Tillgångarna värderas normalt till det skattemässiga värdet. Det finns undantag när det gäller fastigheter.
Vilka slags tillgångar som ingår i näringsverksamheten regleras i 13 kap. 1 och 7 §§ IL. Här är de indelade i näringsfastigheter och näringsbostadsrätter, likvida medel, skogskonto och skogsskadekonto, upphovsmannakonto, värdepapper, lager och kundfordringar, utländsk valuta, avverkningsrätt till skog, inventarier och brandförsäkring.
När man bedömer vad som räknas som tillgång i verksamheten utgår man bl.a. från vad som räknas som tillgång enligt god redovisningssed.
Det är alltså god redovisningssed som avgör om en post ska beaktas eller ej när kapitalunderlaget för räntefördelning för enskilda näringsidkare beräknas. Enskilda näringsidkare som tillämpar reglerna om förenklat årsbokslut ska beakta de tillgångar och skulder som redovisats i bokslutet i enlighet med vad Bokföringsnämnden anser vara god redovisningssed (BFNAR 2006:1).
Upprättar näringsidkaren ett förenklat årsbokslut anser Skatteverket att om en tillgång levereras före årets utgång utan att näringsidkaren får någon faktura, så ska tillgången beaktas när kapitalunderlaget beräknas, men utan att den skuld som är hänförlig till inköpet beaktas. Skulden ska beaktas först när fakturan erhållits (Skatteverkets ställningstagande Hur påverkas kapitalunderlaget för räntefördelning och expansionsfond av reglerna om förenklat årsbokslut?). Läs även om vilka poster som får ingå i en enskild näringsverksamhet.
Vilka slags tillgångar som ingår i näringsverksamheten regleras i 13 kap. 1 och 7 §§ IL. Tillgångarna bör i princip tas upp till de värden som gäller vid beskattningen (prop. 1993/94:50 s. 231). Denna huvudregel framgår av 33 kap. 12 § IL, som anger att en tillgång ska tas upp till det skattemässiga värdet. Vad som avses med det skattemässiga värdet framgår av 2 kap. 31–33 §§ IL.
Vederlagsreverser vid förvärv genom arv eller gåva ska inte öka anskaffningsutgiften, i stället övertar mottagaren den förre ägarens skattemässiga anskaffningsutgift (prop. 1989/90:110 s. 585 och RÅ 1996 ref. 48).
För vissa slag av egendom finns specialbestämmelser.
Näringsfastigheter och näringsbostadsrätter som är kapitaltillgångar och används i verksamheten ska ingå i kapitalunderlaget, trots att de beskattas i inkomstslaget kapital vid försäljning.
Med näringsbostadsrätt avses en andel i ett privatbostadsföretag som inte är en privatbostadsrätt (2 kap. 19 § IL). Med privatbostadsföretag avses exempelvis s.k. äkta bostadsrättsföreningar.
En andel i en s.k. oäkta bostadsrättsförening ska inte ingå i kapitalunderlaget, eftersom det är en andel i en ekonomisk förening. En sådan andel är inte en tillgång i näringsverksamheten (se även 13 kap. 1 och 7 §§ IL).
Om det finns en privatbostad på en jordbruksfastighet ska privatbostadsdelen, byggnad och tomt, inte ingå bland tillgångarna.
Det finns särskilda regler för hur man värderar fastigheter när man beräknar kapitalunderlaget för räntefördelning.
Som tillgångar i näringsverksamheten räknas kontanta medel, banktillgodohavanden och dylikt, i svensk och utländsk valuta som används i verksamheten.
Specialinlåning till bank jämställs med bankkonto och kan ingå i kapitalunderlaget, vilket framgår av RÅ 1997 ref. 5 II.
Det är bara likvida medel som behövs och som är avsedda att användas i den enskilda näringsverksamheten som får beaktas. Detta framgår också av Skatterättsnämndens förhandsbesked (SRN 2016-01-07, dnr 118-14/D).
Följande tillgångar ska inte heller räknas in i kapitalunderlaget:
Medel på skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto ska tas upp till halva beloppet eftersom de innehåller en latent skatteskuld (33 kap. 12 § andra stycket IL).
Egendom som vid försäljning beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet får räknas in i kapitalunderlaget.
Som tillgång räknas däremot inte egendom så länge avkastning eller försäljning beskattas i inkomstslaget kapital. Hit hör egendom som aktier, konvertibla skuldebrev och liknande aktieanknutna värdepapper, räntebärande värdepapper, utländsk valuta eller annan lös egendom.
Eftersom även näringsbetingade värdepapper kapitalbeskattas ska de inte ingå i underlaget.
Råvaru- och valutaterminer som en lantbrukare tecknat för att säkra sig mot finansiella risker i näringsverksamheten ska inte heller ingå, vilket framgår av RÅ 2010 not. 107. Sådana terminer ska hänföras till inkomstslaget kapital, fastän de i och för sig har en stark anknytning till den bedrivna verksamheten.
En andel i en kooperativ ekonomisk förening som ingår i verksamheten ska räknas in i kapitalunderlaget. Detsamma gäller en fordran som näringsidkaren kan ha om han eller hon är medlem i en sådan förening.
Andelar i ekonomiska föreningar som ska tas med i kapitalunderlaget, och som är kapitaltillgångar, ska tas upp till ett värde av anskaffningsutgiften enligt genomsnittsmetoden.
En emissionsinsats får inte ingå i kapitalunderlaget eftersom det är fråga om obeskattat kapital i den enskilda näringsverksamheten. Det insatsemitterade beloppet ingår inte i anskaffningsutgiften för andelen. Om man däremot har förvärvat en sådan andel genom köp, byte eller liknande (oneröst fång) får ett belopp motsvarande det man betalat för andelen beaktas.
En andel i ett handelsbolag räknas inte som någon tillgång, utan räntefördelningen görs separat.
Lager och kundfordringar ska tas upp till de värden som gäller vid beskattningen. Kundfordringar ska, enligt Skatteverkets uppfattning, tas upp till värdet inklusive mervärdesskatt.
Fordringar i utländsk valuta som ingår i näringsverksamheten ska tas upp till de värden som gäller vid beskattningen, d.v.s. värdet enligt god redovisningssed.
En fordran på framtida ersättning vid upplåtelse av avverkningsrätt till skog, som redovisas enligt kontantmetoden i 21 kap. 2 § IL, ska enligt Skatteverket inte ingå i kapitalunderlaget. Endast den erhållna likviden ska räknas med. Samma ställningstagande har kammarrätten gjort i dom KRSU 2002-12-04, mål nr 656-2000.
Inventarier och andra tillgångar där avdrag medges enligt 18 kap. 13–22 §§ IL ska tas upp till det värde som de har vid beskattningen, d.v.s. efter värdeminskningsavdrag m.m. till och med föregående års beskattning.
En brandförsäkring som tecknats mot en engångspremie får ingå i kapitalunderlaget till ett värde av de 95 % av premien som inte dragits av.