Det finns särskilda regler om platsen för leverans av varor för unionsintern distansförsäljning och distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU.
Nytt: 2024-02-02
I årsutgåvan 2024 har texten under rubriken ”Överföring i samband med distansförsäljning” förtydligats.
I 6 kap. 7–12 §§ ML finns bestämmelser om platsen för leverans av varor för dels unionsintern distansförsäljning, dels distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU. Definitioner av dessa två typer av distansförsäljning finns i 2 kap. 7 och 8 §§ ML. Definitionerna motsvarar artikel 14.4 i mervärdesskattedirektivet.
Europeiska kommissionen har även tagit fram förklarande anmärkningar om e-handel. Dokumentet syftar till att förklara och underlätta tolkningen av bestämmelserna i det så kallade e-handelspaketet. Enligt Skatteverket ska bestämmelserna tolkas i enlighet med de förklarande anmärkningarna så långt det är möjligt.
Bestämmelserna om distansförsäljning omfattar såväl egen försäljning som leverans som görs av den som ska anses som säljare enligt 5 kap. 3 § andra stycket 3 ML eller 5 kap. 4–6 §§ ML.
Med unionsintern distansförsäljning förstås enligt 2 kap. 7 § ML leverans av varor som sänds eller transporteras av säljaren eller för dennas räkning från ett annat EU-land än det där försändningen eller transporten till köparen avslutas, om
Med distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU förstås enligt 2 kap. 8 § ML leverans av varor som sänds eller transporteras av säljaren eller för dennas räkning från en plats utanför EU till en förvärvare i ett EU-land, om
Vid distanshandel med importerade varor utgör importen en särskild beskattningsgrundande händelse skild från själva distansförsäljningen.
Transporten ska utföras av säljaren eller för dennas räkning. Även om säljaren medverkar indirekt i transporten eller försändelsen ska den anses vara utförd av säljaren eller för dennas räkning.
Transporten eller försändelsen ska särskilt anses vara utförd av säljaren i följande fall (artikel 5a Rådets genomförandeförordning [EU] 2019/2026).
Varorna ska inte anses ha försänts eller transporterats av säljaren eller för säljarens räkning i något av följande fall:
Villkoret att köparen inte ska göra unionsinterna förvärv innebär att definitionerna endast kan omfatta försäljningar till någon av följande köpare i Sverige eller motsvarande köpare i ett annat EU-land (jämför 3 kap. 3 § ML respektive 3 kap. 6–7 §§ ML):
Som framgår av definitionerna för distansförsäljning så omfattas inte leverans av nya transportmedel av bestämmelserna om distansförsäljning. En sådan leverans av ett nytt transportmedel är undantagen från skatteplikt och köparen beskattas för ett unionsinternt förvärv i destinationslandet.
Enligt definitionerna så omfattas inte heller leverans av varor som utgör monteringsleveranser av bestämmelserna om distansförsäljning.
Leverans av varor där de särskilda ordningarna om vinstmarginalbeskattning vid begagnade varor m.m. tillämpas är undantagen från bestämmelserna om distansförsäljning (6 kap. 12 § ML, jfr artikel 35 i mervärdesskattedirektivet).
Vid distansförsäljning är huvudregeln att varan är levererad i det land där transporten till kunden avslutas. Men det finns undantag.
I följande fall är leverans av varor vid en unionsintern distansförsäljning gjord i Sverige:
Men en vara är inte levererad inom landet enligt första punkten ovan om den är levererad i ett annat EU-land enligt bestämmelser som i det landet motsvarar artikel 59c.1 i mervärdesskattedirektivet. Det vill säga om säljarens gränsöverskridande transaktioner (distansförsäljning av varor och tillhandahållande av elektroniska tjänster m.m.) inom EU inte överskrider tröskelvärdet.
Leverans av en vara är inte gjord inom landet enligt andra punkten om säljaren väljer att ansöka hos Skatteverket att inte tillämpa bestämmelserna om tröskelvärdet.
I följande fall är en leverans av varor vid distansförsäljning av varor som importeras från ett land utanför EU gjord inom landet:
I följande fall är leverans av varor vid distansförsäljning gjord utomlands:
För unionsintern distansförsäljning av varor och för tillhandahållande av telekommunikationstjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster, gäller ett EU-gemensamt tröskelvärde på 10 000 euro (99 680 kr) (6 kap. 62 § ML och artikel 59c i mervärdesskattedirektivet). Tröskelvärdet innebär att gränsöverskridande transaktioner upp till tröskelnivån beskattas i säljarens land, medan de transaktioner som överskrider tröskeln beskattas i köparnas länder.
Även leveranser upp till tröskelnivån kan beskattas i köparnas länder om säljaren begär det.
Läs mer om Tröskelvärde vid distansförsäljning av varor och vissa tjänster.
En kedjetransaktion innebär att en vara säljs i flera led och att det sker en gränsöverskridande transport direkt från den första till den sista parten i kedjan. Vid en kedjetransaktion ska transporten hänföras till endast ett av försäljningsleden. I det ledet kan försäljningen vara en distansförsäljning om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.
Vid distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU till ett verkligt värde av högst 150 euro som sker i flera försäljningsled, och där 6 kap. 17 § ML inte är tillämplig, saknas särskilda bestämmelser om till vilket försäljningsled transporten ska hänföras. Syftet med bestämmelserna är att beskattning ska ske i destinationslandet utan att konsumenten behöver betala importmoms. För att uppnå detta anser Skatteverket att transporten i en sådan situation ska hänföras till det sista försäljningsledet vid tillämpningen av 6 kap. 9–11 §§ ML. Det innebär att övriga transaktioner som skett tidigare i försäljningskedjan har skett utan transport (Skatteverkets ställningstagande Försäljning av varor genom elektroniskt gränssnitt till konsument).
För motsvarande bedömning vid unionsintern distansförsäljning, se Till vilken leverans ska transporten hänföras?
Exemplen nedan tar upp beskattningskonsekvenserna vid distanshandel med importerade varor som sker i flera led och där varan transporteras direkt från den första till den sista parten i kedjan.
För exempel på unionsintern distansförsäljning i samband med kedjetransaktioner, se Sista köparen i transaktionskedjan är en privatperson.
SE1 förmedlar i eget namn en vara mellan CN1 och SE2 genom sin webbutik. Varan är inte ett nytt transportmedel, är inte punktskattepliktig och ingår inte heller i en monteringsleverans. CN1 och SE1 är beskattningsbara personer etablerade i Kina respektive Sverige. Slutkunden SE2 är en privatperson i Sverige. Varan transporteras direkt från CN1 till SE2.
Såväl CN1 som SE1 anses ha levererat varan enligt 5 kap. 3 § andra stycket 3 ML. Det är därmed en leverans i två led. Dels mellan CN1 och SE1, dels mellan SE1 och SE2. Eftersom det är fråga om två försäljningsled redan enligt 5 kap. 3 § 3 ML blir bestämmelsen i 5 kap. 5 § ML inte tillämplig.
Om SE1 ska redovisa varan genom importordningen är SE1:s leverans gjord inom landet enligt 6 kap. 11 § ML. Så är fallet om försändelsen har ett verkligt värde på högst 150 euro, SE1 är registrerad för importordningen och varken CN1 eller SE1 har anmälts som importör till tullen. I denna situation anser Skatteverket att transporten ska hänföras till det sista försäljningsledet, d.v.s. mellan SE1 och SE2 (Skatteverkets ställningstagande Försäljning av varor genom elektroniskt gränssnitt till konsument). CN1:s leverans är därmed en leverans utan transport som är gjord utomlands (6 kap. 3 § ML).
Om SE1 använder importordningen undantas importen från beskattning enligt 10 kap. 58 § ML. Detta under förutsättning att SE1 senast i samband med inlämnandet av tulldeklarationen lämnat sitt identifieringsnummer till tullverket.
Förutsättningarna är desamma som i föregående exempel.
Om importordningen inte ska användas ska importen av varan till Sverige beskattas. Det är då normalt den som varan är avsedd för som är betalningsskyldig för mervärdesskatten, d.v.s. i detta fall konsumenten SE2 (16 kap. 18–19 §§ ML). Om SE2 är betalningsskyldig för importen ska normalt mervärdesskatten redovisas och betalas till Tullverket av SE2. Om försändelsen har ett verkligt värde på högst 150 euro finns det dock möjlighet för transportören att använda en särskild ordning för deklaration och betalning av mervärdesskatten för SE2:s räkning.
Leveransen till SE1 respektive SE2 är gjorda utomlands (6 kap. 3 § ML).
Om någon annan än SE2 är betalningsskyldig för importen är distansförsäljningen gjord inom landet av den som är betalningsskyldig för importen (6 kap. 6 § ML). Så kan vara fallet exempelvis om försändelsens verkliga värde överstiger 150 euro och SE1 anmäls som importör till tullen. SE1 blir då betalningsskyldig för importen och ska redovisa leveransen till SE2 i en vanlig mervärdesskattedeklaration. Se vidare Import för efterföljande leverans i ett eller flera led.
SE1 säljer i eget namn en vara till SE2 genom sin webbutik. Varan är inte ett nytt transportmedel, är inte punktskattepliktig och ingår inte heller i en monteringsleverans. SE1 beställer varan från CN1. CN1:s leverans möjliggörs av CN2 som genom sin webbsida förmedlar varorna i CN1:s namn för CN1:s räkning. CN1 och CN2 är beskattningsbara personer etablerade i Kina. SE1 är en beskattningsbar person etablerad i Sverige. Slutkunden SE2 är en privatperson i Sverige. Varan transporteras direkt från CN1 till SE2.
Eftersom SE1 är en beskattningsbar person som gör unionsinterna förvärv kan det inte bli fråga om en distanshandel av varor importerade från ett land utanför EU i ledet mellan CN1 och SE1 (jfr 2 kap. 8 § ML). Därmed kan inte heller CN2 anses själv ha förvärvat och levererat varan enligt 5 kap. 5 § ML och kan inte använda importordningen. CN2 har istället tillhandahållit en förmedlingstjänst. Varan har levererats i två led, dels mellan CN1 och SE1, dels mellan SE1 och SE2.
Beskattningsresultatet för CN1 och SE1 blir detsamma som i något av de två föregående exemplen, och är beroende av om importordningen används eller inte.
När en leverans av en vara är gjord i Sverige enligt reglerna om distansförsäljning (6 kap. 7 § ML) anses transporten av varorna hit från ett annat EU-land inte utgöra en överföring. Transporten kan därför inte likställas med ett unionsinternt förvärv (5 kap. 23 § andra stycket ML jämförd med 5 kap. 13 § 1 a ML).
En transport som sker i samband med leverans av vara i ett annat EU-land i enlighet med motsvarande förutsättningar i artikel 33 i mervärdesskattedirektivet, är inte heller en överföring (5 kap. 13 § 1 b ML) och ska inte redovisas i en periodisk sammanställning (6 § sjätte strecksatsen SKVFS 2019:19).