En utländsk arbetsgivare som inte har ett fast driftställe i Sverige har möjlighet att avtala med en anställd om att denna tar hand om redovisning och betalning av de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren är ansvarig för, s.k. socialavgiftsavtal.
Arbetsgivaren kan aldrig avtala bort sin skyldighet att redovisa och betala avdragen skatt.
Med en utländsk arbetsgivare menas här en fysisk person bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person som inte har ett fast driftställe i Sverige. En sådan utländsk arbetsgivare som ger ut avgiftspliktig ersättning för arbete i Sverige är också skyldig att betala arbetsgivaravgifter i Sverige.
Den som har fast driftställe här räknas som svensk arbetsgivare och redovisar och betalar avgifter enligt samma regler som gäller för svenska utgivare. Ett sådant företag har inte möjlighet att ingå socialavgiftsavtal med sina anställda.
För utländska arbetsgivare som saknar fast driftställe i Sverige finns dock en möjlighet att ingå ett så kallat socialavgiftsavtal med den anställda (5 kap. 5 § SFL). Det betyder att den anställda åtar sig att fullgöra arbetsgivarens skyldigheter att redovisa och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen till hen.
Men ett avtal innebär inte att arbetsgivaren befrias från sitt underliggande ansvar för avgifterna (5 kap. 5 § SFL). Om den anställda inte redovisar och betalar enligt avtalet kommer Skatteverket i stället att rikta krav på redovisning och betalning mot arbetsgivaren. Förabeten till de nuvarande bestämmelserna om socialavgiftsavtal finns i prop. 2012/13:18.
De nuvarande reglerna om socialavgiftsavtal infördes för att anpassa svensk lagstiftning till EU-rätten. I rådets förordning nr 987/09 med tillämpningsbestämmelser till förordning 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen finns sedan tidigare en motsvarande bestämmelse. Den anger att en arbetsgivare som saknar fast driftställe i den medlemsstat vars socialförsäkringslagstiftning är tillämplig får komma överens med en anställd om att den anställda ska fullgöra arbetsgivarens skyldigheter att betala avgifter för dess räkning, utan att arbetsgivarens underliggande skyldigheter åsidosätts (artikel 21 punkt 2 förordning 987/09).
I den sammanlagda arbetsgivaravgift som en svensk arbetsgivare betalar ingår också allmän löneavgift som redovisas och betalas på samma underlag och på samma sätt som den egentliga arbetsgivaravgiften (1 § lagen [1994:1920] om allmän löneavgift). Eftersom den allmänna löneavgiften inte är en socialavgift utan i stället är att se som en skatt ska den inte betalas av utländska arbetsgivare som saknar fast driftställe i Sverige. Av det skälet ska den anställda som ingått ett socialavgiftsavtal med sin arbetsgivare inte heller betala den allmänna löneavgiften.
Anställda betalar normalt inga arbetsgivaravgifter. Men när det finns ett socialavgiftsavtal kan man anta att arbetsgivaren kompenserar den anställda för de avgifter som hen ska betala. Den kompensationen ska inte ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter. Därför finns det en regel som säger att vid beräkningen av avgiftsunderlaget ska hela ersättningen divideras med ett belopp motsvarande den procentsats som gäller för arbetsgivaravgifterna ökad med 100 procentenheter (2 kap. 25 a § SAL).
Om avgiftsunderlaget beräknats på detta sätt ska den pensionsgrundande inkomsten bestämmas med ledning av detta underlag (59 kap. 34 § första stycket SFB).
Debiterade arbetsgivaravgifter med anledning av ett socialavgiftsavtal ska dras av till den del de avser inkomster i inkomstslaget tjänst. Om avgifterna sätts ned, ska motsvarande belopp tas upp i inkomstslaget tjänst det beskattningsår då debiteringen ändras (12 kap. 36 a § IL).
Anna har ett socialavgiftsavtal. Anna ska få en lön på 100 000 kr. Procentsatsen för arbetsgivaravgifterna exklusive allmän löneavgift är 19,80 %. Arbetsgivaren betalar kompensation till A för avgifterna med 19 800 kr. Den sammanlagda lönen till blir då 119 800 kr. Hela lönen ska inte vara underlag för arbetsgivaravgifter utan lönesumman divideras med 19,80 % plus 100 procentenheter, dvs. med 1,198. Avgiftsunderlaget blir då 119 800 / 1,198 = 100 000 kr. Anna ska betala arbetsgivaravgifter med 19,80 % på ett underlag av 100 000 kr.
Annas skattepliktiga lön i exemplet är 119 800 kr. Vid inkomstbeskattningen får Anna avdrag för betalda arbetsgivaravgifter utan någon avdragsbegränsning (12 kap. 2 § IL). Det i exemplet framräknade avgiftsunderlaget, 100 000 kr, blir också underlag för beräkning av pensionsgrundande inkomst för Anna (59 kap. 34 § första stycket SFB).
Den som har ingått ett socialavgiftsavtal med sin utländska arbetsgivare ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket inom två veckor från det avtalet ingicks (7 kap. 2 § tredje stycket SFL). Registreringen innebär att det blir den anställda som varje månad ska lämna en arbetsgivardeklaration och betala arbetsgivaravgifter. Hen blir då registrerad under ett särskilt registreringsnummer som är knutet till ett särskilt skattekonto.
Även arbetsgivaren är skyldig att registrera sig hos Skatteverket eftersom arbetsgivaren ska lämna kontrolluppgift på ersättningen till den anställda.
En arbetsgivare (utbetalare) som hör hemma i en annan stat och inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige ska göra skatteavdrag från ersättning för arbete som mottagaren utför i Sverige.
Skyldigheten att göra skatteavdrag påverkar inte reglerna om socialavgiftsavtal. Om en utländsk arbetsgivare utan fast driftställe har eller ingår ett socialavgiftsavtal med en anställd måste både utbetalaren och mottagaren redovisa och betala skatt respektive arbetsgivaravgifter på samma ersättning:
Mottagaren av ersättningen kan inte fullgöra arbetsgivarens skyldighet att redovisa och betala den avdragna skatten.