Avdrag för utgifter

Reparation och underhåll av en markanläggning

Utgifter för reparation och underhåll av en markanläggning får dras av omedelbart (20 kap. 3 § IL).

Anskaffning av en markanläggning

Med anskaffningsvärdet för en markanläggning menas den skattskyldiges utgifter för att anskaffa eller förbättra anläggningen (20 kap. 11 § första stycket IL).

Som anskaffningsvärde räknas också värdet av nyttjanderättshavarens förbättringsutgifter, som fastighetsägaren ska ta upp som intäkt (20 kap. 11 § andra stycket IL).

I anskaffningsvärdet för en markanläggning ska inte utgifter för markinventarier räknas in (20 kap. 10 § IL).

Ränteutgifter som avses i 24 kap. 2 § första stycket IL ska inte heller räknas in i anskaffningsvärdet för en markanläggning (14 kap. 16 a § IL). Läs om vilka ränteutgifter som avses i 24 kap. 2 § IL.

Bestämmelsen om förbudet att räkna in ränteutgifter i anskaffningsvärdet tillämpas första gången för beskattningsår, eller i fråga om svenska handelsbolag räkenskapsår, som börjar efter den 31 december 2018. Sådana räntor som sedan tidigare ingår i anskaffningsvärdet berörs inte (prop. 2017/18:245 s. 151 och s. 387).

Utgifterna dras av genom värdeminskningsavdrag

Utgifterna för att anskaffa en markanläggning ska dras av genom årliga värdeminskningsavdrag (20 kap. 4 § IL). Värdeminskningsavdragen ska beräknas enligt en avskrivningsplan till

• högst 10 procent per år av anskaffningsvärdet för täckdiken och skogsvägar
• högst 5 procent per år av anskaffningsvärdet för andra markanläggningar.

Beräkningen ska göras från den tidpunkt då anläggningen färdigställs (20 kap. 5 § IL).

Avdrag ska göras bara för utgifter för markanläggningar som anskaffas under den tid då den skattskyldige är ägare till fastigheten. Motsvarande gäller om ett svenskt handelsbolag är ägare till fastigheten (20 kap. 6 § IL).

Av praxis framgår att köparen av en näringsfastighet skatterättsligt ska anses som ägare till fastigheten från den dag då bindande avtal om köpet träffats (köpekontraktets undertecknande), utom i de fall det i avtalet intagits en bestämmelse om att äganderätten ska övergå till köparen vid en senare tidpunkt. I sistnämnda fall anses köparen som ägare från den avtalade tidpunkten för äganderättens övergång (se RÅ 1993 ref. 16).

Inget värdeminskningsavdrag efter avyttring

Skatteverket anser att man inte ska få värdeminskningsavdrag för tiden efter avyttringen av en fastighet. Denna tidpunkt inträffar när köpekontraktet undertecknas.

Vad händer vid ägarbyte?

När en fastighet övergår till en ny ägare genom köp, byte eller på liknande sätt, ska överlåtaren dra av den del av anskaffningsvärdet för markanläggningen som inte har dragits av tidigare. Detta gäller också när den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten läggs ned och fastighetens markanläggningar därför saknar värde för fastighetens ägare (20 kap. 7 § IL).

En köpare av en fastighet, på vilken den förra ägaren anlagt en markanläggning, får inget avskrivningsunderlag. Om fastigheten däremot har övergått till en ny ägare genom arv, gåva o.s.v. så övertar den nya ägaren avskrivningsplanen (20 kap. 12 § IL).

Näringsbidrag och ersättningsfond ska dras av från utgiften för markanläggningen

Om näringsbidrag används eller en ersättningsfond tas i anspråk vid anskaffningen av markanläggningen, ska anskaffningsvärdet bestämmas till utgiften för markanläggningen, efter avdrag för bidraget eller ianspråkstagandet av fonden (29 kap. 6 § IL respektive 31 kap. 18 § IL).

Nyttjanderättshavarens rätt till avdrag

Bestämmelserna om nyttjanderättshavares anskaffning av markanläggningar finns i 19 kap. 26–29 §§ IL. Om en nyttjanderättshavare anlägger en markanläggning, som fastighetsägaren omedelbart blir ägare till, får denna göra avdrag med högst 5 procent per år. För täckdiken får dock avdraget beräknas till högst 10 procent per år.

Arv, gåva och bodelning

Om en fastighet förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation när det gäller värdeminskningsavdrag på markanläggningar, samt utgifter för sådana förbättrande reparationer och underhåll som avses i 26 kap. 2 § IL (20 kap. 12 § IL).

Skatteverket anser att en förvärvares utgift för stämpelskatt avseende lagfart som tagits ut vid ett förvärv som inkomstskatterättsligt är att behandla som en gåva inte är avdragsgill.

Privatbostadsfastigheter

Om den fastighet som markanläggningen hör till varit privatbostadsfastighet under tidigare beskattningsår och någon avskattning inte har skett, anses avdrag för värdeminskning ha gjorts varje beskattningsår som fastigheten varit en privatbostadsfastighet (20 kap. 14 § IL).

Omedelbart avdrag om en anläggning är avsedd att användas bara ett fåtal år

Om en anläggning är avsedd att användas bara ett fåtal år, får hela utgiften dras av omedelbart (20 kap. 8 § IL).

Skatteverket anser att uttrycket ”bara ett fåtal år” avser en tid som inte överstiger tre år.

En markanläggning (asfaltering) av relativt permanent beskaffenhet har, om den varit avsedd att användas endast en kortare tid, bedömts som en tillfällig anläggning. Därför har Högsta förvaltningsdomstolen medgett avdrag för hela kostnaden i form av omedelbart avdrag (RÅ 1980 ref. 1:78).