Vem ska göra skatteavdrag?

Den som betalar ut ersättning för arbete ska göra skatteavdrag

Huvudregeln är att den som betalar ut kontant ersättning för arbete, och andra inkomster som räknas som ersättning för arbete, till en person som inte är godkänd för F-skatt ska göra skatteavdrag (10 kap. 2 § SFL och 10 kap. 3 § SFL). Skatteavdrag ska göras även om betalningsmottagaren är en juridisk person som inte har F-skatt.

Även den som betalar ut ersättning för arbete som utförts åt någon annan, är i regel skyldig att göra skatteavdrag.

Från skyldigheten att göra skatteavdrag finns vissa undantag när skatteavdrag inte ska göras.

Utländsk utbetalare utan fast driftställe i Sverige ska göra skatteavdrag

En utbetalare som hör hemma i en annan stat och inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige ska enligt huvudregeln göra skatteavdrag från ersättning för arbete i de fall betalningsmottagaren saknar godkännande för F-skatt. För utländska utbetalare som saknar fast driftställe gäller dock att skatteavdrag bara ska göras från ersättning för arbete som mottagaren utför i Sverige (10 kap. 6 § första stycket SFL).

Arbetet ska anses utfört här i landet även om mottagaren arbetar utomlands inom ramen för utbetalarens verksamhet i Sverige (10 kap. 6 § andra stycket SFL). Vid bedömningen av hur omfattande arbete som mottagaren av ersättningen kan utföra utomlands och ändå anses arbeta här i landet, kan viss ledning hämtas från 5 § tredje stycket SINK. Det kan exempelvis gälla tjänsteresor utomlands. Även andra fall kan omfattas, som t.ex. när arbetstagaren under en period arbetar på utbetalarens kontor eller på annan plats i utlandet (prop. 2019/20:190 s. 148).

Skyldigheten att göra skatteavdrag gäller både för fysiska och juridiska personer.

Se exempel gällande skatteavdrag i internationella sammanhang.

Svensk utbetalares skyldighet att göra skatteavdrag på ersättning till en utländsk juridisk person eller en fysisk person som är begränsat skattskyldig

En utbetalare som hör hemma i Sverige som betalar ut ersättning för arbete, till en utländsk juridisk person eller en fysisk person som är begränsat skattskyldig i Sverige och som saknar godkännande för F-skatt, ska göra skatteavdrag under förutsättning att arbetet utförs i Sverige (10 kap. 6 § första stycket SFL). Arbetet ska anses utfört här i landet även om mottagaren arbetar utomlands inom ramen för utbetalarens verksamhet i Sverige (10 kap. 6 § andra stycket SFL).

Från denna regel finns ett undantag. Skatteavdrag ska enligt 10 kap. 6 § tredje stycket SFL göras från följande inkomster även om arbetet inte utförs i Sverige:

• lön eller därmed jämförlig förmån på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, en svensk kommun eller en svensk region
• arvode och liknande ersättning som någon får i egenskap av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat likande organ i ett svenskt aktiebolag eller någon annan svensk juridisk person

Detta gäller under förutsättning att inkomsten inte är undantagen från skatteplikt enligt 6 § SINK (10 kap. 6 § tredje stycket SFL).

Om ersättningen för arbetet omfattas av ett beslut om särskild inkomstskatteredovisning och utbetalaren känner till beslutet ska skatteavdrag inte göras enligt bestämmelserna i 10 kap. SFL. Skatteavdrag ska i stället göras enligt bestämmelserna i 13 kap. SFL som avser redovisning och betalning av särskild inkomstskatt (10 kap. 7 § SFL).

Se exempel gällande skatteavdrag i internationella sammanhang.

Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag

Den som utger ersättning som inte ska redovisas per betalningsmottagare i en arbetsgivardeklaration utan på kontrolluppgift ska vid varje utbetalningstillfälle lämna uppgift om skatteavdragets belopp till betalningsmottagaren (10 kap. 19 § SFL). Detta gäller bland annat ersättning som betalas ut på grund av pensionsförsäkring eller återköp av sådan försäkring och ersättning som betalas ut till förmånstagare enligt ett sådant avtal om tjänstepension som avses i 28 kap. 2 § andra stycket IL, eftersom dessa ersättningar inte ska redovisas i arbetsgivardeklarationen per betalningsmottagare (26 kap. 19 a § andra stycket SFL).

Den som är skyldig att lämna uppgifter om en viss betalningsmottagare i en arbetsgivardeklaration ska senast den dagen arbetsgivardeklarationen ska ha kommit in till Skatteverket informera den som uppgifterna avser om de uppgifter om denna som lämnats till Skatteverket.

Skatteverket får besluta om undantag från skyldigheten att lämna uppgift om skatteavdragets belopp, om avdraget är lika stort som vid det närmast föregående utbetalningstillfället och beslutet inte medför väsentlig olägenhet för den skattskyldiga (10 kap. 19 § andra stycket SFL). Undantaget avses främst gälla pensionsutbetalare som betalar ut belopp som oftast är detsamma varje månad under ett kalenderår. Det är då tillräckligt att utbetalaren vid första utbetalningstillfället under året lämnar uppgift om skatteavdraget. Uppgift behöver då inte lämnas följande månader så länge ingen förändring sker av skatteavdragets storlek.

Betalningsförmedling

Ibland ger arbetsgivaren någon annan i uppdrag att sköta utbetalningen av ersättningar, det kan t.ex. vara en bank. Detta innebär inte att banken ses som utbetalare av ersättningen, det är fortfarande arbetsgivaren som är skyldig att göra skatteavdrag.

Arbetsgivare som tryggar utfästa pensioner i egen regi enligt tryggandelagen eller utfäster direktpension och säkerställer den exempelvis genom en arbetsgivarägd pantsatt kapitalförsäkring ansvarar för den framtida utbetalningen av pensionen. Om en sådan arbetsgivare väljer att anlita ett företag, en pensionsadministratör, som administrerar pensionen och betalar ut den för arbetsgivarens räkning är det ändå arbetsgivaren som är skyldig att göra skatteavdrag eftersom hen är den som slutligen står för pensionskostnaden (Skatteverkets ställningstagande Arbetsgivardeklaration på individnivå – redovisning av pensionsutbetalningar ska göras av den som slutligen står för kostnaden för pensionen).

Factoring

Factoring innebär att ett finansieringsföretag köper upp fakturor från olika företagare som ställt ut fakturorna. Även om betalningen görs till ett factoringbolag ska skyldigheten att göra skatteavdrag bedömas som om betalningen skett direkt till den ursprungliga betalningsmottagaren.