Gåvomottagarlagen innehåller regler för vilka beslut som är överklagbara och vilka beslut som inte är det. Skatteverkets överklagbara beslut kan överklagas av det allmänna ombudet.
De materiella reglerna om godkännande av gåvomottagare, om kraven för att bli godkänd, ansökningsförfarandet och återkallelse av godkännande hittar du under andra ämnesområden.
Följande beslut kan överklagas enligt gåvomottagarlagen (19 § GML):
beslut om kontrollavgift enligt 16 § GML.
Andra beslut enligt GML, som t.ex. föreläggande enligt 13 § GML, får inte överklagas (19 § tredje stycket GML).
Skatteverkets beslut enligt GML får överklagas av den som beslutet gäller och av allmänna ombudet hos Skatteverket (67 kap. 2 och 23 §§ SFL).
Ett överklagande av ett beslut enligt GML ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det (jfr 19 § första stycket GML och 67 kap. 12 § 2 SFL). Observera att det gäller även beslut om kontrollavgifter (19 § andra stycket första meningen GML) och (67 kap. 12 § andra stycket 9 SFL).
Ett överklagande från det allmänna ombudet ska ha kommit in till Skatteverket inom den tid som gäller för omprövning på initiativ av Skatteverket eller, om den tiden har gått ut, inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades (67 kap. 23 § SFL).
Observera att ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, även om det överklagas (15 § GML).
Inte heller en enskilds överklagande av ett beslut om kontrollavgift påverkar dennes skyldighet att betala avgiften inom den tid som anges i beslutet (se 18 § 2 GML som hänvisar till 68 kap. 1 § SFL). Anståndsreglerna i SFL är dock tillämpliga på kontrollavgifter (se 18 § 1 GML som hänvisar till bl.a. 63 kap. SFL). För att Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av kontrollavgift behöver Skatteverket inte bedöma tveksamheten ifall kontrollavgiften ska bestå. Det finns en ovillkorlig rätt till anstånd med betalningen tills det finns ett beslut i själva sakfrågan om kontrollavgiften ska bestå.
Skatteverkets beslut överklagas till förvaltningsrätten men ska lämnas in till Skatteverket (67 kap. 6 § SFL). Skatteverket ska pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Om överklagandet har kommit in för sent ska Skatteverket avvisa det. Ett överklagande ska dock inte avvisas om förseningen beror på att Skatteverket har lämnat den som beslutet gäller en felaktig underrättelse om hur man överklagar, eller det i rätt tid har kommit in till en allmän förvaltningsdomstol (67 kap. 19 § SFL).
Om överklagandet inte ska avvisas därför att det har kommit in för sent och det inte finns andra hinder mot omprövning ska Skatteverket snarast ompröva det överklagade beslutet (67 kap. 20 § SFL), s.k. obligatorisk omprövning.
Överklagandet förfaller om det överklagade beslutet ändras så som den klagande begär. Om Skatteverket ändrar beslutet på något annat sätt, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Detsamma gäller om Skatteverket på eget initiativ omprövar det överklagade beslutet till nackdel för den som beslutet gäller i en fråga som omfattas av överklagandet (67 kap. 21 § SFL).
Om formella förutsättningar för en sakprövning av det överklagade beslutet saknas ska Skatteverket överlämna överklagandet och övriga handlingar till domstolen utan att fatta ett obligatoriskt omprövningsbeslut. Om överklagandet avser en fråga som har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol (res judicata) eller är föremål för prövning (litis pendens) i sådan domstol får Skatteverket inte ompröva frågan. Någon obligatorisk omprövning ska då inte heller göras.
Om den obligatoriska omprövningen leder till att klaganden får delvis bifall till sitt yrkande eller om det överklagade beslutet inte alls ändras ska överklagandet tillsammans med övriga handlingar i ärendet överlämnas till domstolen (67 kap. 22 § SFL).
I förarbetena till SFL anges tydligt att ordalydelsen av bestämmelsen i 67 kap. 2 § SFL också omfattar en rätt att överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning. Rätten att överklaga föreligger alltså inte bara enligt förvaltningslagen eller allmänna förvaltningsrättsliga principer utan även enligt 67 kap. 2 § SFL. Ett avvisningsbeslut har inte omedelbar betydelse för beskattningen men får anses ha betydelse för något annat förhållande mellan en enskild och det allmänna. Det som har sagts gäller även beslut där Skatteverket skriver av ett omprövningsärende, t.ex. på grund av att frågan har förfallit, och liknande beslut där Skatteverket avslutar ett omprövningsärende utan att pröva själva frågan, d.v.s. saken, i ärendet. Även sådana beslut får alltså överklagas enligt 67 kap. 2 § SFL (prop. 2010/11:165 s. 1123).
Ett överklagande ska vara skriftligt (3 § FPL och 43 § första stycket FL). Det går bra med vanligt brev, e-post eller fax eftersom det numera saknas krav på att överklagandet ska vara egenhändigt undertecknat.
Den enskilde kan vid sitt överklagande välja att anlita ombud. En person som uppger att han eller hon företräder någon annan ska i princip kunna styrka detta med en fullmakt. Det är domstolen som i första hand avgör om ombudets behörighet måste styrkas (49 § FPL).
Skatteverket ska emellertid inte, som ovan angetts, ompröva det överklagade beslutet om överklagandet ska avvisas eller om det annars finns hinder mot omprövning (67 kap. 20 § SFL).
Att omprövning inte ska göras om det annars finns hinder tar sikte på fall där överklagandehandlingarna inte är fullständiga, eller om det av någon annan anledning saknas förutsättningar för att pröva överklagandet i sak, jfr bestämmelserna i 4–5 §§ FPL. Om det med andra ord kan antas att förvaltningsrätten inte kommer att ta upp överklagandet till prövning i sak så ska Skatteverket inte heller pröva frågan genom omprövning.
Skatteverket får inte avvisa överklagandet när det saknas förutsättningar att pröva överklagandet i sak. Det ska i så fall förvaltningsrätten göra. Däremot bör Skatteverket se till att ärendet kompletteras med t.ex. en fullmakt eller ett förtydligande av vad som yrkas samt grunderna för yrkandet. När Skatteverket begär en komplettering bör den enskilda informeras om att om den begärda kompletteringen inte kommer in så kommer Skatteverket inte att fatta något omprövningsbeslut med anledning av överklagandet. Skatteverket kan dock inte förelägga den enskilda att komma in med begärda kompletteringar ”vid äventyr av avvisning”, eftersom det inte är Skatteverkets uppgift att avvisa överklagandet när det saknas förutsättningar att pröva överklagandet i sak.
Om de begärda kompletteringarna inte kommer in eller inte är tillräckliga så ska Skatteverket inte ompröva sitt beslut, utan överlämna handlingarna till förvaltningsrätten. Det är då förvaltningsrätten som ska pröva om överklagandet ska avvisas (jfr prop. 1989/90:74 s. 319 och 414).
Ett överklagande ska prövas av den förvaltningsrätt där sökandens (gåvomottagarens) styrelse hade sitt säte, eller om sådant saknas, där förvaltningen utövades den 1 november året före det år då beslutet fattades (67 kap. 8 § SFL).
För en utländsk sökande eller gåvomottagare som saknar säte eller förvaltning i Sverige ska överklagandet prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats (14 § andra stycket LAFD).
Det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten (67 kap. 27 § 2 och 7 SFL).
Sidan har tillkommit med anledning av ny lagstiftning om godkännande av gåvomottagare vid skattereduktion för gåva. Lagen träder i kraft den 1 juli 2019.