Land-för-land-rapportering

Nya regler om land-för-land-rapportering

Den 1 april 2017 träder nya regler om land-för-land-rapportering i kraft. Reglerna finns i 33 a kap. SFL och kompletterande information finns i 7 kap. 2 a § SFF.

Bestämmelserna tillämpas första gången på räkenskapsår som påbörjats efter den 31 december 2015. Det innebär att de första land-för-land-rapporterna kommer att omfatta räkenskapsåret 2016.

Land-för-land-rapporter ska ha kommit in till Skatteverket inom tolv månader efter utgången av det rapporterade räkenskapsåret (33 a kap. 11 § SFL). Det innebär att för räkenskapsåret 2016 ska företagen lämna de första rapporterna före utgången av 2017.

Svenska företag i berörda koncerner ska också lämna underrättelser till Skatteverket, bl.a. om vilket företag i koncernen som lämnar land-för-land-rapporten.

Reglerna bygger på OECD:s standard och EU-direktiv

Inom OECD har det pågått ett arbete med att arbeta om kapitel V om dokumentation i OECD:s riktlinjer (Transfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administrations). Arbetet har bedrivits inom ramen för Action 13 i det s.k. BEPS-projektet (Base Erosion and Profit Shifting). Den 5 oktober 2015 publicerades slutrapporten ”Transfer Pricing Documentation and Country-by-Country Reporting”. Rapporten innehåller dels nya riktlinjer för internprissättningsdokumentation, dels en ny standard för uppgifter som inte har lämnats tidigare, nämligen land-för-land-rapporter (Country-by-Country Reporting).

Avsikten är att en land-för-land-rapport ska lämnas in i ett land och komma övriga berörda skattemyndigheter till del genom automatiskt informationsutbyte (se nedan). För att underlätta ett enhetligt införande av land-för-land-rapporteringen har OECD tagit fram en modellagstiftning. OECD publicerar också frågor och svar om land-för-land-rapporteringen på sin webbplats www.oecd.org.

Inom EU har man arbetat med att genomföra OECD:s standard för land-för-land-rapportering i EU-rätten. Den 25 maj 2016 antogs rådets direktiv (EU) 2016/881 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC 4).

De svenska reglerna är anpassade för att genomföra både OECD:s standard och DAC 4.

Vem ska lämna land-för-land-rapport?

Det är bara multinationella koncerner av viss storlek som är skyldiga att lämna land-för-land-rapport. Avsikten är att bara ett företag inom koncernen ska lämna rapporten.

Bara multinationella koncerner med sammanlagda intäkter på 7 miljarder kronor eller mer

Multinationella koncerner som enligt sin koncernredovisning har sammanlagda intäkter på 7 miljarder kronor eller mer ska lämna land-för-land-rapport (33 a kap. 6 § första stycket SFL). Bestämmelsen är utformad som ett undantag från en generell rapporteringsskyldighet.

Det är intäkterna under räkenskapsåret som omedelbart föregår det räkenskapsår som rapporten skulle omfatta som avgör om beloppsgränsen är uppfylld. Det görs därför en ny bedömning varje år.

Koncernens rapporteringsskyldighet beror därför på storleken på koncernens sammanlagda intäkter. Begreppet intäkter är här något vidare än den nettoomsättning som anges i koncernresultaträkningen. Även räntor innefattas eftersom begreppet omfattar samma typ av intäkter som ska redovisas i själva land-för-land-rapporten (prop. 2016/17:47 s. 56).

Eftersom olika länder anger beloppsgränsen för rapporteringsskyldighet i olika valutor skulle det kunna inträffa att koncernen är undantagen i ett land därför att de sammanlagda intäkterna ligger under beloppsgränsen medan koncernen är rapporteringsskyldig i andra länder därför att de sammanlagda intäkterna omräknat till en annan valuta ligger över gränsen. För att undvika sådana problem är svenska företag inte rapporteringsskyldiga om moderföretaget i koncernen är undantaget i sitt hemland därför att de sammanlagda intäkterna för koncernen understiger 750 miljoner euro eller motsvarande belopp i lokal valuta (33 a kap. 6 § andra stycket SFL).

Vad är en multinationell koncern?

Med multinationell koncern avses en koncern där det ingår minst två företag som hör hemma i olika länder eller minst ett företag som hör hemma i ett land och som har ett fast driftställe i ett annat land (33 a kap. 2 § SFL). I lagstiftningen används begreppet ”stater eller jurisdiktioner” eftersom den är anpassad till att omfatta områden som normalt inte betecknas som egna stater. På den här sidan används i de flesta fall ”land” när regelverket beskrivs.

Med koncern menas en sådan grupp av företag där det antingen finns en skyldighet att upprätta koncernredovisning enligt tillämpliga årsredovisningsregler, eller skulle finnas en sådan skyldighet om andelarna i något av företagen vore föremål för handel på en reglerad marknad (33 a kap. 2 § SFL).

Rapporteringsskyldiga företag

Land-för-land-rapporteringen omfattar även sådana rättsfigurer som inte är juridiska personer. Det kan exempelvis gälla fasta driftställen, truster och partnerships. Därför används begreppet enhet i lagtexten. Eftersom det i de flesta fall handlar om vad som i dagligt tal benämns företag används det begreppet på den här sidan. En fysisk person kan inte vara ett företag vid tillämpningen av 33 a kap. SFL (33 a kap. 3 § SFL).

Regelverket bygger på att en koncern ska kunna lämna land-för-land-rapporten i ett land och att skattemyndigheterna i övriga länder där koncernen har verksamhet får tillgång till uppgifterna genom automatiskt informationsutbyte. Men eftersom inte alla berörda länder är med i EU eller har skrivit under OECD:s multilaterala avtal finns ett antal olika alternativ när det gäller vilka företag som är rapporteringsskyldiga för att berörda länder ska vara säkra på att få in uppgifterna. Varje land reglerar vilka företag som är rapporteringsskyldiga i det landet.

Vilka svenska företag kan vara rapporteringsskyldiga?

Den svenska lagstiftningen anger vilka svenska företag som är rapporteringsskyldiga. Obegränsat skattskyldiga företag, svenska handelsbolag och utländska företags fasta driftställen i Sverige ses som svenska enheter som kan vara skyldiga att lämna land-för-land-rapporter och underrättelser (33 a kap. 2 § SFL).

Huvudregel: ett svenskt moderföretag ska lämna land-för-land-rapport

Huvudregeln i OECD:s och EU:s regelverk är att det s.k. yttersta moderföretaget i koncernen (Ultimate Parent Entity) ska lämna land-för-land-rapporten till skattemyndigheten i sitt hemland. I den svenska lagstiftningen kallas detta företag för moderföretag och med det menas då det företag som är ”högst upp” i koncernen och som ska upprätta koncernredovisning (33 a kap. 2 § SFL).

Om det finns ett svenskt moderföretag i en sådan multinationell koncern som ska lämna land-för-land-rapporter så ska det svenska moderföretaget lämna rapport till Skatteverket (33 a kap. 4 § SFL). Det svenska moderföretaget lämnar då rapporten för hela koncernens räkning.

Det svenska moderföretaget ska även lämna underrättelse om att det är moderföretag (se nedan).

Alternativregel: ett svenskt ställföreträdande moderföretag ska lämna land-för-land-rapport

I vissa fall kan den multinationella koncernen utse ett ställföreträdande moderföretag att lämna rapporten i stället för moderföretaget. Anledningen kan enligt 33 a kap. 2 och 5 §§ SFL vara något av följande:

• Moderföretaget är inte skyldigt att lämna land-för-land-rapport i det land det hör hemma.
• Det land där moderföretaget hör hemma omfattas inte av det automatiska informationsutbytet.
• Det finns ett avtal om informationsutbyte med moderföretagets hemland som inte följs i praktiken, s.k. systembrist.

Om koncernen har utsett ett svenskt företag till ställföreträdande moderföretag är det företaget skyldigt att lämna rapporten till Skatteverket (33 a kap. 5 § andra stycket SFL). Det svenska ställföreträdande moderföretaget lämnar då rapporten för hela koncernens räkning.

Det finns därför ingen möjlighet att utse ett svenskt ställföreträdande moderföretag om koncernens moderföretag hör hemma i Sverige eller i ett annat land som tillämpar regelverket.

Det svenska företaget ska även lämna underrättelse (se nedan) om att det är ställföreträdande moderföretag.

Alternativregel: ett annat svenskt företag ska lämna land-för-land-rapport

Om Skatteverket inte får in någon land-för-land-rapport från koncernens utländska moderföretag, för att det inte är skyldigt att lämna sådan rapport eller för att det andra landet inte utbyter rapporter, blir varje svenskt företag i koncernen skyldigt att lämna land-för-land-rapport. Svenska företag blir också rapporteringsskyldiga om det finns ett avtal om informationsutbyte med moderföretagets hemland som inte följs i praktiken, s.k. systembrist, och Skatteverket har meddelat detta till de svenska företagen (33 a kap. 5 § första stycket SFL).

Om koncernen har utsett ett ställföreträdande svenskt moderföretag är övriga svenska företag inte rapporteringsskyldiga (33 a kap. 2 och 5 §§ SFL).

Svenska företag är inte heller rapporteringsskyldiga om koncernen har utsett ett utländskt ställföreträdande moderföretag och följande förutsättningar är uppfyllda (33 a kap. 7 § SFL):

• Det ställföreträdande moderföretaget är skyldigt att lämna land-för-land-rapport enligt lagstiftningen i sitt hemland.
• Det ställföreträdande moderföretaget lämnar land-för-land-rapporten i rätt tid.
• Det ställföreträdande moderföretagets hemland har ett avtal med Sverige om att utbyta land-för-land-rapporter vid den tidpunkt rapporten ska lämnas.
• Det ställföreträdande moderföretagets hemland har inte meddelat Skatteverket att avtalet om informationsutbyte inte följs i praktiken, s.k. systembrist.
• Det ställföreträdande moderföretagets hemland har fått meddelande om att det utländska företaget är ställföreträdande moderföretag.
• Det svenska företaget har lämnat underrättelse (se nedan) om att det utländska företaget är ställföreträdande moderföretag.

De svenska företagen blir rapporteringsskyldiga om det utländska ställföreträdande moderföretaget inte lämnar rapporten i rätt tid. De blir däremot inte rapporteringsskyldiga om det finns ett utländskt moderföretag som ska lämna rapport men av någon anledning inte har gjort det.

Om det finns flera svenska rapporteringsskyldiga företag kan koncernen utse ett av dem att lämna rapporten för de övriga svenska företagens räkning (33 a kap. 5 § andra stycket SFL). Det företaget kan däremot inte lämna rapporten även för utländska koncernföretags räkning.

Det eller de svenska företag som är rapporteringsskyldiga ska lämna underrättelse om det (se nedan).

Frivillig moderföretagsrapportering

Vissa länder kan ha svårt att införa lagstiftning om land-för-land-rapportering i tid så att den första rapporteringsperioden omfattar räkenskapsår som börjar den 1 januari 2016 eller senare. Om moderföretaget finns i ett sådant land kan alla dotterbolag bli rapporteringsskyldiga i sina hemländer. OECD föreslår därför en möjlighet för de länder som så önskar att införa frivillig rapportering för koncernens moderföretag för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2016 eller senare (parent surrogate filing). En förutsättning för sådan rapporteringsmöjlighet är att landet har infört lagstiftning om land-för-land-rapportering för senare räkenskapsår och kan utbyta land-för-land-rapporter vid den tidpunkt när den frivilliga rapporten ska lämnas (se OECD:s Guidance on the Implementation of Country-by-Country Reporting: BEPS Action 13 av den 5 december 2016 s. 4 f.).

Följande länder och jurisdiktioner har anmält till OECD att de kommer att göra frivillig rapportering möjlig:

• Hong Kong
• Japan (räkenskapsår som börjar mellan 1 april 2016 och 31 mars 2017)
• Liechtenstein
• Nigeria
• Ryssland
• Schweiz
• USA.

Skatteverket kommer inte att kräva att svenska företag lämnar land-för-land-rapporter om moderföretaget lämnar en frivillig rapport som utbyts med Skatteverket och det svenska företaget lämnar underrättelse (se nedan) om detta till Skatteverket.

Vilket räkenskapsår ska land-för-land-rapporten omfatta?

Med räkenskapsår avses den årliga redovisningsperiod för vilken moderföretaget i en multinationell koncern upprättar sin redovisning. Med rapporterat räkenskapsår avses det räkenskapsår som redovisas i en land-för-land-rapport (33 a kap. 2 § SFL).

Oavsett vilket företag i koncernen som lämnar rapporten är det därför moderföretagets räkenskapsår som utgör grunden för den tidsperiod som redovisas.

Om alla företag som ingår i rapporten inte har samma räkenskapsår som moderföretaget ger OECD och EU två alternativ för hur rapporten ska upprättas (prop. 2016/17:47 s. 132 och 207):

1. Det första alternativet är att informationen om de berörda företagen lämnas för det räkenskapsår som slutar under den tolvmånadersperiod som föregår sista dagen på moderföretagets räkenskapsår.
2. Det andra alternativet är att informationen om de berörda företagen omfattar samma tidsperiod som moderföretaget. Detta alternativ innebär att informationen om dessa företag inte kommer att omfatta deras egna räkenskapsår.

Exempel: alternativ 1

Moderföretaget har kalenderår 2016 som räkenskapsår. Dotterbolag 1 har ett räkenskapsår som slutar den 30 juni 2016 och dotterbolag 2 har ett räkenskapsår som slutar den 31 mars 2016. Rapporten omfattar uppgifter om

• moderföretaget för perioden 1/1–31/12 2016
• dotterbolag 1 för perioden 1/7 2015–30/6 2016
• dotterbolag 2 för perioden 1/4 2015–31/3 2016.

Exempel: alternativ 2

Moderföretaget har kalenderår 2016 som räkenskapsår. Dotterbolag 1 har ett räkenskapsår som slutar den 30 juni 2016 och dotterbolag 2 har ett räkenskapsår som slutar den 31 mars 2016. Rapporten omfattar uppgifter om

• moderföretaget för perioden 1/1–31/12 2016
• dotterbolag 1 för perioden 1/1–31/12 2016
• dotterbolag 2 för perioden 1/1–31/12 2016.

Vad ska land-för-land-rapporten innehålla?

Uppgifterna i land-för-land-rapporten ska lämnas enligt fastställt formulär (38 kap. 1 § SFL). Både OECD och EU har gett en mall för vilken information som ska lämnas (prop. 2016/17:47 s. 129 f. och 205 f.). Rapporten ska lämnas i en XML-fil.

Vissa uppgifter i rapporten ska redovisas för varje land där koncernen bedriver verksamhet och andra uppgifter ska redovisas per företag. Det ska även anges vilken valuta som används i rapporten (33 a kap. 10 § första stycket SFL).

Information uppdelad per land

I rapporten ska man lämna sammanlagd information uppdelad på varje land där koncernen har bedrivit verksamhet under det rapporterade räkenskapsåret (33 a kap. 10 § första stycket 1 SFL).

Redovisningen per land ska omfatta samtliga företag som har hemvist där, d.v.s. är obegränsat skattskyldiga där. Om ett företag är obegränsat skattskyldigt i mer än ett land avgörs hemvistet av skatteavtal om det finns ett sådant. Saknas skatteavtal anses företaget ha hemvist där det har sin verkliga ledning. Verksamhet som bedrivs från ett fast driftställe ska rapporteras i det land där verksamheten bedrivs och inte ingå i de uppgifter som redovisas i företagets hemviststat. Företag som inte beskattas någonstans ska redovisas separat (prop. 2016/17:47 s. 90).

Handelsbolag och andra delägarbeskattade företag som inte är obegränsat skattskyldiga i något land redovisas som ”statslösa”, d.v.s. inte hemmahörande i något land. Sammanlagda uppgifter om samtliga sådana företag kommer därför att redovisas på en rad. Enligt OECD ska delägare som ingår i koncernen också redovisa sin andel av handelsbolagets uppgifter på raden för delägarens hemviststat.

Informationen per land ska ange storleken på

• intäkter
• vinst eller förlust före inkomstskatt
• betald inkomstskatt
• årets ackumulerade inkomstskatt
• aktiekapital
• ackumulerade vinstmedel
• antal anställda
• materiella tillgångar utom kontanter och liknande.

Både OECD och EU har gett vissa förklaringar till dessa begrepp och några har även kommenterats i författningskommentaren till 33 a kap. 10 § SFL (prop. 2016/17:47 s. 90, 133 f. och 208 f.).

• Intäkter: Här avses ett vidare begrepp än omsättning. Det innefattar även intäkter från försäljning av lager och egendom, tjänster, licensintäkter, räntor, premier och andra belopp. Intäkter omfattar däremot inte betalningar från andra koncernföretag som ses som utdelning i utbetalarens hemland.
• Vinst eller förlust före inkomstskatt: Här ingår alla extraordinära intäkter och kostnader.
• Betald inkomstskatt: Här avses det totala beloppet som faktiskt betalats under det rapporterade räkenskapsåret. Det omfattar både skatt som betalats i hemlandet och skatt som betalats i andra länder.
• Årets ackumulerade inkomstskatt: Här avses skatten på det rapporterade årets vinst eller förlust. Det är bara skatten på det aktuella årets verksamhet som avses och inte latent inkomstskatt eller avsättningar för osäkra skattefordringar.
• Aktiekapital: Begreppet motsvarar det som av OECD kallas ”stated capital” men det framgår inte vad som menas med ”stated capital”. För företag som inte är aktiebolag får närmaste motsvarighet till aktiekapital anges, t.ex. insatt kapital. För fasta driftställen redovisas inget aktiekapital om det inte finns lagstadgade krav på eget kapital i det land där det fasta driftstället finns.
• Ackumulerade vinstmedel: Här ingår inte vinster hos ett fast driftställe. Dess vinster redovisas av det företag som det fasta driftstället är en del av.
• Antal anställda: Här avses årsarbetskrafter. De kan beräknas vid årets slut, utifrån en genomsnittlig sysselsättningsnivå under året eller på något annat lämpligt sätt som tillämpas konsekvent mellan åren.
• Materiella tillgångar utom kontanter och liknande: Här ingår inte immateriella tillgångar eller finansiella tillgångar.

Information uppdelad per företag

I rapporten ska man lämna vissa uppgifter om varje företag som ingår i koncernen (33 a kap. 10 § första stycket 2 SFL). Även företag som inte ingår i koncernredovisningen, exempelvis på grund av sin ringa storlek, ska vara med.

Man ska ange

• namn eller andra identitetsuppgifter på företaget
• i vilket land företaget är obegränsat skattskyldigt
• i vilket land företaget är bildat eller registrerat, om det är ett annat än det land där företaget är obegränsat skattskyldigt
• företagets viktigaste verksamhet eller verksamheter.

Av OECD:s och EU:s mall för uppgiftslämnandet framgår att uppgifterna om varje företag ska grupperas per land koncernen är verksam i. Ett fast driftställe ska listas i det land där verksamheten bedrivs (prop. 2016/17:47 s. 135).

Handelsbolag och andra delägarbeskattade företag som inte är obegränsat skattskyldiga i något land redovisas som ”statslösa” även här.

Företagets viktigaste verksamhet eller verksamheter ska anges enligt följande (7 kap. 2 a § SFF):

• forskning och utveckling
• innehav eller förvaltning av immateriella tillgångar
• inköp eller upphandling
• tillverkning
• försäljning, marknadsföring eller distribution
• administrativa tjänster eller lednings- eller supporttjänster
• tillhandahållande av tjänster till oberoende företag
• koncernintern finansiering
• reglerade finansiella tjänster
• försäkring
• innehav av aktier eller andra andelar
• vilande
• övrig verksamhet enligt specifikation.

Konsekvent rapportering år för år är viktig

Det finns inget krav på att uppgifterna i land-för-land-rapporten ska hämtas från någon viss del av redovisningssystemet. Koncernerna kan välja att hämta uppgifterna ur den konsoliderade redovisningen, ur de enskilda företagens redovisning eller ur intern resultatredovisning (prop. 2016/17:47 s. 132 och 207). Det är däremot viktigt att uppgifterna hämtas från samma källa och redovisas på ett konsekvent sätt år för år (prop. 2016/17:47 s. 59).

Möjlighet att lämna ytterligare upplysningar

I OECD:s och EU:s mall för uppgiftslämnandet finns det även möjlighet att lämna ytterligare upplysningar. Där kan man exempelvis lämna uppgifter ifall man ändrar de uppgiftskällor som informationen hämtas ifrån. Där kan man också förklara hur vissa poster har beräknats eller varför vissa poster har förändrats väldigt mycket mellan två år.

Svenska ställföreträdande moderföretag och andra företag ska begära uppgifter från moderföretaget

Ett svenskt ställföreträdande moderföretag eller annat företag som ska lämna land-för-land-rapport har kanske inte tillgång till alla de uppgifter som ska ingå i rapporten. Normalt är det moderföretaget i koncernen som har tillgång till eller kan inhämta den information som behövs. Det svenska företaget ska i så fall begära att få de uppgifter som behövs från det utländska moderföretaget för att kunna lämna en fullständig rapport (33 a kap. 5 § tredje stycket SFL). Om företaget inte kan få alla uppgifter ska det lämna de uppgifter det har tillgång till (33 a kap. 10 § andra stycket SFL).

Om det svenska företaget inte kan få alla uppgifter från moderföretaget får det inte utses att lämna rapporten för andra företags räkning. Det anses inte heller ha lämnat en fullständig rapport för andra berörda företags räkning (33 a kap. 5 § tredje stycket SFL).

Underrättelseskyldighet

Varje svenskt företag som ingår i en sådan multinationell koncern som ska lämna land-för land-rapport och som är ett rapporteringsskyldigt moderföretag, ställföreträdande moderföretag eller annat företag ska lämna en underrättelse till Skatteverket där detta anges (33 a kap. 8 § SFL).

Varje svenskt företag som ingår i en sådan multinationell koncern som ska lämna land-för land-rapport och som inte själv är rapporteringsskyldigt ska lämna underrättelse till Skatteverket om vilket företag i koncernen som är rapporteringsskyldigt (33 a kap. 9 § första stycket SFL).

Om ett svenskt ställföreträdande moderföretag eller annat företag inte kan lämna en fullständig land-för-land-rapport därför att moderföretaget vägrat lämna alla nödvändiga uppgifter, ska företaget lämna underrättelse till Skatteverket om det (33 a kap. 9 § andra stycket SFL).

När ska land-för-land-rapporter och underrättelser lämnas?

En land-för-land-rapport ska ha kommit in till Skatteverket inom tolv månader efter utgången av det rapporterade räkenskapsåret (33 a kap. 11 § SFL). Det är räkenskapsåret för koncernens moderföretag som avgör vilken tidsperiod som rapporteras.

Underrättelser om att ett svenskt företag är rapporteringsskyldigt, eller vilket utländskt företag i koncernen som är rapporteringsskyldigt, ska ha kommit in till Skatteverket före det rapporterade räkenskapsårets utgång (33 a kap. 12 § första stycket SFL).

De underrättelser som beskrivs i föregående stycke får lämnas vid en senare tidpunkt i samband med att den nya lagstiftningen införs. Om räkenskapsåret har avslutats före ikraftträdandet den 1 april 2017 får underrättelserna lämnas senast den 30 april 2017 (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till SFS 2017:185).

Underrättelse om att moderföretaget vägrat lämna alla nödvändiga uppgifter för en fullständig land-för-land-rapport ska ha kommit in till Skatteverket inom tolv månader efter utgången av det rapporterade räkenskapsåret. Den måste dock komma in senast samtidigt som land-för-land-rapporten (33 a kap. 12 § andra stycket SFL).

Om land-för-land-rapporter och underrättelser inte lämnas in till Skatteverket blir reglerna om föreläggande och vitesföreläggande tillämpliga (37 kap. 2 § och 44 kap. 2 § SFL). Förseningsavgift tas däremot inte ut.

Vad får uppgifterna i land-för-land-rapporterna användas till?

De uppgifter som kommer in till Skatteverket i land-för-land-rapporterna får bara användas för vissa angivna ändamål (33 a kap. 13 § SFL och 7 § lagen [2017:182] om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet).

De får användas för övergripande analys av risker på internprissättningsområdet och andra risker som gäller erodering av skattebasen och flyttning av vinster. En sådan analys innefattar även en bedömning av risken för att något företag i koncernen inte följer gällande internprissättningsregler. Uppgifterna i rapporterna får även användas för ekonomisk och statistisk analys.

Uppgifterna får däremot inte ensamma ligga till grund för en resultatjustering enligt korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL. Det är emellertid ingenting som hindrar att uppgifterna i rapporten används av Skatteverket som urval för att starta en utredning av internprissättningen inom koncernen, eller av andra skattefrågor, och att detta leder till att resultatet justeras. Det avgörande är att ärendet blir utrett innan beslut fattas (prop. 2016/17:47 s. 64).

Informationsutbyte

Principerna i OECD:s riktlinjer och EU:s arbete utgår från att land-för-land-rapporter ska lämnas i ett av de länder där koncernen är verksam och att rapporterna sedan ska utbytas automatiskt mellan övriga berörda skattemyndigheter.

OECD har tagit fram ett multilateralt avtal för automatiskt informationsutbyte av land-för-land-rapporterna. Sverige skrev under det multilaterala avtalet den 27 januari 2016.

Inom EU regleras det automatiska informationsutbytet av land-för-land-rapporter genom rådets direktiv (EU) 2016/881 av den 25 maj 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC 4). Direktivet syftar till att genomföra OECD:s standard för land-för-land-rapportering i EU-rätten.

Svensk lagstiftning om utbyte av land-för-land-rapporter

Informationsutbytet regleras i

• lagen (2017:182) om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet
• förordningen (2017:186) om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet.

Lagen och förordningen träder i kraft den 1 april 2017.

Lagen och förordningen tillämpas oavsett om informationsutbytet sker med stöd av OECD:s multilaterala avtal eller DAC 4.

Land-för-land-rapporter som lämnas till Skatteverket kommer att skickas till EU:s övriga medlemsstater och till de stater eller jurisdiktioner som undertecknat det multilaterala avtalet från den 27 januari 2016. Rapporterna skickas till de stater eller jurisdiktioner där minst ett företag i koncernen antingen har hemvist eller beskattas på grund av att det bedriver verksamhet från ett fast driftställe (3 § lagen [2017:182] om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet).

Land-för-land-rapporter ska överföras till övriga berörda myndigheter snarast möjligt, men senast 15 månader efter utgången av det räkenskapsår som rapporten omfattar (3 § förordningen [2017:186] om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet).

Första gången informationsutbyte sker får det dock göras 18 månader efter räkenskapsårets utgång (3 § förordningen [2017:186] om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet). Det innebär att de land-för-land-rapporter som avser kalenderåret 2016 ska lämnas till Skatteverket senast den 31 december 2017 och skickas till berörda stater eller jurisdiktioner senast den 30 juni 2018.

Övrigt samarbete med andra skattemyndigheter och OECD

Lagen (2017:182) om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet innehåller även vissa övriga bestämmelser som reglerar samarbetet med andra länder och som syftar till att få in fullständiga land-för-land-rapporter och säkerställa en korrekt användning av dem.

Svenska rapporteringsskyldiga företag ska underrätta Skatteverket om koncernens utländska moderföretag inte lämnar nödvändig information som ska ingå i land-för-land-rapporten (33 a kap. 9 § andra stycket SFL). Skatteverket ska sedan meddela de behöriga myndigheterna i alla EU:s medlemsstater och i alla stater eller jurisdiktioner som undertecknat det multilaterala avtalet om att moderföretaget vägrat lämna information (4 § andra stycket lagen [2017:182] om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet). Alla stater eller jurisdiktioner ska meddelas oavsett om koncernen bedriver verksamhet där eller inte (prop. 2016/17:47 s. 82).

Om Skatteverket har skäl att tro att ett företag i en annan stat eller jurisdiktion har lämnat felaktiga eller ofullständiga uppgifter i land-för-land-rapporten, eller inte har lämnat någon rapport, ska Skatteverket meddela detta till den behöriga myndigheten i den andra staten eller jurisdiktionen (5 § lagen [2017:182] om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet).

Skatteverket ska vidta de åtgärder som är möjliga enligt svensk lag för att få in riktiga och fullständiga uppgifter om en annan stats eller jurisdiktions behöriga myndighet har meddelat Skatteverket att ett svenskt företag har lämnat ofullständiga uppgifter (6 § lagen [2017:182] om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet).

Skatteverket ska underrätta OECD:s koordineringsorgan om sekretessen för uppgifterna i land-för-land-rapporter har överträtts eller om uppgifterna har använts på ett otillåtet sätt (8 § lagen [2017:182] om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet).

Sekretess

Det följer av 27 kap. 1 och 5 §§ OSL att uppgifterna i land-för-land-rapporterna omfattas av sekretess (prop. 2016/17:47 s. 63).