Befria om skattetillägget är oskäligt

Om ett fullt skattetillägg är oskäligt

I skatteförfarandelagen finns endast en grund för befrielse från skattetillägg. Befrielse ska medges om det är oskäligt att ta ut ett skattetillägg med fullt belopp. Eftersom ursäktliga fel räknas in bland de oskäliga kan även ursäktliga fel utgöra grund för befrielse (prop.2010/11:165 s. 964).

Om det är oskäligt att ta ut ett skattetillägg med fullt belopp ska Skatteverket helt eller delvis befria från skattetillägget (51 kap. 1 § första stycket SFL).

Skatteverket ska ta ut skattetillägg i proportion till den skatt som skulle ha undandragits om felet eller passiviteten inte upptäckts. Ett fullt skattetillägg anse därför i utgångsläget vara skäligt. Endast om det i det enskilda fallet föreligger någon särskild omständighet ska Skatteverket befria helt eller delvis från ett skattetillägg.

Kan medvetna fel ge befrielse?

Utrymmet för att ge befrielse vid medvetna fel är begränsat. Ohälsa, hög ålder och liknande förhållanden hos den uppgiftsskyldiga är därför normalt inte skäl för befrielse från skattetillägget när felet är medvetet.

Om en uppgiftsskyldig medvetet har lämnat en oriktig uppgift eller medvetet har varit passiv kan befrielse ändå bli aktuell. Skatteverket anser att så kan vara fallet när ett skattetillägg inte står i rimlig proportion till felet såsom när en skattetilläggsgrundande ändring ger avdragsrätt vid inkomstbeskattningen. Ett annat sådant exempel är om det gått oskäligt lång tid efter det att Skatteverket har fått anledning att anta att skattetillägg ska tas ut och den uppgiftsskyldiga inte kan lastas för dröjsmålet.

Skattetillägg när deklaration inte har lämnats

Skattetillägg ska tas ut vid skönsbeskattning på grund av ett en deklaration inte har lämnats (49 kap. 6 § SFL). Skatteverket anser att ett sådant skattetillägg normalt inte kan anses oskäligt och att någon befrielse från skattetillägget därför inte ska medges. Orsaken till det är att ett sådant skattetillägg har en vitesliknande funktion och ska undanröjas om den uppgiftsskyldiga lämnar en deklaration inom en viss tid från utgången av den månad skattetilläggsbeslutet meddelades (49 kap. 7 § SFL).

Om det framkommer att den uppgiftsskyldiga är sjuk eller någon annan liknade omständighet kopplad till den uppgiftsskyldiga själv kan dock skattetillägget anses oskäligt och befrielse från skattetillägget kan då bli aktuellt.

Även i vissa andra situationer kan det bli aktuellt att tillämpa reglerna om befrielse trots att det är frågan om ett skönsskattetillägg på grund av att en deklaration inte har lämnats. Skatteverket anser att en sådan situation är när Skatteverket skönsbeskattar underlag för fastighetsavgift eller fastighetsskatt enligt de uppgifter som finns i fastighetsregistret och som har förifyllts i den inkomstdeklaration som Skatteverket skickat ut. Skatteverket anser även att reglerna om befrielse kan tillämpas när en inkomst som ska beskattas enligt IL i stället beskattats med SINK, A-SINK eller kupongskatt.

Omständigheter som ska beaktas

Omständigheter som Skatteverket särskilt ska beakta när man bedömer om det är oskäligt att ta ut ett skattetillägg med fullt belopp finns i 51 kap. 1 § andra stycket SFL.

Uppräkningen är inte uttömmande

De omständigheter som räknas upp i befrielsebestämmelsen är inte uttömmande. De ska i stället ses som tydliga exempel på situationer när det kan vara oskäligt att ta ut ett fullt skattetillägg. Skatteverket kan även ta hänsyn till andra omständigheter vid denna bedömning (prop. 2002/03:106 s. 143).

Skattetillägg på tilläggsskatt

Vid bedömningen av befrielse från skattetillägg som ska tas ut på tilläggsskatt ska vissa omständigheter beaktas utöver de som anges i 51 kap. 1 § andra stycket SFL.

Skatteverket ska särskilt beakta om samma brist som ligger till grund för skattetillägget även har lett till en sanktion i en annan stat eller jurisdiktion för den enhet som lämnar en tilläggsskatterapport (51 kap. 4 § 1 SFL). Särskild hänsyn ska även tas till att bestämmelserna i lagen (2023:875) om tilläggsskatt kan vara särskilt komplicerade och att uppgiftsskyldigheten är mycket omfattande (51 kap. 4 § 2 SFL).

Hel eller delvis befrielse

I det enskilda fallet kan det föreligga omständigheter som innebär att ett fullt skattetillägg är oskäligt. Skatteverket ska då ge hel eller delvis befrielse från skattetillägget. Utgångspunkten är delvis befrielse.

I skatteförfarandelagen finns inga fasta nivåer för delvis befrielse. Av förarbetena framgår dock att de tidigare fasta nivåerna för befrielse, ned till ett halvt eller en fjärdedels skattetillägg, i de allra flesta fall innebär en rimlig nyansering. Utgångspunkten är därför att Skatteverket även fortsättningsvis bör använda dessa nivåer vid delvis befrielse. Om nedsättning till dessa nivåer inte ger ett rimligt resultat kan nedsättning ske till andra nivåer (prop. 2010/11:165 s. 477).

I vissa situationer kan Skatteverket medge hel befrielse.

Inget skattetillägg under 100 kronor

Skattetillägg ska inte tas ut om det skattebelopp som kunde ha undandragits är obetydligt (49 kap. 10 § första stycket 3 SFL). Även om det undandragna beloppet inte är obetydligt kan ett skattetillägg i sig ändå bli så lågt att det inte är försvarligt att ta ut det (prop. 2010/11:165 s. 965).

Skattetillägg ska därför inte tas ut om skattetilläggsbeloppet är lägre än 100 kr.

Skatteverket ska på eget initiativ beakta befrielsegrunderna

Normalt är det den uppgiftsskyldiga som framför de omständigheter som kan finnas för befrielse. Skatteverket ska dock även på eget initiativ (ex officio) beakta de omständigheter som talar för befrielse och som kommit fram i ärendet. Sådana omständigheter kan exempelvis framgå av uppgifterna i deklarationshandlingarna eller komma fram vid kontakt med den uppgiftsskyldiga. Framkommer sådana omständigheter är Skatteverket skyldigt att närmare utreda befrielsefrågan, t.ex. genom att ställa frågor till den uppgiftsskyldiga.

Skatteverket kan alltså befria från skattetillägget utan att den uppgiftskyldiga yrkar det. I skatteförfarandelagen finns, till skillnad mot i tidigare lagstiftning, ingen uttrycklig bestämmelse om detta (prop. 2010/11:165 s. 970).