Upphävande av ställningstagandet ”Uttrycket jämförlig beskattning i 42 kap. 15 a § IL”

Ställningstagandet ”Uttrycket jämförlig beskattning i 42 kap. 15 a § IL” daterat 2011-06-29, dnr 131 476530-11/111, upphör att gälla.

I 42 kap. 15 a § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, finns en bestämmelse om när utdelning och kapitalvinst på aktier och andelar i onoterade företag ska tas upp till fem sjättedelar. För andelar i utländska juridiska personer krävs bl.a. att inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är jämförlig med inkomstbeskattningen av ett svenskt företag med motsvarande inkomster som inte är en kooperativ förening. Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, meddelade en dom den 16 oktober 2017 (mål nr 6322-16) där domstolen fann att kravet på jämförlig beskattning strider mot de fria kapitalrörelserna i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och inte kan rättfärdigas.

Högsta förvaltningsdomstolen tillämpade fördragets bestämmelse om fria kapitalrörelser och inte bestämmelsen om fri etableringsrätt vilket innebär att domen blir tillämplig även om den utländska juridiska personen hör hemma i tredjeland. Domen avser beskattning av utdelning men blir även tillämplig på kapitalvinst på onoterade andelar i utländska juridiska personer. Se Skatteverkets rättsfallskommentar HFD:s mål nr 6322-16, prövning mot unionsrätten av kravet på jämförlig beskattning för att ta upp utdelning till fem sjättedelar på onoterade andelar.

Högsta förvaltningsdomstolen prövade inte om kravet på jämförlig beskattning var uppfyllt. Eftersom kravet i sig utgör en otillåten inskränkning saknade domstolen anledning att ta ställning till vad som är en jämförlig beskattning. Domen innebär att det inte går att ställa ett krav på jämförlig beskattning för att få ta upp utdelning och kapitalvinst på onoterade andelar i utländska juridiska personer till fem sjättedelar. Skatteverkets ställningstagande om vad som är en jämförlig beskattning fyller därför ingen funktion utan upphör att gälla.