Justering för radon i småhus

1 Sammanfattning

För det fall att åtgärder vidtagits för att nedbringa radongashalten i ett småhus, bör justering för säregna förhållanden ske med 7 procent av de sammanlagda riktvärdena för mark och byggnad när radongashalten trots sådana åtgärder är 400 Bq/m3 och högre och till 5 procent när radongashalten är mellan 200 och 399 Bq/m3.

2 Bakgrund och frågeställning

Frågan avser om justering för säregna förhållanden, enligt 7 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, bör ske utifrån en högre procentsats för fall där åtgärder vidtagits men inte medfört att radongashalten nedbringats under 200 Bq/m3. Det har gjorts gällande att en högre procentsats härvid kan anses motiverad i förhållande till motsvarande fall där åtgärder inte vidtagits för att nedbringa radongashalten under nämnda nivå, med tanke på värdepåverkan av ökade driftskostnader samt det faktum att potentialen till ytterligare sänkt radonvärde är uttömd. 

3 Gällande rätt m.m.

Föreligger värdefaktorer, som inte särskilt har beaktats vid riktvärdes bestämmande och som påtagligt inverkar på marknadsvärdet, ska enligt 7 kap. 5 § FTL ett med ledning av riktvärden bestämt värde justeras. Detta benämns justering för säregna förhållanden.  Av Skatteverkets allmänna råd, SKV A 2008:7, framgår följande. Om radon inte förekommer allmänt inom värdeområdet, bör justering ske då årsmedelvärdet för radongashalten i småhuset överstiger 200 Bq/m3. Justering bör ske under förutsättning att mätning redovisas för det aktuella småhuset eller - då fråga är om gruppbebyggelse - intyg för likartade byggnader. Mätningen bör ha upprättats med ledning av de metodbeskrivningar som Statens strålskyddsinstitut har utfärdat. Mätning bör inte vara äldre än fem år. Mätningar som anger radondotterhalt bör omräknas till radongashalt genom att mätvärdet multipliceras med faktorn 2. A. Om åtgärder för nedbringande av radongashalten inte har vidtagits alternativt inte har medfört att radongashalten nedbringats under 200 Bq/m3, bör justeringsbeloppet bestämmas till 5 procent av de sammanlagda riktvärdena för mark och byggnad när radongashalten är 400 Bq/m3 och högre och till 3 procent när radongashalten är mellan 200 och 399 Bq/m3.

B. Om åtgärder har vidtagits för nedbringande av radongashalten och kontinuerliga åtgärder erfordras för att hålla nere radongashalten under 200 Bq/m3 och om radongashalten därefter understiger 200 Bq/m3, bör justeringsbeloppet bestämmas till 2 procent av det sammanlagda riktvärdet för mark och byggnad.    

4 Bedömning

Av Skatteverkets allmänna råd framgår att vid bestämmande av justeringsbelopp för justering för säregna förhållanden, ska fall där radongashalten inte nedbringats under 200 Bq/m3 trots vidtagna åtgärder inte behandlas annorlunda än fall där åtgärder inte vidtagits för att försöka nedbringa radongashalten under nämnda nivå. Anledningen till denna bedömning är att syftet med det allmänna rådet i första hand har varit att påvisa påverkan på marknadsvärdet av olika höga radongashalter på småhus. Med beaktande av värdepåverkan av ökade driftskostnader samt det faktum att potentialen till ytterligare sänkt radonvärde är uttömd och mot bakgrund av att justering medges med 2 procent i de fall kontinuerliga åtgärder erfordras för att hålla nere radongashalten under 200 Bq/m2, bör justering för säregna förhållanden ske utifrån en högre procentsats för de fall där åtgärder vidtagits men inte medfört att radongashalten nedbringats under 200 Bq/m3. Justering bör härvid ske med ytterligare 2 procent utöver vad som angivits i nämnda allmänna råd eller med 7 procent av de sammanlagda riktvärdena för mark och byggnad när radongashalten är 400 Bq/m3 och högre och till 5 procent när radongashalten är mellan 200 och 399 BQ/m3 Styrsignalen ska tillämpas vid fastighetstaxering.