De flesta måste ha minst 5 km till arbetet och göra en tidsvinst på minst 2 timmar för att få avdrag för resor till och från arbetsplatsen (arbetsresor) med bil. Andra regler gäller för dem som saknar allmänna transportmedel, använder bilen mycket i tjänsten, har hög ålder, är sjuka eller har någon funktionsnedsättning.
Avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen (arbetsresor) med egen bil kan medges i olika situationer (12 kap. 27, 28 och 30 §§ IL). Med arbetsplats i 12 kap. 26-30 § IL avses den skattskyldigas tjänsteställe enligt 12 kap. 8 § IL.
Den vanligaste situationen är när en person får en tidsvinst när hen använder bil i stället för allmänna transportmedel (12 kap. 27 § första stycket IL). För att avdrag för arbetsresor med egen bil ska medges i detta fall ska följande förutsättningar vara uppfyllda
En person medges alltid avdrag för arbetsresor med bil om avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen är minst 2 km och det saknas allmänna transportmedel (12 kap. 28 § IL och SKV A 2022:38 avsnitt 6 första stycket).
Om det saknas allmänna transportmedel bara för en del av sträckan och denna del är minst 2 km medges avdrag för bilresor för hela den sträcka som bilen har använts (SKV A 2022:38 avsnitt 6 andra stycket). Det krävs då att det finns en hel sträcka som uppgår till minst 2 kilometer där allmänna transportmedel saknas.
Kalle har 1,8 km till bussen från sin bostad. Från hållplatsen där Kalle stiger av och till arbetsplatsen är det 1,2 km. Eftersom ingen av sträckorna uppgår till minst 2 km kan Kalle inte medges avdrag för bilresor.
Avdrag för arbetsresor med egen bil medges om bilen används i tjänsten minst 60 dagar under året.
För att bilen ska anses vara använd i tjänsten måste körsträckan för tjänsteresor vara minst 300 mil per år (12 kap. 27 § andra stycket IL).
En person som på grund av hög ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning måste använda bil för resor mellan bostad och arbetsplats medges avdrag för bilkostnader utan krav på avstånd eller tidsvinst (12 kap. 30 § IL).
Vid beräkning av tidsvinsten räknar man den sammanlagda tidsvinsten till och från arbetsplatsen.
En person som har möjlighet att välja mellan olika allmänna transportmedel, eller olika körsträckor med bil, ska som jämförelse vid tidsvinstberäkningen använda det färdsätt och den färdväg som är naturlig.
Vid beräkning av tidsvinsten bör man ta hänsyn även till trafikintensiteten när personen gör resan och den tid som går åt för att parkera bilen. Däremot beaktar man inte sådan tidsvinst som beror på att en person kommer till arbetsplatsen innan hen ska börja arbeta eller lämnar arbetsplatsen efter arbetstidens slut, bara för att undvika rusningstid.
För att en person ska kunna få avdrag för utgifter för arbetsresor med egen bil krävs att det klart framgår att hen regelmässigt gör en tidsvinst på sammanlagt minst två timmar genom att använda egen bil i stället för allmänna transportmedel. Frågan är hur begreppet regelmässigt ska tolkas när det gäller rätt till avdrag för arbetsresor när bilen inte används i tjänsten. Någon klar ledning ges inte i lagtexten eller i förarbetena. Utgifter för arbetsresor med egen bil ska dras av om bilen används i tjänsten minst 160 dagar under året (12 kap. 27 § andra stycket IL). Någon motsvarande reglering finns inte för arbetsresor utan koppling till användning av bil i tjänsten.
Skatteverket anser att med regelmässig tidsvinst vid arbetsresor avses att arbetstagaren ska göra en tidsvinst på minst två timmar under minst 160 dagar. Begreppet ”regelmässigt” i 12 kap. 27 § första stycket IL kan enligt Skatteverkets uppfattning tolkas med ledning av reglerna om arbetsresor i samband med att bilen används i tjänsten. Det innebär att en person kan medges bilavdrag för alla sina arbetsresor om tidsvinsten uppgår till minst två timmar per dag under minst 160 dagar under beskattningsåret.
När en person uppfyller kravet för att regelmässigt göra en tidsvinst som uppgår till minst två timmar medges avdrag för bilresor samtliga arbetsdagar som egen bil använts, d.v.s. avdrag medges även de dagar som den faktiska tidsvinsten inte uppgår till två timmar.
Vid bedömningen av regelmässighet ska hänsyn tas till om personen under året exempelvis har arbetat deltid, bytt arbetsplats, bytt bostad, fått ändrade arbetstider eller om tidtabeller för allmänna transportmedel har ändrats. I dessa fall med ändrade förhållanden kan beskattningsåret brytas ned till olika delperioder och bedömningen av om tidsvinsten med bil regelmässigt uppgår till minst två timmar per dag göras för varje delperiod för sig.
Beräkningen av tidsvinsten ska som huvudregel göras dag för dag, men om en person har två eller flera arbetsgivare under året får en separat tidsvinstberäkning göras för varje arbetsgivare för sig. En bedömning av om tidsvinsten regelmässigt uppgår till minst två timmar ska då göras hos respektive arbetsgivare. Detta kan som exempel innebära att en person får avdrag för bilresor för arbete hos en arbetsgivare men inte hos en annan.
Om en person arbetar hos flera arbetsgivare samma dag och kör direkt mellan de olika arbetsplatserna, får dock tidsvinstberäkningen göras sammanlagt per dygn.
Exempel: flera arbetsgivare och flera resor från bostaden samma dag
Albin har två olika arbetsgivare och arbetar på två olika arbetsplatser. Albin arbetar förmiddag hos arbetsgivare A och kväll hos arbetsgivare B. Albin gör en resa till och från varje arbetsplats där han påbörjar respektive avslutar varje resa i bostaden. Albin ska göra en separat tidsvinstberäkning för varje arbetsgivare för sig.
Albin gör en tidsvinst på mer än två timmar genom att köra bil jämfört med att resa med allmänna kommunikationsmedel hos arbetsgivare A. För resorna till arbetsgivare B gör han ingen tidsvinst. Albin får göra avdrag för bilresor för arbetet hos arbetsgivare A och för utgifter motsvarande resor med allmänna transportmedel för arbetet hos arbetsgivare B.
Exempel: flera arbetsgivare och resor mellan arbetsplatser samma dag
Sanna har två olika arbetsgivare och arbetar på två olika arbetsplatser. Hon arbetar förmiddag hos arbetsgivare A och eftermiddag hos arbetsgivare B. Hon kör direkt från arbetsplatsen hos arbetsgivare A till arbetsplatsen hos arbetsgivare B.
Eftersom Sanna kör direkt från den första till den andra arbetsplatsen utan att besöka bostaden, är det den sammanlagda tidsvinsten per dygn som man räknar. Sanna kan visa att hon har en tidsvinst på minst två timmar per dag, när hon inkluderar körtiden mellan arbetsplatserna. Hon medges därför avdrag för bilresor.
Exempel: flera arbetsgivare med resor olika dagar
Åsa har två olika arbetsgivare och arbetar på två olika arbetsplatser. Åsa arbetar måndag till torsdag hos arbetsgivare A och vid dessa resor gör hon en tidsvinst på en timme per dag genom att använda egen bil. Vid resorna lördag och söndag till arbetsplatsen hos arbetsgivare B gör Åsa en tidsvinst på tre timmar per dag genom att använda egen bil. I det här fallet kan Åsa göra avdrag för utgifter motsvarande resor med allmänna transportmedel för resor till och från arbetsgivare A, medan hon kan göra avdrag för bil vid resorna till och från arbetsgivare B.
Om en person arbetar färre dagar än en normal heltidstjänst, bör antalet dagar med tidsvinst som uppgår till minst två timmar proportioneras nedåt med hänsyn till det totala antalet arbetsdagar under beskattningsåret. Även när avdragsperioden för arbetsresor omfattar kortare tid än ett helt år bör antalet dagar proportioneras med hänsyn till antalet arbetsdagar under den aktuella tidsperioden.
Exempel: heltid
Anna börjar sin anställning den 1 juni och hon arbetar heltid måndag–fredag under tidsperioden juni–december, totalt 136 arbetsdagar. Hon använder egen bil för samtliga arbetsresor. Anna gör en tidsvinst på minst två timmar genom att använda egen bil i stället för allmänna transportmedel under åtminstone 93 dagar (7/12 år av 160 dagar). Hon får därför anses göra en tidsvinst som regelmässigt uppgår till minst två timmar och är därför berättigad till avdrag för arbetsresor med egen bil.
Exempel: deltid
Benjamin börjar sin anställning den 1 juni och han arbetar deltid tre dagar i veckan, vilket motsvarar 60 procent av ett heltidsarbete. Under tidsperioden juni–december arbetar han 82 dagar. Benjamin använder egen bil för samtliga arbetsresor. Han gör en tidsvinst på minst två timmar genom att använda egen bil i stället för allmänna transportmedel under åtminstone 56 dagar (7/12 år x [60 % av 160 dagar]). Benjamin får därför anses göra en tidsvinst som regelmässigt uppgår till minst två timmar och är därför berättigad till avdrag för arbetsresor med egen bil.
Om en person har olika arbetstider under året bör regelmässigheten prövas för de olika delperioderna.
För att det ska vara aktuellt att dela upp beskattningsåret i olika perioder bör det vara fråga om en viss minsta längd på delperioden. Skatteverket gör bedömningen att det bör vara fråga om en sammanhängande period som uppgår till minst två månader för att en sådan uppdelning ska kunna göras.
För att en person ska anses ha en tidsvinst som regelmässigt uppgår till minst två timmar bör tidsvinstkravet proportioneras på samma sätt som det görs för den som arbetar färre dagar än en heltid eller del av året. Detta innebär att den som t.ex. under två månader använder egen bil, måste göra en tidsvinst på minst två timmar under åtminstone 26 arbetsdagar (2/12 år av 160 dagar) för att hen ska anses ha en tidsvinst som regelmässigt uppgår till minst två timmar.
När en person har periodiskt skiftande arbetstider under året bör bedömningen av om det är fråga om en tidsvinst som regelmässigt uppgår till minst två timmar göras för varje sammanhängande arbetsperiod för sig, jämför RÅ80 1:35.
Exempel: olika tidtabeller under året
Celine använder egen bil för samtliga arbetsresor. Under vinterhalvåret är tidsvinsten inte två timmar. Under juni–augusti är turtätheten med de allmänna transportmedlen betydligt sämre, och då får hon en tidsvinst på mer än två timmar. I detta fall bör regelmässigheten bedömas för varje period för sig. Detta innebär att Celine för tiden januari–maj och september–december endast kan medges avdrag för kostnader motsvarande allmänna transportmedel. Däremot är hon berättigad till avdrag för bilresor för de arbetsresor som hon har gjort under juni–augusti, eftersom det då regelmässigt under minst två månader uppkommer en tidsvinst på minst två timmar.
När en person arbetar skift kan beräkningen av tidsvinsten göras för varje skiftperiod för sig. Med skiftarbete i detta sammanhang avses en situation när en person har arbetstider som innebär att hen arbetar olika tider på dygnet enligt ett fastställt arbetsschema.
För att avgöra om tidsvinsten regelmässigt uppgår till minst två timmar, ska respektive skiftperiod bedömas för sig. Av RÅ 84 1:62 framgår att en person som hade fyra olika skiftperioder och då gjorde en tidsvinst som uppgick till den stipulerade tiden för två av de fyra skiftperioderna fick avdrag för bilresor för dessa två skiftperioder.
Exempel: skiftarbete
David använder egen bil för samtliga sina arbetsresor. Han arbetar tre olika skift. Vecka 1 utgörs av fem förmiddagsskift, vecka 2 utgörs av fem eftermiddagsskift och vecka 3 utgörs av fem nattskift. I detta fall bör en uppdelning göras på sådant sätt att regelmässigheten får bedömas för varje skiftperiod för sig. När det gäller förmiddags- och eftermiddagsskiften understiger tidsvinsten två timmar, varför David endast kan medges avdrag för kostnader motsvarande allmänna transportmedel. För perioden med nattskift uppgår däremot tidsvinsten regelmässigt till mer än två timmar. Då David använder egen bil för arbetsresorna är han berättigad till bilavdrag, eftersom han i samband med nattskiften regelmässigt gör en tidsvinst på minst två timmar.
Om det däremot är på det sättet att personen för ingen av de olika skiftperioderna når upp till en tidsvinst som regelmässigt uppgår till minst två timmar kan det överhuvudtaget inte bli fråga om avdrag för bilresor, jämför RÅ 1988 ref. 75.
En person som genom att använda egen bil i stället för allmänna transportmedel inte regelmässigt gör en tidsvinst på minst två timmar kan inte medges avdrag för bilresor. Detta gäller även de dagar som tidsvinsten uppgår till minst två timmar. Skulle det däremot vara på det sättet att det saknas allmänna transportmedel vissa dagar medges bilavdrag för dessa dagar (12 kap. 28 § IL), se även RÅ 80 1:32.
Om en person har flera arbetspass per dygn för samma arbetsgivare är det den sammanlagda tidsvinsten per dygn som man räknar.
Exempel: flera arbetspass på ett dygn
Eva arbetar morgon- och kvällspass på sjukhuset. Eva har därför dubbla resor till sitt arbete varje dag. Tidsvinsten för resorna är 40 respektive 90 minuter, alltså sammanlagt minst två timmar. Eva har därför rätt till avdrag för bilresor.
Om en anställd regelbundet kommer i kontakt med hälsofarliga ämnen och därför behöver duscha efter arbetstidens slut får hen ta hänsyn till tidsåtgången för detta vid beräkning av tidsvinsten vid färd med bil till och från arbetsplatsen (RÅ 1984 1:99).
Högsta förvaltningsdomstolen har godtagit en tidsvinstberäkning där en lärare hävdade att hon måste ta ett tidigare tåg för att vara säker på att hinna till den första lektionen. Högsta förvaltningsdomstolen beaktade risken för tågförseningar, att viss tid behövs för förberedelser innan undervisningen och att det finns särskilda krav på en lärare att komma i tid (RÅ 1994 not. 143).
Flexibel arbetstid är sådan arbetstid som ger den anställda rätt att inom flextidens ram själv bestämma när hen ska börja arbeta respektive sluta arbeta (SKV A 2022:38 avsnitt 2). ).
En person som hävdar att hen inte omfattas av företagets flextidsystem ska kunna visa detta för att Skatteverket inte ska ta hänsyn till flextiden vid tidsvinstberäkningen.
Vid beräkning av tidsvinsten utgår man ifrån den ordinarie arbetstiden (t.ex. 8 timmar/dag) även om arbetsgivaren har tillåtit en annan arbetstid. Om en person har flextid beräknas tidsvinsten enligt det snabbaste färdsättet med allmänna transportmedel inom flexramen (RÅ 1980 1:89).
En person kan visserligen själv bestämma tiden för när hen ska börja och sluta sitt arbete inom en bestämd flexram. Men när man jämför restiderna med bil med restiderna med allmänna transportmedel ska man ta hänsyn till att personen kan anpassa sin arbetstid till avgångstiderna för de allmänna transportmedlen. Kravet på tidsvinst är alltså inte uppfyllt om en person tjänar minst två timmar endast genom att förlägga arbetstiden på ett visst sätt.
Om en person trots detta ändå får väntetid, som ligger utanför flexramen, ska väntetiden inräknas i den totala tidsåtgången för resa med allmänna transportmedel (RÅ 1992 not. 6).
Det händer att en person vid enstaka tillfällen har arbetsuppgifter som gör att hen inte helt fritt kan använda den flexibla arbetstiden. Detta är dock inte skäl för att tidsvinsten ska beräknas som vid fast arbetstid utan regeln om tidsvinstberäkning vid flextid ska gälla.
Privata angelägenheter, som t.ex. lämning och hämtning av barn på förskola, ska inte påverka tidsvinstberäkningen.
Exempel: hämtning på förskolan gör att tidsvinsten blir mer än två timmar
Axel måste köra bil till och från arbetsplatsen för att hinna hämta sitt barn på förskolan innan den stänger. Genom att använda bilen i stället för allmänna transportmedel gör Axel en tidsvinst på minst två timmar per dag. Om Axel inte hade behövt ta omvägen om förskolan hade tidsvinsten uppgått till 90 minuter. Tidsvinsten på minst två timmar uppkommer på grund av en personlig omständighet.
Resan med bil i stället för allmänna transportmedel medför en kostnad som är en personlig levnadskostnad. Om Axel inte måste hämta sitt barn senast en viss tid, som alltså är en personlig omständighet, så uppkommer inte en tidsvinst på minst två timmar. Avdrag för bilkostnader ska därför inte medges.
Den särskilt avtalade arbetstiden anses vara den ordinarie för en anställd, som ingår ett avtal med sin arbetsgivare om att förlägga arbetstiden på annan tid än den normala. Denna ändring ska därför beaktas vid beräkningen av tidsvinsten för resor med bil mellan bostad och arbetsplats (RÅ 1986 ref. 11).
Anställd som i sin tjänst regelmässigt använder egen bil medges avdrag för bilkostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen oavsett avståndet och tidsvinsten.
Det är inte bara den anställdas egen körning med bilen i tjänsten som ska beaktas utan även andra anställdas tjänsteresor med bilen ska räknas med. Bilen ska alltså ha använts totalt 300 mil i tjänsten.
Vid beräkning av antalet dagar som den anställda har använt bil i tjänsten ska man ta hänsyn till om det varit praktiskt möjligt att använda bilen hela eller endast del av året.
Sjukdom, militärtjänstgöring, utlandsvistelse eller liknande som har gjort att den anställda har varit förhindrad att arbeta hela året är exempel på omständigheter som kan innebära att man godtar även färre dagar än 160 respektive 60. Samma sak gäller om anställningen har varat endast en del av året.
Har anställningen t.ex. varat tre månader ska bilen ha använts minst 40 dagar i tjänsten och tjänstekörningen ska uppgå till minst 75 mil för att avdrag ska medges för samtliga arbetsdagar. Det är den anställda som ska visa att hen uppfyller kraven på tjänstekörning.
Bilen ska faktiskt ha använts regelmässigt i tjänsten för att avdrag för arbetsresor ska medges. Det räcker inte att den anställda hävdar att arbetsgivaren kräver att hen ska ha bil för tjänsten eller att hen inte i förväg vet om bilen kommer att behövas i tjänsten under dagen.
Om en person regelmässigt använder sin bil i tjänsten och på grund av det är berättigad till avdrag för arbetsresor är hen också berättigad till avdrag för parkeringskostnader på arbetsplatsen för samma tid som hen är berättigad till avdrag för arbetsresor. Avdrag för parkeringskostnader medges alltså endast om personen regelmässigt använder sin bil i tjänsten.
Om en person har använt både bil och allmänna transportmedel för resan mellan bostaden och arbetsplatsen ska kraven på avstånd och tidsvinst vara uppfyllda för att avdrag ska medges.
I så fall medges avdrag både för kostnaden för resan med allmänna transportmedel och för bilresan (SKV A 2022:38 avsnitt 5).
Avdrag medges som regel med schablonbelopp. Beloppet varierar beroende på om man kör en egen bil eller en förmånsbil och vilket drivmedel man har för förmånsbilen.
En person som p.g.a. ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning måste använda egen bil för arbetsresorna medges dock avdrag med den del av de faktiska totala bilkostnaderna under året som avser körningar mellan bostaden och arbetsplatsen om det är fördelaktigare (12 kap. 30 § IL).
I lagens begrepp ”skäliga utgifter” för resor mellan bostaden och arbetsplatsen ligger att vägavståndet normalt ska beräknas efter den kortaste möjliga körsträckan.
Högsta förvaltningsdomstolen har dock medgett avdrag för kostnad för bilresor mellan bostad och arbetsplats för lämpligaste färdväg trots att annan kortare resväg fanns (RÅ 1986 ref. 41).
Avdrag för resor till och från arbetsplatsen med egen bil medges med 25 kr/körd mil (12 kap. 27 § tredje stycket IL).
Om en person använder sin förmånsbil medges avdrag med 12 kr/mil, med undantag för förmånsbilar som helt drivs med elektricitet för vilka avdrag medges med 9,50 kr/mil. Avdrag för laddhybridbil medges därmed med 12 kr/mil (prop. 2022/23:18 s. 48).
Detta gäller också om det är någon närstående eller personens sambo som är skattskyldig för förmånsbilen (12 kap. 29 § IL).
Som närstående räknas (2 kap. 22 § IL)
Enligt Skatteverket har en person gjort arbetsresorna med en förmånsbil om hen har använt en bil som arbetsgivaren tillhandahåller. Detta gäller även om personen betalar arbetsgivarens faktiska kostnader eller bilens förmånsvärde. I sådana fall är det ändå en förmånsbil trots att värdet som ska redovisas i kontrolluppgift blir 0 kr. Även i denna situation ska alltså avdrag för resorna medges med 12 kr/mil respektive 9,50 kr/mil.
Om det i bilförmånen ingår förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel för förmånsbilen ska denna förmån värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 och tas upp som intäkt. Personen får sedan avdrag under samma förutsättningar och med samma belopp som om hen själv har haft utgiften för drivmedlet.
Avdrag för parkeringskostnader vid arbetsplatsen medges inte. Kostnaderna för parkering är en privat levnadskostnad som inte är avdragsgill (9 kap. 2 § IL). Men om en person regelmässigt använder bilen i tjänsten medges avdrag även för faktiska parkeringskostnader vid arbetsplatsen.
Avdrag medges med faktisk kostnad för väg-, bro- och färjeavgifter samt för trängselskatt (12 kap. 27 § fjärde stycket IL).
Avdrag medges för den trängselskatt som hör till beskattningsåret även om man har betalat skatten året efter.
När en person samma dygn har gjort tjänsteresor, arbetsresor och andra privata resor anser Skatteverket att betalningen för trängselskatt i första hand ska anses höra till tjänsteresorna och i andra hand till arbetsresorna.
Skatteverket anser att om två eller flera personer samåker med bil till och från arbetsplatsen ska schablonavdraget för arbetsresorna fördelas mellan personerna. Medåkaren har avdragsrätt för sin kostnad, vilket reducerar bilförarens avdrag.
Amira och Sven är grannar och brukar samåka till jobbet. Under 2022 har de samåkt 200 dagar x 10 mil/dag = 2 000 mil i Amiras bil. De har avtalat att Sven ska betala 7 kr/mil, d.v.s. totalt 14 000 kr. Allmänna kommunikationer saknas och båda uppfyller de allmänna kraven för avdrag för arbetsresor. De har noteringar som visar vilka arbetsresor de har gjort och kvitton på hur de har fördelat kostnaderna sinsemellan.
Amira har avdragsrätt för 2 000 mil x 25 kr = 50 000 kr. Enligt 12 kap. 26 § IL ska avdrag medges med ett skäligt belopp, och därför bör avdraget reduceras med det belopp som Sven har bekostat. Avdragsbeloppet på 50 000 kr reduceras därför med dels 14 000 kr som Sven har betalat och dels med avdragsbegränsningen på 11 000 kr. Avdrag medges med 25 000 kr.
Sven har avdragsrätt med 14 000 kr eftersom beloppet bör godtas som skäliga utgifter enligt 12 kap. 26 § IL. Efter avdragsbegränsningen på 11 000 kr medges avdrag med 3 000 kr.
Benjamin och Celia är grannar och brukar samåka till jobbet. De har under 2022 samåkt 200 dagar x 10 mil/dag = 2 000 mil. De har turats om att köra varannan vecka med sin egen bil och har alltså kört 1 000 mil vardera. De har avtalat att den granne som inte kör betalar 7 kr/mil till den andra grannen. Allmänna kommunikationer saknas och båda uppfyller de allmänna kraven för avdrag för arbetsresor. De har noteringar som visar vilka arbetsresor de har gjort och kvitton på hur de har fördelat kostnaderna sinsemellan.
Både Benjamin och Celia har avdragsrätt för 25 000 kr var (1 000 mil x 25 kr), vilket ska reduceras med 7 000 kr som den andra grannen har bekostat. Dessutom har båda rätt till avdrag med de 7 000 kr som de har betalat till den andra grannen. Efter avdragsbegränsningen på 11 000 kr har de rätt till avdrag med 14 000 kr vardera.
Rätten till avdrag är fortfarande 14 000 kr vardera om de inte betalar någonting till varandra. Respektive granne har avdragsrätt för 1 000 mil x 25 kr = 25 000 kr, och efter avdragsbegränsningen på 11 000 kr blir avdraget 14 000 kr för dem vardera.
För att vara berättigad till avdrag för faktiska bilkostnader i samband med ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning ska en person kunna visa upp ett läkarintyg eller på annat sätt visa att personen på grund av sjukdomen eller funktionsnedsättningen måste använda bil för arbetsresorna. Personen ska alltså vara förhindrad att använda allmänna transportmedel och vara tvingad att använda bil för resorna till arbetsplatsen. Det räcker inte med ett läkarintyg som säger att det är bra om personen använder bil för arbetsresorna.
Avdrag med de faktiska kostnaderna är inte aktuellt bara för att en person har uppnått en viss ålder. Liksom vid sjukdom och funktionsnedsättning krävs det att den höga åldern medför att personen tvingas använda egen bil. I fråga om ålder är det därför ofta i praktiken någon sjukdom eller nedsatt rörlighet som medför att avdrag kan medges.
Personer som p.g.a. ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning tvingas använda bil för arbetsresorna behöver inte ha minst 5 km till arbetsplatsen eller göra någon tidsvinst för att få avdrag.
Avdrag medges bara för den del av de faktiska totala bilkostnaderna under året som avser körningar mellan bostaden och arbetsplatsen. Avdraget bör inte överstiga det dubbla schablonavdraget och därför medges avdrag med högst 50 kr (2 x 25 kr) per mil (SKV A 2022:38 avsnitt 7).
I den faktiska kostnaden får personen även räkna med kostnader för parkering vid arbetsplatsen.
Vid beräkning av de faktiska bilkostnaderna ska man ta hänsyn till eventuella bidrag, t.ex. bilstöd till personer med funktionsnedsättning.
Om en person har bilförmån och själv bekostar allt drivmedel bör avdrag medges för den del av drivmedelskostnaderna som belöper på arbetsresorna, dock inte överstigande det dubbla schablonavdraget som gäller för utgifter för elektricitet till elbil respektive utgifter för annat drivmedel (SKV A 2022:38 avsnitt 7). Detta innebär att en person som mest kan få avdrag med 19 kr per mil (2 x 9,50 kr) för en förmånsbil som helt drivs med elektricitet och 24 kr per mil (2 x 12 kr) för övriga förmånsbilar.
Varken bilförmånsvärde eller nettolöneavdrag får beaktas när man beräknar avdraget. Dessa poster påverkar enbart det skattepliktiga värdet av själva bilförmånen.
En person betalar själv bensinen för sin förmånsbil med 21 kr per mil. Personen kan få avdrag för sina kostnader för arbetsresor med 21 kr per mil.
I de fall en person förutom bilförmån har drivmedelsförmån kan också avdrag medges för arbetsresor. I dessa fall bör avdrag medges för den del av det skattepliktiga förmånsvärdet för drivmedel som belöper på arbetsresorna, dock inte överstigande det belopp som motsvarar det dubbla schablonavdraget som gäller för utgifter för elektricitet till elbil respektive utgifter för annat drivmedel (SKV A 2022:38 avsnitt 7). Detta innebär att en person som mest kan få avdrag med 19 kr per mil (2 x 9,50 kr) för en förmånsbil som helt drivs med elektricitet och 24 kr per mil (2 x 12 kr) för övriga förmånsbilar.
Det skattepliktiga förmånsvärdet för drivmedel är kostnaden för drivmedlet uppräknat med 1,2.
Varken bilförmånsvärde eller nettolöneavdrag får beaktas när man beräknar avdraget. Dessa poster påverkar enbart det skattepliktiga värdet av själva bilförmånen.
Arbetsgivaren betalar bensinen för den anställdas förmånsbil och den skattepliktiga drivmedelsförmånen är 25 kr per mil (efter uppräkning med 1,2). Avdraget begränsas då till dubbla schablonavdraget, vilket är 24 kr per mil (2 x 12 kr).