För vem ska kontrolluppgift lämnas?

För vilka fysiska personer och enheter ska konton rapporteras?

Kontrolluppgifter ska lämnas för (22 b kap. 3 § SFL).

1. fysiska personer som har skatterättslig hemvist i något annat land än Sverige eller USA
2. enheter som har skatterättslig hemvist i något annat land än Sverige eller USA
3. passiva icke-finansiella enheter där det bestämmande inflytandet innehas av en eller flera fysiska personer som har skatterättslig hemvist i något annat land än Sverige eller USA
4. de fysiska personer som har ett bestämmande inflytande över en sådan passiv icke-finansiell enhet under förutsättning att personen har skatterättslig hemvist i något annat land än Sverige eller USA.

En förutsättning för att kontrolluppgift ska lämnas är att personen eller enheten anses som kontohavare till kontot och att det är frågan om ett rapporteringspliktigt konto (2 kap. 20 §).

Det har ingen betydelse om kontohavaren är begränsat eller obegränsat skattskyldig i Sverige (23 kap. 2 och 3 b §§ SFL).

I SFL och IDKAL används uttrycket ”annan stat eller jurisdiktion”. Med det menas en annan stat eller jurisdiktion än Sverige eller USA (2 kap. 22 § IDKAL). I stället för begreppet ”annan stat eller jurisdiktion” används här begreppet ”annat land”.

Om en person eller en enhet har hemvist i USA gäller i stället reglerna om utbyte av finansiella uppgifter till följd av FATCA-avtalet i IDKL och 22 a kap. SFL.

Vad menas med kontohavare?

Huvudregeln är att den som är registrerad eller identifierad som innehavare av ett finansiellt konto också ska anses vara kontohavaren (2 kap. 16 § första stycket IDKAL). Undantag gäller när en person som inte är ett finansiellt institut har förvaltat ett konto i egenskap av

• ombud
• förmyndare
• förvaltare
• behörig undertecknare
• investeringsrådgivare, eller
• förmedlare till förmån för någon annan person eller för någon annan persons räkning.

I ett sådant fall ska den faktiska innehavaren anses inneha kontot (2 kap. 16 § tredje stycket IDKAL). Tidigare skulle inte en klient anses vara kontoinnehavare till ett klientmedelskonto som en advokat eller en advokatbyrå förvaltar för klientens räkning. Detta undantag har nu tagits bort. Det innebär att det är klienten som ska identifieras och vars hemvist ska utredas och eventuellt rapporteras (2 kap. 16 § tredje stycket IDKAL och punkt 6 av övergångsbestämmelserna till SFS 2018:2036).

När det gäller försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal ska kontohavaren anses vara varje person som kan få rätt till kontantvärdet eller som har rätt att ändra avtalets förmånstagare. Skulle det inte finnas någon person som har rätt till kontantvärde eller rätt att ändra förmånstagare ska de personer anses vara kontohavare som anges som försäkringstagare i avtalet. Detsamma gäller de som har förvärvat rättigheter till utbetalning enligt avtalet. När det börjar betalas ut pengar från försäkringsavtalet anses varje person som har rätt till utbetalning vara kontohavare (2 kap. 16 § andra stycket IDKAL).

Generellt gäller att personer som förvaltar konton som ombud, förvaltare, förmyndare, investeringsrådgivare m.fl. ska lämna uppgifter om kontohavarens identitet till det rapporterings­skyldiga finansiella institutet där kontot finns. Uppgifterna ska lämnas på begäran av det finansiella institutet (2 kap. 16 § tredje stycket IDKAL). Ändringen gäller för uppgifter som avser kalenderåret 2019 och som ska lämnas år 2020 (punkt 6 av övergångs­bestämmelserna till SFS 2018:2036).

En pensionsstiftelse enligt TrL kan vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. En arbetsgivare som har bildat eller övertagit en pensionsstiftelse som är rapporteringsskyldig är enligt Skatteverkets bedömning kontohavare.

Skatteverkets uppfattning är att de andelsberättigade i en vinstandelsstiftelse är kontohavare.

Hemvist

Hemvistbegreppet är viktigt eftersom syftet med bestämmelserna är att utbyta kontrolluppgifter för personer och enheter när dessa har hemvist i ett land och tillgångar i ett annat.

Med hemvist i ett annat land avses att en fysisk person eller en enhet har sin skatterättsliga hemvist i det andra landet. Detta gäller även dödsbon efter personer som hade sin skatterättsliga hemvist där. För att en fysisk person eller enhet ska ha skatterättslig hemvist i ett land ska personen eller enheten vara obegränsat skattskyldig i det landet. Det är inget som hindrar att en person anses ha hemvist i både Sverige och i ett eller flera andra länder. Om en enhet inte har någon skatterättslig hemvist ska den behandlas som om den har sin skatterättsliga hemvist i den stat eller jurisdiktion där platsen för dess faktiska företagsledning finns (2 kap. 14 § IDKAL).

På OECD:s webbplats finns en portal om automatiskt informationsutbyte. För att underlätta bedömningen finns det beskrivningar av när en person eller en enhet ska anses ha skatterättslig hemvist i olika länder (prop. 2015/16:29 s. 84). Informationen finns under CRS Implementation and Assistance. De principer som olika länder använder för att avgöra om någon är obegränsat skattskyldig medför att en person eller en enhet kan ha skatterättslig hemvist i mer än ett land.

Fysiska personer

Rapporteringsskyldiga finansiella institut ska lämna kontrolluppgifter för fysiska personer som har hemvist i ett annat land om personen har ett rapporteringspliktigt konto och anses vara innehavare av kontot (22 b kap. 3 § SFL).

Om en eller flera fysiska personer som har hemvist i ett annat land har ett bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet ska det finansiella institutet även lämna kontrolluppgift för dessa personer.

Enheter (företag)

Med en enhet avses en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion, t.ex. ett bolag, en delägarbeskattad juridisk person, en trust eller en stiftelse (2 kap. 22 § IDKAL).

Även svenska värdepappersfonder och specialfonder är sådana andra juridiska konstruktioner som är enheter trots att de inte är juridiska personer (prop. 2015/16:29 s. 108).

De enheter för vilka kontrolluppgift ska lämnas är sådana som (6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § IDKAL)

• har hemvist i ett annat land
• är passiva icke-finansiella enheter där det bestämmande inflytandet innehas av en eller flera fysiska personer som har hemvist i ett annat land.

När det gäller passiva icke-finansiella enheter ska kontrolluppgift lämnas både för enheten och för de fysiska personerna med bestämmande inflytande (22 b kap. 3 § andra stycket SFL). Det saknar betydelse om enheten har hemvist i Sverige eller i något annat land. Det avgörande är i stället om personerna med det bestämmande inflytandet har hemvist i ett annat land än Sverige eller USA (prop. 2015/16:29 s. 212).

Passiva icke-finansiella enheter

En passiv icke-finansiell enhet är en enhet som varken är ett finansiellt institut eller en aktiv icke-finansiell enhet. En investeringsenhet som definieras i 2 kap. 9 § första stycket 2 IDKAL ska ses som en passiv icke-finansiell enhet om den finns i en icke deltagande stat eller jurisdiktion (2 kap. 18 a § IDKAL).

Vad som är en aktiv icke-finansiell enhet framgår av 2 kap. 2–4 §§ IDKAL. Till exempel anses en enhet vara en aktiv icke-finansiell enhet om enhetens intäkter till mindre än 50 procent utgörs av passiva inkomster, och enhetens tillgångar till mindre än 50 procent utgörs av tillgångar som genererar eller innehas i syfte att generera passiva inkomster.

Med passiv inkomst avses den del av inkomsten som består av följande (2 kap. 19 § IDKAL och prop. 2015/16:29 s. 106):

• utdelning
• ränta
• inkomst motsvarande ränta
• hyra och royalty som härrör från verksamhet som inte utgör rörelse och som helt eller delvis utförts av anställda hos enheten
• livräntor
• kapitalvinst från försäljning, inlösen eller byte av finansiella tillgångar eller valuta
• nettoinkomsten från swappar
• belopp som erhållits enligt ett försäkringsavtal med kontantvärde
• liknande inkomst.

En enhet anses också vara en aktiv icke-finansiell enhet om dess andelar är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad.

Om enheten inte är ett finansiellt institut och inte omfattas av något av kriterierna i 2 kap. 2–4 §§ IDKAL är enheten en passiv icke-finansiell enhet.

Begreppet bestämmande inflytande

Med begreppet person med bestämmande inflytande avses en fysisk person som utövar kontroll över en enhet (2 kap. 18 § IDKAL). Begreppet ska tolkas i enlighet med rekommendation 10 från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, FATF), som antogs i februari 2012. Det som anges i rekommendation 10 gällande verkliga huvudmän (på engelska: beneficial owners) ska tillämpas på motsvarande sätt när det gäller personer med bestämmande inflytande (prop. 2015/16:29 s. 174–175).

FATF:s rekommendationer utgör en internationell standard som länder förväntas genomföra och följa. Regler gällande verkligt huvudmannaskap finns för svensk del i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän. Skatteverkets uppfattning är att begreppet person med bestämmande inflytande ska tolkas i enlighet med vad som avses med verklig huvudman i 1 kap. 3–7 §§ lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän.

En verklig huvudman är den eller de fysiska personer som bland annat, ensam eller tillsammans med någon annan, ytterst äger eller kontrollerar en juridisk person (1 kap. 3 § lagen [2017:631] om registrering av verkliga huvudmän). En fysisk person kontrollerar en juridisk person om något av följande villkor är uppfyllt.

• Den fysiska personen innehar mer än 25 procent av det totala antalet röster i den juridiska personen.
• Den fysiska personen har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av den juridiska personens styrelseledamöter eller motsvarande befattningshavare.

Det kan även finnas avtal med t.ex. den juridiska personen, bestämmelser i bolagsordningen, bolagsavtalet och liknande handlingar som gör att en fysisk person kan utöva kontroll enligt någon av de två ovanstående punkterna och därmed utgör en verklig huvudman (1 kap. 4 § första stycket lagen [2017:631] om registrering av verkliga huvudmän). Även situationer av indirekt kontroll kan behöva beaktas (1 kap. 4 § andra stycket lagen [2017:631] om registrering av verkliga huvudmän).

Två eller flera närstående personer kan utöva kontroll över samma juridiska person. De närståendes möjligheter till kontroll ska då räknas samman. Med närstående avses make, registrerad partner, sambo, barn och deras make, registrerade partner eller sambo samt föräldrar (1 kap. 5 § lagen [2017:631] om registrering av verkliga huvudmän).

I vilka ytterligare situationer en fysisk person antas utöva den yttersta kontrollen över en stiftelse anges i 1 kap. 6 § lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän.