Fastighetsförvaltningstjänster som staten eller en kommun utför i egen regi på en fastighet som inte är en stadigvarande bostad är exempel på uttag som undantas från skatteplikt.
Statens uttag av tjänster i egen regi som omfattas av bestämmelserna om uttag av fastighetsförvaltning m.m. enligt 5 kap. 33–34 §§ ML undantas från skatteplikt under förutsättning att tjänsterna inte avser en stadigvarande bostad (10 kap. 40 § ML). Det kan därmed bli aktuellt med uttagsbeskattning bara om tjänsterna avser en stadigvarande bostad.
Det finns fler situationer då staten inte ska uttagsbeskatta sig trots att andra beskattningsbara personer skulle bli skyldiga att göra det. Det beror på att uttag i många fall förutsätter att den ingående skatten har varit avdragsgill och att ingående skatt inte är avdragsgill för staten (13 kap. 28 § ML).
Uttag av varor och tjänster som en kommun gör för sitt eget behov undantas normalt från skatteplikt (10 kap. 41 § första stycket ML).
En kommuns uttag av tjänster som omfattas av bestämmelserna om uttag av fastighetsförvaltning m.m. enligt 5 kap. 33–34 §§ ML är skattepliktiga om tjänsterna avser en stadigvarande bostad. Uttagen undantas dock från skatteplikt om tjänsterna avser sådana särskilda boendeformer där kommunen medges ersättning enligt LEMK (10 kap. 41 § andra stycket ML).