Beräkna beskattningsårets skogsavdrag

Beskattningsårets avdrag

Utgångspunkten för beräkningen av årets skogsavdrag är enligt 21 kap. 5 § IL

• den avdragsrundande skogsintäkten
• avdragsutrymmet, vilket bestäms med hänsyn till skogens anskaffningsvärde.

Skogsägaren kan därför endast göra skogsavdrag de år det finns skogsintäkter. Förutom att det måste finnas skogsintäkter, ska ägaren dessutom ha ett avdragsutrymme för skogsavdrag som ännu inte är utnyttjat.

Avdragsgrundande skogsintäkt

Med avdragsgrundande skogsintäkt avses ett belopp som motsvarar summan av beskattningsårets hela intäkt på grund av upplåtelse av avverkningsrätt och 60 % av beskattningsårets intäkt på grund av avyttring eller uttag av skogsprodukter. Med skogsintäkt avses också försäkringsersättning för skog och skogsprodukter (21 kap. 6 § tredje stycket IL).

Att endast 60 % av intäkten av försålda skogsprodukter är en avdragsgrundande skogsintäkt beror på att avverkningskostnaderna schablonmässigt beräknas till 40 % och rotvärdet till 60 % av skogsprodukternas värde. Denna schablonisering sker i syfte att förenkla avdragsberäkningarna. I verkligheten varierar avverkningskostnaderna givetvis med förhållandena på den enskilda fastigheten. Som reglerna är utformade behöver de verkliga kostnaderna inte utredas.

Årets skogsavdrag beräknas endast med utgångspunkt i beskattningsårets avdragsgrundande skogsintäkter.

Skatteverket anser att en försäkringsersättning för fördyrade avverkningsutgifter är att betrakta som en försäkringsersättning för skador på skog. Enligt Skatteverkets uppfattning kan endast den del av försäkringsersättningen för skogen, inklusive försäkringsersättning för fördyrade avverkningsutgifter, som inte sätts av till en ersättningsfond ingå i den avdragsgrundande skogsintäkten. Försäkringsersättning för skador på skog, inklusive försäkringsersättning för fördyrade avverkningsutgifter, bör vid beräkningen av avdraget jämställas med en upplåtelse av avverkningsrätt.

Vanliga skogsintäkter

Skogsintäkter förekommer i olika former. De vanligaste intäkterna uppstår vid

• upplåtelse av en avverkningsrätt
• avyttring av skogsprodukter
• uttag av produkter för eget bruk eller för användning i annan näringsverksamhet.

Även följande intäkter får exempelvis ingå i den avdragsgrundande skogsintäkten

• försäkringsersättning för skador på skog, inklusive ersättning för fördyrade avverkningsutgifter
• ersättning för förtidig avverkning om beskattning sker som inkomst av näringsverksamhet
• värdet av avverkningsrätt som fastighetsägaren överlåtit genom gåva
• efterlikvider som ses som ett tillägg till tidigare leveranser
• ersättning för skog som avverkats på samfälld skogsmark som fastighetsägaren äger en del i. Den samfällda marken får inte vara en självständig taxeringsenhet.

Varufordringar

Inkomst av näringsverksamhet, i vilken skogsbruk ingår, ska redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Inkomster ska tas upp som intäkt det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed. På grund av detta ska en ökning eller en minskning av varufordringar avseende avyttring av skog påverka den avdragsgrundande skogsintäkten.

Ej avdragsgrundande poster

Följande poster är exempel på intäkter som inte är avdragsgrundande

• uttagna medel från ett skogs- eller skogsskadekonto
• försäkringsersättning för skador på skog, inklusive ersättning för fördyrade avverkningsutgifter som sätts av till en ersättningsfond
• utdelning från en häradsallmänning
• förskott för skogsprodukter som inte levererats eller inmätts.

Avdragets storlek för juridiska personer och handelsbolag

Avdrag för ett visst beskattningsår får göras med högst ett belopp som motsvarar 50 procent av den avdragsgrundande skogsintäkten (21 kap. 7 och 8 §§ IL).

För svenska handelsbolag ska avdraget beräknas för bolaget (21 kap. 8 § IL).

Avdragets storlek för fysiska personer och dödsbon

En enskild näringsidkare får göra avdrag ett visst beskattningsår med högst ett belopp som motsvarar 50 procent av den avdragsgrundande skogsintäkten. Har skog och skogsmark förvärvats av en fysisk person genom köp, byte eller på liknande sätt eller genom fastighetsreglering eller klyvning som ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv), kan en enskild näringsidkare göra skogsavdrag med ett högre belopp (21 kap. 9 § första stycket IL).

Avdragets storlek när ett dödsbo förvärvar en fastighet efter dödsfallet

Ett dödsbo har rätt till samma avdrag som den avlidne skulle ha haft för en fastighet som ägdes av denne vid dödsfallet.

Om ett dödsbo förvärvar fastigheter efter dödsfallet, tillämpas däremot de bestämmelser som gäller för en juridisk person (21 kap. 9 § andra stycket IL). Reglerna om rationaliseringsförvärv gäller inte om ett dödsbo förvärvar en fastighet efter dödsfallet (21 kap. 9 § andra stycket IL). Årets skogsavdrag får därför i detta fall ske med ett belopp som motsvarar högst 50 procent av den avdragsgrundande skogsintäkten. Av bestämmelsen följer även att avdragsutrymmet begränsas till 25 procent (21 kap. 7 § och 9 § andra stycket IL).

Exempel: beräkning av årets skogsavdrag

Skogsägaren kan för ett visst enskilt beskattningsår göra avdrag med högst 50 procent av den avdragsgrundande skogsintäkten, vilket alltså innebär högst

• 50 procent av beskattningsårets intäkt på grund av upplåtelse av avverkningsrätt
• 30 procent av beskattningsårets intäkter på grund av avyttrade skogsprodukter (leveransvirke) samt värdet av skogsprodukter som tagits ut för eget bruk eller för användning i annan näringsverksamhet.

Under beskattningsåret har skogsägaren haft följande intäkter från skogen

	Leveransvirke	Avverkningsrätt
Avverkningsrätt		160 000 kr
Leveransvirke	110 000 kr
Utgående fordran	20 000 kr
Ingående fordran	-40 000 kr
Summa	90 000 kr	160 000 kr

Skogsägaren kan detta beskattningsår medges avdrag med högst 50 % av 160 000 kr + 30 % av 90 000 kr, d.v.s. 107 000 kr, under förutsättning att avdragsutrymmet räcker till.

Beskattningsårets avdrag när ett s.k. rationaliseringsförvärv har skett

Har en fysisk person förvärvat skog och skogsmark genom köp, byte eller på liknande sätt eller genom fastighetsreglering eller klyvning som ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv), kan en enskild näringsidkare göra skogsavdrag med ett högre belopp än vid ett annat förvärv (21 kap. 9 och 10 §§ IL).

Ett förhöjt avdrag kommer inte ifråga om förvärvet var benefikt, även om den åsyftade rationaliseringen åstadkommits just genom den benefika överlåtelsen.

Skogsägaren får i dessa fall göra skogsavdrag med högst ett belopp som motsvarar hela den avdragsgrundande skogsintäkten. Det sammanlagda avdragsbeloppet får dock inte överstiga 50 procent av det anskaffningsvärde som avser rationaliseringsförvärvet. Möjligheten till ett förhöjt avdrag är begränsad i tiden till det beskattningsår som rationaliseringsförvärvet har skett och de närmast därpå följande fem beskattningsåren (21 kap. 10 § första stycket IL).

Vid köp av en fastighet är förvärvstidpunkten den dag då ett bindande avtal om köpet träffas, det vill säga när köpekontraktet undertecknas. Detta gäller däremot inte om det i avtalet finns en bestämmelse om att äganderätten ska övergå till köparen först vid en senare tidpunkt. Om en sådan bestämmelse har tagits in i avtalet anses köparen som ägare (d.v.s. innehavare) från den avtalade tidpunkten för äganderättens övergång. Förvärvstidpunkten är i det senare fallet den tidpunkt som äganderätten enligt avtalet övergår till köparen.

Vid fastighetsreglering och klyvning räknas som förvärvstidpunkt den tidpunkt för tillträde som gäller enligt fastighetsbildningslagen (1970:988). Under förutsättning att fastighetsbildning sökts, kan skogsägaren begära att förvärvstidpunkten ska vara den tidpunkt för tillträde som gäller enligt skriftligt avtal (21 kap. 10 § andra stycket IL).

Det förhöjda skogsavdraget får göras oavsett om avverkningen sker på den mark som förvärvats i rationaliseringssyfte eller om avverkningen helt eller delvis sker på redan ägd skogsmark.

Exempel: skogsavdrag efter ett rationaliseringsförvärv

A äger en skogsfastighet vars anskaffningsvärde uppgår till 1 600 000 kr. Avdragsutrymmet är halva anskaffningsvärdet eller 800 000 kr, varav 400 000 kr förbrukats.

A förvärvar därefter en fastighet. A visar att det är fråga om ett rationaliseringsförvärv. Genom förvärvet ökar A:s avdragsutrymme med 550 000 kr.

Två år därefter säljer A en avverkningsrätt för 750 000 kr och yrkar avdrag enligt reglerna för rationaliseringsförvärv. Han gör avdrag med hela skogsintäkten. Det förhöjda avdraget ska dock begränsas till 550 000 kr, eftersom avdragsutrymmet för den fastighet han förvärvat genom rationaliseringsförvärv därefter är förbrukat.

För resterande del av likviden, 200 000 kr, kan A göra avdrag enligt vanliga regler, d.v.s. med 50 procent av återstoden av skogsintäkten eller med 100 000 kr, eftersom han inte helt förbrukat avdragsutrymmet på sin gamla fastighet.

A kan göra skogsavdrag med 550 000 + 100 000 = 650 000 kr. Återstående avdragsutrymme är 300 000 kr och härrör i sin helhet från den tidigare förvärvade fastigheten. Möjligheten till ett förhöjt avdrag på grund av rationaliseringsförvärvet är uttömt.

Lägsta belopp som kan dras av

Avdrag får inte göras med lägre belopp än 15 000 kr och bara med helt hundratal kronor. Om skogsbruket bedrivs i enkelt bolag eller under samäganderätt är minimibeloppet 3 000 kr för varje delägare. En förutsättning är dock att avdraget för hela den gemensamt bedrivna verksamheten skulle ha uppgått till minst 15 000 kr om alla delägarna skulle ha utnyttjat sin avdragsrätt. En delägare får utnyttja sin avdragsrätt även om de andra delägarna avstår (21 kap. 11 § första stycket IL).

Avrundningen av avdragsbeloppet sker så att avdrag får göras med helt hundratal kronor avrundat nedåt.

Om fråga är att utnyttja hela det återstående avdragsutrymmet – och detta understiger beloppsgränserna – får avdrag göras med ett lägre belopp (21 kap. 11 § andra stycket IL).

Ett ”slutavdrag” får inte fördelas på flera år.

Särskilt om beloppsgränsen för ett handelsbolag

För svenska handelsbolag beräknas avdraget för bolaget (21 kap. 8 § IL). Lägsta årliga avdrag är 15 000 kr för bolaget. Här gäller inte någon 3 000 kr gräns för den enskilda delägaren.

Exempel: storleken på skogsintäkter för att uppfylla beloppsgränsen

Bestämmelsen i 21 kap. 11 § IL innebär att om årets skogsintäkter enbart kommer från upplåta avverkningsrätter, måste skogsintäkterna för beskattningsåret uppgå till minst 30 000 kr. Om skogsintäkterna istället uteslutande avser försäljning av skogsprodukter krävs att skogsintäkterna istället uppgår till minst 50 000 kr. Vid rationaliseringsförvärv får avdrag ske med hela den avdragsgrundande skogsintäkten. Motsvarande beloppsgränser blir därför vid ett rationaliseringsförvärv 15 000 kr respektive 25 000 kr.

Om skogsbruket bedrivs i enkelt bolag eller under samäganderätt och antalet ägare är fler än fem, måste dock skogsintäkten vara större. Om exempelvis sex personer äger lika del i en fastighet är det lägsta skogsavdraget 18 000 kr (6 x 3000 kr per delägare).