OBS: Detta är utgåva 2024.4. Visa senaste utgåvan.

Avgränsning av inkomst från fast driftställe sker genom vinstallokering. Ordet vinstallokering är en direkt översättning av det engelska uttrycket profit allocation som ger uttryck för det internationellt överenskomna tillvägagångssättet för att bedöma om inkomst är hänförlig till ett företags fasta driftställe i en annan stat än hemviststaten.

Vad innebär vinstallokering?

När ett utländskt företag har ett fast driftställe i Sverige är det bara inkomst som går att hänföra till det fasta driftstället som kan beskattas i Sverige. Det finns därför ett behov av att avgränsa vilken verksamhet som bedrivs i det fasta driftstället och vilka inkomster som genereras i den verksamheten.

I rapporten ”Report on the attribution of profits to permanent establishments” har OECD gett sin syn på hur man ska beräkna den inkomst som är hänförlig till ett fast driftställe. OECD har tagit ställning för ”the functionally separate entity approach”, vilken utgör ”the authorised OECD approach” vid fördelningen av intäkter och kostnader enligt artikel 7 i OECD:s modellavtal, se sidan om OECD:s modellavtal artikel 7 samt sidan om metoden för vinstallokering.

Principerna om vinstallokering tillämpas på samma sätt vid avgränsning av inkomst från fast driftställe för begränsat skattskyldiga personer med fast driftställe i Sverige som för obegränsat skattskyldiga personer i Sverige med fast driftställe i annan stat (jfr RÅ 1971 ref. 50).

Både intäkter och kostnader ska fördelas till det fasta driftstället

Begreppet vinstallokering kan till sin ordalydelse uppfattas som att företagets redovisade vinst ska delas upp mellan dess fasta driftställe och verksamheten i hemlandet. Det är dock inte ett korrekt tillvägagångssätt. Vid en vinstallokering ska istället en bedömning ske av vilka av företagets intäkter och kostnader som hör till det fasta driftstället. Denna bedömning ska ske utifrån principen om ”the functionally separate entity approach” som innebär att det fasta driftstället ses som ett fristående företag (RÅ 1971 ref. 50 och RÅ 1998 not. 229).