Territoriella avgränsningar

EU:s mervärdesskatteområde

Med EU eller EU-land avses de områden som tillhör den Europeiska unionens mervärdesskatteområde. I princip är det medlemsländernas territorier med vissa undantag och utvidgningar som utgör mervärdesskatteområdet (2 kap. 21-23 §§ ML). Bestämmelserna motsvaras av artiklarna 5–7 i mervärdesskattedirektivet. Undantagen kallas för tredje territorium (2 kap. 22 § ML) och är alltså att betrakta som platser utanför EU vid tillämpningen av ML. Furstendömet Monaco och Förenade Kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia likställs med EU-land enligt särskilda bestämmelser (2 kap. 21 § andra stycket ML och 2 kap. 23 § ML, som motsvaras av artikel 7 i mervärdesskattedirektivet).

En plats utanför EU

Alla områden utanför EU:s mervärdesskatteområde, d.v.s. tredje territorium och länder som inte är medlemmar i EU, kallas gemensamt för en plats utanför EU.

Storbritannien och Nordirland

Storbritannien lämnade EU (brexit) den 31 januari 2020 och är inte längre ett EU-land utan utgör en plats utanför EU.

Nordirland omfattas dock fortsatt av EU:s mervärdesskattelagstiftning vid handel med varor mellan Nordirland och EU.

Nordirland ses som EU-land vid varuhandel

I samband med utträdesavtalet upprättades ett protokoll för att bevara och skydda samarbetet mellan Storbritannien, Nordirland och Irland. Protokollet innebär att Nordirland även efter den 31 december 2020 ska betraktas som ett EU-land vid handel med varor mellan Nordirland och EU. Det innebär att handel mellan beskattningsbara personer med varor som transporteras till eller från Nordirland ska behandlas som unionsinterna transaktioner. Vid handel med varor som transporteras till eller från Nordirland men där köparen är någon som inte är en beskattningsbar person kan bestämmelserna om distanshandel bli tillämpliga. Reglerna som gäller försäljning till besökare från en plats utanför EU kan inte tillämpas på en försäljning till en privatperson från Nordirland.

Nordirland ses som ett land utanför EU vid tjänstehandel

Handel med tjänster omfattas inte av protokollet. Det innebär att Nordirland ska behandlas som en plats utanför EU vid handel med tjänster mellan ett EU-land och Nordirland.

EU:s mervärdesskatteområde och tredje territorium

I tabellen och texten nedanför finns en sammanställning av vilka områden som ingår i EU:s mervärdesskatteområde och vilka områden som inte ingår (tredje territorium). Använd sammanställningen när du tillämpar någon bestämmelse i ML som använder begreppen EU eller EU-land.

I den Europeiska unionens mervärdesskatteområde ingår inte

• Färöarna och Grönland
• Andorra
• San Marino
• Vatikanstaten
• Aruba och Nederländska Antillerna (Bonaire, Curaçao, Saba, Sint-Eustatius och Sint-Maarten)
• de franska utomeuropeiska territorierna (bl.a. Nya Kaledonien och Franska Polynesien, samt Saint-Pierre-et Miquelon).

Sjö- och luftterritorium

Varje medlemsland har fastställt vad som utgör det landets sjö- respektive luftterritorium. De regler som allmänt gäller för sjö- och luftterritorium gäller även skatterättsligt vid tolkningen enligt mervärdesskattedirektivet. Så kallat internationellt vatten tillhör inte något medlemsland.

Sveriges sjö- och luftterritorium

Sveriges sjöterritorium utgörs dels av territorialhavet, dels av så kallat inre vatten, såsom sjöar och vattendrag.

Territorialhavet definieras i lagen (2017:1272) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner (se 3-4 §§).

Det finns ingen motsvarande lagstiftning som definierar Sveriges luftterritorium. Enligt Skatteverkets uppfattning är Sveriges luftterritorium detsamma som luften ovanför Sveriges mark- och sjöterritorium.

Territorialhavet och den ekonomiska zonen

EU-domstolen har, med hänvisning till Förenta nationernas havsrättskonvention, slagit fast att medlemsstaternas territorier omfattar territorialhavet, dess botten och dess underlag. Över dessa territorier har medlemsstaterna suveränitet. Vad beträffar den ekonomiska zonen konstaterade EU-domstolen att en kuststats suveränitet enbart är funktionell och begränsad till rätten att utforska och utnyttja dessa områden i enlighet med artiklarna 56–77 i FN:s havsrättskonvention (C-111/05, Aktiebolaget NN, punkterna 56, 57 och 59).

Enligt artikel 56.1 a i FN:s havsrättskonvention har kuststaten suveräna rättigheter vad avser utforskning och utvinning av naturtillgångar på havsbotten och i dess underlag samt i överliggande vattenområden. Även i fråga om andra verksamheter som rör ekonomisk exploatering och utforskning av zonen, såsom framställning av energi från vatten, strömmar och vindar, har kuststaten suveräna rättigheter.

Rättsfall: platsen för tjänsten var inom Sveriges ekonomiska zon

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett en tjänst som avsåg undersökningar av havsområdets naturmiljö för att möjliggöra etablering av en vindkraftspark utgjorde ett led i en exploatering av området. Enligt domstolen var det därför fråga om sådan verksamhet på en plats som omfattas av Sveriges suveränitet enligt havsrättskonventionen (SÖ 2000:1). Tjänsten ansågs därmed ha anknytning till en fastighet belägen i Sverige (HFD 2023 ref. 19).