Sidan ger en översikt av hur ekonomiska föreningar beskattas.
En registrerad ekonomisk förening är en juridisk person och ett eget skattesubjekt. Föreningen beskattas alltså för sina inkomster. Koncerner är inte skattesubjekt i Sverige. Skattelagstiftningen tar dock hänsyn till koncernförhållanden i vissa fall. Ett exempel på det är reglerna om koncernbidrag, som gör det möjligt att utjämna resultatet inom en koncern.
Svenska ekonomiska föreningar är i princip skattskyldiga för alla inkomster oavsett om de förvärvats i Sverige eller utomlands.
Ekonomiska föreningar betalar statlig inkomstskatt. För räkenskapsår som påbörjats efter den 31 december 2012 är skattesatsen 22 procent (65 kap. 10 § IL). Föreningar betalar inte kommunal inkomstskatt.
All beskattning sker i inkomstslaget näringsverksamhet (1 kap. 3 § IL), och föreningens inkomst beräknas i huvudsak enligt bestämmelserna i 13-40 kap. IL. Inkomster och utgifter på grund av näringsverksamhet som föreningen bedriver räknas till inkomstslaget näringsverksamhet (13 kap. 1 § IL).
För ekonomiska föreningar räknas även inkomster och utgifter på grund av innehav av tillgångar och skulder, eller i form av kapitalvinster och kapitalförluster, till inkomstslaget näringsverksamhet, även om inkomsterna eller utgifterna inte ingår i den näringsverksamhet som föreningen bedriver (13 kap. 2 § IL).
För en juridisk person ska all inkomst tas upp i en och samma näringsverksamhet (14 kap. 10 § IL). Det innebär att en förening som bedriver flera verksamheter som huvudregel kan kvitta ett negativt resultat i en verksamhet mot ett positivt resultat i en annan verksamhet.
Verksamhet som en svensk förening själv bedriver direkt i utlandet hänförs till denna enda näringsverksamhet, och det gäller även resultat som föreningen ska beskattas för i egenskap av delägare i en utländsk juridisk person.
Inkomster från ett handelsbolag som den ekonomiska föreningen är delägare i hänförs också till samma näringsverksamhet som övriga inkomster. Delägaren ska ta upp handelsbolagets resultat till beskattning det beskattningsår som går ut samtidigt som handelsbolagets räkenskapsår. Om föreningen och handelsbolaget har skilda räkenskapsår gäller för beskattningsår som påbörjats efter den 31 januari 2012 att föreningen ska ta upp handelsbolagets resultat under det beskattningsår som avslutas närmast efter handelsbolagets räkenskapsår (1 kap. 14 § IL).
Huvudprincipen i inkomstslaget näringsverksamhet är att resultatet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.
Beskattning av kapitalvinster och kapitalförluster i inkomstslaget näringsverksamhet regleras i 25 kap. och 25 a kap. IL. De regler som ska tillämpas är till stora delar gemensamma för inkomstslagen kapital och näringsverksamhet. Detta innebär att beskattningstidpunkten samt inkomstberäkningen styrs av kapitalvinstreglerna och inte av bokföringsmässiga grunder. Det uppkomna resultatet ska sedan redovisas som inkomst av näringsverksamhet.
Om det uppkommer en kapitalförlust får denna normalt dras av mot resultatet i näringsverksamheten, dock finns det i vissa fall en begränsad avdragsrätt för kapitalförluster.
Det finns en begränsning i rätten att dra av underskott från en verksamhet i ett kommanditbolag och i vissa fall handelsbolag, som utgår från vad delägaren satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget (14 kap. 14 § IL). Underskott som inte får dras av enligt ovan, ska dras av vid beräkningen av resultatet från bolaget det följande beskattningsåret (14 kap. 15 § IL).
Möjligheten att dra av underskott från en i utlandet delägarbeskattad juridisk person mot överskott av annan verksamhet är också begränsad (14 kap. 11 § IL). Underskott från sådana utländska juridiska personer som hör hemma i en stat inom EES får dras av. Dessutom får man dra av underskott om den utländska juridiska personen hör hemma i ett område som anges i bilaga 39 a IL, och inte omfattas av något av undantagen där. Underskott från en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som inte får dras av enligt ovan, ska dras av vid beräkningen av resultatet från den utländska juridiska personen det följande beskattningsåret.
Intäkter och kostnader ska tas upp i den ekonomiska föreningen på samma sätt som i annan näringsverksamhet. Det finns vissa typer av intäkter som i princip bara förekommer i ekonomiska föreningar, och det finns också en särskild bestämmelse som reglerar föreningens avdragsrätt för utgifter för föreningens förvaltning.
Medlemmarnas inbetalda insatser är det grundläggande kapitaltillskottet från medlemmarnas sida, och utgör bundet eget kapital i föreningen. Eftersom insatsen är ett kapitaltillskott är den skattefri för föreningen. Även kapitaltillskott i form av förlagsinsatser är skattefria för föreningen.
Med stöd av stadgebestämmelser är det tillåtet att ta ut en inträdesavgift från nya medlemmar. Inträdesavgiften är en ersättning för det övervärde som den nya medlemmen får ta del av genom att bli medlem i föreningen. Inträdesavgifter har i praxis ansetts utgöra en ersättning för att utnyttja föreningens tjänster, och är därför normalt skattepliktiga för föreningen (RÅ 1972 Fi 506, RÅ 1981 Aa 183).
Även föreningsavgäld har i praxis betraktats som en skattepliktig ersättning för utförda tjänster (RÅ 2004 not. 187). Högsta förvaltningsdomstolen delade Skatterättsnämndens bedömning att det av praxis får anses framgå att det finns en presumtion för att betalningar från en medlem till en ekonomisk förening, frånsett skyldigheten att betala medlemsinsatsen och medlemsavgiften, är en ersättning för nyttigheter som föreningen tillhandahåller medlemmarna.
I t.ex. bredbandsföreningar är det vanligt att medlemmarna också får betala en anslutningsavgift. En sådan anslutningsavgift är en skattepliktig inkomst för föreningen, men kan få periodiseras enligt god redovisningssed.
Medlemsavgiften i en ekonomisk förening är avsedd att täcka kostnaderna för föreningens förvaltning, t.ex. för kallelser till föreningsstämma o.s.v. Den är inte direkt knuten till någon motprestation från föreningens sida. Medlemsavgifter är normalt inte skattepliktiga för föreningen, 15 kap. 2 § IL. Å andra sidan har föreningen inte avdragsrätt för kostnader för den löpande förvaltningen. I regel kan man säga att föreningen inte har avdragsrätt för omkostnader motsvarande de skattefria medlemsavgifterna. Medlemsavgiften är inte avdragsgill för medlemmen.
En förening kan också ta ut s.k. serviceavgifter. Dessa är en ersättning för varor eller särskilda tjänster, och utgör en skattepliktig inkomst för föreningen. I bredbandsföreningar används ofta begreppet byanätsavgift eller nätavgift för den ersättning föreningen tar ut för att tillhandahålla nättjänster till medlemmarna.
Utgifter som en ekonomisk förening har i samband med att föreningens medlems- och förlagsinsatser ändras, och för att förvalta insatserna, ska dras av enligt 16 kap. 8 § IL.
Med ekonomisk dubbelbeskattning menar man att den ekonomiska föreningen först ska betala skatt för sitt överskott. Därefter ska andelsägarna betala skatt på den vinstutdelning som föreningen lämnar. Eftersom företag i princip inte får göra avdrag för utdelning uppkommer en dubbelbeskattning. Ekonomiska föreningar som är kooperativa får dock göra avdrag för överskottsutdelning på ett sådant sätt att en utdelning i praktiken bara blir beskattad hos mottagaren. Läs mer på sidan Utdelning från kooperativa ekonomiska föreningar.
En följd av dubbelbeskattningssystemet är att det uppkommer en kedjebeskattningseffekt om andelsägaren själv är dubbelbeskattad. Detta gäller t.ex. ekonomiska föreningar som själva beskattas för mottagen utdelning och där föreningens vinst sedan delas ut till andelsägarna och beskattas hos dessa. Lagstiftaren har velat förhindra den icke önskvärda kedjebeskattningseffekten i vissa fall. Av den anledningen har man undantagit utdelning på näringsbetingade andelar från beskattning.
För en ekonomisk förening finns flera inskränkningar i rätten att utnyttja kapitalförluster vid beräkningen av resultatet. Det finns inskränkningar som innebär att avdragsrätten helt eller delvis faller bort och i vissa fall skjuts avdragsrätten upp.
För förluster på aktier och andra andelar varierar avdragsrätten beroende på vilken slags andel som har avyttrats. Andelar som innehas av ekonomiska föreningar kan skattemässigt indelas i tre slag:
Under rubriken Värdepapper som ägs av juridiska personer finns en utförlig beskrivning av vilka regler som gäller för de olika slagen av andelar.
En andel i ett svenskt handelsbolag eller i en juridisk person som delägarbeskattas i utlandet, och som ägs av en ekonomisk förening, ska behandlas som en näringsbetingad andel. Det innebär att förluster på sådana andelar omfattas av avdragsförbudet för förluster på näringsbetingade andelar.
För fastigheter gäller att kapitalförluster endast får kvittas mot kapitalvinster på fastigheter. Man gör undantag för förluster på de fastigheter som under den senaste treårsperioden har använts för produktions- eller kontorsändamål (25 kap. 12 § IL). Läs mer på sidan Begränsad avdragsrätt för kapitalförluster på fastigheter.
För kapitalförluster på vissa tillgångar med anknytning till företag i intressegemenskap, t.ex. fordringar och vissa derivatinstrument, gäller ett generellt avdragsförbud (25 a kap. 19 § IL).
Om en ekonomisk förening avyttrar kapitaltillgångar till ett företag i intressegemenskap och det uppstår en kapitalförlust, så får föreningen en uppskjuten avdragsrätt för förlusten (förlustregeln). I vissa fall är dock förbudet mot avdrag definitivt (25 kap. 7–11 §§ IL).
Om föreningens resultat blir ett underskott får föreningen enligt huvudregeln avdrag för underskottet när man beräknar resultatet närmast följande beskattningsår, 40 kap. 2 § IL. Kan underskottet inte utnyttjas då får det föras vidare till nästa år, och så vidare tills det blir möjligt att utnyttja det. Rätten till avdrag gäller även för underskott som är hänförliga till en verksamhet som föreningen bedriver i utlandet.
Läs om när avdragsrätten är begränsad, efter t.ex. en ägarförändring, fusion, fission, partiell fission, verksamhetsavyttring, konkurs eller ett ackord, på sidan Avdrag för tidigare års underskott.
Regler om skalbolagsbeskattning infördes först för fysiska personer som avyttrar andelar i skalbolag. Motsvarande regler gäller numera också när en juridisk person avyttrar andelar. Bestämmelserna gäller när ett företag avyttrar näringsbetingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter i ett skalbolag och innebär att hela köpeskillingen ska tas upp till beskattning.