Man kan fakturera i vilken valuta som helst. I mervärdesskattelagen finns därför regler om vilken valuta mervärdesskattebeloppet ska anges i, hur omräkning ska göras och vilka växelkurser som får användas.
I bokföringslagen finns särskilda regler om redovisningsvaluta. I skatteförfarandeförordningen finns särskilda regler om deklarationsvaluta.
Man kan fakturera i svenska kronor, euro eller någon annan valuta. Oavsett i vilken valuta man anger beloppen i en faktura ska mervärdesskattebeloppet även anges i svenska kronor, om mervärdesskatten ska betalas här i landet. Om säljaren har sin redovisning i euro ska dock mervärdesskattebeloppet i stället även anges i euro (17 kap. 29 § första stycket ML). Bestämmelsen motsvarar artikel 230 i mervärdesskattedirektivet.
Det är bara när man fakturerar i en annan valuta än redovisningsvalutan som mervärdesskattebeloppet även ska anges i redovisningsvalutan. Ett företag som har svenska kronor som redovisningsvaluta ska alltså ange mervärdesskattebeloppet i båda valutorna i fakturan, om företaget utfärdar en faktura i en annan valuta än svenska kronor. Motsvarande gäller för företag som har euro som redovisningsvaluta. Detta innebär att ett företag som utfärdar en faktura i samma valuta som sin redovisningsvaluta bara behöver ange mervärdesskatten i den valutan. Jämför prop. 2011/12:94 s. 95.
Säljaren och köparen ska bokföra det i fakturan angivna mervärdesskattebelopp som motsvarar redovisningsvalutan.
Ett företag som varken har svenska kronor eller euro som redovisningsvaluta ska ange mervärdesskattebeloppet även i svenska kronor om fakturering görs i en annan valuta än svenska kronor.
Om mervärdesskattebeloppet i fakturan måste anges efter omräkning mellan olika valutor ska omräkningen göras på samma sätt som vid omräkning för att bestämma beskattningsunderlaget, d.v.s. på det sätt som följer av 8 kap. 21–23 §§ ML (17 kap. 29 § andra stycket ML).
En omräkning till svenska kronor, eller till euro när euro används som redovisningsvaluta, ska göras genom att använda någon av de kurser som anges i 8 kap. 21 § ML och 8 kap. 23 § ML.
Det är kursen vid tidpunkten när den beskattningsgrundande händelsen inträffar som ska användas vid omräkningen (8 kap. 21 § ML). Det innebär att det är kursen på dagen för leverans, tillhandahållande eller betalning i förskott som ska användas.
Det är vanligt att fakturering görs innan den beskattningsgrundande händelsen inträffar, d.v.s. före dagen för leverans, tillhandahållande eller betalning av förskott. I sådana fall är kursen som ska användas för omräkning inte känd vid faktureringstillfället. Om en faktura har utfärdats tidigare än den dag då den beskattningsgrundande händelsen inträffar ska i princip en ny faktura utfärdas om växelkursen när den beskattningsgrundande händelsen inträffar avviker från den som använts.
Skatteverket anser dock att om faktureringen görs ett mindre antal dagar före leveransen eller tillhandahållandet så får man använda den senast kända växelkursen på fakturadagen av praktiska skäl. På så sätt undviks att fakturan måste kompletteras eller ersättas (Skatteverkets ställningstagande om valutan i fakturan).
En faktura på förskott, d.v.s. en faktura med begäran om förskott, utfärdas ofta innan betalning tas emot. Den som utfärdar fakturan kan vanligen räkna med att få betalt senast på den angivna betalningsdagen. Om fakturering görs tidigast en månad före den i fakturan angivna betalningsdagen anser Skatteverket att växelkursen vid dagen för fakturans utfärdande av praktiska skäl får användas i stället för kursen på betalningsdagen (Skatteverkets ställningstagande om valutan i fakturan).
Det finns särskilda bestämmelser om den tidpunkt när den beskattningsgrundande händelsen inträffar för bygg- och anläggningstjänster och för varor som levereras i samband med sådana tjänster. I dessa fall inträffar den beskattningsgrundande händelsen redan när fakturan utfärdas (7 kap. 8 § ML). Det innebär att det är växelkursen på fakturadagen som ska användas vid omräkningen (Skatteverkets ställningstagande om valutan i fakturan).
För försäljningar som tagits upp i en samlingsfaktura inträffar den beskattningsgrundande händelsen för var och en av de fakturerade leveranserna och tillhandahållandena den dag då de utfördes eller betalning i förskott mottogs. När en samlingsfaktura utfärdas måste omräkning därför göras efter kurserna för de dagar då var och en av de fakturerade leveranserna och tillhandahållandena skedde. Om samlingsfakturan avser förskott eller a conton ska omräkningen göras efter kurserna för de dagar då betalningarna mottogs.
Enligt Skatteverket ska man använda den växelkurs som användes vid omräkningen i den ursprungliga fakturan om man utfärdar en ändringsfaktura där beloppen i den ursprungliga fakturan har angetts i en annan valuta än den egna redovisningsvalutan och mervärdesskattebeloppet har omräknats.
Vid kontinuerliga leveranser av t.ex. el och gas eller andra varor där något leveransdatum inte kan fastställas är det svårt att fastställa när den beskattningsgrundande händelsen inträffar. Skatteverket anser att man ska använda den växelkurs som gäller vid den sista leveransdagen för den period fakturan avser. Motsvarande gäller i fråga om kontinuerliga tillhandahållanden av tjänster (Skatteverkets ställningstagande om valutan i fakturan).
Omräkning från utländsk valuta till svensk valuta av ett unionsinternt förvärv av varor ska göras med iakttagande av den kurs som gäller den dag då den beskattningsgrundande händelsen inträffar för förvärvet. Den beskattningsgrundande händelsen inträffar i dessa fall vid den tidpunkt då varan levereras (7 kap. 12 § ML). Det innebär att det är växelkursen på leveransdagen som ska tillämpas vid omräkningen. Detta gäller vid tillämpning av såväl faktureringsmetoden som bokslutsmetoden som för de som inte är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen.
Vid unionsinterna förvärv som levereras kontinuerligt under mer än en kalendermånad inträffar den beskattningsgrundande händelsen för förvärvet vid utgången av varje kalendermånad till dess leveransen upphör (7 kap. 12 § ML och 7 kap. 5 § ML). Det innebär att det är växelkursen vid utgången av varje kalendermånad som ska användas vid omräkningen.
För vissa gränsöverskridande tjänster som är utsträckta i tiden kan den beskattningsgrundande händelsen inträffa den 31 december varje år om tjänsterna tillhandahålls kontinuerligt, om inte tillhandahållandet upphör före årets utgång (7 kap. 6 § ML). Exempel på sådana tjänster är licenser, produktutveckling och managementtjänster. Om sådana tjänster tillhandahålls kontinuerligt under mer än ett år ska växelkursen vid utgången av varje år användas.
Köparen ska räkna om mervärdesskattebeloppet till sin redovisningsvaluta om skattebeloppet i fakturan är angivet i en annan valuta. Vid omräkningen ska det skattebelopp användas som angetts i den valuta i vilken fakturan är utfärdad (7 kap. 42 § ML).
När det gäller tillämplig växelkurs och vilken dags växelkurs som ska väljas anser Skatteverket att man kan jämföra med vad som gäller vid omräkning i samband med utfärdande av en faktura.
Om säljaren endast har angett mervärdesskatten i euro bör köparen normalt kunna utgå från att detta är korrekt, d.v.s. att säljaren har euro som redovisningsvaluta. I det fall köparen konstaterar att fakturan är fel, d.v.s. att skatten skulle ha angetts i svenska kronor, bör köparen begära en ny korrekt faktura. Den nya rättade fakturan ska inte bokföras som en ny affärshändelse utan som en korrigering av den tidigare bokförda fakturan (Skatteverkets ställningstagande om valutan i fakturan).