Fiktiv skatt på utdelning i en stat med godkänt utdelnings­skatte­system

Vad menas med ett godkänt utdelningsskattesystem?

Med ett godkänt utdelningsskattesystem menas enligt 2 kap. 31 § TSL ett bolagsskattesystem som

• leder till skatt på vinst bara när sådan vinst delas ut eller anses vara utdelad till aktieägarna eller när företaget har vissa andra kostnader än rörelsekostnader
• innebär att skatt tas ut som är lika med eller högre än minimiskattesatsen
• var ikraft senast den 1 juli 2021.

Det estniska bolagsskattesystemet är ett exempel på sådant system. Särskilda regler krävs för sådana bolagsskattesystem eftersom skatt huvudsakligen påförs bolagets inkomst när den delas ut eller anses delas ut till aktieägarna. Ytterligare vägledning avseende godkända utdelningsskattesystem finns i kommentaren till modellreglerna, punkt 12–17 (prop. 2023/24:32 s. 534–535).

Fiktivt utdelningsskattebelopp för beräkning av justerad skattekostnad

Vid beräkningen av den justerade skattekostnaden för koncernenheter i en stat med ett godkänt utdelningsskattesystem får en rapporterande enhet välja att ta med ett fiktivt skattebelopp. Ett sådant val gäller samtliga koncernenheter i en stat. Valet är bindande endast för det räkenskapsår som valet avser och kan ändras från år till år (7 kap. 78 § TSL).

Vad menas med ett fiktivt utdelningsskattebelopp?

Med ett fiktivt utdelningsskattebelopp menas enligt 7 kap. 79 § TSL det lägsta av följande två belopp:

• ett belopp som motsvarar den ökade skattekostnad som skulle medföra att den effektiva skattesatsen för koncernenheterna i den aktuella staten uppgår till minimiskattesatsen
• ett belopp som utgörs av den skatt som skulle ha tagits ut om enheterna hade delat ut all vinst som omfattas av ett godkänt utdelningsskattesystem under räkenskapsåret.

Återföring av fiktivt utdelningsskattebelopp

En förteckning för återföring av fiktiva utdelningsskattebelopp, en s.k. återföringsförteckning, ska upprättas för ett räkenskapsår när ett val har gjorts att ta med ett fiktivt utdelningsskattebelopp för ett år. Ett fiktivt återföringsbelopp ska tas upp i den återförings­förteckning som avser det räkenskapsår för vilket beloppet har bestämts (7 kap. 80 § TSL).

Vid utgången av varje räkenskapsår ska fiktiva utdelningsskatte­belopp i en återföringsförteckning minskas. Belopp som tagits upp i den tidigaste upprättade återföringsförteckningen ska minska först. Minskning får högst göras med det belopp som finns i förteckningen, d.v.s. minskningen kan inte leda till ett negativt belopp (7 kap. 81 § första stycket TSL).

Minskningen av beloppet i förteckningen ska ske stegvis i en viss ordning. Först ska minskning ske med ett belopp som motsvarar koncernenheternas betalda skatt på utdelning eller fiktiv utdelning under räkenskapsåret. Därefter ska minskning ske med belopp som motsvarar den justerade förlusten i staten med ett godkänt utdelningsskattesystem multiplicerad med minimiskattesatsen (7 kap. 81 § andra stycket TSL). Ett eventuellt kvarstående belopp som motsvarar den justerade förlusten multiplicerad med minimiskattesatsen ska enligt 7 kap. 81 § tredje stycket TSL rullas framåt till senare räkenskapsår för minskning enligt dessa bestämmelser. I förarbetena hänvisas till punkt 64 i kommentaren till modellreglerna artikel 7.3.4 av vilken det framgår att överskjutande belopp hänförligt till justerad förlust enligt 7 kap. 81 § andra punkten TSL får föras framåt obegränsat i tiden (prop. 2023/24:32 s. 639).

Skatt som betalas på faktisk eller fiktiv utdelning ska inte tas med i den justerade skattekostnaden till den del den minskar belopp i förteckningen (7 kap. 81 § fjärde stycket TSL). Denna bestämmelse hindrar att skatten beaktas två gånger.

Det finns en tidsfrist på fyra år för belopp i återförings­förteckningen. Inom denna tidsfrist ska vinst beskattas enligt de särskilda bestämmelserna om godkända utdelningsskattesystem. Belopp som återstår i återföringsförteckningen vid utgången av det fjärde räkenskapsåret efter det räkenskapsår som förteckningen avser ska medföra en minskning av den justerade skattekostnaden för det år som förteckningen avser (7 kap. 82 § TSL). En sådan minskning av den justerade skattekostnaden får till följd att effektiv skattesats och tilläggsskattebelopp ska räknas om enligt 3 kap. 37–39 §§ TSL. Om det resulterar i tillkommande tilläggskattebelopp ska det fördelas enligt 3 kap. 40–41 §§ TSL.

En omräkning av tilläggskattebeloppet krävs om en koncernenhet antingen lämnar koncernen eller om dess tillgångar i allt väsentligt överförs till en person som inte är en koncernenhet i samma koncern i samma stat, d.v.s. i staten med ett godkänt utdelningsskattesystem. Omräkningen innebär att ett belopp i återföringsförteckningen för tidigare räkenskapsår ska minska den justerade skattekostnaden för respektive beskattningsår. Det innebär i sin tur att en omräkning av effektiv skattesats måste ske. Det belopp som ska minska skattekostnaden beräknas genom att det återstående beloppet i återföringsförteckningen multipliceras med den aktuella koncernenhetens andel av det sammanlagda justerade resultatet för koncernenheterna i staten för respektive år. Detta gäller endast de räkenskapsår som den aktuella koncernenhetens justerade resultat är positivt (7 kap. 83 § TSL). Effektiv skattesats och tilläggsskattebelopp ska även i denna situation räknas om enligt 3 kap. 37–39 §§ TSL. Tillkommande tilläggsskattebelopp fördelas enligt med 3 kap. 40–41 §§ TSL.