Den som utfärdar en faktura ska i regel tillämpa de svenska faktureringsreglerna. I vissa fall ska dock ett annat medlemslands regler tillämpas.
När ett företag levererar varor eller tillhandahåller tjänster till en köpare i ett annat EU-land kan det vara svårt att veta vilket lands faktureringsregler som ska gälla. För att klargöra vilka regler som gäller och skapa rättssäkerhet för företagen och andra beskattningsbara personer finns det regler om detta i artikel 219a i mervärdesskattedirektivet. I 17 kap. 4–9 §§ ML finns därför bestämmelser som anger i vilka situationer som faktureringsreglerna i ML ska tillämpas. De bestämmelserna gäller bara för faktureringsreglerna i 17 kap. 10–29 §§ ML. Bestämmelserna gäller alltså inte för reglerna om lagring och bevaring av fakturor. Det innebär att ML:s regler om lagring och bevaring av fakturor gäller för företag som är etablerade i Sverige oberoende av vilket lands faktureringsregler som ska tillämpas.
Bestämmelserna som reglerar när faktureringsreglerna i ML är tillämpliga utgår från bestämmelserna om platsen för den beskattningsbara transaktionen. För att avgöra om faktureringsreglerna i ML ska tillämpas måste den som ska utfärda fakturan därför först avgöra om leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster är gjord
Se även Skatteverkets ställningstagande om tillämpningsområdet för mervärdesskattelagens faktureringsregler. Ställningstagandet har tagits fram mot bakgrund av det som framgår av avsnitt B-1 i Europeiska kommissions förklarande anmärkningar om fakturering.
Faktureringsreglerna i ML är som huvudregel tillämpliga på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster inom landet, d.v.s. då Sverige är platsen för den beskattningsbara transaktionen (17 kap. 4 § ML).
Det finns ett undantag från detta i 17 kap. 5 § ML som innebär att faktureringsreglerna i ML inte ska tillämpas om följande förutsättningar är uppfyllda:
Under förutsättning att köparen inte utfärdar fakturan ska faktureringsreglerna i ML alltså inte tillämpas vid gränsöverskridande försäljningar då säljaren är etablerad i ett annat EU-land än Sverige och omvänd betalningsskyldighet gäller.
För en säljare som är etablerad i Sverige innebär bestämmelserna att faktureringsreglerna i ML t.ex. ska tillämpas vid
Detta gäller under förutsättning att leveransen eller tillhandahållandet inte görs från ett fast etableringsställe i ett annat land.
Även en säljare som är etablerad utanför Sverige kan vara skyldig att tillämpa faktureringsreglerna i ML. Så är fallet om en säljare som är etablerad i ett annat EU-land säljer varor eller tjänster där Sverige är platsen för den beskattningsbara transaktionen. Det förutsätter dock att det är säljaren som är skyldig att betala mervärdesskatten för transaktionen (inte omvänd betalningsskyldighet). Det gäller t.ex. vid
Om en säljare som inte är etablerad inom EU säljer varor eller tjänster där Sverige är platsen för den beskattningsbara transaktionen ska även denna säljare tillämpa faktureringsreglerna i ML.
Om köparen utfärdar fakturan (självfakturering) ska ML:s faktureringsregler tillämpas bara på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster här i landet (17 kap. 5 § andra stycket ML).
Faktureringsreglerna i ML ska inte tillämpas av en beskattningsbar person som redovisar mervärdesskatt enligt bestämmelser som i ett annat EU-land motsvarar de särskilda ordningarna i artiklarna 358a-369x i mervärdesskattedirektivet (17 kap. 6 § ML).
Faktureringsreglerna i ML ska tillämpas på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som har gjorts i ett annat EU-land om följande förutsättningar i 17 kap. 7 § ML är uppfyllda:
Det innebär t.ex. att en företagare som är etablerad i Sverige ska tillämpa faktureringsreglerna i ML vid försäljning av tjänster om tjänsterna är tillhandahållna i ett annat EU-land i enlighet med det landets tillämpning av artikel 44 i mervärdesskattedirektivet (jfr 6 kap. 33 § ML) och köparen är en beskattningsbar person. I sådant fall är det köparen som är skyldig att betala mervärdesskatten (omvänd betalningsskyldighet) i enlighet med det landets tillämpning av artikel 196 i mervärdesskattedirektivet.
Om köparen i det andra EU-landet utfärdar fakturan (självfakturering) är faktureringsreglerna i ML inte tillämpliga (17 kap. 7 § andra stycket ML).
Faktureringsreglerna i ML ska tillämpas på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs till en privatperson i ett annat EU-land av en beskattningsbar person som omfattas av ett identifieringsbeslut enligt 22 kap. 9 § ML enligt de särskilda ordningarna för distansförsäljning av varor och vissa tillhandahållanden av tjänster (17 kap. 8 § ML).
Att faktureringsreglerna i ML ska tillämpas innebär dock i många fall att säljaren inte är skyldig att utfärda en faktura som uppfyller kraven i ML. Enligt ML finns det som huvudregel nämligen ingen skyldighet att utfärda en faktura vid tillhandahållande av de aktuella tjänsterna till en privatperson (jfr 17 kap. 11 § ML). Den som är identifierad för unionsordningen är inte heller skyldig att utfärda en faktura vid unionsintern distansförsäljning av varor (17 kap. 13 § ML).
Faktureringsreglerna i ML ska tillämpas på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster utanför EU. Det förutsätter dock att säljaren är etablerad i Sverige och att leveransen eller tillhandahållandet inte görs från en etablering i ett annat land (17 kap. 9 § ML).
Det innebär t.ex. att faktureringsreglerna i ML är tillämpliga när en säljare levererar en vara till en plats utanför EU eller om en speditör eller fraktförare ser till att varan förs ut direkt till en plats utanför EU, d.v.s. när leveransen av varor är en från skatteplikt undantagen export enligt 10 kap. 64 § ML.