OECD:s vinstallokeringsrapporter

OECD:s vinstallokeringsrapport från 2008

I OECD:s modellavtal finns de internationella principerna för att fördela resultat till ett fast driftställe i artikel 7. I artikelns punkt 1 finns bestämmelser om fördelningen av beskattningsrätt mellan hemviststaten och inkomstens källstat. Genom artikel 7 begränsas den ena avtalsslutande statens (källstatens) rätt att beskatta rörelseinkomster som ett företag med hemvist i den andra staten har. I punkt 2 finns den grundläggande regeln för att bestämma vilken inkomst som är hänförlig till ett fast driftställe. Det resultat som ska hänföras till ett fast driftställe är det armlängdsmässiga resultat som det fasta driftstället skulle ha haft om det vore ett separat och oberoende företag som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor (”the functionally separate entity approach”). Ett fast driftställe kan alltså generera vinst trots att företaget som helhet är förlustbringande. På motsvarande sätt är det möjligt att det uppkommer en förlust i ett fast driftställe, trots att företaget som helhet genererar vinst (kommentarerna till artikel 7 punkt 17).

I syfte att nå enhetlighet vid beskattningen av fasta driftställen och tillämpningen av artikel 7 har OECD tagit fram en rapport om vinstallokering. Den första vinstallokeringsrapporten publicerades 2008 och har namnet ”Report on the Attribution of Profits to Permanent Establishments”.

Vinstallokeringsrapporten är indelad i fyra delar I-IV.

• Del I Allmänna överväganden.
• Del II Särskilda överväganden vid tillämpning av OECD:s auktoriserade metod på bankers fasta driftställen.
• Del III Särskilda överväganden vid tillämpning av OECD:s auktoriserade metod på fasta driftställen till företag som bedriver global handel med finansiella instrument.
• Del IV Särskilda överväganden vid tillämpning av OECD:s auktoriserade metod på försäkringsföretags fasta driftställen.

I den första delen som handlar om allmänna överväganden beskriver OECD principerna för att allokera inkomst till ett fast driftställe. Utgångspunkten är ”the functionally separate entity approach” som utgör ”the authorised OECD approach” vilken ofta förkortas AOA (2008 års rapport del I punkt 9). Metoden innebär att inkomster hänförs till ett fast driftställe i två steg. I det första steget ska en funktions- och faktaanalys göras för att identifiera de ekonomiskt betydelsefulla aktiviteter och skyldigheter som det fasta driftstället har. I det andra steget ska ersättningen fastställas för de hypotetiska transaktionerna (dealings) som det fasta driftstället bedöms ha med övriga delar av företaget. Ersättningen ska vara armlängdsmässig och bestäms med analog tillämpning av artikel 9 i modellavtalet och OECD:s riktlinjer om internprissättning. I den utsträckning som OECD:s riktlinjer om internprissättning uppdateras ska rapporten tillämpas på ett sådant sätt att ändringarna i riktlinjerna från en tid till en annan beaktas (2008 års rapport inledningen punkt 10).

OECD:s vinstallokeringsrapport från 2008 ska användas som vägledning för tolkningen av artikel 7 avseende de skatteavtal som är baserade på utformningen av artikel 7 före ändringen 2010 (jfr 2010 års rapport inledningen punkt 7).

OECD:s vinstallokeringsrapport från 2010

Efter 2008 års vinstallokeringsrapport beslutade OECD att se över utformningen av artikel 7 i modellavtalet. Den nya ordalydelsen av artikel 7 i modellavtalet antogs år 2010. I samband därmed publicerade OECD en reviderad version av vinstallokeringsrapporten från 2008. Även om slutsatserna i den reviderade rapporten från 2010 i stort stämmer överens med dem i 2008 års rapport tar 2010 års rapport hänsyn till artikelns nuvarande utformning i modellavtalet.

OECD:s vinstallokeringsrapport från 2010 ska endast användas som vägledning vid bedömning av vinstallokering till fasta driftställen i förhållande till skatteavtal som Sverige ingått där den nya lydelsen av artikel 7 finns eller när det utländska företaget har hemvist i en stat med vilken Sverige saknar skatteavtal. Sverige har ingått några skatteavtal baserade på den nya lydelsen av artikel 7, t.ex. skatteavtalet med Storbritannien och Nordirland. 

Skatteverkets syn på OECD:s vinstallokerings­rapporter

Skatteverket anser att OECD:s vinstallokeringsrapporter ger uttryck för allmänna principer för hur analysen av det fasta driftställets verksamhet ska gå till och hur inkomsten ska beräknas. Skatteverkets uppfattning är att det normalt går att hämta ledning där även när vinstallokering ska ske enligt intern rätt (Skatteverkets ställningstagande Server som fast driftställe). Denna syn får stöd av domar från kammarrätterna, se bl.a. Kammarrätten i Stockholm 2017-06-16, mål nr 1089-1094-15, 428-429-15 samt Kammarrätten i Göteborg 2019-01-23, mål nr 2192-2196-18 och 2019-10-10, mål nr 2552-2555-17.