OBS: Detta är utgåva 2016.2. Sidan är avslutad 2023.
Den som är skattskyldig har rätt att göra avdrag för ingående skatt på import av en vara för en verksamhet som medför skattskyldighet. Motsvarande gäller för den som har rätt till återbetalning av mervärdesskatt enligt 10 kap. ML. Samma begränsningar i avdragsrätten gäller för importmoms som för mervärdesskatt på inköp inom landet, se Rätt till återbetalning.
En speditör som för en kunds räkning gör ett utlägg för ingående skatt i samband med import har inte avdragsrätt för ett sådant belopp eftersom det inte är fråga om skatt på ett inköp i speditörens verksamhet. Avdragsrätt kan i stället finnas hos speditörens uppdragsgivare.
Skatteverket anser att en skattskyldig uppdragsgivare som anlitar ett indirekt ombud för att hos Tullverket införtulla inköpta varor har avdragsrätt för den mervärdesskatt som debiterats i tullräkning till ombudet. Detta gäller under förutsättning att inköpen gäller en verksamhet hos uppdragsgivaren som medför skattskyldighet. Det krävs dessutom att både avdragsrätten för skatten och det indirekta ombudskapet kan styrkas.
Från och med den 1 januari 2015 är Skatteverket beskattningsmyndighet för mervärdesskatt vid import i många fall, se beskattning vid import. Detta innebär att en importör som är registrerad till mervärdesskatt i Sverige och agerar i egenskap av beskattningsbar person vid importen ska redovisa mervärdesskatten i sin mervärdesskattedeklaration.
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att auktionsförrättare inte har rätt till avdrag för importmoms som auktionsförrättaren betalt vid importen för en vara, som förrättaren sålt på auktion för annans räkning. Avdragsrätt ansågs inte finnas med motiveringen att importmomsen inte har koppling till den skattepliktiga förmedlingsverksamheten (RÅ 1988 ref. 144).
Skatteverket anser att rätt till avdrag eller återbetalning finns för den ingående skatten för importen under förutsättning att varorna importeras uteslutande för att repareras här i landet, för att sedan sändas tillbaka till tredjeland. Skatten på importen av varorna anses då ha koppling till reparationsverksamheten. Motsvarande bedömning som sker av avdrags- och återbetalningsrätten vid import för utförande av reparationstjänster kan göras även för import för utförande av övriga tjänster som består av arbete på lös egendom.
Skatterättsnämnden har ansett att återbetalningsrätt för importmoms fanns för ett företag som importerade varor för reparation. Som förutsättning i ärendet gällde att företaget var skyldigt att betala mervärdesskatt till Tullverket på grund av import av varor för att företaget i sin reparationsverksamhet skulle utföra vissa reparationer och därefter skicka varorna tillbaka till kunden. Skatterättsnämnden ansåg att importen av varorna under de angivna förutsättningarna var grundläggande för reparationsverksamheten och en förutsättning för att den skulle kunna bedrivas. Vid en tolkning utifrån allmänt språkbruk kunde de importerade varorna anses använda i företagets reparationsverksamhet. Den ingående skatten vid importen ansågs ha ett direkt och omedelbart samband med de genom export omsatta reparationstjänsterna. Skatterättsnämnden ansåg därför att företaget hade rätt till återbetalning av den ingående skatten för importen av varorna (SRN 2011-03-03, dnr 35-08/I).
Ett bolag ansågs som importör av Tullverket och påfördes därför mervärdesskatt för tre importer av olja. Bolaget bedrev en mervärdesskattepliktig lagringsverksamhet. Frågan i målet var om de oljeprodukter som importerats kunde anses använda i bolagets verksamhet. Det var ostridigt att bolaget vid tidpunkten för importerna inte ägde oljeprodukterna. Kammarrätten ansåg att omständigheterna i målet skiljde sig från omständigheterna i SRN 2011-03-03, dnr 35-08/I (se ovan). Det fanns inget i avtalet mellan ägaren till oljan och bolaget som angav att de åtgärder som vidtogs under lagringen var avsedda att förändra eller förbättra oljans egenskaper. Bolaget kunde således inte anses förfoga över eller påverka varorna på motsvarande sätt som i förhandsbeskedet. Syftet med åtgärderna föreföll snarare vara att vårda produkterna, bibehålla kvaliteten och säkerställa att de inte försämrades under lagringstiden. Enligt kammarrätten kunde inte denna hantering anses tillföra något mervärde som inte redan fanns vid importen. Importerna kan därför inte anses ha varit grundläggande för bolagets lagringsverksamhet eller en förutsättning att verksamheten skulle kunna bedrivas på ett liknande sätt som i förhandsbeskedet. Enligt kammarrättens bedömning kunde den importerade oljan därför inte anses använd i bolagets verksamhet och därmed förelåg inte rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt (KRNS 2015-11-11, mål nr 7678-14).
I fråga om import av konstverk, samlarföremål och antikviteter, d.v.s. inköp från tredjeland, finns ingen beloppsgräns för beskattningen. En sådan beloppsgräns om 300 000 kronor gäller annars enligt 1 kap. 2a § ML (se Frivillig skattskyldighet). Import ska alltså beskattas oavsett värde och oavsett vem som importerar. Skatt tas vid import ut med 12 procent av beskattningsunderlaget, se Skattesats 12 %. Det är Tullverket som gör bedömningen om en vara ska klassificeras som konstverk, samlarföremål eller antikvitet, se mer om det under vinstmarginalbeskattning för begagnade varor.
En återförsäljare som importerar konstverk, samlarföremål och antikviteter ska redovisa mervärdesskatten i sin mervärdesskattedeklaration. Motsvarande avdrag för ingående skatt får inte göras om återförsäljaren begärt att få tillämpa vinstmarginalbeskattning för omsättningen och Skatteverket beslutat om det (9 a kap. 13 § ML). Den ingående skatten får dock inräknas i inköpspriset vid beräkning av vinstmarginalen (9 a kap. 9 § tredje stycket ML).
En återförsäljare får tillämpa ML:s allmänna bestämmelser trots att bestämmelserna om VMB gäller (9 a kap. 3 § ML). Detta gäller också i de fall återförsäljaren begärt att få tillämpa VMB och Skatteverket beslutat om detta enligt 9 a kap. 2 § ML. Om en återförsäljare som har fått ett sådant beslut väljer att tillämpa de allmänna bestämmelserna i ML finns avdragsrätt för den ingående mervärdesskatten. Avdragsrätten inträder i dessa fall först i den redovisningsperiod under vilken varorna omsätts av återförsäljaren (9 a kap. 14 § ML).
Det kan förekomma att det i efterhand visar sig att den importmoms som Tullverket debiterat i samband med import av varor till landet blivit påförd med för högt belopp. Fråga om återbetalning från Tullverket av den för högt inbetalda mervärdesskatten kan då uppkomma. Av 5 kap. 13 § tullagen (2000:1281) framgår dock att återbetalning inte sker av belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt ML eller som medfört rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9 eller 11–13 §§ ML. Avdragsrätt finns enligt huvudregeln i 8 kap. 3 § ML för ingående skatt för import i verksamheten. Detta gäller även om sådan mervärdesskatt betalats till Tullverket med för högt belopp. Motsvarande gäller även när importmoms kommit att påföras med för högt belopp på grund av att importen av varan felaktigt behandlats som skattepliktig av Tullverket.
Om en skattskyldig köpare anlitar en speditör som betalningsansvarigt ombud och om speditören på grund av konkurs inte betalar importmomsen till Tullverket kan Tullverket kräva köparen på skatten. Om köparen då redan har betalat speditören leder detta till att köparen tvingas betala ett belopp motsvarande importmomsen två gånger.
Det förhållandet att Tullverket på grund av att skatten är obetald riktar sitt krav på köparen får endast anses innebära en påminnelse om att skatten är obetald. Det underlag, som den skattskyldige erhåller i samband med Tullverkets krav på betalning, medför inte förnyad avdragsrätt för importmoms. Kravet får i stället i sin helhet beaktas som en kostnad vid inkomstbeskattningen. Observera att fr.o.m. den 1 januari 2015 så är det inte ombudet som är skattskyldigt för mervärdesskatt i de fall Skatteverket är beskattningsmyndighet, se beskattning vid import.
Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt avdragsrätten för den importmoms som ett bolag på grund av en speditörs konkurs varit tvunget att betala dubbelt, nämligen först till speditören och sedan till Tullverket. Domstolen fann att eftersom bolaget haft rätt att dra av skatten redan vid den första betalningen och har yrkat och medgetts avdrag kan inte ytterligare avdrag komma i fråga för samma import (RÅ 2004 not. 196).