ 1994 not. 41 och RÅ 1994 not. 733). Beskattningstidpunkten för syntetiska optioner som inte utgör värdepapper ska i vissa fall ske i två steg, vid kan-tidpunkten och vid utnyttjandet för mellanskillnaden mellan det kontantbelopp som betalas ut och det tidigare beskattade beloppet. Detta gäller exempelvis för SARs.
Läs även om beskattningstidpunkten för syntetiska optioner.