Områden: Folkbokföring

Datum: 2009-06-12

Dnr: 131 513451-09/111

Nytt: 2017-05-31

Detta ställningstagande upphör att gälla och ersätts av ställningstagandet Upphävande av fyra ställningstaganden om namn, dnr 131 235237-17/111.

1 Sammanfattning

I denna styrsignal ges riktlinjer för hur bedömning av namnanmälningsärenden med anknytning till ett eller flera EU-länder ska ske i vissa fall.

Mot bakgrund av EG-domstolens avgörande i målet C-353/06 (Grunkin-Paul) har fråga uppkommit vad som gäller när en svensk medborgare förvärvat efternamn enligt lagen i ett annat EU-land, t.ex. när ett svenskt barn registrerats med efternamn i ett EU-land där det är fött och sedan födelsen har hemvist.

Att en svensk medborgare förvärvat efternamn i ett annat EU-land innebär inte att namnet direkt kan registreras i folkbokföringen. För att gälla här måste namnet först förvärvas i något av de förfaranden som framgår av namnlagen (NL). Det innebär att den som anmäler ett efternamn för ett barn som förvärvats och registrerats i ett annat EU-land ska hänvisas ansöka om namnet hos Patent- och registreringsverket(PRV) om namnet inte kan förvärvas genom anmälan till Skatteverket enligt 1-10 §§ NL.

2 Bakgrund och frågeställning

Den 14 oktober 2008 beslutade domstolen i mål C 353/06, (Grunkin-Paul) följande:

Artikel 18 EG utgör hinder för att myndigheterna i en medlemsstat, under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen, med tillämpning av den nationella rätten beslutar att inte erkänna ett barns efternamn, såsom detta har fastställts och registrerats i en annan medlemsstat där detta barn är fött och sedan födseln bosatt, då barnet, i likhet med sina föräldrar, endast är medborgare i den första medlemsstaten.

Det aktuella målet avsåg ett barn, som var enbart tysk medborgare och som var fött i Danmark och hade hemvist där. Barnet hade där blivit registrerat med båda föräldrarnas efternamn förenade med ett bindestreck. Ett sådant namn var inte möjligt att förvärva enligt tysk rätt.

Den fråga som domen aktualiserar är hur hanteringen av namnanmälningar hos Skatteverket eventuellt påverkas av domen.

3 Gällande rätt m.m.

Namnlagen tillämpas inte på svenska medborgare som har hemvist i Danmark, Finland eller Norge(50 § NL). Motsatsvis ska NL alltid tillämpas på svenska medborgare bosatta i Sverige eller utom Skandinavien.

När det gäller namn som inte kan förvärvas genom anmälan eller enligt normal ansökan hos PRV kan ett sådant byte beviljas av PRV om det finns synnerliga skäl(14 § 2 st NL).

4 Skatteverkets bedömning

EG-domstolens dom i målet Grunkin-Paul tvingar medlemsstaterna att i visst fall erkänna det efternamn som ett barn har förvärvat och registrerats med i ett annat medlemsland. I vilken form erkännandet ska ske är emellertid inte angivet.

Att en svensk medborgare förvärvat efternamn i ett annat EU-land innebär inte att namnförvärvet gäller direkt här. För att gälla här och kunna registreras i folkbokföringen måste namnet först förvärvas i något av de förfaranden som framgår av NL. Det innebär att den som anmäler efternamn för ett barn som barnet förvärvat i ett annat EU-land ska hänvisas till PRV om namnet inte kan förvärvas genom anmälan till Skatteverket enligt 1-10 §§ NL.

Om förutsättningarna enligt EG-domstolens dom är uppfyllda i det enskilda fallet är sedan PRV:s sak att pröva.

Ett namn som förvärvas genom beslut i dessa fall anses förvärvat genom det svenska beslutet och per den dagen även om namnet förvärvats och registrerats i ett annat EU-land vid ett tidigare tillfälle.