Skattskyldighet

Vem är skattskyldig?

Bestämmelser om vem som är skattskyldig för energiskatt på el finns i 11 kap. 5 § LSE.

Den som godkänts att delta i ett program för energieffektivisering enligt 3 § PFE och som förbrukat el för vilken avdrag för skatt har gjorts enligt 11 kap. 9 § 6–7 LSE eller skatten återbetalats enligt 11 kap. 13 § LSE är skyldig att betala energiskatt om tillsynsmyndigheten beslutar att

1. åtagandena enligt 14 eller 15 § PFE inte är uppfyllda
2. återkalla godkännanden enligt 12, 17 eller 18 § PFE (11 kap. 5 § andra stycket LSE).

Med tillsynsmyndighet menas den myndighet som avses i 19 § PFE (11 kap. 5 § fjärde stycket LSE). Energimyndigheten är tillsynsmyndighet för program för energieffektivisering.

Observera att PFE upphörde att gälla vid utgången av 2012. Det innebär att företag inte längre kan anmäla sig till programmet. Den upphävda lagen gäller för de företag som har godkänts att delta före utgången av 2012. De flesta deltagare avslutar programmet den 30 juni 2014 och de sist anmälda företagen är klara 2017.

Den för vars räkning el förs in till Sverige och den som utan att betala ersättning tar emot skattepliktig el (d.v.s. när effekten är minst 50 kilowatt eller när förbrukaren står i intressegemenskap med producenten eller leverantören) anses ha framställt elen (11 kap. 5 § tredje stycket LSE).

Skatteverket anser följande beträffande vem som ska anses framställa el enligt LSE när flera företag är inblandade vid produktion av el:

Den som ursprungligen har rätt att förfoga över elen, dvs. den ursprunglige ägaren, ska anses framställa elen i den mening som avses i 11 kap. 5 § första stycket 1 LSE.

Denna uppfattning gäller inte för de fall som regleras särskilt i 11 kap. 5 § tredje stycket LSE.

Yrkesmässig leverens

När det gäller uttrycket ”yrkesmässigt” finns en definition i 1 kap. 4 § LSE.

Skatteverket anser att enbart den omständigheten att en elproducent matar in el på ett elnät, där elen sammanblandas med el av annat ursprung, inte medför att producenten ska anses leverera elen i den mening som avses i 11 kap. 2 § 1–2 och 5 § första stycket 2 LSE. Skatteverket anser att en förutsättning för att en producent i denna mening ska anses leverera el är att producenten dessutom överlåter elen till någon annan genom försäljning eller genom annat avtal om överlåtelse (Skatteverkets ställningstagande Leveransbegreppet vid inmatning av el på elnätet).

Skatteverket anser att en vindkraftproducent som tillfälligtvis, utan överlåtelseavtal och utan ersättning, matar ut överskottsel på elnätet inte med anledning av en sådan utmatning ska anses yrkesmässigt leverera el i den mening som avses i LSE. Skatteverket bedömer att det inte har någon betydelse om vindkraftproducenten bedriver annan verksamhet som är yrkesmässig.

Skatteverket anser följande beträffande en vindkraftproducents egenförbrukning av el när den egna vindkraftproduktionen inte räcker till:

I LSE finns inga bestämmelser om avräkning för el, vilket innebär att bestämmelserna om skattskyldighetens inträde för el gäller varje enskild kWh för sig. Enligt dessa bestämmelser inträder skattskyldigheten för den som är skattskyldig enligt 11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 LSE när el levereras till vissa förbrukare eller när den tas i anspråk för annat ändamål än försäljning. Det är således inte möjligt att skattemässigt anse att en vindkraftproducents elförbrukning vid en viss uttagspunkt utgörs av el som producenten framställt vid ett senare tillfälle än förbrukningstidpunkten. Det är inte heller möjligt att göra en avräkning gentemot ett tidigare överskott som uppstått då producenten framställt mer el än vad denne för tillfället haft behov av.

Ett företag som framställer vindkraft och överlåter produktionsöverskottet till ett elhandelsföretag anses yrkesmässigt leverera el och blir därmed skattskyldig som leverantör.

Tillämpning: Vid kontroll av att energiskatt på el redovisats korrekt kommer Skatteverket inte att kräva mätvärden för kortare tidsperioder än en timme.

Rättsfall: Ekonomisk förening levererar el till sina medlemmar

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked i vilket Skatterättsnämnden bedömde att en ekonomisk förening, med utgångspunkt i det i stadgarna angivna ändamålet, ska anses producera vindkraft och leverera den till föreningens medlemmar.

Enligt föreningens stadgar har föreningen till ändamål att främja sina medlemmars ekonomiska intressen genom driftansvar och i egen regi producera eller/och arrendera miljövänlig vindkraft för medlemmarnas egen konsumtion. Medlemmarna deltar i verksamheten som konsumenter och finansiärer. Varje insats berättigar till vindenergi motsvarande de tecknade insatsernas andel av årsproduktionen. Verksamheten finansieras med av föreningsstämman beslutad driftavgift för vindkraftproducerad el. Föreningen har uppgett bl.a. följande. Föreningen äger vindkraftverken, men upplåter elproduktionskapaciteten till medlemmarna. Det medlemmarna förvärvar är alltså inte redan producerad el utan rätten att producera el. Enligt föreningen tillhör den vindkraftproducerade elen medlemmarna redan vid produktionstillfället varför det inte är fråga om någon leverans från föreningen till medlemmarna. Föreningen yrkade att föreningen varken ska anses framställa eller leverera skattepliktig el. Föreningen menar att verksamheten i vart fall inte är yrkesmässig eftersom syftet inte är att skapa överskott i verksamheten utan endast att tillgodose medlemmarnas behov av el.

I likhet med Skatterättsnämnden fann Högsta förvaltningsdomstolen att föreningen får anses framställa vindkraften och leverera den till sina medlemmar samt att verksamheten är yrkesmässig i LSE:s mening. Av domskälen framgår bl.a. följande. Den som yrkesmässigt levererar av honom eller henne framställd el är enligt 11 kap. 5 § första stycket 2 LSE skyldig att betala energiskatt. En verksamhet är enligt 1 kap. 4 § 1 LSE yrkesmässig om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. IL. Definitionen av begreppet yrkesmässig verksamhet är densamma som i 4 kap. 1 § 1 ML. Avsaknad av vinstsyfte har i praxis inte hindrat att verksamheten hos en juridisk person behandlats som näringsverksamhet vid inkomstbeskattningen (se t.ex. RÅ 1998 ref. 10) eller yrkesmässig i mervärdesskattesammanhang (se t.ex. RÅ 1997 ref. 16). En sådan tillämpning är också förenlig med de direktiv på punktskatteområdet som rör el (2003/96/EG och 2008/118/EG) (HFD 2012 not. 20).

Högsta förvaltningsdomstolen har i följande avgöranden tagit ställning till frågan om undantag från skatteplikt enligt 11 kap. 2 § 1 LSE. Avgörandena är relevanta även för frågan om skattskyldighet.

Rättsfall: El ingår som ett osjälvständigt och naturligt moment i upplåtelse av fastighet

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbeskedsärende prövat om egenproducerad el som en fastighetsägare tillhandahåller sina hyresgäster vid upplåtelse av fastigheter ska anses levererad av fastighetsägaren till hyresgästerna i den mening som avses i bestämmelserna i LSE om beskattning av el. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att om tillhandahållandet endast ingår som ett osjälvständigt och naturligt moment i upplåtelsen, vilket typiskt sett är fallet när elen ingår ospecificerad i hyran, bör elen inte anses levererad till hyresgästerna i den mening som avses i de aktuella bestämmelserna. Elen framställs i ett vindkraftverk av fastighetsägaren som inte yrkesmässigt levererar annan el och domstolen bedömde därför att den aktuella förbrukningen hos hyresgästerna omfattas av undantaget från skatteplikt i 11 kap. 2 § 1 LSE (HFD 2012 ref 26).

Skatteverket anser att en fastighetsförvaltare som fördelar egenproducerad el eller inkommande el från en leverantör till sina hyresgäster, ska anses leverera elen, i den mening som avses i 11 kap. 2 § 1-2 och 5 § första stycket 2 LSE, om fastighetsförvaltaren fakturerar elen i form av uppmätt eller uppskattad elförbrukning (Skatteverkets ställningstagande Leveransbegreppet vid elförbrukning i upplåten bostad eller lokal).

Rättsfall: El framställs av ett enkelt bolag

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked och förklarar att ett bolags skattesituation enligt LSE inte är beroende av i vad mån den andra bolagsmannen i ett enkelt bolag yrkesmässigt levererar el.

Av domskälen framgår bl.a. följande. Den form för samverkan som bolaget och ett annat aktiebolag valt för att gemensamt förvärva och driva vindkraftverk får anses utgöra ett enkelt bolag. Enligt ett mellan bolagsmännen upprättat utkast till avtal kan en bolagsman vid varje tidpunkt endast använda producerad el som motsvarar ägarandelen i anläggningen. El som inte utnyttjas av en bolagsman tillgodoräknas inte den andra bolagsmannen. Varken formen eller villkoren för samverkan kan i sig leda till att leverans av el anses ske mellan bolagsmännen. Vidare framgår av avtalsutkastet att bolaget har rätt att använda den producerade elen för egen konsumtion och även att fördela sin andel av elen till byggnader som upplåts till externa hyresgäster. Producerad el ska enligt bolaget användas för att täcka energibehovet i bolagets verksamhet. I likhet med Skatterättsnämnden anser Högsta förvaltningsdomstolen att den omständigheten att den andra bolagsmannen i det enkla bolaget kan sälja eller på annat sätt överlåta sin andel av den producerade elen till annan inte medför att bolaget ska anses yrkesmässigt leverera el i den mening som avses i 11 kap. 2 § 1 LSE (HFD 2012-05-10, mål nr 5021-11).