Allmänna svenska skatter får inte dras av. Andra skatter och avgifter som hör till näringsverksamheten kan dock vara avdragsgilla.
Svenska allmänna skatter får inte dras av (9 kap. 4 § IL).
Som exempel på allmänna skatter kan nämnas statlig och kommunal inkomstskatt.
Avkastningsskatt på pensionsmedel är att se som en allmän svensk skatt, och får därför enligt huvudregeln inte dras av.
Avkastningsskatt på pensionsmedel får dock dras av om den beräknas på en avsättning i balansräkningen med tillämpning av 3 a § fjärde stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Om skatten sätts ned ska motsvarande del återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Avdraget ska göras före eventuell avräkning av utländsk skatt (16 kap. 17 § andra stycket IL).
Detsamma gäller avkastningsskatt som, med tillämpning av 3 a § nionde stycket samma lag, beräknats på värdet av ett avtal om tjänstepension med villkor som innebär att det utländska pensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse med mera (16 kap. 17 § tredje stycket IL).
Särskilda skatter och avgifter som hör till näringsverksamheten ska dras av (16 kap. 17 § IL).
Om skatten eller avgiften sätts ned ska motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändrades.
Som exempel på särskilda skatter kan nämnas fastighetsskatt, särskild löneskatt på pensionskostnader, tullavgifter och arbetsgivaravgifter.
Debiterade egenavgifter som avser näringsverksamheten ska dras av (16 kap. 29 § första stycket IL).
Avdrag ska även göras för det belopp som sätts av för att täcka egenavgifterna för beskattningsåret. Detta avdrag ska återföras det följande beskattningsåret (16 kap. 29 § andra stycket IL).
Om de debiterade egenavgifterna sätts ned ska det nedsatta beloppet tas upp till beskattning det beskattningsår debiteringen ändras (16 kap. 29 § första stycket IL).
Om resultatet av näringsverksamheten höjs genom omprövning av beskattningen kommer ytterligare egenavgifter att påföras. Avdraget för beräknade egenavgifter ska göras för det beskattningsår inkomsterna höjs. Avdraget för de faktiska egenavgifterna medges dock inte förrän de debiterats.
Skatteverket anser att resultatet vid justering på grund av tillkommande egenavgifter kan bli att avdraget för debiterade egenavgifter blir hänförligt till ett senare år än det år det motsvarande avdraget för att täcka egenavgifterna återförts till beskattning.
I det fall det inte längre finns någon näringsverksamhet att dra av de påförda egenavgifterna i så medges istället avdrag som allmänt avdrag.
Avdrag ska även göras för det belopp som sätts av för att täcka egenavgifterna för beskattningsåret. Detta avdrag ska återföras det följande beskattningsåret (16 kap. 29 § andra stycket IL).
Att avsättningen för egenavgifter får uppgå till maximalt 25 % av underlaget framgår av 16 kap. 30 § andra stycket IL där det även framgår hur underlaget ska beräknas.
Detta innebär inte att man fritt får välja en procentsats för avsättningen så länge den inte överstiger 25 %. Avsättningen ska motsvara de egenavgifter som hör till det aktuella beskattningsåret. 25 % av underlaget motsvarar ungefär de egenavgifter som ska betalas när näringsidkaren inte är befriad från att betala någon egenavgift och inte haft någon karenstid inom försäkringen.
Hur stora egenavgifterna är beror bland annat på näringsidkarens ålder. Därför blir schablonavdraget olika stort. För beskattningsåret 2015 gäller följande procentsatser för schablonavdraget.
För den som är född:
För den som är född:
Den som haft hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning under någon del av året ska göra schablonavdrag med 10 %.
Den som bedriver passiv näringsverksamhet ska göra ett schablonavdrag på 20 %. Detta eftersom man inte betalar egenavgifter utan särskild löneskatt på 24,26 %.
Det avsatta beloppet för egenavgifter/SLF kan behöva justeras i vissa fall.
Om det avsatta beloppet skiljer sig med så stort belopp att det kan antas att näringsidkaren försökt uppnå en obehörig förmån bör avdraget rättas. I normalfallet bör dock yrkat avdrag godtas om det bara är fråga om ett något för högt eller för lågt belopp.
Om en näringsidkare inte gjort någon avsättning bör denne tillgodoföras avdrag ändå.
Vid avvikelse från deklarationen kan avsättningen för egenavgifterna behöva räknas om. En ändring ska göras även utan yrkande från näringsidkaren om det är fråga om mer än en mindre ändring. Av RÅ 1987 ref. 65 I-II framgår att avdraget ska räknas om när det är fråga om mer än mindre ändring av nettointäkten. Skatteverkets uppfattning är att det ska vara fråga om en ändring med mer än 20 % av nettointäkten före avsättning till egenavgifter. Samtidigt ska en ändring med lägre belopp än 10 000 kr alltid räknas som en mindre ändring och en ändring med högre belopp än 100 000 kr alltid räknas som en större ändring.
Mervärdesskatt som medför rätt till avdrag enligt 8 kap. ML eller återbetalning enligt 10 kap. ML får inte dras av (16 kap. 16 § första stycket IL). Detta innebär att sådan mervärdesskatt som inte dras av vid mervärdesbeskattningen får dras av vid inkomstbeskattningen.
När mervärdesskatt har återförts i redovisningen av mervärdesskatt av den skattskyldige eller ett svenskt handelsbolag på grund av jämkning av ingående skatt enligt 8 a kap. eller 9 kap. 9–13 §§ ML ska summan av jämkningsbeloppen för den resterande korrigeringstiden dras av till den del jämkningen avser mervärdesskatt på sådana utgifter som dragits av omedelbart vid beskattningen (16 kap. 16 § andra stycket IL).
Om den skattskyldige felaktigt tagit upp utgående mervärdesskatt i strid med 15 kap. 6 § IL ska denna skatt dras av det beskattningsår den betalas in till staten (16 kap. 16 § tredje stycket IL).