På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Jag förstår
Meny

När en finansiell rapport upprättas behöver inte bestämmelserna i årsredovisningslagen tillämpas fullt ut, om följden av avvikelsen inte är väsentlig.

EU:s redovisningsdirektiv

Som en följd av implementeringen av EU:s direktiv 2013/34/EU om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag (redovisningsdirektivet) har det införts en generell väsentlighetsprincip i ÅRL. I artikel 6.1 j i direktivet anges att de krav som anges i direktivet behöver inte uppfyllas om följderna av att uppfylla dem är oväsentliga.

I redovisningsdirektivet definieras begreppet väsentlig på följande sätt. Information är väsentlig om ett utelämnande av eller felaktigheter i den rimligen kan förväntas påverka de beslut som användarna fattar på grundval av företagets finansiella rapporter. Bedömningen av hur väsentliga enskilda poster är ska göras mot bakgrund av andra liknande poster (artikel 2.1 punkt 16 i direktivet).

Årsredovisningslagen

Ett företag får enligt väsentlighetsprincipen avvika från bestämmelserna om redovisning, uppställning, värdering, upplysningar och konsolidering om följden av avvikelsen inte är väsentlig (2 kap. 3 a § första stycket ÅRL).

Med konsolidering avses redovisning av innehav i dotterföretag, intresseföretag och gemensamt styrda företag i koncernredovisningen. Möjligheten till avvikelse från lagens krav är generell. Den omfattar därför såväl upprättandet av en årsredovisnings samtliga delar som upprättande av fristående rapporter, i den utsträckning något moment innebär redovisning, uppställning, värdering, upplysningar eller konsolidering enligt lagen (prop. 2015/16:3 sid. 203).

Följden av en avvikelse ska anses vara väsentlig om utelämnad eller felaktig information, ensam eller tillsammans med annan information, rimligen kan förväntas påverka de beslut som användare fattar på grundval av informationen (2 kap. 3 a § andra stycket ÅRL).

Av förarbetena framgår att betydelsen av enskilda poster ska bedömas mot bakgrund av andra liknande poster. Detta innebär att även om enskilda poster var för sig inte är väsentliga kan de vara att bedöma som väsentliga i lagens mening om de sammantagna ger en annan bild av företaget (prop. 2015/16:3 sid. 203).

Väsentlighetsprincipen är ett företagsspecifikt begrepp. Det innebär att man inte kan fastställa några generella gränser. Vid en prövning av om en avvikelse är väsentlig eller inte ska en sammantagen bedömning av det enskilda företaget göras. Vid en sådan bedömning kan avvikelsen sättas i relation till hur andra liknande poster har behandlats i företaget. Vidare kan avvikelsen ställas i relation till företagets hela finansiella ställning och resultat, så som t.ex. nettoomsättning, rörelsekostnader, rörelseresultat, balanserade vinster och eget kapital. Resultatet av helhetsbedömningen är om behandlingen av posten rimligen kan förväntas påverka de beslut som användare fattar på grundval av informationen.

Väsentlighetsprincipen innebär att oväsentliga poster inte behöver särredovisas och inte heller periodiseras. Att en post bedöms vara oväsentlig innebär dock inte att den kan utelämnas från redovisningen med hänvisning till att den är oväsentlig. Väsentlighetsprincipen innebär bara att posten inte behöver behandlas i full överensstämmelse med de principer och regler som gäller för den aktuella posten.

Redovisningsnormgivningen

I redovisningsnormgivningen har väsentlighetsprincipen kommenterats på följande sätt. I 2 kap. i BFNAR 2017:3 Årsbokslut redogörs för väsentlighetsprincipen och andra grundläggande redovisningsprinciper som ska beaktas när ett årsbokslut ska upprättas. Motsvarande reglering när ett företag ska upprätta en årsredovisning finns i 2 kap. i BFNAR 2016:10 Årsredovisning i mindre företag (K2) respektive i 2 kap. i BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning (K3).

Av kommentaren till väsentlighetsprincipen i respektive regelverk framgår att vid bedömningen av om en post är väsentlig bör postens eller felets relativa storlek beaktas och hänsyn tas till de aktuella förhållandena i det enskilda fallet. Enskilda poster ska vidare bedömas mot bakgrund av andra liknande uppgifter eller poster. Det innebär t.ex. att även om några enskilda uppgifter var för sig inte är väsentliga så kan de ändå vara väsentliga om de sammantagna ger en annan bild av företaget och därmed också påverkar användares beslut (BFNAR 2017:3 kommentaren till väsentlighetsprincipen).

Kompletterande information

Referenser på sidan

EU-författningar

  • EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG [1]

Lagar & förordningar

  • Årsredovisningslag (1995:1554) [1] [2]

Propositioner

  • Proposition 2015/16:3 Tydligare redovisningsregler och nya rapporteringskrav för utvinningsindustrin [1] [2]

Övrigt

  • BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning (K3) [1]
  • BFNAR 2016:10 Årsredovisning i mindre företag (K2) [1]
  • BFNAR 2017:3 Årsbokslut [1] [2]

Referenser inom bokföring & redovisning

Till toppen