Syntetiska optioner

Skattepliktig förmån av förvärv av syntetiska optioner

En syntetisk option är en konstruerad option. Ett incitamentsprogram som baseras på syntetiska optioner är en anställningsförmån som innebär en rätt att få ett på visst sätt beräknat kontantbelopp som betalas ut tidigast efter en bestämd kvalifikationstid, en så kallad kan-tidpunkt. Avtalen kan i vissa fall innehålla flera optioner med olika kan-tidpunkter.

Hur ska syntetiska optioner beskattas?

Hur syntetiska optioner ska beskattas beror på om optionen utgör ett värdepapper, en personaloption eller är att jämställa med en kontantersättning.

Syntetiska optioner som anses vara värdepapper

Syntetiska optioner som en person förvärvar på grund av sin tjänst kan behandlas som värdepapper vid beskattningen förutsatt att optionerna kan säljas fritt och inte är villkorade av en fortsatt anställning (SOU 2016:23 s. 138). Syntetiska optioner som utgör värdepapper och som förvärvas på förmånliga villkor beskattas i inkomstslaget tjänst vid förvärvet (10 kap. 11 § första stycket IL). Om beskattning har skett i samband med förvärvet beskattas eventuell framtida värdeökning vid försäljningen av optionen eller slutavräkningen. Beskattningen sker då i inkomstslaget kapital.

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ett fall där en anställd köpte syntetiska optioner. För optionerna betalade den anställda en viss ersättning, en premie. Den anställda hade vissa möjligheter att överlåta rättigheterna. Högsta förvaltningsdomstolen kom fram till att en förverkligad värdeförändring av optionen skulle beskattas i inkomstslaget kapital. Den anställda hade köpt en option med karaktär av värdepapper. Någon förmånsbeskattning i inkomstslaget tjänst vid köpet blev inte aktuell, eftersom den anställda enligt förutsättningarna för förhandsbeskedet betalat en ersättning som motsvarade optionens marknadsvärde (RÅ 1997 ref. 71).

I ett fastställt förhandsbesked gällande syntetiska optioner som var fritt överlåtbara men med hembudsskyldighet kom Högsta förvaltningsdomstolen fram till att de syntetiska optionerna var värdepapper trots att bolaget förbundit sig att subventionera förvärven med en extra ersättning. För att få del av den extra ersättningen krävdes att optionsinnehavaren var verksam inom koncernen vid utbetalningstillfället. Även om detta kunde antas ge innehavaren av optionerna ett incitament att stanna kvar i koncernen ansåg HFD inte att villkoret kunde jämställas med att innehavet av optionerna villkorats av fortsatt anställning eller verksamhet inom koncernen. (HFD 2016 ref. 68).

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett mål från 2022 (HFD 2022-12-12, mål nr 6234-21) prövat om en anställds förvärv av syntetiska optioner från arbetsgivaren skulle anses utgöra förvärv av värdepapper. I förevarande fall hade arbetsgivaren rätt att återköpa de syntetiska optionerna till marknadsvärde om den anställda lämnade sin anställning och uteblivet återköp ledde inte till att optionerna förföll. Vid sådant förhållande ansåg HFD att de syntetiska optionerna skulle behandlas som värdepapper vid beskattningen.

Domen innebär att enbart den omständigheten att arbetsgivaren har rätt att återköpa optionen för dess marknadsvärde, när den anställda avslutar sin anställning, inte gör att optionen ska anses vara något annat än ett värdepapper. Detta gäller under förutsättning att optionen inte förfaller om arbetsgivaren inte utnyttjar sin återköpsrätt (Skatteverkets rättsfallskommentar HFD 2022 ref. 52 – En syntetisk option med en återköpsrätt för utställaren var ett värdepapper)

Syntetiska optioner som anses vara personaloptioner

Syntetiska optioner som inte är värdepapper är i vissa fall att jämställa med personaloptioner. Beskattning sker då enligt personaloptionsregeln, dvs vid den tidpunkt då rätten att förvärva värdepapper utnyttjas eller överlåts (10 kap. 11 § andra stycket IL).

För att en syntetisk option ska kunna vara en personaloption krävs att den anställda enligt villkoren kan välja om hen vill ha värdepapper eller kontantavräkning. Om optionen enligt villkoren är en personaloption och det är den anställda som kan välja om ersättningen ska utges i värdepapper eller kontanter sker beskattning enligt personaloptionsregel. I och med att det är den anställda som har rätt att välja så får den anställda anses ha en absolut rätt att få värdepapper.

Om det däremot är arbetsgivaren som ensidigt har rätten att välja om ersättningen ska utges i värdepapper eller i kontanter ska den anställda beskattas enligt kontantprincipen dvs. när optionen kan utnyttjas (10 kap. 8 § IL) förutsatt att beskattning enligt värdepappersregeln inte ska ske. En personaloption ska ju utgöra en rätt för den anställda att i framtiden förvärva värdepapper. Om optionen ger arbetsgivaren rätt att istället betala ut ett kontantbelopp har den anställda ingen rätt att förvärva värdepapper och personaloptionsregeln blir inte tillämplig (RÅ 2003 not. 41).

Ett exempel på en syntetisk option som klassificeras som en personaloption är de amerikanska Stock Appreciation Rights (SARs) som kombineras med en personaloption vilket innebär att innehavaren får välja mellan en kontantersättning eller ett värdepapper (tandem SARs). En SAR kan även ges ut ensamt (stand alone SAR) och utgör då varken värdepapper eller personaloption.

Syntetiska optioner som varken är värdepapper eller personaloptioner

När det gäller syntetiska optioner, som varken utgör värdepapper eller personaloptioner, bör beskattning i stället ske enligt huvudregeln vid kan-tidpunkten (RÅ 1994 not. 41 och RÅ 1994 not. 733). Beskattningen ska i vissa fall ske i två steg, vid kan-tidpunkten och vid utnyttjandet för mellanskillnaden mellan det kontantbelopp som betalas ut och det tidigare beskattade beloppet (RÅ 2007 not. 177).

Kompletterande information

• Beskattningstidpunkten för syntetiska optioner.
• Skatteverkets ställningstagande Beskattning av ersättning för arbete vid byte av arbetsland och/eller bosättningsland
• Sexmånaders- och ettårsregeln vid arbete utomlands