OBS: Detta är utgåva 2024.4. Visa senaste utgåvan.

I mervärdesskattedirektivet finns bestämmelser om vilka skattesatser EU:s medlemsländer får ha.

Normalskattesats

I mervärdesskattedirektivet finns bestämmelser om vilka skattesatser EU:s medlemsländer får ha (artiklarna 93-105b). Alla medlemsländer måste ha en normalskattesats för mervärdesskatt som ska tillämpas på varor och tjänster och som ska vara minst 15 procent. Vilka skattesatser de olika medlemsländerna använder framgår på sidan skattesatser i EU.

Reducerade skattesatser

Medlemsstaterna får dessutom tillämpa reducerade skattesatser.

Från och med den 6 april 2022 gäller nya regler för medlemsstaternas möjligheter att tillämpa reducerade skattesatser (rådets direktiv [EU] 2022/542 av den 5 april 2022 om ändring av direktiven 2006/112/EG och [EU] 2020/285 vad gäller mervärdesskattesatser). De nya reglerna innebär bland annat följande.

  • Bilaga III till mervärdesskattedirektivet har arbetats om så att fler varor och tjänster omfattas.
  • Medlemsstaterna får tillämpa högst två reducerade skattesatser. De reducerade skattesatserna får inte understiga 5 procent och får bara tillämpas på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som omfattas av högst 24 punkter i bilaga III (artikel 98.1).
  • Utöver de två reducerade skattesatserna på lägst 5 procent får medlemsstaterna tillämpa en reducerad skattesats som understiger miniminivån på 5 procent ,och ett undantag med bibehållen avdragsrätt på leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som omfattas av högst sju punkter i bilaga III. Denna möjlighet gäller dock bara för de varor och tjänster som omfattas av punkterna 1-6 och 10c i bilaga III (artikel 98.2).
  • De reducerade skattesatserna eller undantaget får inte tillämpas på tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg med undantag för tjänster som omfattas av punkterna 6, 7, 8 och 13 i bilaga III (artikel 98.3). Det innebär att reducerad skattesats får tillämpas på elektroniska publikationer. Från och med den 1 januari 2025 får medlemsstaterna också tillämpa reducerad skattesats på direktströmning av föreställningar, sportevenemang och sportlektioner.

Reducerad skattesats bara på vissa varor och tjänster

Det är upp till medlemsstaterna att bestämma på vilka varor och tjänster den reducerade skattesatsen ska tillämpas, förutsatt att varan eller tjänsten anges i kategorierna i bilaga III till mervärdesskattedirektivet (C-499/16, AZ, punkt 23).

De begrepp som används i bilaga III till mervärdesskattedirektivet ska tolkas i den allmänna betydelsen (C-432/15, Bastova, punkt 60).

Syftet med denna bilaga är att vissa varor och tjänster som ses som särskilt nödvändiga ska bli billigare för slutkonsumenten. Det är tillåtet att tillämpa reducerad skattesats på varor och tjänster som anges i en viss punkt i bilagan, medan normalskattesatsen tillämpas på varor och tjänster som anges i andra punkter. Det är också tillåtet att tillämpa reducerad skattesats selektivt på vissa särskilda produkter som anges i en punkt, medan normalskattesatsen tillämpas på andra produkter som räknas upp i samma punkt (C-573/15, Oxycure Belgium, punkt 22 och 26).

Selektiv tillämpning av en reducerad skattesats får endast tillämpas på två villkor (C-454/12, Pro Med Logistik, punkt 44-45):

  • det får bara gälla konkreta och specifika aspekter av den aktuella punkten i bilagan
  • man måste ta hänsyn till principen om skatteneutralitet.

Eftersom de reducerade skattesatserna utgör ett undantag från normalskattesatsen ska de tolkas restriktivt (C-3/09, Erotic Center, punkt 15).

Konkret och specifik aspekt

För att en viss tjänst eller vara ska utgöra en konkret och specifik aspekt avseende den aktuella tjänste- eller varukategorin i bilaga III ska den i sig vara urskiljbar från de andra tjänsterna eller varorna inom denna kategori (C-454/12, Pro Med Logistik, punkt 47). Kriteriet kan vara uppfyllt om varan motsvarar en begränsad kategori av de varor som avses i viss punkt i bilagan, t.ex. kan bakverk med viss hållbarhetstid vara en konkret och specifik aspekt av livsmedel i punkt 1 (C-499/16, AZ, punkt 27-28).

Principen om skatteneutralitet

Principen om skatteneutralitet ska förhindra att varor eller tjänster som är jämförbara och som konkurrerar med varandra behandlas olika när det kommer till mervärdesskatt. Det är hur varorna eller tjänsterna används av genomsnitts­konsumenten som avgör om de är jämförbara eller inte. De är jämförbara när de har liknande egenskaper och fyller samma behov hos konsumenten och när de skillnader som finns inte har något betydande inflytande på genomsnitts­konsumentens beslut att välja den ena eller den andra (C-109/02 kommissionen mot Tyskland punkt 20 och C-219/13 K punkt 23-25) .

Hänsyn ska tas till de skillnader som avser de aktuella varornas eller tjänsternas egenskaper och deras användning och som följaktligen är inneboende i dessa varor eller tjänster. I sådana fall är inte bara jämförbarheten av enskilda tjänster av betydelse utan även skillnader i det sammanhang i vilket nämnda tjänster tillhandahålls. Domstolen har vidare uttalat att unionsrätten inte utgör något hinder för att den nationella domstolen, när den har särskilda svårigheter vid prövningen av om principen om skatteneutralitet har iakttagits, inhämtar ett sakkunnigutlåtande för att underbygga sitt avgörande (C-406/20 Phantasialand).

Som exempel har EU-domstolen ansett att olika skattesatser kan användas för läkemedel som tillhandhålls i samband med sjukvård och läkemedel som används i samband med estetiska operationer (C-597/17, Belgisch Syndicaat van Chiropraxie m.fl.).

Ett tillhandahållande med flera delar

När det är ett tillhandahållande som består av två delar som går att skilja åt, en som är huvudsaklig och en som är underordnad, ska den sammansatta tjänsten bara omfattas av den skattesats som gäller för den huvudsakliga delen. Det spelar ingen roll om olika skattesatser skulle gälla om de olika delarna tillhandahölls separat och att det är möjligt att fastställa priset för var och en av delarna i det totala pris som betalas av konsumenten (C-463/16, Stadion Amsterdam, punkt 36).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • EU-dom C-109/02 [1]
  • EU-dom C-219/13 [1]
  • EU-dom C-3/09 [1]
  • EU-dom C-406/20 [1]
  • EU-dom C-432/15 [1]
  • EU-dom C-454/12 [1] [2]
  • EU-dom C-463/16 [1]
  • EU-dom C-499/16 [1] [2]
  • EU-dom C-573/15 [1]
  • EU-dom C-597/17 [1]

EU-författningar

  • RÅDETS DIREKTIV (EU) 2022/542 av den 5 april 2022 om ändring av direktiven 2006/112/EG och (EU) 2020/285 vad gäller mervärdesskattesatser [1]