OBS: Detta är utgåva 2022.4. Visa senaste utgåvan.

Ett äktenskap kan upplösas genom äktenskapsskillnad. Skatteverket registrerar en folkbokförd person som skilt sig med civilståndet skild i folkbokföringsdatabasen.

Ett äktenskap kan även upplösas genom den ena makens död, se Änka och änkling.

Nytt: 2022-02-03

Sidan har bytt namn från Äktenskapsskillnad till Skild. Hela sidan har skrivits om för att tydligare lyfta fram det som är viktigt för Skatteverkets verksamhet. Nya avsnitt har tillkommit om erkännande av utländska äktenskapsskillnader enligt 1970 års Haagkonvention, SEVL och Skatteverkets registreringsåtgärder efter äktenskapsskillnad.

Äktenskapsskillnad enligt svensk lag

Ett äktenskap kan enligt svensk lag upplösas genom äktenskapsskillnad (1 kap. 5 § ÄktB). Makarna kan gemensamt eller var för sig ansöka om äktenskapsskillnad hos tingsrätten. Äktenskapsskillnaden ska i vissa situationer föregås av betänketid (5 kap. 1–5 §§ ÄktB). Äktenskapet är upplöst när domstolens avgörande om äktenskapsskillnad har fått laga kraft (5 kap. 6 § ÄktB).

Domstolen ska underrätta Skatteverket om att ett avgörande om äktenskapsskillnad har vunnit laga kraft (3 a § förordningen [1983:490] om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål om äktenskapsskillnader m.m.).

Ett registrerat partnerskap som ingåtts enligt PskL kan upplösas genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande (2 kap. 1 § PskL och 2 § lagen [2009:260] om upphävande av PskL).

Äktenskapsskillnad enligt utländsk lag

För att en utländsk äktenskapsskillnad ska vara giltig i Sverige krävs som utgångspunkt att det finns stöd i författning för att erkänna äktenskapsskillnaden här i landet. Bestämmelser som reglerar erkännande av utländska äktenskapsskillnader finns i flera olika författningar, vilka beskrivs närmare under respektive rubrik nedan.

Erkännande enligt Bryssel II-förordningen

Bryssel II-förordningen gäller som svensk lag. Ett avgörande om äktenskapsskillnad som har fattats av en domstol i ett land som vid tidpunkten för målets anhängiggörande hade tillträtt Bryssel II-förordningen ska som huvudregel erkännas i Sverige. Detta utan att något särskilt förfarande behöver anlitas (artikel 21 och 64 Bryssel II-förordningen). Samtliga EU:s medlemsländer har tillträtt förordningen med undantag för Danmark (punkt 31 i preambeln till Bryssel II-förordningen).

Utgångspunkten är att äktenskapsskillnaden ska ha beslutats av en domstol. Med domstol avses vid tillämpningen av förordningen samtliga myndigheter i ett medlemsland som enligt landets nationella lag är behöriga i frågor om äktenskapsskillnad (artikel 2.1 Bryssel II-förordningen).

Ett antal EU-länder har i sin nationella lagstiftning infört regler om ett förenklat skilsmässoförfarande där ett äktenskap kan upplösas inför notarius publicus. En sådan äktenskapsskillnad har inte beslutats av en domstol och är att betrakta som privaträttslig. Äktenskapsskillnaden är emellertid giltig och har samma rättsverkan i beslutslandet som en äktenskapsskillnad beslutad av en myndighet. Ett avtal om äktenskapsskillnad inför notarius publicus från ett sådant land kan därför likställas med ett avgörande om äktenskapsskillnad från en domstol vid tillämpningen av Bryssel II-förordningen (artikel 21 och punkt 22 i preambeln till Bryssel II-förordningen).

Den utländska myndighet som har beslutat om äktenskapsskillnaden ska på begäran av part utfärda ett intyg om beslutet, ett så kallat Bryssel II-intyg (artikel 39 Bryssel II-förordningen). Intyget kan användas som bevis för att ett lagakraftvunnet beslut om äktenskapsskillnad har fattats i enlighet med bestämmelserna i förordningen.

När ett erkännande inte ska ske enligt Bryssel-II förordningen

Erkännande kan enligt artikel 22 Bryssel II-förordningen vägras om det utländska avgörandet

  • är oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen (ordre public)
  • föregicks av brister i delgivningen i fall av tredskodom
  • är oförenligt med ett tidigare meddelat svenskt avgörande i samma sak
  • är oförenligt med ett tidigare meddelat utländskt avgörande som har erkänts i Sverige.

Erkännande enligt NÄF

Ett beslut om äktenskapsskillnad som har fattats i ett annat nordiskt land (Danmark, Finland, Island eller Norge) ska erkännas i Sverige om båda parterna var nordiska medborgare (7 och 22 §§ NÄF).

Finland har i likhet med Sverige tillträtt Bryssel II-förordningen. Vid erkännandeprövningen av en finsk äktenskapsskillnad ska bestämmelserna i NÄF ges företräde framför bestämmelserna i Bryssel II-förordningen. Det innebär att när parterna är nordiska medborgare ska frågan om erkännande av ett finskt beslut om äktenskapsskillnad i första hand prövas enligt bestämmelserna i NÄF (artikel 59.2 och bilaga VI Bryssel II-förordningen).

Erkännande enligt 1970 års Haagkonvention

Ett beslut om äktenskapsskillnad som har meddelats i ett land som tillträtt 1970 års Haagkonvention ska som huvudregel erkännas i Sverige (1 och 2 §§ lagen [1973:943] om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader). De länder som har tillträtt konventionen framgår av förordningen (1975:634) om tillämpning av lagen (1973:943) om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader.

För erkännande enligt 1970 års Haagkonvention krävs enligt 2–3 §§ lagen (1973:943) om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader att det vid tidpunkten för när talan väcktes förelåg någon av följande omständigheter:

  • Svaranden hade hemvist i landet.
  • Käranden hade hemvist i landet och dessutom antingen att hemvistet varat minst ett år omedelbart innan talan väcktes eller att makarna haft sin sista gemensamma hemvist där.
  • Båda makarna var medborgare i landet.
  • Käranden var medborgare i landet och att hen dessutom antingen hade hemvist där eller att hen hade haft hemvist där under en sammanhängande period av ett år som åtminstone delvis inföll under de två sista åren innan talan väcktes.
  • Käranden var medborgare i landet och befann sig där samt makarna haft sitt sista gemensamma hemvist i ett land vars lag inte medgav äktenskapsskillnad när talan väcktes.

Beslutet om äktenskapsskillnad ska enligt 7 § lagen 1(973:943) om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader inte erkännas om

  • ändamålsenliga åtgärder inte vidtagits för att svaranden skulle få kännedom om att äktenskapsskillnad begärts
  • svaranden inte fått tillfredsställande möjlighet att föra sin talan
  • ett erkännande uppenbart skulle vara oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen.

Erkännande enligt SEVL

Ett avgörande om äktenskapsskillnad som meddelats av en domstol i Schweiz ska som huvudregel erkännas i Sverige (1–3 §§ SEVL).

Domen ska dock under vissa förutsättningar inte erkännas här (se 4 § SEVL).

Erkännande enligt IÄL

Enligt IÄL ska ett utländskt beslut om äktenskapsskillnad som huvudregel erkännas i Sverige om det med hänsyn till en makes medborgarskap, hemvist eller annan anknytning fanns skälig anledning att talan prövades i landet (3 kap. 7 § första stycket IÄL). Med skälig anledning avses här att en svensk domstol under motsvarande förhållanden hade varit behörig att pröva makarnas talan om äktenskapsskillnad (jfr 3 kap. 2 § IÄL).

Om någon av makarna har ingått ett nytt äktenskap efter beslutet om äktenskapsskillnad kan beslutet erkännas i Sverige även om det inte fanns skälig anledning att talan prövades i landet. Det förutsätter dock att den omgifta maken inte har förfarit uppenbart otillbörligt mot den andra maken (3 kap. 7 § andra stycket IÄL).

Ett utländskt beslut om äktenskapsskillnad ska inte erkännas om ett sådant erkännande uppenbart skulle vara oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen (7 kap. 4 § IÄL).

Erkännande av utländska beslut om upplösning av partnerskap

När en utländsk myndighet har beslutat att upplösa ett registrerat partnerskap ska erkännandeprövningen ske enligt IÄL:s regler om erkännande av utländska äktenskapsskillnader (Bogdan 2014, Svensk internationell privat- och processrätt s. 178 f.).

Erkännandeprövning vid svensk domstol

En tingsrätt kan efter ansökan pröva frågan om ett utländskt beslut om äktenskapsskillnad ska gälla i Sverige (3 kap. 8 § första stycket IÄL). Tingsrätten ska underrätta Skatteverket om ett beslut som har fått laga kraft och som innebär att ett utländskt avgörande om upplösning av ett äktenskap ska erkännas i Sverige (3 a § förordningen [1983:490] om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål om äktenskapsskillnader m.m.). Ett beslut från tingrätten att erkänna en utländsk äktenskapsskillnad är bindande för Skatteverket och andra myndigheter.

När någon av de tidigare makarna vill ingå ett nytt äktenskap och ingen av dem var medborgare i landet där den utländska äktenskapsskillnaden beslutades krävs att tingsrätten prövar frågan om erkännande (3 kap. 9 § första stycket IÄL). Regeringen kan dock bestämma att någon sådan prövning inte behöver ske (3 kap. 9 § andra stycket IÄL). Läs mer på sidan Hindersprövning under rubriken Tidigare äktenskap ska vara upplösta.

Beslut om äktenskapsskillnad från en utländsk ambassad i Sverige

Ett beslut om äktenskapsskillnad från en utländsk ambassad i Sverige kan inte erkännas här i landet. Det beror på att det inte är fråga om ett beslut som meddelats i främmande stat vilket är ett krav för att IÄL ska vara tillämplig (jfr 3 kap. 7 § första stycket IÄL). Det gäller även om äktenskapsskillnaden blir giltig utomlands.

Skatteverkets registreringsåtgärder efter äktenskapsskillnad

När Skatteverket får uppgifter om att ett äktenskap har upplösts genom äktenskapsskillnad ska verket pröva om någon registreringsåtgärd ska vidtas för en person som är registrerad i folkbokföringsdatabasen. Informationen kan vara att en svensk domstol meddelat en lagakraftvunnen dom om äktenskapsskillnad eller att en utländsk myndighet har fattat ett motsvarande beslut som kan erkännas i Sverige.

Om Skatteverket finner att äktenskapet är upplöst genom äktenskapsskillnad registrerar verket personen med civilståndet skild i folkbokföringsdatabasen. Skatteverket registrerar även vilket datum som äktenskapet upplöstes (1 § första stycket FOL och 2 kap. 3 § första stycket 9–10 FdbL).

När en svensk domstol har beslutat att upplösa ett registrerat partnerskap genom ett lagakraftvunnet avgörande registrerar Skatteverket personen med civilståndet skild partner (1 § första stycket FOL och 2 kap. 3 § första stycket 9–10 FdbL).

Referenser på sidan

EU-författningar

  • Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7]

Lagar & förordningar

  • Folkbokföringslag (1991:481) [1] [2]
  • Förordning (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap [1]
  • Förordning (1975:634) om tillämpning av lagen (1973:943) om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader [1]
  • Förordning (1983:490) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter beträffande äktenskapsskillnader m.m. [1] [2]
  • Lag (1973:943) om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader [1] [2] [3]
  • Lag (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8]
  • Lag (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz [1] [2]
  • Lag (1994:1117) om registrerat partnerskap [1] [2]
  • Lag (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet [1] [2]
  • Lag (2009:260) om upphävande av lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap [1]
  • Äktenskapsbalk (1987:230) [1] [2] [3]

Övrigt

  • Bogdan 2014, Svensk internationell privat- och processrätt [1]