Avfall och skrot av vissa metaller

Vid omsättning inom landet av avfall och skrot mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt i Sverige, är köparen skattskyldig (1 kap. 2 § första stycket 4 e ML). Motsvarande bestämmelse finns i artikel 199.1 d i mervärdesskattedirektivet. Syftet med omvänd skattskyldighet är att bekämpa undandragande av mervärdesskatt vid handel med avfall och skrot av vissa metaller (prop. 2020/21:128).

Bestämmelsen om omvänd skattskyldighet omfattar varor som är

• avfall och skrot av järn, stål, koppar, nickel, aluminium, bly, zink, tenn och andra oädla metaller,
• omsmältningsgöt av järn och stål
• avfall och skrot av galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer.

Sedan den 1 oktober 2021 har kopplingen till nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) slopats när det gäller att bestämma vilket avfall och skrot som omfattas av omvänd skattskyldighet.

Med avfall och skrot avses avfall från tillverkning eller mekanisk bearbetning samt varor som är oanvändbara för sitt ursprungliga ändamål. En vara är oanvändbar för sitt ursprungliga ändamål när den på grund av skada, sönderdelning, slitage eller annan orsak endast med orimligt stora resurser kan återställas för sitt ursprungliga ändamål. Det får anses innebära orimligt stora resurser om det kostar mer att återställa varan för dess ursprungliga ändamål än vad som är ekonomiskt försvarbart. Exempel på när det inte är ekonomiskt försvarbart är om det är sannolikt att kostnaden för återställandet överstiger vad man kan få ut vid en försäljning eller om priset för en ny vara är lägre än kostnaden för att återställa varan till ursprungligt skick.

För att en vara ska anses vara en sådan metallvara som faller in under definitionen ska den viktmässigt domineras av metall som finns med i uppräkningen. Om en vara även består av ett eller flera andra material ska dessa andra material endast utgöra en marginell del av varan eller inte vara av särskild betydelse för varans karaktär och funktion. Exempel på varor som kan falla in under definitionen trots att de även består av annat material är cyklar och grillar av metall som även består av plast- och gummimaterial. Ytterligare exempel på varor som är sådana metallvaror som kan omfattas av bestämmelsen är avklippta kopparkablar med ett plasthölje. Även katalysatorer utgör exempel på metallvaror som kan omfattas av bestämmelsen eftersom den ädelmetall som finns i katalysatorer endast utgör en marginell del av varan (se prop. 2020/21:128 s. 17).