OBS: Detta är utgåva 2022.13. Visa senaste utgåvan.

Den som har flyttat till Sverige ska folkbokföras om vissa krav är uppfyllda. Personens vistelse i Sverige måste kunna antas vara av viss omfattning och ha en viss varaktighet. Utländska medborgare måste ha laglig rätt att vistas i landet.

Läs även om kraven för folkbokföring vid födelse.

Nytt: 2022-02-03

Sidan har skrivits om och har fått ett nytt avsnitt om barn till personer som är folkbokförda med stöd av 14 § FOL (utsända statsanställda). Avsnittet om immunitetspersoner har fått ny struktur och har skrivits om för att bli tydligare. Tidigare avsnitt om ensamkommande barn och folkbokföringsort har flyttat till sidan Registrering av uppgifter. Ändringarna beror inte på någon regelförändring.

Vem ska folkbokföras i Sverige?

Följande personer ska, om vissa krav är uppfyllda, folkbokföras som inflyttade till Sverige (3 § första stycket FOL):

Följande personer ska också folkbokföras, om vissa krav är uppfyllda, trots att ingen flytt till Sverige har skett:

En utländsk medborgare måste ha laglig rätt att vistas i Sverige för att kunna folkbokföras. I annat fall krävs att det finns synnerliga skäl för att hen ändå ska folkbokföras (4 § första stycket FOL).

Personer som tillhör utländska beskickningar och lönade konsulat (diplomatiska företrädare) ska inte folkbokföras trots att de uppfyller kraven för folkbokföring. Detsamma gäller den som tillhör ett internationellt organ och har rätt till motsvarande immunitet och privilegier som en diplomatisk företrädare vid en utländsk beskickning. Folkbokföring ska endast ske om personen är svensk medborgare eller var bosatt i Sverige när hen kom att tillhöra beskickningen, konsulatet eller det internationella organet (5 § FOL).

Läs mer om vilka personer som ska folkbokföras under respektive rubrik nedan.

Personer som anses bosatta i Sverige

Den som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige ska folkbokföras. En person anses vara bosatt i Sverige om hen kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila i Sverige (dygnsviloregeln) under minst ett år (ett-årskravet) (3 § första stycket FOL).

Nytt: 2022-06-02

Dygnsviloregeln och normal livsföring

För att dygnsvilan ska betraktas som regelmässig krävs att personen har sin nattvila eller motsvarande vila i Sverige minst en gång i veckan, eller i samma omfattning men med en annan fördelning i tiden. Detta innebär att en person måste tillbringa minst en sjundedel av sina dygnsvilor i Sverige för att kunna bli folkbokförd (3 § andra stycket FOL).

Ett grundläggande moment för bedömningen är att dygnsvilan regelmässigt tillbringas i landet under den för den inflyttandes förhållanden normala livsföringen, dvs. det är dygnsvilan under de för personen normala förhållandena som ska ligga till grund för bedömningen. Till vistelser som inte anses ingå i normal livsföring hör i första hand sådana vistelser som föranleds eller förlängs av akut sjukdom eller frihetsberövande. Inte heller exempelvis semestervistelser eller tjänsteresor räknas som normal livsföring (prop. 1990/91:153 s. 133 f. och SOU 2009:75 s. 308). Enligt Skatteverkets uppfattning ska i regel inte heller tid som en person vistas i Sverige innan uppehållstillstånd beviljats, t.ex. tid som asylsökande räknas som normal livsföring. Detta eftersom det som utgångspunkt inte bör anses ingå i en persons normala förhållanden att vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd och att en period i väntan på beslut om uppehållstillstånd är avsedd att vara begränsad.

Ett-årskravet

Bedömningen av om en person kan antas komma att vistas i Sverige under minst ett år (3 § första stycket FOL) görs med utgångspunkt i personens avsikt med vistelsen, dess beräknade varaktighet och övriga omständigheter i ärendet.

Om en persons vistelse i Sverige är avsedd att vara tidsbegränsad ska personen folkbokföras endast om vistelsen kan antas komma att uppgå till minst ett år. Om personen från början avsett att vistas i Sverige kortare tid än ett år, men vistelsen sedan förlängs ska personen folkbokföras så snart det kan antas att den sammanlagda vistelsetiden kommer att uppgå till minst ett år eller när vistelsen faktiskt har varat i ett år (prop. 1990/91:153 s. 134). Vistelser som förlängs på grund av akut sjukdom eller frihetsberövande utgör inte normal livsföring (prop. 1990/91:153 s. 133 f.). En person som haft för avsikt att vistas i Sverige kortare tid än ett år, men tvingas stanna kvar i landet längre än ett år på grund av exempelvis akut sjukdom, ska därför enligt Skatteverkets uppfattning normalt inte folkbokföras.

Tidigare:

Dygnsviloregeln

För att dygnsvilan ska betraktas som regelmässig krävs att personen har sin nattvila eller motsvarande vila i Sverige minst en gång i veckan, eller i samma omfattning men med en annan fördelning i tiden. Detta innebär att en person måste tillbringa minst en sjundedel av sina dygnsvilor i Sverige för att kunna bli folkbokförd (3 § andra stycket FOL).

Bedömningen av om en person har sin regelmässiga dygnsvila i Sverige ska göras med utgångspunkt i personens normala livsföring. Med begreppet normal livsföring avses de förhållanden under vilka personen brukar tillbringa sin dygnsvila på. Vistelser som föranleds eller förlängs av akut sjukdom eller frihetsberövande utgör inte normal livsföring (prop. 1990/91:153 s. 133 f.). Till normal livsföring räknas inte heller exempelvis semestervistelser, tjänsteresor eller tid som en person vistas i Sverige innan uppehållstillstånd beviljats, t.ex. tid som asylsökande.

Ett-årskravet

Bedömningen av om en person kan antas komma att vistas i Sverige under minst ett år (3 § första stycket FOL) görs med utgångspunkt i personens avsikt med vistelsen, dess beräknade varaktighet och övriga omständigheter i ärendet.

Om en person planerar att vistas i Sverige under en begränsad tid ska personen folkbokföras endast om vistelsen kan antas komma att uppgå till minst ett år. Om personen från början planerade att vistas i Sverige kortare tid än ett år, men vistelsen sedan förlängs ska personen folkbokföras så snart det kan antas att den sammanlagda vistelsetiden kommer att uppgå till minst ett år eller när vistelsen faktiskt har varat i ett år (prop. 1990/91:153 s. 134). Detta förutsätter att förlängningen av vistelsetiden inte är orsakad av förhållanden som faller utanför personens normala livsföring. En person som är i Sverige på tillfälligt besök men tvingas stanna kvar i landet längre än ett år på grund av akut sjukdom ska normalt inte folkbokföras. Däremot kan en person folkbokföras om hen vid tidpunkten för flytten haft för avsikt att bosätta sig i Sverige i minst ett år, men blir intagen på sjukhus redan vid inflyttningen.

Personer med dubbel bosättning med egentlig hemvist i Sverige

En person som regelmässigt tillbringar sin dygnsvila både i Sverige och i utlandet, alltså tillbringar minst en sjundedel av dygnsvilorna i Sverige och minst en sjundedel i utlandet, har så kallad dubbel bosättning. En person med dubbel bosättning ska folkbokföras om hen, med hänsyn till samtliga omständigheter, får anses ha sin egentliga hemvist i Sverige (3 § första stycket FOL).

Samtliga omständigheter beaktas för att avgöra om personen har egentlig hemvist i Sverige

Skatteverket gör en helhetsbedömning av samtliga omständigheter för att fastställa om personen har sin egentliga hemvist i Sverige. Exempel på omständigheter som är viktiga för den bedömningen är (prop. 2012/13:120 s. 147 och 149)

  • personens familjesituation och var familjemedlemmar är bosatta
  • var personen har sin huvudsakliga sysselsättning (t.ex. arbete eller studier)
  • omfattningen av personens vistelse (antalet övernattningar) inom respektive utom Sverige
  • bostadssituationen inom och utom Sverige och var huvuddelen av personens ägodelar förvaras
  • vilken koppling personen i övrigt har till Sverige respektive utlandet: personens sociala liv, var hen har sina vänner, fritidsintressen och föreningsliv.

Det kan finnas fler omständigheter som har betydelse för var en person ska anses ha sin egentliga hemvist. Skatteverket gör en sammanvägd bedömning av samtliga omständigheter för att avgöra var personen har sin egentliga hemvist. Eftersom samtliga omständigheter ska beaktas finns möjlighet att ta hänsyn till de speciella omständigheter som i det enskilda fallet bör få väga tyngst (prop. 1990/91:153 s. 134). Prövning ska ske på objektiva grunder, vilket bland annat innebär att det saknas skäl att fästa avseende vid personens önskemål om att hen ska vara folkbokförd i Sverige eller inte (HFD 2018 ref. 15).

Vid bedömningen av var en sjöman har sin egentliga hemvist gäller att tiden till sjöss ska anses vara neutral, d.v.s. tiden till sjöss räknas varken som vistelse i Sverige eller utomlands.

För person med familj har familjens bosättning stor betydelse

För en person som har familj är familjemedlemmarnas bostadsort av stor betydelse vid bedömningen, men också andra omständigheter ska beaktas. Med familj menas här normalt makar, sambor och hemmavarande barn (prop. 2012/13:120 s. 73 f. och 149).

Registrerade partner likställs med makar (2 § lagen [2009:260] om upphävande av lagen [1994:1117] om registrerat partnerskap samt 3 kap. 1 § lagen [1994:1117] om registrerat partnerskap).

Med begreppet sambor menas två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll (1 § sambolagen).

Begreppet hemmavarande barn avser även barn över 18 år så länge de delar bostad med en förälder.

För en ensamstående har arbetsförhållandena stor betydelse

För en person som är ensamstående har den ort där arbetsplatsen är placerad en stor betydelse, men också andra omständigheter ska beaktas (prop. 2012/13:120 s. 149).

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att en ensamstående person som veckopendlade till sitt arbete utomlands och hade dubbel bosättning på arbetsorten och i Sverige, hade sin egentliga hemvist i Sverige. Domstolen uttalade att personen aldrig haft för avsikt att bosätta sig permanent i utlandet och inte hade flyttat utomlands i egentlig mening. Bostäderna i utlandet hade aldrig varit avsedda som stadigvarande utan utgjordes av hotellägenheter och möblerade rum. Personen hade behållit sin anknytning till Sverige i socialt, ekonomiskt och praktiskt hänseende, tillbringat sin lediga tid i Sverige och hade ingen personlig anknytning till det land han arbetade i. Vid en sammantagen bedömning fann domstolen att personen behållit en så stark anknytning till Sverige att den egentliga hemvisten skulle anses vara här (RÅ 2008 ref. 13).

Rättsfall: dubbel bosättning och egentlig hemvist för en studerande

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan om dubbel bosättning och egentlig hemvist för en person som under en längre tid bedriver studier i utlandet. Domstolen uttalade att heltidsstudier i allmänhet kan jämställas med arbete på så vis att studierna typiskt sett får anses utgöra den enskildas huvudsakliga sysselsättning. Enligt domstolen talade det förhållandet att personen under en längre tid hade sin huvudsakliga sysselsättning utomlands och tillbringade den klart övervägande delen av sin tid där starkt för att hon skulle anses ha sin egentliga hemvist utanför landet. Hennes anknytning till Sverige ansågs inte ha samma styrka eftersom hon saknade familj i folkbokföringslagens mening, inte hade någon egen bostad här och endast vistades i Sverige vid avbrott i studierna i USA (HFD 2018 ref. 15).

Barn till personer som är folkbokförda med stöd av 14 § FOL (utsända statsanställda)

Ett barn som har vistats utom Sverige sedan födelsen utan att vara folkbokfört, ska folkbokföras om fadern eller barnets förälder enligt 1 kap. 9 § FB var folkbokförd med stöd av 14 § FOL (utsända statsanställda) vid barnets födelse och senare blir vårdnadshavare (2 a § första stycket FOL).

Ett barn under 18 år som adopteras av en person som är folkbokförd med stöd av 14 § FOL ska folkbokföras när adoptionen blir giltig i Sverige (2 a § andra stycket FOL).

I dessa fall ska en flyttanmälan göras för barnet trots att någon flytt till Sverige inte har skett (26 § andra stycket FOL).

Barn som har vistats i Sverige sedan födseln

Ett barn som har vistats i Sverige sedan födseln utan att vara folkbokfört ska folkbokföras om barnet har sådan anknytning till Sverige att det kan anses vara bosatt i landet eller vid dubbel bosättning har sin egentliga hemvist här (3 § tredje stycket FOL och prop. 1997/98:9 s. 113).

Skatteverket ska göra en samlad bedömning och pröva om barnets bosättning i Sverige kan antas komma att vara i minst ett år. Bedömningen görs på motsvarande sätt som om barnet hade flyttat in till Sverige från utlandet. Frågan om barnet ska folkbokföras beror även på barnets anknytning till sina föräldrar. Ett barn kan folkbokföras även om ingen av föräldrarna är folkbokförda i Sverige, till exempel om barnet tas om hand av andra personer som är bosatta i Sverige (prop. 1997/98:9 s. 87).

Försvunna personer som ska folkbokföras på nytt

Nytt: 2022-09-01

Om Skatteverket har avregistrerat en person från folkbokföringen som försvunnen med stöd av 21 § FOL ska personen folkbokföras på nytt om rätt vistelseort blir känd. Personen har en skyldighet att lämna en flyttanmälan oavsett om någon egentlig flytt till Sverige har skett eller inte (26 § andra stycket FOL). Personen är också skyldig att inställa sig personligen hos Skatteverket för identitetskontroll (26 a § första stycket FOL). Om personen har ett pass, ett identitetskort eller annan motsvarande handling ska hen på begäran överlämna handlingen vid identitetskontrollen (26 b § första stycket FOL). Med begreppet motsvarande handling avses t.ex. främlingspass och resedokument (prop. 2021/22:217 s. 68). Om personen har beviljats uppehållstillstånd i Sverige ska hen på begäran överlämna sitt uppehållstillståndskort (26 b § andra stycket FOL). Om det finns särskilda skäl får Skatteverket avstå från kravet på personlig inställelse (26 a § andra stycket FOL).

Frågan om en person som varit avregistrerad som försvunnen ska folkbokföras bedöms i övrigt utifrån om förutsättningarna i 3 § första och andra stycket FOL är uppfyllda, d.v.s. om personen anses bosatt i Sverige eller har dubbel bosättning med egentlig hemvist i Sverige.

Tidigare:

Om Skatteverket har avregistrerat en person från folkbokföringen som försvunnen med stöd av 21 § FOL ska personen folkbokföras på nytt om rätt vistelseort blir känd. Personen har en skyldighet att lämna en flyttanmälan oavsett om någon egentlig flytt till Sverige har skett eller inte (26 § andra stycket FOL). Frågan om en person som varit avregistrerad som förvunnen ska folkbokföras bedöms utifrån om förutsättningarna i 3 § första och andra stycket FOL är uppfyllda, d.v.s. om personen anses bosatt i Sverige eller har dubbel bosättning med egentlig hemvist i Sverige.

Immunitetspersoner undantas i vissa fall från folkbokföring

Vissa personer som omfattas av immunitet och privilegier, så kallade immunitetspersoner, undantas från folkbokföring genom bestämmelsen i 5 § FOL. De personer som undantas från folkbokföring är

  • diplomatiska företrädare, dess betjäning inklusive familjemedlemmar och tjänare (5 § första stycket FOL)
  • anställda vid internationella organ som har immunitet och privilegier som jämställer dem med diplomatiska företrädare inklusive familjemedlemmar (5 § andra stycket FOL).

Diplomatiska företrädare

De personer som enligt 5 § första stycket FOL undantas från folkbokföring är

  • de som tillhör en främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning
  • en sådan persons familjemedlem eller tjänare.

Dessa personer ska endast folkbokföras om personen är svensk medborgare eller om personen, utan att vara svensk medborgare, var bosatt i Sverige när hen kom att tillhöra beskickningen, konsulatet eller dess betjäning. Personen folkbokförs då enligt vanliga regler (3–4 och 6 §§ FOL).

Utgångspunkten när det gäller diplomatiska företrädare är att de har kvar en sådan stark anknytning till sina hemländer att de i folkrättslig mening inte anses vara stadigvarande bosatta i Sverige trots att de faktiskt bor här. Diplomatiska företrädare har omfattande immunitet och privilegier som gäller såväl i tjänsten som utanför tjänsten. Dessa personer har så svag anknytning till det svenska samhället att det bedöms olämpligt att folkbokföra dem. Folkbokföring skulle också kunna anses strida mot allmänna internationella principer för hur diplomatiska företrädare ska hanteras av den mottagande staten (prop. 2009/10:245 s. 10).

Personer som tillhör internationella organ och har motsvarande immunitet och privilegier som en diplomatisk företrädare

De personer som enligt 5 § andra stycket FOL undantas från folkbokföring är

Dessa personer ska endast folkbokföras om personen är svensk medborgare eller om personen, utan att vara svensk medborgare, var bosatt i Sverige när hen kom att tillhöra det internationella organet. Personen folkbokförs då enligt vanliga regler (3–4 och 6 §§ FOL).

Bestämmelsen tar sikte på de företrädare för internationella organ som omfattas av motsvarande immunitet och privilegier som en diplomatisk företrädare, oftast chefen och ibland också den biträdande chefen för det internationella organet och deras familjemedlemmar (prop. 2009/10:245 s. 11).

Vilka internationella organ och personer med anknytning till sådana organ som åtnjuter immunitet och privilegier anges i bilagan till lag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, se 4 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. För personer anställda vid EU:s institutioner gäller protokollet den 8 april 1965 om Europeiska unionens immunitet och privilegier (4 § lagen [1994:1500] med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen).

Övriga anställda vid internationella organ folkbokförs enligt vanliga regler

Övriga anställda vid internationella organ än chefen och ibland biträdande chefen omfattas inte av bestämmelsen i 5 § andra stycket FOL (se Personer som tillhör internationella organ och har motsvarande immunitet och privilegier som en diplomatisk företrädare ovan). Dessa personer ska alltså folkbokföras om de avser att bo i Sverige i minst ett år och om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda (3 och 4 §§ FOL). Det gäller också dessa personers familjemedlemmar (prop. 2009/10:245 s. 18).

Redan folkbokförda personer ska kvarstå som folkbokförda

En person som redan är folkbokförd när hen kom att tillhöra beskickningen, konsulatet eller det internationella organet ska vara fortsatt folkbokförd. Om personens familj flyttar till Sverige vid en senare tidpunkt ska även de folkbokföras tillsammans med personen (5 § FOL) om de grundläggande förutsättningarna för folkbokföring i 3 och 4 §§ FOL är uppfyllda för familjen.

Immunitetspersoner som inte ska folkbokföras kan tilldelas ett personnummer enligt särskilda bestämmelser

Skatteverket kan tilldela ett så kallat immunitetsnummer till immunitetspersoner som inte ska vara folkbokförda i Sverige (18 b § FOL).

Utländska medborgare måste ha rätt att vistas i Sverige

För att en utländsk medborgare ska folkbokföras krävs, utöver avsikten att vistas i Sverige minst ett år, att hen har laglig rätt att vistas i landet (HFD 2017 ref. 32). Det innebär att den utländska medborgaren måste ha uppehållsrätt eller uppehållstillstånd för att kunna bli folkbokförd i Sverige (4 § första stycket FOL).

Brittiska medborgare och deras familjemedlemmar har möjlighet att grunda en rätt att vistas i Sverige på utträdesavtalet och reglerna om uppehållstatus.

Nordiska medborgare har laglig rätt att bosätta sig i Sverige utan tillstånd (2 kap. 8 b § UtlL).

En person som saknar laglig rätt att vistas i Sverige kan ändå folkbokföras om det finns synnerliga skäl (4 § första stycket FOL).

Kompletterande information

  • SOU 2021:57

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HFD 2017 ref. 32 [1]
  • HFD 2018 ref. 15 [1] [2]
  • RÅ 2008 ref. 13 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1990/91:153 om ny folkbokföringslag [1] [2] [3] [4] [5] [6]
  • Proposition 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m. [1] [2]
  • Proposition 2009/10:245 Folkbokföring av personer med anknytning till internationella organ [1] [2] [3]
  • Proposition 2012/13:120 Folkbokföringen i framtiden [1] [2] [3]
  • Proposition 2021/22:217 Stärkt kontroll och kvalitet i folkbokföringen [1]

Övrigt

  • SOU 2009:75 Folkbokföringen [1]
  • SOU 2021:57 Om folkbokföring, samordningsnummer och identitetsnummer [1]