En politiker kan få vissa avdrag för kostnader i samband med sitt uppdrag.
Den som ställer upp som kandidat i ett val där man kan få ett arvoderat uppdrag, t.ex. till riksdagen eller Europaparlamentet, och har utgifter för sin valkampanj kan få avdrag för dessa i följande fall:
Avdrag medges för utgifter för resor, trycksaker, annonsering och liknande i samband med kampanjen.
Avdrag medges inte om man inte redan är invald och inte heller får några skattepliktiga kampanjbidrag. Utgifterna anses då som kostnader för att söka nytt arbete, vilka är avdragsgilla endast i undantagsfall.
En riksdagsledamot har rätt till avdrag för avgifter till sin riksdagsgrupp. Utgiften har närmast varit att betrakta som ersättning för sekreterarhjälp, utskrifter av motioner med mera i samband med riksdagsledamotsuppdraget och har inte direkt haft karaktären av en medlemsavgift (RÅ 1965 ref. 5). Frågan har även senare prövats och då har en landstingsledamot och kommunala förtroendepersoner fått avdrag för motsvarande kostnader (RÅ 1973 ref. 31 I–II och RÅ 1973 ref. 31 III).
Däremot har avdrag vägrats för motsvarande kostnader för stadsfullmäktig och kommunal förtroendeman (RÅ 1973 ref. 31 V och RÅ 1973 ref. 31 IV). I de två sista fallen hade det inte visats att avgiften varit ersättning för kostnader i samband med uppdragen.
En riksdagsledamots resekostnader under valrörelsen och i det partipolitiska arbetet har ansetts avdragsgilla (RÅ 1986 ref. 130). Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det ingår i en riksdagsledamots arbetsuppgifter att även hålla kontakt med väljarna i den egna valkretsen och att delta i det partipolitiska arbetet.
En kommunal förtroendeman, som inte hade fått några särskilda kostnadsersättningar, fick avdrag för telefonkostnader och portokostnader till den del dessa haft direkt samband med förtroendeuppdragen (RÅ 1984 1:34).