En ackordsborgenärs avdragsrätt för en förlust på en fordran kan vara avdragsgill.
Läs i stället om ackordsgäldenärens avdragsrätt för tidigare års underskott.
Av domen i RÅ 2010 ref. 34 framgår att en fordran till den del den satts ned genom ackord, definitivt har upphört att gälla. Borgenären har i och med ackordet definitivt avstått från sin fordran och den anses därmed, till den del den satts ned, vara avyttrad. Läs även Skatteverkets ställningstagande Avdrag för förlust på fordran vid definitivt avstående.
Avdragsrätten för ackordsförluster på fordringar som skattemässigt utgör kapitaltillgångar, ska bedömas i enlighet med de särskilda reglerna för kapitalförluster i IL. Läs mer om detta i ställningstagandet Förlust på lånefordringar i inkomstslaget näringsverksamhet.
Enligt det tidigare nämnda avgörandet RÅ 2010 ref. 34 ska ett ackord anses innebära att en fordran avyttrats. Det innebär att om ackord lämnats kan avdrag för förlust medges i inkomstslaget näringsverksamhet, förutsatt att fordran skattemässigt utgör en kapitaltillgång och att övriga förutsättningar för avdrag är uppfyllda.
Om ackordet avser en fordran som uppkommit när gäldenären och borgenären var i intressegemenskap med varandra kan reglerna om avdragsförbud i 25 a kap. 19 § IL bli tillämpliga. Sådana förluster är inte avdragsgilla. Läs mer under Förlust på fordran.
Ackordsförlust på fordran efter avyttring av näringsbetingade andelar och där intressegemenskap inte föreligger mellan gäldenär och borgenär, är däremot skattemässigt avdragsgill.
I enskild näringsverksamhet räknas inte en fordran som är en kapitaltillgång som en tillgång i näringsverksamheten (13 kap. 7 § IL), vilket innebär att en ackordsförlust bedöms enligt reglerna i inkomslaget kapital. Läs mer under Tillgångar och skulder i enskild näringsverksamhet samt under Svenska fordringsrätter.
Om fordran som ackordet avser är en kundfordran, får avdragsrätten bedömas enligt huvudregeln (16 kap. 1 § IL). Läs mer om detta under Värdering av kundfordringar.
Om ett företag lämnar en avsevärt längre kredittid än normalt till ett dotterbolag, på grund av intressegemenskapen, och fordran därigenom indirekt finansierar dotterbolagets verksamhet, bör fordran betraktas som en lånefordran, även om den uppkommit vid en överlåtelse av egendom (RÅ 1990 not. 193). Läs mer under Fordringar.
Fram till 1983 års taxering gällde en begränsning i avdragsrätten för ackordsförluster (29 § anv. p. 10 andra stycket KL, se även äldre rättspraxis, RÅ 1972 A 74 och RÅ 1976 Aa 47). Om det rådde intressegemenskap mellan borgenär och gäldenär och det kunde antas att ackordet haft sin grund i intressegemenskapen var ackordsförlusten inte avdragsgill. I samband med slopandet av bestämmelsen uttalades i förarbetena att någon ändring av rättsläget inte åsyftades (prop. 1980/81:68, del A, s. 201). Avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen bekräftar att någon ändring av rättsläget inte skedde efter borttagandet av bestämmelsen (RÅ 1987 not. 439 och RÅ 1990 not. 193, jfr även KRNG 2004-05-27 mål nr 6944-02).
Med hänsyn till bl.a. införandet av 25 a kap. 19 § IL är det dock, enligt Skatteverkets mening, oklart om det beskrivna rättsläget fortfarande gäller.