Tillkommande tilläggsskattebelopp

När det sammanlagda justerade resultatet i en stat är en förlust

Normalt sett aktualiseras tilläggsbeskattning bara i de fall det finns vinster i staten som är lågbeskattade. Det kan dock bli aktuellt att betala tilläggsskatt även om det inte finns någon justerad vinst för räkenskapsåret. I en särskild undantagssituation kan tilläggsskatt tas ut även om koncernenheterna i en stat har ett negativt justerat resultat, dvs. en förlust. Denna situation regleras i 4 kap. 18 § TSL.

Bestämmelsen i 4 kap. 18 § TSL motsvarar artikel 21.5 i minimibeskattningsdirektivet och artikel 4.1.5 i modellreglerna. I de administrativa riktlinjerna från februari 2023 finns exempel som illustrerar varför bestämmelsen behövs (avsnitt 2.7 punkt 3–6).

Ett tillkommande tilläggsskattebelopp ska beräknas om samtliga tre omständigheter som framgår av 4 kap. 18 § TSL föreligger:

1. Det sammanlagda justerade resultatet för koncernenheterna i en stat är en förlust.
2. Den justerade skattekostnaden är ett negativt skattebelopp.
3. Den justerade skattekostnaden är lägre än ett belopp som beräknas genom att den justerade förlusten multipliceras med minimiskattesatsen.

Att skattekostnaden är negativ innebär att det är en intäkt eller med andra ord en ökning av en uppskjuten skattefordran. Innebörden av att skattekostnaden ska vara lägre än ett belopp som motsvarar den justerade skattekostnaden multiplicerad med minimiskattesatsen är att intäktsposten ska vara högre än den justerade skattekostnaden multiplicerad med 15 procent.

Det tillkommande tilläggsskattebeloppet beräknas genom att ta skillnaden mellan å ena sidan den justerade skattekostnaden och å andra sidan den justerade förlusten och multiplicera den med minimiskattesatsen 15 procent (4 kap. 18 § andra stycket TSL).

Denna situation kan uppstå när skattereglerna i en stat är mer förmånliga än de regler om justerat resultat som finns i bestämmelserna om tilläggsskatt. Den förmånliga behandling som skattereglerna i staten ger ska inte endast vara fråga om tidsmässiga skillnader (s.k. temporära skillnader) utan skillnader mellan reglerna som ger upphov till permanenta skillnader mellan redovisning och beskattning. Det kan exempelvis förekomma att en stat tillåter avskrivning utifrån ett högre avskrivningsunderlag än den faktiska anskaffningsutgiften. Det kan också handla om att intäkter eller vinster enligt nationell rätt behandlas som skattefria utan att motsvarande gäller enligt minimibeskattningsreglerna (prop. 2023/24:32 s. 250).

Eftersom systemet för tilläggsskatt utgår från de redovisade skatterna måste de permanenta skillnaderna hanteras i systemet. I annat fall skulle de mer förmånliga lokala skattereglerna indirekt kunna komma att beaktas i systemet. Den modell som har valts för att hantera problemet kan förenklat uttryckt sägas innebära att skillnaden mellan den redovisade skattefordran och den skattefordran som koncernen skulle ha redovisat om modellreglernas bestämmelser om justerat resultat hade tillämpats, ska behandlas som ett tillkommande tilläggsskattebelopp (prop. 2024/25:7 s. 112).

Fördelning av tillkommande tilläggsskattebelopp

När ett tillkommande tilläggsskattebelopp har beräknats enligt 4 kap. 18 § TSL ska det fördelas endast till de koncernenheter som har gett upphov till tilläggsskattebeloppet (4 kap. 19 § TSL). Fördelningen sker därför endast till de koncernenheter i staten som har justerade skattekostnader som

• understiger noll
• understiger det justerade resultatet multiplicerat med minimiskattesatsen.

Om flera koncernenheter omfattas av dessa kriterier ska beloppet fördelas proportionellt mellan dem. Det innebär att det belopp som ska hänföras till respektive koncernenhet beräknas genom att den justerade skattekostnaden för enheten dras av från enhetens justerade resultat och multipliceras med minimiskattesatsen (4 kap. 19 § andra stycket TSL).

För att säkerställa att en moderenhets andel av ett tilläggsskattebelopp enligt 6 kap. 4 § TSL kan beräknas även då tillkommande tilläggsskattebelopp ska betalas enligt dessa bestämmelser ska en koncernenhet anses ha en justerad vinst som motsvarar tilläggsskattebeloppet dividerat med minimiskattesatsen (4 kap. 19 § tredje stycket TSL). Eventuell justerad förlust ska inte beaktas.

En valmöjlighet att i stället beräkna ett överskjutande skattebelopp

Om ett tillkommande tilläggsskattebelopp ska beräknas enligt 4 kap. 18 § TSL, finns en valmöjlighet att i stället beräkna ett (uppskjutet) överskjutande skattebelopp. Valet får endast göras under förutsättning att den negativa skattekostnaden inte avser ett underskott som kvittas mot tidigare års vinster, vid den lokala inkomstbeskattningen. Valet är bindande endast för det räkenskapsår som valet avser, vilket innebär att valet kan ändras från år till år (4 kap. 19 a § första stycket TSL).

Det överskjutande skattebeloppet ska uppgå till skillnaden mellan å ena sidan den justerade skattekostnaden och å andra sidan den justerade förlusten multiplicerad med minimiskattesatsen (15 procent). Det innebär att det överskjutande skattebeloppet uppgår till samma belopp som den tillkommande tilläggsskatten som skulle beräknas enligt 4 kap. 18 § TSL, om inte valmöjligheten utnyttjas 4 kap. 19 a § andra stycket TSL. Metoden leder till att det inte uppkommer någon tillkommande tilläggsskatt.

Hur det överskjutande skattebeloppet ska behandlas under det räkenskapsår som beloppet har beräknats och under efterföljande år framgår av 3 kap. 37 a–37 c §§ TSL (4 kap. 19 a § tredje stycket TSL).

Valet ska redovisas i tilläggsskatterapporten, jfr 33 d kap. 7 § SFL. Valet görs genom att en beräkning av ett överskjutande skattebelopp sker. Det överskjutande skattebeloppet måste sedan beaktas vid alla kommande beräkningar av den effektiva skattesatsen i den aktuella staten. Om en eller flera koncernenheter i staten avyttras, ska den avyttrande koncernen fortsätta att beakta och hålla förteckningen över överskjutande skattebelopp aktuell. Det gäller även om samtliga koncernenheter i staten avyttras. Om koncernen senare på nytt förvärvar eller bildar koncernenheter i den aktuella staten, ska förteckningen över överskjutande skattebelopp beaktas vid beräkningen av den effektiva skattesatsen för dessa nya koncernenheter (prop. 2024/25:7 s. 114).

Bestämmelsen i 4 kap. 19 a § TSL saknar motsvarighet i direktivet men motsvarar delvis punkt 21.1–21.8 i kommentaren till artikel 4.1.5 i modellreglerna.

Bestämmelsen gäller från och med den 1 januari 2025 och ska tillämpas första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2024 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2024. För 4 kap. 19 a § TSL gäller även särskilda ikraftträdande- och övergångsbestämmelser som innebär att den rapporterande enheten får tillämpa bestämmelsen första gången för beskattningsår som börjar närmast efter den 31 december 2023 eller, i fråga om svenska handelsbolag, räkenskapsår som börjar närmast efter den 31 december 2023 (frivillig retroaktivitet).

Vid justering av skattekostnad eller vinst för ett tidigare räkenskapsår

I vissa fall kan en justering av medräknade skatter eller justerad vinst eller förlust leda till en omräkning av koncernens effektiva skattesats och tilläggsskattebelopp för ett tidigare räkenskapsår. Den effektiva skattesatsen och tilläggsskatten ska då beräknas på nytt.

Situationer när en omräkning av effektiv skattesats och tilläggsskatt kan medföra att det uppstår en tillkommande tilläggsskatt är bl.a. följande:

• Om ett val görs vid beräkning av vinst eller förlust vid avyttring av fast egendom enligt 4 kap. 9–11 §§ TSL.
• Om uppskjuten skatteskuld som påverkat koncernenhetens justerade skattekostnad inte återförs, betalas eller regleras inom femårsgränsen (3 kap. 35 § TSL).
• Om en koncernenhet justerar kostnaden för medräknade skatter i räkenskaperna för ett tidigare räkenskapsår och en sådan justering innebär att skattekostnaden minskar (4 kap. 20–21 §§ TSL)
• Om skattesatsen i en stat sänks så att den understiger minimiskattesatsen och det leder till att den uppskjutna skattekostnaden för en enhet minskar (4 kap. 22 § TSL).
• Om mer än 1 miljon euro av en koncernenhets aktuella skattekostnad som ingår i de medräknade skatterna inte har betalats inom tre år från räkenskapsårets utgång (4 kap. 24 § TSL).
• Om en minskning av skattekostnaden sker till följd av återförda uppskjutna skatteskulder när en koncernenhet förvärvas och den minskningen leder till en negativ skattekostnad (7 kap. 54 § TSL).
• Om fiktivt utdelningsbelopp återstår i återföringsförteckningen vid utgången av det fjärde räkenskapsåret efter det år som förteckningen avser (7 kap. 82 § TSL).
• Om en koncernenhet som omfattas av ett val enligt 7 kap. 78 § TSL lämnar koncernen eller om dess tillgångar i allt väsentligt överförs till någon som inte är en koncernenhet i samma koncern i samma stat (7 kap. 83 § TSL).

När nationell tilläggsskatt inte har betalats inom fyra år

Till den del nationell tilläggsskatt inte har betalats inom fyra år efter utgången av det räkenskapsår då den skulle ha betalats ska den läggas till tilläggsskatten för koncernenheterna i staten i form av ett tillkommande tilläggsskattebelopp (3 kap. 39 § andra stycket TSL).