OBS: Nedan visas versionen från 18 jan 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 18 jan 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Begreppet myndighetsutövning avgränsar giltighetsområdet för flera av förvaltningslagens viktigaste bestämmelser. Dessa ska tillämpas bara när ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.

Begreppet myndighetsutövning i förvaltningslagen

Begreppet myndighetsutövning återfinns i

Hur begreppet myndighetsutövning förklaras i förarbetena till förvaltningslagen

Av förarbetena till förvaltningslagen framgår att begreppet myndighetsutövning har samma betydelse som i den äldre förvaltningslagen 1971:290 (ÄFL), se prop. 1985/86:80 s. 55. I den lagens 3 § användes uttrycket ”utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande”.

I förarbetena till ÄFL sägs att gemensamt för all myndighetsutövning är att ”det rör sig om beslut eller andra åtgärder, som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna”, (prop. 1971:30 del 2 s. 331). Myndighetsutövning behöver emellertid inte medföra förpliktelser för enskilda utan kan också föreligga i form av gynnande beslut, exempelvis olika former av tillstånd. Karakteristiskt för myndighetsutövning är dock att den enskilde befinner sig i någon form av beroendeförhållande gentemot myndigheten. Är det fråga om förpliktande beslut måste han rätta sig efter beslutet eftersom han annars riskerar att sanktioner används mot honom. Rör det sig om gynnande beslut kommer beroendeförhållandet till uttryck på så sätt att den enskilde, för att komma i åtnjutande av exempelvis en rättighet, måste vända sig till samhällsorganen och att dessas tillämpning av de författningsbestämmelser som gäller på det aktuella området blir av avgörande betydelse för honom.

Med utgångspunkt i det sagda skulle man kunna uttrycka det så att myndighetsutövning innebär att en myndighet ensidigt bestämmer en enskilds rättigheter och skyldigheter inom de ramar som dras upp av lagar och andra författningar.

Begreppet myndighetsutövning i andra författningar

Ett annat område där begreppet myndighetsutövning har betydelse är skadeståndsrätten. Där används begreppet vid avgränsningen av det allmännas skadeståndsansvar enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. En förutsättning för att staten ska kunna åläggas skadeståndsansvar enligt nämnda bestämmelse är således att felet eller försummelsen inträffat vid myndighetsutövning. Begreppet myndighetsutövning definieras inte i skadeståndslagen men diskuteras i förarbetena till lagen. Där sägs bl.a. att det ska vara fråga om beslut eller åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter och att det karakteristiska för dessa förvaltningsakter är att de kommer till stånd och får rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler, inte på grund av avtal eller dylikt (prop. 1972:5, s. 311 f.).

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1971:30 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m.m. [1]
  • Proposition 1972:5 KungI. Maj:ts proposition med förslag till skadeståndslag m.m. [1]
  • Proposition 1985/86:80 om ny förvaltningslag [1]

Referenser inom förvaltningsrätt & förfarande