I Sverige är det allmän domstol som fattar beslut om adoptioner. Domstolen är skyldig att underrätta Skatteverket när den meddelar ett beslut om adoption. Underrättelsen ligger till grund för registrering i folkbokföringen.
I Sverige är det de allmänna domstolarna som fattar beslut om adoptioner. En svensk domstol får, enligt 2 § LAIS, ta upp en adoptionsansökan om något av följande krav är uppfyllda.
I domstolens beslut anges att adoptivföräldrarna får tillstånd att adoptera adoptivbarnet. Formuleringen ska inte uppfattas som att det kommer att fattas ytterligare ett beslut om adoption, utan innebär helt enkelt att domstolen har beslutat att adoptionen får genomföras.
Bestämmelser om svensk adoption finns i 4 kap. FB. Bestämmelser om när en utländsk adoption kan erkännas i Sverige finns i NÄF, 1993 års Haagkonvention och LAIS. Läs mer om erkännande av utländska adoptionsbeslut under Internationella förhållanden.
En adoption kan avse både ett barn (person under 18 år) och en vuxen person.
Om den som ska adopteras är ett barn ska barnets bästa ges största vikt (4 kap. 1 § FB). Ett barn får bara adopteras om det är lämpligt. Vid bedömningen av om en adoption är lämplig ska domstolen ta särskild hänsyn till barnets behov av adoption och sökandens lämplighet att adoptera (4 kap. 2 § FB).
Utgångspunkten är att barnet ska få relevant information om adoptionen och barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad (4 kap. 3 § FB). Om barnet har fyllt 12 år krävs att det lämnar sitt samtycke till adoptionen (4 kap. 7 § FB). Det krävs också att barnets vårdnadshavare samtycker till adoptionen (4 kap. 8 § FB). Det ställs inte något krav på att en förälder som inte är barnets vårdnadshavare samtycker till adoptionen. En sådan förälder ska emellertid ges tillfälle att yttra sig i adoptionsärendet (4 kap. 18. § FB). Undantag från kraven på samtycke och förälders rätt att yttra sig kan göras i vissa fall. Detta gäller exempelvis om någon är förhindrad att samtycka eller yttra sig på grund av att hen lider av en psykisk sjukdom eller vistas på okänd ort.
När domstolen får in en ansökan om adoption av ett barn ska den uppdra åt socialnämnden att utse någon att genomföra en adoptionsutredning innan beslut fattas angående adoptionen (4 kap. 14 § FB).
Om adoptionen avser en vuxen person krävs att det finns särskild anledning. Det kan t.ex. röra sig om att den som ska adopteras har uppfostrats av sökanden eller att de av annat skäl har en relation som motsvarar den mellan barn och förälder (4 kap. 4 § FB). Adoption av en vuxen person förutsätter att den som ska adopteras samtycker till adoptionen (4 kap. 7 § FB). Kravet på att en förälder till den ska som ska adopteras ska ges tillfälle att yttra sig gäller även vid vuxenadoptioner (4 kap. 18 § FB).
Domstolen ska som regel begära yttrande från Migrationsverket i alla adoptionsärenden med internationell anknytning där den som adopteras inte är svensk medborgare och inte heller har permanent uppehållstillstånd eller permanent uppehållsrätt (4 kap. 17 § FB). Det gäller även om ett barn under 12 år blir svensk medborgare vid adoptionen.
Den som vill adoptera måste ha fyllt 18 år (4 kap. 5 § FB).
Huvudregeln är att makar och sambor endast får adoptera gemensamt. En make eller sambo får dock med samtycke från den andra maken eller sambon ensam adoptera hens barn eller adoptivbarn (styvbarnsadoption). Registrerade partner jämställs med makar. Inga andra än makar, sambor och registrerade partner får adoptera gemensamt. Två syskon eller två vänner kan alltså inte adoptera annat än på egen hand (4 kap. 6 § FB).
När domstolen har meddelat ett adoptionsbeslut uppkommer en barn-och föräldrarelation. Den som är adopterad anses som adoptivförälderns eller adoptivföräldrarnas barn och inte som barn till sina tidigare föräldrar. Detta gäller oavsett om de tidigare föräldrarna var barnets biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar. Om en make eller sambo har adopterat den andra makens eller sambons barn (styvbarnsadoption) ska den som har adopterats anses som makarnas eller sambornas gemensamma barn (4 kap. 21 § FB).
Svenska adoptioner är så kallade starka adoptioner och innebär bland annat
Om ett adoptivbarn adopteras på nytt (omadoption) upphör den tidigare adoptionens verkan att gälla. Det som gäller om rättsverkan av en adoption tillämpas även vid omadoption.
När en domstol har fattat ett beslut om adoption ska den skicka ett meddelande om beslutet till Skatteverket. Meddelandet ska skickas så snart beslutet har fått laga kraft. Meddelandet skickas även om adoptivbarnet aldrig har varit folkbokfört i Sverige (2 § förordningen [1949:661] om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken m.m.).
Ett beslut om adoption registreras i folkbokföringen när beslutet har fått laga kraft. Adoptionen gäller från och med den dag som beslutet fick laga kraft.
Ett adoptionsbeslut kan få följder även för efternamn, medborgarskap och vårdnad.
Den som adopterar ett barn ska inom tre månader från beslutet ansöka om nytt efternamn för barnet. Detta gäller dock inte när den ena av två makar eller sambor adopterar den andres barn. Då behåller barnet sitt efternamn och inget namnbyte ska registreras. (6-7 §§ PNL).
I samband med en adoption kan adoptivbarnets medborgarskap komma att ändras. Ett barn under 12 år som adopteras av en svensk medborgare förvärvar i normalfallet svenskt medborgarskap genom adoptionen (4 § MedbL).
Om adoptivbarnet är under 18 år blir adoptivföräldern vårdnadshavare från och med den dag adoptionsbeslutet får laga kraft (4 kap. 22 § FB). Om två makar eller sambor adopterar gemensamt står barnet under parets gemensamma vårdnad från och med dagen för laga kraft. Detsamma gäller vid så kallad styvbarnsadoption av makes eller sambos barn. Läs mer om vårdnad.
De första bestämmelserna om adoption infördes i Sverige 1917 genom lagen (1917:378) om adoption. En adoption enligt 1917 års lag skapade ett rättsförhållande mellan adoptivföräldern och adoptivbarnet samtidigt som adoptivbarnet hade kvar en familjerättslig relation till sin ursprungliga familj (svag adoption). Exempelvis hade de tidigare föräldrarna ett visst underhållsansvar för barnet och adoptivbarnet kunde bli underhållsskyldigt mot både adoptivföräldrarna och de tidigare föräldrarna. Adoptivbarnets rätt att ärva adoptivföräldrarna var också begränsad. Det fanns också möjlighet att häva en adoption.
Först 1959 infördes bestämmelser om stark adoption. Dessa bestämmelser gällde inte för adoptioner som genomförts före 1959 då lagstiftaren räknade med att en omadoption skulle ske i dessa fall. Omadoption skedde emellertid i mycket begränsad omfattning. Det gjordes därför ytterligare ändringar 1971 som innebar att samtliga kvarvarande svaga adoptioner skulle bedömas som starka. I samband med denna ändring avskaffades även möjligheten att häva en adoption.