Torg- och marknadshandel enligt skatteförfarandelagen

Vad är torg- och marknadshandel?

Den som upplåter plats för torg- och marknadshandel ska dokumentera uppgifter om upplåtelsen. Därför är det viktigt att veta vad som avses med torg- och marknadshandel.

All handel utom sådan som en näringsidkare stadigvarande bedriver i permanenta lokaler eller i omedelbar anslutning till dessa räknas som torg- och marknadshandel (39 kap. 2 § första stycket SFL). Uttrycket torg- och marknadshandel i skatteförfarandelagen täcker alltså mer än vad man i dagligt tal brukar avse med sådan handel.

En första förutsättning för att en verksamhet ska hänföras till torg- och marknadshandel är att det är fråga om ”handel”. Avgörande för om en verksamhet utgör torg- och marknadshandel eller inte är sedan kriterierna

• näringsidkare
• stadigvarande bedriver
• i permanenta lokaler eller i omedelbar anslutning till dessa.

När är det inte torg- och marknadshandel?

För att handeln inte ska hänföras till torg- och marknadshandel ska samtliga tre kriterier i listan vara uppfyllda.

Omvänt gäller förstås att om inget eller bara ett eller två kriterier är uppfyllda, så är verksamheten att betrakta som torg- och marknadshandel när man tillämpar skatteförfarandelagen.

Definitionen av torg- och marknadshandel i skatteförfarandelagen är överförd från lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m. (torgkontrollagen). Trots att bestämmelserna infördes redan 1998 saknas det i princip praxis vad gäller tillämpningen av dem. Viss ledning kan dock hämtas i förarbetena till lagen (prop. 1997/98:100).

Kriteriet handel

Både köp och försäljning innefattas i begreppet ”handel”, liksom varor och tjänster. Det spelar ingen roll om handlaren är näringsidkare eller inte när man ska bestämma vad som utgör handel(prop. 1997/98:100 s. 170). Det spelar inte heller någon roll om handeln sker på allmän eller enskild plats.

Exempel: handel (1)

En person reser omkring med en lastbil och köper bär på olika platser. Även köp kan hänföras till sådan handel som kan utgöra torg- och marknadshandel.

Eftersom verksamheten inte bedrivs stadigvarande i permanenta lokaler utgör den torg- och marknadshandel.

Exempel: handel (2)

En person reser omkring på marknader och erbjuder sig att mot viss ersättning ställa personliga horoskop och spå i tarotkort. Hen har mottagningen i ett tält. Hen betecknar sin verksamhet som hobby och är inte godkänd för F-skatt.

Personen bedriver handel. Verksamheten utgör ”handel” trots att hen säljer tjänster och inte varor. Att verksamheten möjligen inte är yrkesmässig hindrar inte att det kan vara fråga om torg- och marknadshandel. Det räcker med den omständigheten att verksamheten inte bedrivs från permanenta lokaler för att det ska vara fråga om torg- och marknadshandel.

Kriteriet näringsidkare

För att handeln inte ska utgöra torg- och marknadshandel så måste den ske i en näringsverksamhet. Försäljning inom ramen för en hobbyverksamhet utgör därmed alltid torg- och marknadshandel.

Kriteriet ”stadigvarande bedriver”

Handel som inte bedrivs ”stadigvarande” omfattas av definitionen av torg- och marknadshandel. Den numera upphävda lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning avsåg inte heller handel som bedrevs stadigvarande. Med ordet stadigvarande ville departementschefen undvika missförståndet att återkommande tillfälliga försäljningar från ett och samma fasta ställe – exempelvis torgförsäljning som under en längre tid bedrivs på samma torgplats – skulle vara undantagna från lagens tillämpningsområde (prop.1990/91:17 s. 29).

Enligt Skatteverket finns det ingen anledning att anta att uttrycket stadigvarande ska ges en annan innebörd i definitionen av torg- och marknadshandel. Med stadigvarande handel menas alltså sådan handel som bedrivs under längre sammanhängande tid.

Exempel: stadigvarande bedriven (1)

En person reser runt i landet och säljer smycken i gallerior på helgerna. Hen återkommer till samma galleria 4–5 helger varje år.

Handeln kan inte anses vara stadigvarande bedriven. Den utgör därför torg- och marknadshandel.

Exempel: stadigvarande bedriven (2)

En löjromsfiskare hyr varje år under perioden mars–september en del av en industrilokal i en populär semesterort vid västkusten. Hen bedriver försäljning av redskap för sportfiske i den hyrda lokalen.

Med hänsyn till att handeln bedrivs under en längre sammanhängande tid anser Skatteverket att handeln ska anses vara stadigvarande bedriven, trots de återkommande avbrotten under höst och vinter. Eftersom handeln dessutom bedrivs i näringsverksamhet och från permanenta lokaler utgör den inte torg- och marknadshandel.

Exempel: stadigvarande bedriven (3)

Ett aktiebolag köper upp ett lager från ett konkursbo. Bolagets försäljning av lagervarorna görs från den affärslokal där konkursgäldenären bedrivit sin verksamhet.

Verksamheten kan inte anses vara stadigvarande och utgör därför torg- och marknadshandel.

Kriteriet ”i permanenta lokaler eller i anslutning till dessa”

Handel som inte bedrivs ”i permanenta lokaler” utgör torg- och marknadshandel när man tillämpar skatteförfarandelagen. Någon ledning för hur uttrycken ”permanent” och ”lokaler” närmare ska avgränsas ges inte i lagförarbetena, och vägledande praxis saknas.

Så som torg- och marknadshandel definieras i skatteförfarandelagen utgör all handel som sker utomhus och inte i direkt anslutning till permanenta lokaler torg- och marknadshandel. Det spelar alltså ingen roll om verksamheten bedrivs stadigvarande eller inte, när den exempelvis bedrivs från en fast torgplats. Båda kriterierna, ”stadigvarande” och i ”permanenta lokaler”, måste vara uppfyllda för att verksamheten inte ska hänföras till torg- och marknadshandel.

Tillfällig försäljning utgör torg- och marknadshandel oavsett om den sker från torg eller från t.ex. en galleria. Om en plats i en galleria upplåts för en längre tid kan det dock mycket väl vara så att verksamheten bedrivs både stadigvarande och i permanenta lokaler.

Det är torg- och marknadshandel när handeln sker från torg, gator, marknader, mässor, festivaler, idrottsgalor, loppmarknader, tillfälligt utnyttjade lokaler eller liknande.

Med försäljning från permanenta lokaler likställs försäljning som sker i omedelbar anslutning till en sådan lokal. Enligt Skatteverket ska handeln ske från en yta som till någon del direkt gränsar mot den permanenta lokalen för att den ska anses ske i omedelbar anslutning till den permanenta lokalen.

Exempel: i permanenta lokaler (1)

Handlare A bedriver sedan många år torghandel på Nya stadens torg. Hen lägger upp sina produkter på bord och har en ställning med presenning som skydd vid nederbörd.

Verksamheten bedrivs inte i permanenta lokaler. Den utgör därför torg- och marknadshandel.

Exempel: i permanenta lokaler (2)

En handlare ställer varje år under sommarmånaderna ut en glasskiosk på en badplats. Kiosken flyttas vid sommarens slut. Lokalen kan inte anses permanent.

Om försäljningen däremot sker från en byggnad får verksamheten anses vara bedriven från en permanent lokal, även om lokalen endast används under en begränsad del av året, t.ex. under sommar­månaderna. Man får i ett sådant fall bedöma om näringsverksamheten bedrivs under en längre sammanhängande tid, d.v.s. om handeln bedrivs stadigvarande.

Exempel: omedelbar anslutning till permanenta lokaler (1)

En klädbutik har under sommarmånaderna ett marknadsstånd på trottoaren direkt utanför butiken och säljer där bl.a. sommarkläder.

Denna försäljning utgör inte torg- och marknadshandel eftersom den sker i omedelbar anslutning till permanenta lokaler där näringsidkaren stadigvarande bedriver verksamhet.

Exempel: omedelbar anslutning till permanenta lokaler (2)

Ett aktiebolag bedriver stadigvarande butiksförsäljning av blommor. Under en vecka på sommaren sker en gårdsförsäljning från innergården. Från bolagets huvudingång finns klart och tydligt skyltat att det bedrivs försäljning från fastighetens innergård. Avståndet från butikslokalens entré till ingången till fastighetens innergård är cirka 25 meter. Bolagets personal kan dock gå via en bakdörr från butikslokalen direkt ut till innergården. För kunderna finns ingen närmare förbindelseled mellan försäljningsplatsen och butiken än att gå 50 meter.

Skatteverket anser att försäljningen i exemplet sker i omedelbar anslutning till permanenta lokaler.