En återvinning innebär att en rättshandling går åter och det medför olika konsekvenser.
Återvinning innebär att förhållandena ska återställas så som om det aldrig hade gjorts någon transaktion. Vad gäldenären har lämnat ifrån sig ska återlämnas till konkursboet (4 kap. 14 § första stycket KonkL).
Det som gäldenären kan ha fått måste å andra sidan lämnas tillbaka till motparten. Konkursboet behöver dock inte ge ifrån sig någonting som inte har kommit boet tillgodo, om motparten hade eller borde ha haft kännedom om att gäldenären hade för avsikt att undanhålla borgenärerna det han fått (4 kap. 14 § andra stycket KonkL).
Om en sak som någon av parterna ska lämna tillbaka inte längre finns i behåll, ska han eller hon betala ersättning för egendomens värde. Det kan vidare tänkas att den sak som någon av parterna ska lämna tillbaka har förändrats eller har infogats i annan egendom på ett sådant sätt att ett återlämnande inte är godtagbart. Även i sådana fall får ersättning betalas ut.
Ibland kan det vara av intresse för den som ska återlämna egendom att i stället få betala ersättning även i andra fall. När ett återlämnande av viss egendom är förenat med särskild olägenhet för den förpliktade, kan han eller hon få betala ersättning i egendomens ställe (4 kap. 14 § tredje stycket KonkL). Givetvis kan också parterna själva bestämma att göra upp frågan om återlämnande i pengar.
I ett fall skulle andelar i ett handelsbolag återvinnas. Hela värdet på andelarna hade gått förlorat vid tiden för återvinningen. Trots att andelarna fanns i behåll hade de förändrats genom att deras substans hade tömts av återvinningssvaranden. Med anledning av detta skulle återvinningssvaranden istället ersätta konkursboet med pengar motsvarande värdet på andelarna vid tidpunkten för transaktionen (NJA 2003 s. 37).
Vid återvinning av överlåtelse av aktier får återvinningssvaranden återlämna likvärdiga aktier. Om varken den mottagna egendomen eller annan likvärdig egendom kan återlämnas ska ersättning för egendomens värde, när det är möjligt, bestämmas till värdet vid återvinningsmålets avgörande (NJA 2010 s. 709).
En borgenär som har en växel eller en check påskriven av flera personer förutom gäldenären skulle i vissa fall kunna komma i en ofördelaktig ställning genom en betalning som kan återvinnas. Detsamma gäller en borgenär som har en säkerhet eller en borgen ställd av tredje man.
Borgenären kan normalt inte avvisa betalningen. Men genom betalningen kan han emellertid ha förlorat sin rätt att vända sig mot en solvent person som också har skrivit på checken eller växeln eller som har ställt säkerhet eller borgen för gäldenärens skuld.
Huvudprincipen är att återvinningsrätten mot den ifrågavarande borgenären begränsas så att han inte ska komma att lida ekonomisk förlust genom att ha tagit emot betalningen. Samtidigt ges boet rätt att med återstående del av kravet vända sig mot den som genom betalningen har kommit undan ett ekonomiskt ansvar (4 kap. 11 och 16 §§ KonkL).
Den som är skyldig att återlämna viss egendom ska även utge den avkastning som löper på tiden efter det att återvinningen påkallades. Om det är pengar som ska utges, utgår ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) till och med den dag skyldigheten att betala inträder och enligt 6 § samma lag för tiden därefter. Den som ska återlämna egendom på grund av regeln i 4 kap. 5 § konkurslagen, om återvinning av allmänt otillbörlig rättshandling, kan dock förklaras skyldig att utge avkastning för hela den tid som han eller hon har haft egendomen.
Den som har lagt ner nödvändig eller nyttig kostnad på den egendom som ska återlämnas har rätt till ersättning för detta, om det inte föreligger särskilda skäl mot det.
Om det finns synnerliga skäl kan återvinningssvarandens skyldighet att återlämna egendom eller ersättning jämkas (4 kap. 17 § KonkL). Hänsyn måste tas till vad parten kan anses ha vunnit genom den aktuella transaktionen och svarandens mer eller mindre goda tro måste också beaktas.
Även transaktionens karaktär och förhållandet mellan gäldenären och återvinningssvaranden kan vara av betydelse. Frågan om jämkning bör bedömas med hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter.
Om återvinningssvaranden har gjort sig av med den egendom som saken gäller har konkursboet samma rätt till återvinning mot den som har förvärvat egendomen som mot gäldenärens medkontrahent. En förutsättning för detta är att förvärvaren kände till eller borde ha känt till de faktiska omständigheter som grundade återvinningsrätten (4 kap. 18 § KonkL).
Har gäldenärens medkontrahent t.ex. fått egendomen i gåva, ska den senare förvärvaren ha känt till eller bort känna till detta. Däremot krävs inte att vederbörande insett eller bort inse att de faktiska omständigheterna enligt lag kunde leda till återvinning.
Eftersom återvinning från gäldenärens medkontrahent och från tredje man i allmänhet har ett mycket nära samband bör talan väckas samtidigt mot dem.
Om en betalning återvinns återuppstår den gamla fordran som obetald och den kan göras gällande i konkursen. När ett bevakningsförfarande äger rum behöver borgenären dock inte bevaka sin fordran för att få rätt till utdelning (4 kap. 21 § KonkL).
En borgensmans ansvar för en fordran återupplivas som regel med fordringsrätten (jfr NJA 1997 s. 240).