Förutsättningar för godkännande

Vilka krav måste en arbetsgivare uppfylla för att få stöd?

För att en arbetsgivare ska godkännas för stöd vid korttidsarbete krävs enligt 5 a § lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete, att

• arbetsgivaren har fått tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter
• svårigheterna är orsakade av något förhållande utom arbetsgivarens kontroll
• svårigheterna inte har kunnat förutses eller undvikas
• arbetsgivaren har använt sig av andra tillgängliga åtgärder för att minska kostnaden för arbetskraft.

De olika kraven beskrivs närmare under respektive rubrik nedan.

Systemet har utformats så att det inte ska motverka strukturomvandling i ekonomin. Villkoren för godkännande har därför en strikt utformning. Det innebär att stöd bara bör lämnas i särskilda fall.

Tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter

En arbetsgivare ska ha fått tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter för att kunna godkännas för stöd (5 a § andra stycket 1 lagen [2013:948] om stöd vid korttidsarbete).

Det innebär att de ekonomiska svårigheterna ska vara övergående. För att stöd ska kunna lämnas krävs att arbetsgivaren kan visa en trendmässigt hållbar utveckling. Detta innebär emellertid inte att arbetsgivaren måste uppvisa genomgående positiva indikatorer över tid. Tillfälliga nedgångar eller vissa finansiella svagheter utesluter inte att verksamheten är långsiktigt hållbar så länge det finns kompensatoriska faktorer, exempelvis ökad orderingång eller annat tillskott av kapital.

En helhetsbedömning ska göras, vilket också betyder att man ska beakta villkoren och utvecklingen för branschen. Om arbetsgivaren har haft problem med minskad orderingång eller försäljning under en längre tid eller en, för branschen, riskfylld skuldsättning bör en ansökan om godkännande inte beviljas. Arbetsgivaren bör även kunna visa på ett tydligt negativt trendbrott som inträffar samtidigt med en för arbetsgivaren oförutsedd omvärldshändelse.

Arbetsgivaren bör även kunna göra sannolikt att denne har för avsikt att återgå till full produktion och ordinarie arbetstider efter perioden med korttidsarbete. Om omvärldshändelsen på ett mer permanent sätt har förändrat de grundläggande förutsättningarna för en arbetsgivares verksamhet bör stöd inte lämnas. Denna bedömning ska göras utifrån arbetsgivarens beskrivning och bedömning av de omvärldsfaktorer som orsakat svårigheterna samt relevanta underlag, exempelvis ekonomisk data och utdrag ur arbetsgivarens räkenskaper.

För att de ekonomiska svårigheterna ska anses allvarliga bör behovet av arbetstidsförkortning vara betydande. Ett tecken på detta är att arbetsgivaren kommer att vara tvungen att genomföra omfattande uppsägningar om denne inte får något stöd. Händelser som kan anses ligga inom normal affärsrisk, normala konjunktursvängningar och de krav på anpassning som möter företag på globala marknader, bör därför inte berättiga till stöd.

Bedömningen måste ske utifrån förhållandena i det enskilda fallet beroende på hur arbetsgivaren valt att strukturera sin verksamhet. Enligt förarbetena kan ett riktmärke vara att behovet av arbetstidsförkortning ska omfatta en tredjedel av arbetstagarna när arbetstidsminskningen är 20 procent (1/6 vid 40 procent och 1/9 vid 60 procents minskning av arbetstiden). Om behovet av arbetstidsminskning betydligt understiger riktmärket kan det finnas skäl att ställa krav på att arbetsgivaren särskilt kan utveckla varför svårigheterna ändå ska betraktas som tillräckligt allvarliga (prop. 2019/20:132 s. 86).

Ett förhållande utom arbetsgivarens kontroll

De allvarliga ekonomiska svårigheter som arbetsgivaren drabbats av ska ha orsakats av något förhållande utom dennes kontroll, en exceptionell störning (5 a § andra stycket 2 lagen [2013:948] om stöd vid korttidsarbete). Det kan röra sig om plötsliga fall i global efterfrågan, begränsningar i arbetsgivarens tillträde till viktiga marknader (t.ex. genom oväntat införande av tullar eller andra handelshinder) eller störningar i leveranser av viktiga insatsvaror.

Det kan också röra sig om plötsliga natur- eller väderhändelser, pandemier samt andra exceptionella störningar. En allmän lågkonjunktur räknas inte som en exceptionell störning som ger rätt till stöd. Ekonomiska problem eller störningar i verksamheten som bedöms bero på interna organisatoriska eller ledningsmässiga faktorer i företaget berättigar inte heller till stöd. Strategiska felbeslut som får oväntat stora negativa konsekvenser för ett företag är typiskt sett konsekvenser av arbetsgivarens interna förhållanden. Det kan ibland vara en kombination av strategiska beslut och vissa förändringar i omvärlden som medför ekonomiska problem. Att arbetsgivaren tagit ett strategiskt beslut som först när en oväntad omvärldshändelse inträffar medför negativa konsekvenser för företaget behöver inte innebära hinder för att stöd ska lämnas. En bedömning får göras av vad som är den huvudsakliga orsaken till problemen.

Att en arbetsgivare förlorar en omfattande order till en konkurrent bör inte betraktas som en sådan extern omvärldshändelse som anses ligga utom arbetsgivarens kontroll (prop. 2019/20:132 s. 87).

Svårigheterna har inte kunnat förutses eller undvikas

De ekonomiska svårigheterna som har uppstått till följd av en omvärldshändelse ska inte heller ha kunnat förutses eller undvikas (5 a § andra stycket 3 lag [2013:948] om stöd vid korttidsarbete). Förutom att händelsen är utanför arbetsgivarens kontroll så ska de ekonomiska svårigheterna inte heller ha varit möjliga för denne att undvika eller lindra. Om händelsen på ett mer permanent sätt har förändrat de grundläggande förutsättningarna för arbetsgivarens verksamhet så bör stöd inte lämnas.

Denna bedömning måste ske utifrån arbetsgivarens beskrivning och bedömning av de omvärldsfaktorer som orsakat svårigheterna samt relevanta underlag. Förändringar i verksamheter som normalt är säsongsberoende eller uppvisar andra cykliska variationer bör inte berättiga till stöd. Det ska med andra ord inte vara möjligt för arbetsgivare verksamma inom t.ex. besöks- eller turistnäringen att få godkännande för stöd för korttidsarbete under verksamhetens lågsäsong.

I samband med riksdagens behandling av bestämmelsen uttalade finansutskottet den 30 mars 2020 att även företag vars verksamhet syftar till att möta andra arbetsgivares tillfälliga och kortsiktiga behov av arbetskraft kan ställas inför omfattande fall i efterfrågan vid en ekonomisk kris som inte har kunnat förutses eller undvikas. Detta kan exempelvis gälla för bemanningsföretag och konsultföretag. Efterfrågefall som är så omfattande att de klart går utöver vad som normalt kan förväntas i en bransch av detta slag kan alltså betraktas som oförutsedda och oundvikliga i lagstiftningens mening. Synsättet, som bifölls av riksdagen, utgör en nyansering av det uttalande som återfinns i regeringens proposition om att stöd inte bör kunna ges till arbetsgivare vars verksamhet syftar till att möta andra arbetsgivares tillfälliga och kortsiktiga behov av arbetskraft (prop. 2019/20:132 s. 53 och s. 87).

Åtgärder för att minska kostnaden för arbetskraft

En arbetsgivare som ansöker om godkännande för stöd vid korttidsarbete ska även ha använt sig av andra tillgängliga åtgärder för att minska kostnaden för arbetskraft (5 a § andra stycket 4 lag [2013:948] om stöd vid korttidsarbete). Sådana åtgärder kan vara att förändra skiftläggning eller att säga upp personal som inte är tillsvidareanställd och som inte bedöms vara verksamhetskritisk, t.ex. konsulter, inhyrd personal eller tillfälligt anställd personal.

Under beredningen av bestämmelsen uttalade finansutskottet att det avgörande är personens roll och funktion i arbetsgivarens verksamhet. Även konsulter, inhyrd personal eller tillfälligt anställd personal kan därför vara verksamhetskritiska och det finns inget generellt krav på att säga upp dessa för att kunna ta emot stöd. Huruvida det finns förutsättningar för att bevilja stöd får därför prövas i varje enskilt fall med beaktande av förhållandena hos arbetsgivaren.

Särskilt om vinstutdelning och värdeöverföringar

Vad som utgör en värdeöverföring definieras i 17 kap. ABL och i 12 kap. EFL. Om arbetsgivaren fattar eller har verkställt ett beslut om utdelning efter att ha ansökt om godkännande eller efter det att stödperioden inleddes så utgör det en tydlig indikation på att företaget självt inte har ansett sig ha allvarliga ekonomiska svårigheter. Om dessa åtgärder vidtagits innan bolaget ansökte om godkännande eller innan stödperioden inleddes så måste man göra en helhetsbedömning. Bolaget kan ha fått ekonomiska svårigheter under tiden fram till det att ansökan gjordes eller stödperioden inleddes. Man bör dels särskilt beakta den tid som gått mellan åtgärden och ansökan eller stödperiodens inledande, dels storleken på utdelningen.

I en dom av Högsta förvaltningsdomstolen den 18 oktober 2022 i målnr 7630-21 hade ett bolag lämnat vinstutdelning med 3 miljoner kronor drygt tre veckor innan det ansökte om stöd. Enligt domstolen kunde man inte utesluta att bolaget efter utdelningsbeslutet kan ha drabbats av sådana allvarliga ekonomiska svårigheter som ger rätt till stöd vid korttidsarbete. En extra bolagsstämma hade dagen före ansökan om stöd vid korttidsarbete beslutat att hela utdelningen skulle återkallas. Beslutet innebar att bolaget vid ansökningstillfället hade vinstmedel om sammanlagt 4 200 000 kr till sitt förfogande. I detta fall var storleken på utdelningen betydligt större än stödbeloppet på ca 350 000 kr och bolaget hade dessutom haft ytterligare vinstmedel till sitt förfogande. Domstolen konstaterade att av lagens förarbeten framgår att syftet med lagen inte är att stöd ska lämnas till solida företag som har möjlighet att själva hantera plötsliga nedgångar i ekonomin. Tillväxtverkets beslut att återkräva stödet var således riktigt eftersom bolaget genom att inte upplysa om omständigheterna kring utdelningen hade lämnat en oriktig uppgift om sin ekonomiska situation.

Koncernbidrag

När det gäller koncernbidrag så kontrolleras det i bokslut som inträffar under företagets stödperiod.

Enligt Skatteverkets bedömning är ett lämnat koncernbidrag som inte är att betrakta som en värdeöverföring inte något hinder för att stöd vid korttidsarbete ska beviljas. Exempelvis är ett koncernbidrag inte en värdeöverföring om det koncernbolag som lämnar bidraget får värdeöverföringen neutraliserad genom att det i samband med detta mottar ett motsvarande tillskott. För att vara ett motsvarande tillskott ska överföringen motsvara nettot, d.v.s. koncernbidraget minskat med bolagsskatten hänförlig till koncernbidraget.

Särskilt om prövningen av godkännande när karensen för ytterligare stöd tillfälligt slopats

Med anledning av de nya restriktioner som infördes i december 2021 och i januari 2022 för att minska smittspridningen av Covid-19 så har lagstiftaren infört ett undantag från bestämmelsen om att ett beslut om godkännande tidigast får fattas 24 månader efter att en tidigare stödperiod löpt ut. När karensen tillfälligt slopats så finns det arbetsgivare som tidigare fått stöd och som nu befinner sig i karens som på nytt kan bli godkända för stöd efter den 1 april 2022 (prop. 2021/22:113 s. 41 f.).

När det gäller prövningen av ett godkännande när karensen för stöd tillfälligt slopats så är det Skatteverkets uppfattning att när den tidigare stödperioden löpt ut och därmed de tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheterna förbättrats så har förutsättningarna för verksamheten återgått till det normala. Därefter kan verksamheten på nytt ha drabbats av de nya restriktionerna som införts. I det läget måste en arbetsgivare alltså återigen anpassa sin verksamhet efter rådande omständigheter och om arbetsgivaren trots anpassning på nytt befinner sig i en tillfällig och allvarlig ekonomisk situation så kan ett nytt godkännande för stöd beviljas.

Ytterligare villkor för godkännande

Ett godkännande för stöd får enligt 5 b § lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete inte lämnas till en arbetsgivare som vid tidpunkten för ansök­an

• är skyldig att upprätta en kontrollbalansräkning
• är föremål för företagsrekonstruktion
• är på obestånd.

Bestämmelsen utgår från grundbestämmelsen i 5 a § lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete som förutsätter att arbetsgivarens ekonomiska svårigheter ska vara tillfälliga.