Barn

Barn och föräldrar

Vid tillämpning av namnlagen gäller reglerna om barns namn också vuxna personer i deras förhållande till sina föräldrar. Ett barn, oavsett ålder, är därmed alltid att anse som ett barn till sina föräldrar. Vissa regler i namnlagen gäller endast barn under 18 år. Detta framgår då alltid av lagtexten.

En anmälan om ett barns efternamn ska vara skriftlig. För barn under 18 år görs anmälan av barnets vårdnadshavare. Om barnet har fyllt 12 år måste det samtycka till namnet (48 § NL).

Automatiskt förvärv vid födelsen

I följande fall förvärvar barnet sitt efternamn automatiskt vid födelsen:

• Om föräldrarna har ett gemensamt efternamn förvärvar barnet detta (1 § första stycket NL).
• Om föräldrarna har olika efternamn får barnet efternamn enligt den så kallade syskonregeln. Denna innebär att barnet automatiskt får samma namn som det senast födda syskonet. För att regeln ska tillämpas krävs att föräldrarna har olika efternamn när barnets föds och att föräldrarna sedan tidigare har ett gemensamt barn som de har gemensam vårdnad om. Syskonregeln gäller inte om syskonet har fyllt 18 år eller har ingått äktenskap. Syskonregeln gäller även om det första barnet har förvärvat sitt efternamn på felaktiga grunder (1 § andra stycket NL). Med gemensamt barn menas makarnas gemensamma egna barn, adoptivbarn som adopterats av båda makarna samt barn till en av makarna som adopterats av den andra.
• Om föräldrarna har olika efternamn när barnet föds och syskonregeln inte går att använda får barnet vid födelsen sin mors efternamn. Detta gäller om det inte kommer in någon anmälan om barnets efternamn till Skatteverket inom tre månader från födelsen (1 § tredje stycket NL).
• Om faderskapet inte har fastställts inom tre månader från barnets födelse får barnet sin mors efternamn (1 § fjärde stycket NL).

Reglerna om förvärv av efternamn vid födelsen är i princip desamma för alla barn, oavsett om barnets föräldrar är gifta med varandra eller inte. Om föräldrarna inte är gifta med varandra måste faderskapet fastställas inom tre månader från barnets födelse för att namnet ska anses vara förvärvat vid födelsen.

Vilket efternamn kan föräldrarna anmäla?

Om föräldrarna bär olika efternamn när barnet föds och syskonregeln inte går att använda, kan föräldrarna anmäla något av följande efternamn för barnet (1 § tredje stycket NL):

• det efternamn som barnets mor bar vid barnets födelse
• det efternamn som barnets far bar vid barnets födelse
• barnets mors senaste efternamn som ogift
• barnets fars senaste efternamn som ogift.

För att ett barn ska kunna få sin fars efternamn måste faderskapet alltid vara fastställt.

Barnet kan inte få ett efternamn som någon av föräldrarna har fått genom ett tidigare äktenskap om föräldern inte längre bär det efternamnet.

Skulle barnet avlida innan föräldrarna har hunnit göra en anmälan om efternamn ska barnet registreras med sin mors efternamn. Om föräldrarna anmäler barnets efternamn samtidigt som dödsfallet registrerar Skatteverket barnets efternamn i enlighet med anmälan.

Att byta till en förälders efternamn

Om båda eller en av barnets föräldrar har förvärvat ett annat efternamn, genom en anmälan till Skatteverket eller genom ett beslut av PRV, förvärvar inte barnet detta namn automatiskt. Föräldrarna kan däremot anmäla en namnändring för barnet enligt 5 § NL. Om efternamnet har förvärvats genom ett beslut av PRV kan beslutet även omfatta barn. Dessa finns i så fall angivna i beslutet.

Barn under 18 år kan byta till en förälders efternamn flera gånger

För ett barn under 18 år finns inga begränsningar för hur många gånger det kan byta efternamn om barnet har förvärvat sitt nuvarande efternamn på något av följande sätt:

• automatiskt vid födelsen eller efter en anmälan enligt 1 § NL.
• genom ett tidigare byte till en förälders efternamn enligt 5 § första eller andra stycket NL.

Barnet kan byta efternamn oavsett om det har helsyskon eller inte.

Barnet kan byta till en förälders efternamn oavsett hur föräldern har förvärvat efternamnet. Om föräldern har förvärvat sitt efternamn genom äktenskap med någon annan än barnets far eller mor krävs samtycke från förälderns maka eller make.

Föräldern måste bära efternamnet vid anmälningstillfället. Om föräldern är avliden ska föräldern ha burit efternamnet vid sin död.

Barnet kan inte byta till ett efternamn som en förälder har förvärvat i ett tidigare äktenskap men inte längre bär. Om föräldern har behållit ett sådant giftasnamn kan ett barn förvärva det även om äktenskapet är upplöst. I sådant fall måste den tidigare makan eller maken alltid samtycka till att barnet förvärvar efternamnet. Detta innebär att barnet kan förvärva en avliden förälders giftasnamn om den tidigare maken eller makan lämnar sitt samtycke. Om den tidigare maken eller makan är avliden kan personen inte lämna något samtycke. Barnet kan då inte förvärva förälderns giftasnamn genom en anmälan till Skatteverket.

Enligt Regeringsrättens dom den 25 februari 2004, mål 4016-02 krävs inte att den tidigare makan eller maken samtycker när en anmälan gäller byte tillbaka till ett namn som barnet förvärvade vid födelsen.

Barnet kan byta till en förälders namn som ogift. Detta är möjligt även om föräldern är avliden (5 § andra stycket NL).

Motsvarande regler gäller även för efternamn som har förvärvats genom att föräldern har ingått ett registrerat partnerskap.

När krävs samtycke från en förälder som inte är vårdnadshavare?

När en av föräldrarna är ensam vårdnadshavare för ett barn är han eller hon också behörig att ensam göra en anmälan om namnändring. Om barnet bär den andra förälderns efternamn måste denne däremot lämna sitt samtycke till ändringen, trots att han eller hon inte är vårdnadshavare. Lämnar den andre föräldern inte något samtycke måste efternamnsbytet prövas av allmän domstol (45 § NL). Domstolen kan då besluta att ett byte av efternamn är förenligt med barnets bästa.

När domstolens beslut har vunnit laga kraft kan Skatteverket godkänna byte av efternamn för barnet. I dessa fall förvärvar barnet efternamnet genom anmälan till Skatteverket och inte genom domstolens beslut. Domstolens beslut ersätter här endast det uteblivna samtycket från den andra föräldern. Om den andre föräldern är avliden krävs inte någon prövning i domstol (6 § NL).

Vid gemensam vårdnad måste föräldrarna anmäla tillsammans

Om föräldrarna har gemensam vårdnad måste de tillsammans anmäla en ändring av efternamn för barnet. I detta fall kan ett domstolsbeslut enligt 6 § NL inte ersätta den ena förälderns anmälan. Detta innebär att barnet inte kan byta efternamn om föräldrarna inte är eniga om anmälan om ändring.

Den som är över 18 år kan byta till förälders efternamn en gång

En person som har fyllt 18 år får byta till en förälders efternamn genom en anmälan till Skatteverket. Den som har fyllt 18 år kan göra ett sådant byte en gång, om personen har fått sitt nuvarande efternamn på något av följande sätt (5 § tredje stycket NL):

• automatiskt vid födelsen eller efter en anmälan enligt 1 § NL
• genom ett tidigare byte till en förälders efternamn enligt 5 § första eller andra stycket NL.

Efter att personen har utnyttjat denna möjlighet till byte av efternamn en gång kan personen endast byta efternamn efter en ansökan hos PRV.

Den som en gång har bytt till sin makas, makes eller registrerade partners efternamn eller den som har återtagit sitt namn som ogift kan därefter inte byta till en förälders efternamn enligt 5 § NL. Personen har då inte förvärvat sitt senaste efternamn enligt 1 eller 5 § NL, vilken är en förutsättning för ett namnbyte genom anmälan till Skatteverket.

Adoption

Regler om förvärv av efternamn vid adoption finns i 2–4 §§ NL och 7 § NL. Dessa regler liknar de som gäller vid födelse och gäller oavsett barnets ålder vid adoptionen. Bestämmelserna om byte till förälders efternamn i 5 och 6 §§ NL gäller även för adoptivbarn (7 § NL).

Olika regler om det är ett svenskt eller utländskt adoptionsbeslut

Om adoptionsbeslutet meddelas av en svensk domstol kan domstolen i vissa fall i adoptionsärendet besluta om vilket efternamn barnet ska bära. När någon adopteras i Sverige gäller reglerna i 2–4 §§ NL oavsett om adoptivbarnet har hemvist i Sverige eller inte.

Om den som adopteras är eller genom adoptionen blir svensk medborgare gäller 2–4 §§ NL och 7 § NL i vissa fall även när en utländsk myndighet beslutar om adoptionen. Om adoptivbarnet i ett sådant fall har hemvist i ett annat nordiskt land tillämpas lagen i hemvistlandet.

I andra fall vid adoption i utlandet bestäms adoptivbarnets efternamn av den utländska lag som är tillämplig. Ofta framgår det av adoptionsbeslutet vilket efternamn barnet ska bära.

När adoptionen är genomförd gäller de allmänna reglerna i 50–52 §§ NL om namnlagens tillämplighet vid internationella förhållanden.

Förvärv av efternamn vid adoptionen

Om adoptivföräldrarna har ett gemensamt efternamn förvärvar adoptivbarnet detta genom adoptionen (2 § första stycket NL).

Om adoptivföräldrarna har olika efternamn är valet fritt mellan något av deras nuvarande efternamn eller deras efternamn som ogifta. Under behandlingen av adoptionsärendet får adoptivföräldrarna anmäla vilket efternamn barnet ska bära. Om de inte gör någon anmälan får barnet sin adoptivmors efternamn. Om adoptivföräldrarna är av samma kön får barnet det efternamn som bärs av den äldre adoptivföräldern (2 § tredje stycket NL).

Syskonregeln gäller även för adoptivbarn

Om adoptivföräldrarna har olika efternamn och om de sedan tidigare har gemensam vårdnad om ett eller flera gemensamma barn gäller den så kallade syskonregeln på samma sätt som för biologiska barn. Adoptivbarnet får då samma efternamn som adoptivföräldrarnas senast födda barn som de har gemensam vårdnad om. Regeln tillämpas endast om syskonet är under 18 år (2 § andra stycket NL).

Adoptivbarn över 18 år

Om adoptivbarnet är över 18 år vid adoptionen kan det själv göra en anmälan eller ansöka om efternamn.

Barn som adopteras av ensamstående

Ett barn som adopteras av en ensamstående person får dennes efternamn utan anmälan. Under behandlingen av adoptionsärendet kan adoptivförälderns namn som ogift anmälas till domstolen för adoptivbarnet (3 § NL).

Adoption av makes barn

Om den ena av två makar eller registrerade partner adopterar den andres biologiska eller adopterade barn medför detta ingen ändring av efternamnet (3 § NL).

Barnets efternamn innan adoptionen

Ett adoptivbarn kan behålla sitt efternamn från tiden före adoptionen om det finns ett domstolsbeslut om detta (4 § NL). Om det inte har gjorts någon begäran i adoptionsärendet om att adoptivbarnet ska behålla sitt efternamn, kan adoptivbarnet endast återta sitt tidigare efternamn genom en ansökan till PRV enligt 11 och 14 §§ NL.

Övriga familjemedlemmars namn påverkas inte

Förvärv av ett nytt efternamn i samband med adoption innebär inte att någon annans namn i adoptivbarnets familj påverkas. En maka eller make eller ett barn kan ta samma namn som adoptivbarnet genom en anmälan till Skatteverket om det är möjligt enligt reglerna i 5 eller 9–10 §§ NL. Om det inte går måste de ansöka hos PRV.

Fosterbarn

I namnlagen finns bestämmelser om efternamn för barn som har tagits emot i ett hem för stadigvarande vård och fostran av någon annan än sina föräldrar, så kallade fosterbarn. Bestämmelserna gäller endast barn som vid anmälningstillfället var under 18 år, med undantag för 8 § andra stycket NL.

Ett beslut om fosterhemsplacering innebär inte att föräldrarna mister den rättsliga vårdnaden om barnet. För att fosterföräldrarna ska få den rättsliga vårdnaden om barnet krävs ett beslut från domstol.

Ett fosterbarn kan genom en anmälan till Skatteverket förvärva det efternamn som fosterföräldrarna eller en av dem bär. Ett fosterbarn kan däremot inte ta en fosterförälders efternamn som ogift. Syftet med bestämmelserna är att möjliggöra en namngemenskap mellan fosterbarn och fosterföräldrar. Namnförvärvet gäller från dagen för anmälan (8 § första stycket NL).

Förvärv av en fosterförälders efternamn

För att byta till fosterförälders efternamn krävs följande:

• Ett skriftligt samtycke av den eller dem vars efternamn fosterbarnet vill ta. Om fosterföräldrarna har ett gemensamt efternamn måste båda ge sitt samtycke.
• Ett beslut av domstol att namnbytet är förenligt med barnets bästa. Domstolens prövning bör omfatta både fosterhemsplaceringens varaktighet och den allmänna lämpligheten av efternamnsbytet (45 § NL) (prop. 1981/82:156).

Om fosterföräldrarna har lämnat sitt samtycke enligt 8 § NL till domstolen behöver inte ett nytt samtycke lämnas in i anmälan till Skatteverket. Samtycket måste framgå av domstolens beslut (49 § NL).

Om ett fosterbarn har fått en fosterförälders efternamn kan barnet byta till ett efternamn som fosterföräldern senare förvärvar eller till den andra fosterförälderns efternamn förutsatt att domstol funnit att namnbytet är förenligt med barnets bästa.

Fosterbarn kan ta tillbaka ett tidigare efternamn

Ett fosterbarn kan genom en anmälan till Skatteverket återta det efternamn som han eller hon bar närmast före namnbytet. Något samtycke krävs inte. Alla som är eller har varit fosterbarn har rätt att återta det tidigare efternamnet men för den som är under 18 år ska vårdnadshavaren göra anmälan. Barnets samtycke krävs om det har fyllt 12 år (8 § andra stycket och 48 § NL).