När ska svenska faktureringsregler tillämpas?

Vilket lands faktureringsregler ska gälla?

När ett företag levererar varor eller tillhandahåller tjänster till en köpare i ett annat EU-land kan det vara svårt att veta vilket lands fakturerings­regler som ska gälla. För att klargöra vilka regler som gäller och skapa rättssäkerhet för företagen och andra beskattningsbara personer finns det regler om detta i artikel 219a i mervärdesskatte­direktivet. I 17 kap. 4–9 §§ ML finns därför bestämmelser som anger i vilka situationer som fakturerings­reglerna i ML ska tillämpas. De bestämmelserna gäller bara för fakturerings­reglerna i 17 kap. 10–29 §§ ML. Bestämmelserna gäller alltså inte för reglerna om lagring och bevaring av fakturor. Det innebär att ML:s regler om lagring och bevaring av fakturor gäller för företag som är etablerade i Sverige oberoende av vilket lands fakturerings­regler som ska tillämpas.

Bestämmelserna som reglerar när fakturerings­reglerna i ML är tillämpliga utgår från bestämmelserna om platsen för den beskattningsbara transaktionen. För att avgöra om fakturerings­reglerna i ML ska tillämpas måste den som ska utfärda fakturan därför först avgöra om leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster är gjord

• i Sverige
• i ett annat EU-land, eller
• i ett tredjeland (utanför EU).

Leveranser och tillhandahållanden i Sverige

Faktureringsreglerna i ML är som huvudregel tillämpliga på leveranser av varor och tillhanda­hållanden av tjänster inom landet, d.v.s. då Sverige är platsen för den beskattningsbara transaktionen (17 kap. 4 § ML).

Det finns ett undantag från detta i 17 kap. 5 § ML som innebär att fakturerings­reglerna i ML inte ska tillämpas om följande förutsättningar är uppfyllda:

• Leveransen eller tillhandahållandet görs från ett annat EU-land av en beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige eller vars fasta etableringsställe här i landet inte medverkar i leveransen eller tillhanda­hållandet.
• Köparen är skyldig att betala mervärdesskatten för leveransen eller tillhandahållandet.
• Säljaren eller någon annan än köparen utfärdar fakturan.

Under förutsättning att köparen inte utfärdar fakturan ska faktureringsreglerna i ML alltså inte tillämpas vid gränsöverskridande försäljningar då säljaren är etablerad i ett annat EU-land än Sverige och omvänd betalningsskyldighet gäller.

Säljaren är etablerad i Sverige

För en säljare som är etablerad i Sverige innebär bestämmelserna att fakturerings­reglerna i ML t.ex. ska tillämpas vid

• leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster här i landet (handel inom landet)
• leveranser av varor till en beskattningsbar person i ett annat EU-land (unionsintern försäljning)
• leveranser av varor till en köpare i annat EU-land som inte är skyldig att betala mervärdesskatt för förvärvet (distansförsäljning, under beloppsgränsen)
• tillhandahållanden av vissa tjänster till någon som inte är en beskattningsbar person i ett annat EU-land (huvudregeln för tjänster).

Detta gäller under förutsättning att leveransen eller tillhandahållandet inte görs från ett fast etableringsställe i ett annat land.

Säljaren är etablerad utanför Sverige

Även en säljare som är etablerad utanför Sverige kan vara skyldig att tillämpa fakturerings­reglerna i ML. Så är fallet om en säljare som är etablerad i ett annat EU-land säljer varor eller tjänster där Sverige är platsen för den beskattningsbara transaktionen. Det förutsätter dock att det är säljaren som är skyldig att betala mervärdesskatten för transaktionen (inte omvänd betalnings­skyldighet) eller att den är undantagen från skatteplikt. Det gäller t.ex. vid

• tillhandahållande av tjänster med anknytning till fastighet i vissa fall
• persontransporter
• unionsintern distansförsäljning av varor till Sverige om beskattning ska ske här
• export av varor från Sverige till ett land utanför EU.

Om en säljare som inte är etablerad inom EU säljer varor eller tjänster där Sverige är platsen för den beskattningsbara transaktionen ska även denna säljare tillämpa fakturerings­reglerna i ML.

Självfakturering

Om köparen utfärdar fakturan (självfakturering) ska ML:s faktureringsregler tillämpas bara på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster här i landet (17 kap. 5 § andra stycket ML).

Särskilda ordningar

Faktureringsreglerna i ML ska inte tillämpas av en beskattningsbar person som redovisar mervärdesskatt enligt bestämmelser som i ett annat EU-land motsvarar de särskilda ordningarna i artiklarna 358a-369x i mervärdes­skatte­direktivet (17 kap. 6 § ML). Detta gäller alltså den som är identifierad i ett annat EU-land för tredjelandsordningen (artiklarna 358a–369), unionsordningen (artiklarna 369a–369k) eller importordningen (artiklarna 369l–369x).

Leveranser och tillhandahållanden i ett annat EU-land

Faktureringsreglerna i ML ska tillämpas på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som har gjorts i ett annat EU-land om följande förutsättningar i 17 kap. 7 § ML är uppfyllda:

• Säljaren är etablerad i Sverige och leveransen av varan eller tillhandahållandet av tjänsten görs inte från ett fast etablerings­ställe i ett annat land.
• Säljaren är inte etablerad i det EU-land där leveransen eller tillhandahållandet görs eller så medverkar inte ett fast etableringsställe som säljaren har i det landet i leveransen eller tillhandahållandet.
• Köparen är skyldig att betala mervärdesskatten för transaktionen.
• Säljaren eller någon annan än köparen utfärdar fakturan.

Det innebär t.ex. att en företagare som är etablerad i Sverige ska tillämpa fakturerings­reglerna i ML vid försäljning av tjänster om tjänsterna är tillhandahållna i ett annat EU-land i enlighet med det landets tillämpning av artikel 44 i mervärdesskatte­direktivet (jfr 6 kap. 33 § ML) och köparen är en beskattningsbar person. I sådant fall är det köparen som är skyldig att betala mervärdesskatten (omvänd betalnings­skyldighet) i enlighet med det landets tillämpning av artikel 196 i mervärdes­skattedirektivet.

Självfakturering

Om köparen i det andra EU-landet utfärdar fakturan (självfakturering) är fakturerings­reglerna i ML inte tillämpliga (17 kap. 7 § andra stycket ML).

Särskilda ordningar

Faktureringsreglerna i ML ska tillämpas på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs till en privatperson i ett annat EU-land av en beskattningsbar person som omfattas av ett identifierings­beslut enligt 22 kap. 9 § ML enligt de särskilda ordningarna för distansförsäljning av varor och vissa tillhanda­hållanden av tjänster (17 kap. 8 § ML).

Att fakturerings­reglerna i ML ska tillämpas innebär dock i många fall att säljaren inte är skyldig att utfärda en faktura som uppfyller kraven i ML. Enligt ML finns det som huvudregel nämligen ingen skyldighet att utfärda en faktura vid tillhanda­hållande av de aktuella tjänsterna till en privatperson (jfr 17 kap. 11 § ML). Den som är identifierad för unionsordningen är inte heller skyldig att utfärda en faktura vid unionsintern distansförsäljning av varor (17 kap. 13 § ML). Bestämmelsen motsvaras av artikel 220.1 led 2 i mervärdesskattedirektivet.

Leveranser och tillhandahållanden utanför EU

Faktureringsreglerna i ML ska tillämpas på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster utanför EU. Det förutsätter dock att säljaren är etablerad i Sverige och att leveransen eller tillhandahållandet inte görs från en etablering i ett annat land (17 kap. 9 § ML).

Kompletterande information

• Kommissionens förklarande anmärkningar.