Oriktig uppgift vid värdering m.m.

Bedöma värdet av förmåner och tillgångar

I ett ärende om beskattning kan man behöva utreda om en uppgiftsskyldig fått en förmån från sin arbetsgivare och hur denna förmån i så fall ska värderas. Det kan också vara så att den uppgiftsskyldiga redovisat en förmån i sin deklaration, men att Skatteverket anser att det uppgivna värdet kan ifrågasättas. Utrymmet för att göra olika bedömningar av t.ex. ett marknadsvärde på en tillgång, eller dispositionsrätten till en fritidsbåt, kan ibland vara betydande. I andra fall kan dock detta utrymme vara högst begränsat på grund av att det finns fastställda schabloner som anger hur värdet ska beräknas.

Värderingsfrågor är inte enbart aktuella när det gäller förmåner. Motsvarande bedömningar kan behöva göras när t.ex. tillgångar överlåtits mellan företag i intressegemenskap, eller när en avsättning gjorts för framtida förväntade kostnader.

Fördelning efter en skälighetsbedömning

En situation som ligger värderingsfallen nära är när en fördelning görs efter en skälighetsbedömning. Som exempel kan nämnas en fördelning av byggnadskostnader mellan reparation och ny-, till- eller ombyggnad. En annan situation är när det vid blandad verksamhet, dvs. där endast en viss del av en näringsverksamhet omfattas av skattskyldighet för mervärdesskatt, måste göras en fördelning av mervärdesskatt efter skälig grund. Fördelningen görs då på grundval av en parameter (fördelningsnyckel) som i det enskilda fallet anses ge det mest korrekta resultatet. I sistnämnda fall rör bevisningen i första hand vilken parameter som ska ligga till grund för bedömningn.

Kan en oriktig värdering/fördelning vara en oriktig uppgift?

Med en oriktig uppgift avses bl.a. en felaktig sakuppgift, däremot inte en oriktig värdering som grundar sig på den uppgiftsskyldigas subjektiva uppfattning. Skillnaden mellan ett uppgivet värde och det värde som bedöms vara det riktiga kan dock vara så stor att den lämnade uppgiften på ett felaktigt sätt karaktäriserar en förmån. I detta får anses ligga att den lämnade uppgiften på ett markant sätt avviker från det värde som bedöms vara det riktiga. En oriktig värdering kan i ett sådant fall utgöra en felaktig sakuppgift (RÅ 1999 ref. 17 och prop. 1971:10 s. 269).

Hur stor skillnaden ska vara för att man ska kunna säga att en förmån har karaktäriserats felaktigt är beroende av hur svårt det är att bestämma ett marknadsvärde. Om det är många osäkra faktorer som kan påverka värdet kan en större skillnad godtas än när värderingsutrymmet är mer begränsat (se rättsfallen nedan).

Att den uppgiftsskyldiga uppskattat värdet på en förmån till ett för lågt belopp ska hållas isär från den situationen att det i deklarationen lämnats felaktiga sakuppgifter om de omständigheter som har betydelse för värderingen av förmånen.

Om det i deklarationen lämnas en uppgift om att en personalbostad har två rum och kök är det en oriktig uppgift om det visar sig att det fanns fem rum och kök i bostaden.

Även för fördelningsfall som baseras på en skälighetsuppskattning får anses gälla motsvarande krav på att den uppgiftsskyldigas uppgift varit så felaktig att t.ex. ett yrkande har felkaraktäriserats.

Rättsfall: marknadsvärdet på en bil

En arbetsgivare överlät en personbil till en anställd för 128 000 kr. Skatteverket ansåg att bilen hade ett marknadsvärde om åtminstone 202 000 kr. Högsta förvaltningsdomstolen delade Skatteverkets bedömning att den anställde skulle beskattas för en förmån om 74 000 kr. Domstolen ansåg också att det hade lämnats en oriktig uppgift (RÅ 1996 not. 241).

Rättsfall: marknadsvärde för aktier

Den uppgiftsskyldiga hade avyttrat aktier i ett fåmansföretag till ett annat företag som han ägde. Aktiernas marknadsvärde uppgavs vara 262 260 kr, men Skatteverket bedömde att värdet inte översteg 0 kr. I målet fanns omfattande utredningar om hur marknadsvärdet borde beräknas. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det förelåg betydande svårigheter att fastställa ett entydigt marknadsvärde på aktierna. Domstolen fann dock att det fanns tillräckligt stöd för att beskatta i inkomstslaget tjänst med 262 260 kr. När det gällde skattetillägg ansågs inte någon oriktig uppgift vara lämnad på grund av dels de omständigheter som den uppgiftsskyldiga anfört, dels svårigheterna att bestämma marknadsvärdet på aktierna (RÅ 2004 not. 176).

Högsta förvaltningsdomstolen har även i andra mål funnit att någon oriktig uppgift inte har lämnats när det varit svårt att bedöma ett riktigt värde (se t.ex. RÅ 2007 not. 115 om avsättningar för bl.a. upplupna löneskulder).

Rättsfall: fördelning av byggnationskostnader

I två domar har Högsta förvaltningsdomstolen ansett att det lämnats oriktiga uppgifter eftersom en väsentligt för stor del av byggnationskostnader hänförts till reparationskostnader (RÅ 1965 Fi 2013 och RÅ 1980 1:60). I sistnämnda mål uttalade domstolen att det yrkade avdraget hade karaktäriserats på ett missvisande sätt.

Oriktig uppgift om värdet avviker på ett markant sätt

För att en oriktig uppgift ska anses lämnad i värderings- och fördelningsfallen bör, när det finns ett bedömningsutrymme, krävas att den uppgiftsskyldigas uppskattning på ett markant sätt måste avvika från det värde som bedöms vara det riktiga.