Skatteverkets information om beräkning av värdeminskningsavdrag på byggnader i näringsverksamhet

SKV:M2005:5

   Denna information lämnar en allmän redogörelse för skattereglerna för värdeminskningsavdrag på byggnader i näringsverksamhet och utgör en komplettering till Skatteverkets allmänna råd SKV A 2005:5 om procentsatser för värdeminskningsavdrag för byggnader i näringsverksamhet. Informationen tillämpas fr.o.m. 2005 års taxering. För tidigare år hänvisas till Riksskatteverkets information om beräkning av värdeminskningsavdrag på byggnader i näringsverksamhet, RSV M 2003:3.

1. Allmänt om lagstiftningen

   Skattereglerna om värdeminskningsavdrag på byggnader framgår av 19 kap. inkomstskattelagen (IL). Bestämmelserna motsvarar i huvudsak punkterna 1, 6 och 15 av anvisningarna till 23 § i tidigare kommunalskattelag (KL). Några materiella ändringar har inte skett i IL. Dock har förtydligande skett. Det anges numera uttryckligen i IL att värdeminskningsavdrag medges från den tidpunkt då byggnaden färdigställts eller förvärvas eller i fråga om förbättring från den tidpunkt den färdigställts (§ 5).    Värdeminskningsavdrag kan endast medges på byggnader som ingår i näringsfastighet. En fastighet är näringsfastighet om den inte är privatbostadsfastighet (2 kap. 14 § IL). Mark kan inte bli föremål för avskrivningar med undantag för markanläggningar och markinventerier. För markanläggningar gäller särskilda avskrivningsregler enligt 20 kap. IL. För markinventarier tillämpas de generella avskrivningsreglerna för inventarier enligt 18 kap. IL.   Genom lag (1990:650) om ändring i KL infördes begreppet näringsfastighet i inkomstslaget näringsverksamhet. I samma lag ändrades reglerna om värdeminskningsavdrag för byggnad och byggnadsinventarier. Förarbetena till lagen finns bl.a. i prop. 1989/90:110 och prop. 1999/2000:2, del 2. För viss maskinell utrustning i byggnad som anskaffats före den 1 juli 1990 gäller enligt övergångsbestämmelser till KL äldre föreskrifter i lag (1981:295) om ändring i KL. Dessa övergångsbestämmelser gäller även enligt IL (Lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229), till 19 kap, § 26).   I anskaffningsvärdet för en byggnad som är avsedd för annat ändamål än bostadsändamål skall inte utgifter för byggnadsinventarier räknas in. Vad som menas med byggnadsinventarier framgår av 19 kap. 19-21 §§ IL. Som byggnadsinventarier räknas sådana delar och tillbehör i en byggnad som är avsedda att direkt tjäna den näringsverksamhet som bedrivs i byggnaden. Hit räknas inte sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning. Vid blandad användning sker en proportionering på verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. En ledning hänförs i sin helhet till byggnadsinventarier om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse näringsverksamheten. Om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse byggnadens allmänna användning, räknas ledningen i sin helhet till byggnaden (19 kap. 20 § IL).   En konstruktion för vilken ett byggnadsvärde fastställts vid fastighetstaxeringen hänförs till byggnadsinventarier, om konstruktionen helt eller delvis utgör en maskin eller ett redskap (19 kap. 21 § IL).   Byggnadsinventarier kan inte förekomma i byggnader avsedda för bostadsändamål (se prop. 1989/90:110 s. 666). Sådana inventarier i för bostadsändamål avsedda byggnader skall ingå i anskaffningsvärdet för byggnad och värdeminskningsavdrag skall då göras med samma procentsats som för byggnad.

2. Värdeminskningsavdrag på näringsfastighet

   Enligt 16 kap. 1 § IL skall utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster dras av som kostnader i inkomstslaget näringsverksamhet. Hit räknas bl.a. värdeminskning av byggnad avsedd för användning i ägarens näringsverksamhet.

   Enligt 19 kap. 4 § IL skall utgifter för att anskaffa en byggnad dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Värdeminskningsavdragen skall beräknas enligt avskrivningsplan efter en viss procentsats per år på byggnadens anskaffningsvärde. Procentsatsen skall bestämmas med hänsyn till byggnadens ekonomiska livslängd. Beräkningen skall göras från den tidpunkt byggnaden färdigställts eller förvärvas eller i fråga om förbättring från den tidpunkt den färdigställts (19 kap. 5 § IL). Om en byggnad är avsedd att användas bara ett fåtal år, får hela utgiften dras av omedelbart (19 kap. 6 § IL). Utrangeras en byggnad, skall avdrag göras för den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidigare (19 kap. 7 § IL).   Om en byggnad uppförs av den skattskyldige, är anskaffningsvärdet utgiften för att uppföra den (19 kap. 8 § IL). Förvärvas byggnaden genom köp, byte eller på liknande sätt är anskaffningsvärdet utgiften för förvärvet. Om en byggnad förvärvas tillsammans med den mark som den ligger på, anses så stor del av ersättningen för fastigheten avse byggnaden som det värde för byggnaden som fastställts vid fastighetstaxeringen utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Har något taxeringsvärde inte fastställts, skall beräkningen göras med tillämpning av bestämmelserna för fastighetstaxering. Ingår sådana industritillbehör som avses i 2 kap. 3 § jordabalken i förvärvet skall den del av ersättningen som avser dessa räknas bort före den beräkningen.    Om det belopp som avser byggnaden omfattar byggnadsinventarier, utgörs anskaffningsvärdet för byggnaden av beloppet minskat med ersättningen för dessa inventarier (19 kap. 11 § IL).Om en byggnad förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation när det gäller värdeminskningsavdrag (19 kap. 18 § IL).   Vid bedömning av byggnadens ekonomiska livslängd får beaktas sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma att påverkas av framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Om byggnadens värde på grund av andra särskilda omständigheter är begränsat till förhållandevis kort tid får hänsyn tas till detta. Som exempel på sådana omständigheter kan anges att en byggnad används för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet eller att en byggnad som används i näringsverksamhet och som är belägen på annans mark inte skall lösas av fastighetsägaren vid nyttjanderättens upphörande.   I Skatteverkets allmänna råd SKV A 2005:5 anges procentsatser som utgör normalvärden för avskrivning på byggnad. Därvid har hänsyn inte tagits till sådana speciella omständigheter som enligt ovan kan motivera högre procentsats. Indelningen i byggnadstyper följer den som finns i 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Vid fastighetstaxeringen åsätts s.k. typkoder för olika taxeringsenheter. Vid inkomsttaxeringen är typkoderna att se som ett hjälpmedel och de kan tjäna som ledning framförallt i de fall byggnaden är inrättad för endast en verksamhet och det på fastigheten finns endast en byggnad. Nedan redovisas de typkoder som normalt avser de fastighetstyper som anges i det allmänna rådet.