EU:s insolvensförordning – fråga om ett utländskt bolag haft sina huvudsakliga intressen (COMI) i Sverige

Hovrättens över Skåne och Blekinge beslut 2005-02-03  i mål Ö 21-05

SAKEN

Gäldenärsbolaget var registrerat i Storbritannien. Det hade enligt vad framkom i målet inte bedrivit någon egen verksamhet utan bolagets verksamhet hade bedrivits genom delägarskap i ett svenskt kommanditbolag. Kommanditbolagets verksamhet i Sverige hade alstrat intäkter som gäldenärsbolaget blivit skattskyldig för i Sverige. Både tingsrätten och hovrätten fann att gäldenärsbolaget hade sina huvudsakliga intressen (s.k. COMI) i Sverige. Gäldenärsbolaget försattes i konkurs (huvudinsolvensförfarande).

Gäldenärsbolaget överklagade hovrättens beslut. HD  beviljade inte prövningstillstånd.

SKATTEVERKETS KOMMENTARER

Hovrätten har gjort en extensiv tolkning av begreppet huvudsakliga intressen. Detta hovrättsavgörande kan synas stå i strid med ett senare beslut från hovrätten för Övre Norrland den 14 februari 2006 i mål Ö 929-05 (s.k. Batteriservice-målet). Notabelt är att båda hovrättsavgörandena överklagades till HD, som dock inte tog upp något av fallen till prövning. EU-domstolen har i ett senare avgörande den 20 oktober 2011 i mål C 396/09 (Interedil) tryckt på att COMI i en annan stat än sätesstaten kräver att det utåt sett står klart att bolaget faktiskt leds och kontrolleras och dess intressen förvaltas från en ort i denna andra stat.

LAGRUM

Art. 3.1 i rådets förordning (EG) av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EU:s insolvensförordning)