Åtgärder efter ett domstolsavgörande

Skillnaden mellan en domstols dom och beslut samt mellan undanröjande och upphävande

En domstol avslutar ett mål genom en dom eller ett slutligt beslut. Om domstolen tar ställning i den överklagade frågan så kommer detta till uttryck i en dom. Om domstolen däremot inte prövar målet i sak, utan skiljer sig från målet på grund av formella hinder eller bristande processuella förutsättningar, så sker detta genom ett slutligt beslut.

Om en domstol exempelvis avskriver ett mål eller avvisar ett överklagande så sker det genom ett beslut. Ibland händer det att domstolen undanröjer det överklagade avgörandet och återförvisar ärendet till en lägre instans. Detta borde rätteligen ske genom ett beslut, men det förekommer att domstolar meddelar sådana avgöranden i form av en dom. Det finns ingen egentlig rättslig skillnad mellan en domstols dom eller ett slutligt beslut. Det har alltså ingen rättslig betydelse om dokumentet har rubriken dom eller beslut, utan det viktiga är vad domstolen har prövat i målet. För att slippa göra åtskillnad mellan domar och beslut används ibland uttrycket avgörande, vilket alltså kan vara både en dom eller ett beslut.

Upphäva eller undanröja ett överklagat avgörande

På samma sätt finns det en gradvis skillnad mellan att upphäva och undanröja ett överklagat avgörande. Begreppet undanröja brukar användas när det är fråga om ett formellt eller processuellt fel, medan begreppet upphäva används då domstolen vid en materiell bedömning i sak har kommit fram till att det överprövade avgörandet är felaktigt. Precis som begreppen beslut och dom används ibland begreppen upphäva och undanröja synonymt. Någon klar skiljelinje kan inte alltid utläsas.

Sakprocessen och efterföljande debiteringsåtgärder

Skatteprocessen är en sakprocess. Det innebär att domstolen vid ett överklagande endast ska uttala sig i den fråga som är föremål för domstolens prövning. Det kan exempelvis vara att ett avdrag ska medges, att ett skattetillägg ska sättas ned, att något fastställs till ett visst belopp eller liknande. Domstolen ska däremot inte beräkna vad den nya slutliga skatten blir. Det är i stället Skatteverkets uppgift att vidta de debiteringsåtgärder och övriga verkställighetsåtgärder som krävs med anledning av domen.

Det var tidigare uttryckligen lagreglerat att Skatteverket skulle vidta olika verkställighetsåtgärder efter en domstols avgörande (4 kap. 23 § TL och 11 kap. 20 § SBL). I samband med att skatteförfarandelagen infördes så uttalade lagstiftaren att Skatteverkets skyldighet att vidta verkställighetsåtgärder är så självklar att detta inte uttryckligen behöver anges i lag (SOU 2009:58 s. 1654, jfr även prop. 2010/11:165 s. 1208 f.).

En debiteringsåtgärd ska vara en direkt konsekvens av domstolens avgörande

Ett beslut om debiteringsåtgärder innefattar de skattekonsekvenser i den aktuella perioden som direkt följer av domstolens ställningstagande i sak. Förutom vad domstolen uttalar i domen så ska Skatteverket även beakta vad som direkt följer av lagen, gällande föreskrifter och klar praxis. Det innebär att åtgärderna i princip ska vara av rent teknisk eller matematisk natur. Skatteverket ska i beslutet inte komma in på skälighetsbedömningar eller liknande (prop. 1989/90:74 s. 381). Skatteverket ska endast besluta om de konsekvenser för beskattningen som följer av domstolens dom.

Om Skatteverket uppmärksammar nya felaktigheter i ursprungsbeslutet

Om Skatteverket i samband med beslutet om debiteringsåtgärder uppmärksammar nya felaktigheter i ursprungsbeslutet så kan någon rättelse inte ske i samband med beslutet om debiteringsåtgärder. Rättelsen ska i stället ske genom ett särskilt omprövningsbeslut – för det fall att det är en ny fråga och de lagliga förutsättningarna för omprövning i övrigt är uppfyllda. Om det är ett fel som omfattas av domens rättskraft, d.v.s. som anses vara samma sak som redan har prövats i domen, så måste domen i stället överklagas.

Vad innefattar ett beslut om debiteringsåtgärder?

Förutom att räkna fram belopp och liknande så innefattar ett beslut om debiteringsåtgärder även alla övriga åtgärder som Skatteverket måste vidta med anledning av domen. Här följer några exempel:

• Om den skattskyldige helt eller delvis får bifall i en sakfråga där ett skattetillägg har påförts, så ska även underlaget för skattetillägget undanröjas eller justeras. Om skattetillägget efter justering vid ett delvis bifall endast uppgår till ett obetydligt belopp, ska även den resterande delen undanröjas.
• Om en inkomst av tjänst ska minskas så ska även eventuella avdrag för pensionskostnader minskas.
• Om en skattskyldig medges ytterligare avdrag för kostnader för reparation av en fastighet som tidigare har bedömts som förbättringskostnader, så ska avskrivningsunderlag och värdeminskningsavdrag för fastigheten justeras.
• Om ett överskott av näringsverksamhet ändras från överskott till underskott så ska en eventuell avräkning för utländsk skatt korrigeras, om detta tidigare har medgetts.
• Om Skatteverket har medgett anstånd med betalning av det skattebelopp som domen avser så ska anståndet hävas. Detta ska ske även om den enskilde överklagar domen. En eventuell anståndsansökan vid en process i nästa instans blir ett nytt ärende.

Ett beslut om debiteringsåtgärder ska fattas snarast och beslutet är överklagbart

Det finns inga lagstadgade tidsfrister, men ett beslut om debiteringsåtgärder ska fattas så snart som det är möjligt med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Justitiekanslern har ansett att en handläggningstid om 2 månader beträffande ett beslut om debiteringsåtgärder inte var anmärkningsvärd, men att en handläggningstid om närmare 5 månader inte var godtagbar, trots att det var förenat med svårigheter att tolka den aktuella domen (JK, beslut 2004-11-12, dnr 1300-02-40).

Det har ingen betydelse om en dom överklagas av någon av parterna, utan Skatteverket ska trots detta verkställa domen snarast möjligt. Skatteverket ska alltså inte invänta att domen får laga kraft. Den möjlighet som Skatteverket har i denna situation är att överklaga domen och begära att domstolen ska besluta att domen tills vidare inte ska gälla, s.k. inhibition, enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (jämför RÅ 1990 ref. 20).

Belopp kan vandra mellan den skattskyldige och Skatteverket vid ett överklagande

Detta innebär att belopp kan komma att vandra mellan den skattskyldige och Skatteverket vid ett överklagande. Om t.ex. en skattskyldig blir berättigad att återfå skatt sedan förvaltningsrätten har satt ned beskattningen i ett visst hänseende, så återbetalar Skatteverket den skatt som har betalats för mycket samt intäktsränta. Om förvaltningsrättens dom överklagas av Skatteverket och den skattskyldige sedan förlorar i kammarrätten, så får denna betala tillbaka beloppet samt kostnadsränta.

Ett beslut om debiteringsåtgärder är ett överklagbart beslut. En överklagandehänvisning ska därför alltid bifogas till beslutet.

En följdändring är inte ett beslut om debiteringsåtgärder

Det kan inträffa att en domstols dom har rättslig verkan för en annan redovisningsperiod, ett annat beskattningsår eller en annan skattskyldig person. Skatteverket har under vissa förutsättningar möjlighet att fatta ett följdändringsbeslut. Detta kan göras om följdändringsbeslutet föranleds av ett avgörande i ett ärende eller mål som avser (66 kap. 27 § SFL)

• en annan skatt eller avgift
• en annan redovisningsperiod
• ett annat beskattningsår
• en annan skattskyldig person.

Med följdändringsbeslut menas ett beslut som är en omedelbar konsekvens av ett annat beslut (prop. 1989/90:74 s. 405).

Ett beslut om debiteringsåtgärder avser alltid avser samma skattskyldig och samma period som har prövats i domen

Ett följdändringsbeslut är inte ett beslut om debiteringsåtgärder. Skillnaden ligger i att ett beslut om debiteringsåtgärder alltid avser samma skattskyldig och samma period som har prövats i domen. En följdändring avser däremot alltid en annan skattskyldig eller en annan period än vad som har prövats i domen.

En följdändring avser alltid en annan skattskyldig eller en annan period än vad som har prövats i domen

Som exempel på ett följdändringsbeslut kan nämnas ett ärende om mervärdesskatt. Ett tryckeri begärde omprövning av utgående mervärdesskatt på grunden att mervärdesskatten för vissa delar av tryckeriets försäljning rätteligen skulle vara 6 procent i stället för de redovisade 25 procenten. Skatteverket godtog tryckeriets begäran om omprövning och satte ned den utgående mervärdesskatten för tryckeriet. Med stöd av omprövningsbeslutet mot tryckeriet (huvudbeslutet) satte Skatteverket genom ett följdändringsbeslut ned skatten för tryckeriets kund med samma belopp. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det fanns förutsättningar för efterbeskattning genom följdändring (HFD 2014 ref. 14).

Åtgärder i samband med ett obligatoriskt omprövningsbeslut

Det är viktigt att Skatteverket redan vid det obligatoriska omprövningsbeslutet funderar kring vilka debiteringsåtgärder och övriga åtgärder som kan bli aktuella efter att en dom har meddelats. Om Skatteverket finner att det kan bli problem att verkställa en framtida dom bör Skatteverket yrka att domstolen tar ställning i frågan.

Uppmärksamma domstolen om beloppsgränser

Anta att Skatteverket har avslagit en ansökan om skattereduktion för hushållsarbete. En skattereduktion för hushållsarbete får exempelvis inte överstiga 50 000 kronor för ett beskattningsår (17 § lagen [2009:194] om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete). Om samma sökande har ansökt om flera skattereduktioner kan Skatteverket behöva beräkna vilket belopp som kan medges för det fall att domstolen ändrar Skatteverkets beslut. Skatteverket kan då redan i samband med överlämnandet av handlingarna förklara att domstolen vid ett bifall inte ska medge det totala beloppet, utan återförvisa ärendet till Skatteverket för beräkning.

Uppmärksamma domstolen om att domen ska kunna ligga till grund för ett följdändringsbeslut

Skatteverket kan även exempelvis uppmärksamma att en framtida dom kan komma att leda till ett följdändringsbeslut. Skatteverket kan då behöva uppmärksamma domstolen på betydelsen av att domen ska kunna ligga till grund för ett följdändringsbeslut. Även om domstolen endast är skyldig att uttala sig om omständigheter som är relevanta för att målet ska kunna avgöras, så kan Skatteverket försöka förmå domstolen att uttala sig tydligare i de delar som kan leda till ett följdändringsbeslut.

Återförvisning

En domstol kan återförvisa ett ärende till Skatteverket för ny handläggning. Den fortsatta handläggningen utmynnar då inte i ett beslut om debiteringsåtgärder utan i ett omprövningsbeslut.

Utredningsskäl

Det finns olika anledningar till återförvisningar. Det kan exempelvis handla om utredningsskäl. Om domstolen anser att det krävs ytterligare utredning som lämpligen bör göras i en lägre instans, så kan domstolen återförvisa målet till den lägre instansen. En domstol kan beroende på omständigheterna återförvisa ett mål till en lägre domstol eller till Skatteverket. Om kammarrätten exempelvis anser att förvaltningsrätten borde ha utrett målet genom en muntlig förhandling så kan målet återförvisas till förvaltningsrätten för att så ska ske. Om kamarrätten skulle anse att Skatteverket skulle ha utrett någon fråga så kan ärendet återförvisas till Skatteverket.

Instansordningsprincipen

Återförvisning kan även ske med hänsyn till instansordningsprincipen. Denna princip innebär bl.a. att en domstol som huvudregel inte får pröva något som inte har bedömts i den tidigare instansen (jämför prop. 1971:30, del 2, s. 577 ff.). Ett inte ovanligt fall är då en lägre instans har avvisat ett överklagande och en högre instans ändrar detta beslut. I sådana fall är det, mot bakgrund av instansordningsprincipen, vanligtvis motiverat att undanröja den lägre instansens avvisningsbeslut och återförvisa ärendet för ny handläggning hos den lägre instansen.

Det kan även inträffa att en viss fråga av någon anledning inte har blivit prövad av den lägre instansen. Inom skatteförfarandet är det tillåtet att åberopa nya omständigheter, ny bevisning eller nya rättsliga grunder så länge saken inte ändras. Därutöver är det i vissa fall tillåtet att föra in en helt ny fråga under en process i förvaltningsrätten (67 kap. 32 § SFL). Trots dessa möjligheter att ändra och komplettera en talan kan domstolen anse att det är lämpligare att de nya omständigheterna ska prövas av en underinstans.

Prövning av kumulativa rekvisit

En annan anledning till återförvisning kan vara prövning av kumulativa rekvisit, d.v.s. en bestämmelse där alla rekvisit måste vara uppfyllda för att bestämmelsen ska bli tillämplig. Anta att Skatteverket avslår en ansökan om F-skatt på grunden att sökanden inom de senaste två åren har missbrukat ett godkännande för F-skatt och missbruket inte är obetydligt (9 kap. 1 § 3 SFL). Sökanden överklagar beslutet och en domstol kommer fram till att Skatteverket inte har haft skäl att avslå ansökan på denna grund. Domstolen kan då upphäva Skatteverkets beslut och återförvisa ärendet för prövning, om sökanden uppfyller övriga förutsättningar för godkännande för F-skatt.

Återförvisningsbeslut är som huvudregel inte överklagbara

Ett återförvisningsbeslut är enligt huvudregeln inte överklagbart. Ett beslut varigenom ett mål återförvisas till en lägre instans får endast överklagas om beslutet innefattar ett avgörande av en fråga som inverkar på målets utgång (34 § andra stycket FPL). Så är fallet om återförvisningsbeslutet t.ex. inbegriper en anvisning till den lägre instansen om vilka aspekter som denna ska beakta, eller ett ställningstagande i en eller flera av de frågor som målet omfattar. Att sådana återförvisningsbeslut är överklagbara är motiverat av rättsskyddsskäl, eftersom underinstansen normalt är bunden av den återförvisande domstolens bedömning.

Vad krävs för att få överklaga ett återförvisningsbeslut?

Huvudregeln om ett överklagandeförbud innebär att Skatteverket i de flesta fall får acceptera domstolens återförvisningsbeslut, även om Skatteverket skulle anse att en fortsatt handläggning i domstolen hade varit lämpligare.

För att få överklaga ett återförvisningsbeslut är det inte tillräckligt att beslutet får effekter för parterna i form av fördröjd tidsåtgång till överklagandeprocessen. Det krävs i stället att domstolen ska ha uttalat sig i en fråga på så sätt att detta kommer inverka ärendets utgång i den lägre instansen. I ett avgörande rörande arbetsgivaravgifter för en förmån av fri dagstidning uttalade förvaltningsrätten att det för vissa av de anställda, men inte alla, fick anses vara nödvändigt att få tidningen levererad hem till sig redan på morgonen för att arbetet skulle kunna utföras och att det därför var nödvändigt att individualisera mottagarna och deras arbetsuppgifter för att kunna bedöma frågan om skatteplikt. Förvaltningsrätten återförvisade målet till Skatteverket för ytterligare utredning. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att domskälen innehöll ett principiellt ställningstagande i skattepliktsfrågan som kunde komma att läggas till grund för de nya bedömningar som skulle göras med anledning av återförvisningen. Återförvisningsbeslutet ansågs därför vara överklagbart (RÅ 2004 ref. 15).

I ett mål om företrädaransvar ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att kammarrätten inte kunde återförvisa ett mål till förvaltningsrätten enbart i syfte att parterna skulle pröva om det fanns förutsättningar att ingå en överenskommelse om betalningsskyldigheten. Det var nämligen möjligt att ingå en sådan överenskommelse även under målets handläggning i kammarrätten. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att återförvisningsbeslutet uppenbarligen grundade sig på uppfattningen att de objektiva och subjektiva förutsättningar som lagstiftningen uppställer för företrädaransvar var uppfyllda i målet. Återförvisningsbeslutet var därför överklagbart (RÅ 2006 ref. 20).

Ett ställningstagande i ett återförvisningsbeslut är bindande

Skatteverket är som huvudregel bundet av den högre instansens ställningstagande i samband med den fortsatta handläggningen efter en återförvisning. Om Skatteverket inte håller med om domstolens ställningstagande ska återförvisningsbeslutet överklagas – i det fall detta är möjligt.

Det finns ett litet undantag från principen om att ett återförvisningsbeslut är bindande. Efter återförvisningen kan en ny utredning eller andra omständigheter ställa saken i ett annat läge. Det kan också framstå som att överinstansen förbisett en viktig omständighet eller gjort en felbedömning (jämför RÅ79 1:95). Denna situation bör dock endast kunna bli aktuell i rena undantagsfall.

En återförvisning återställer inte de tidsfrister som gäller för ett omprövningsbeslut

Ett omprövningsbeslut till nackdel för den som beslutet gäller ska enligt huvudregeln meddelas inom två år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (66 kap. 21 § SFL). Skatteverket har under vissa förutsättningar möjlighet att fatta ett nackdelsbeslut efter tvåårsfristen, bl.a. genom reglerna om efterbeskattning (66 kap. 27 § SFL).

Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att en återförvisning inte återställer några tidsfrister och vidare har domstolen av den anledningen underlåtit att återförvisa mål till Skatteverket eftersom gällande tidsfriser löpt ut (RÅ 1995 ref. 27, RÅ 1999 ref. 52 och RÅ 2008 ref. 37). Samtliga mål har gällt tvåårsfristen för ordinarie omprövning, men samma princip bör gälla även den frist som gäller för efterbeskattning. Eftersom handläggningstiden i domstol ofta innebär att de aktuella tidsfristena hinner löpa ut innebär Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden att Skatteverkets möjligheter att fatta ett nytt beslut är begränsade.

Nytt beslut trots att tidsfristerna har löpt ut

I vissa fall har domstolarna emellertid ansett att Skatteverket har möjlighet att fatta ett nytt beslut, trots att tidsfristerna har löpt ut. I ett mål om inkomstbeskattning hade kammarrätten i domslutet uttalat att värdet på inventarier skulle beräknas på ett visst sätt, samt att målet överlämnades till Skatteverket för fortsatt handläggning. Skatteverket överklagade domen och ansåg att det fanns hinder för fortsatt handläggning, eftersom domstolen varken hade undanröjt något beslut eller uttryckligen återförvisat ärendet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att innebörden av kammarrättens dom var klar och entydig samt att det inte fanns något formellt hinder för fortsatt handläggning, även om domslutet inte föreskrev något uttryckligt om undanröjande eller återförvisning (RÅ 2004 ref. 63).

I detta ärende hade tidsfristerna för omprövning sedan länge löpt ut. Eftersom Skatteverket skulle bestämma ett marknadsvärde framstår det som mindre sannolikt att domstolarna har ansett att Skatteverket endast skulle fatta beslut om debitering och övriga verkställighetsåtgärder. Detta avgörande är därför svårt att förena med övriga exempel från praxis. En möjlig förklaring kan vara att det i detta avgörande inte var fråga om några formella brister. Den del som återförvisades var alltså en materiell sakfråga som domstolen själv hade kunna besluta om, men domstolen ansåg möjligen att det var lämpligare att Skatteverket gjorde den fortsatta utredningen och beräkningen.

Otydliga och icke verkställbara domar

Sakprocessen kräver att domstolen utformar sina domslut så konsekvent och tydligt att Skatteverket utan svårigheter kan utläsa vilken fråga som prövats och om prövningen har inneburit någon ändring,och i så fall i vilket avseende (prop. 1989/90:74 s. 381).

En domstols avgörande ska vara självbärande

En domstols avgörande, d.v.s. den första sidan i dokumentet där domslutet eller beslutet framgår, ska vara självbärande. Skatteverket ska kunna verkställa domen utan att behöva läsa domskälen. I sammanhanget kan noteras att motiveringen till ett avgörande, d.v.s. domskälen eller skälen för beslutet, normalt inte kan överklagas, utan det är endast själva utgången i målet som kan överklagas (jämför RÅ 2006 ref. 21, HFD 2013 not. 49 och RÅ 1990 not. 45).

Ibland är domstolens domar inte så tydliga som de borde vara. Det kan röra sig om en otydlig formulering eller en uppenbar felskrivning i domslutet. Det kan också uppstå oklarheter kring vilket beslut som har undanröjts vid en återförvisning. Ibland kan det även vara oklart om det är fråga om en återförvisning eller om domstolen enbart har avsett att Skatteverket ska fatta ett beslut om debiteringsåtgärder.

Rättsfall om otydliga och icke verkställbara domar

I ett avgörande hade en domstol i både domskäl och domslut klart uttalat en viss viljeyttring, men samtidigt fanns det en mening i domslutet som gav uttryck för den totala motsatsen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att denna del av domslutet var en uppenbar felskrivning som man kunde bortse ifrån (RÅ 2004 ref. 13). Detta avgörande visar på att det finns ett visst utrymme att bortse från en felaktig formulering i ett domslut när man fastställer innebörden av en dom.

Rättsfall: mervärdesskatten kunde inte beräknas

I ett mål om mervärdesskatt hade kammarätten delvis bifallit bolagets överklagande som gällde avdrag för ingående mervärdesskatt som var hänförlig till omkostnader i samband med genomförandet av en nyemission och framtagandet av ett optionsprogram. Överklagandet i övrigt hade avslagits, vilket innebär att något avdrag inte medgavs för ingående mervärdesskatt som var hänförlig till kostnader för notering på börsen. Det framgick inte av domskälen eller överklagandet hur stor del av det totala yrkade beloppet som avsåg nyemissionen och optionsprogrammet respektive noteringen. Då uppgifterna i kammarrättens dom inte var tillräckliga för att mervärdesskatten skulle kunna beräknas återförvisades målet till kammarrätten (RÅ 2005 not. 92).

Rättsfall: uppgifterna i domen var inte tillräckliga för att räkna ut förmånsvärdet

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett mål om arbetsgivaravgifter undanröjt och återförvisat målet till kammarrätten, eftersom uppgifterna i domen inte var tillräckliga för att läggas till grund för beslut om debiteringsåtgärder. Kammarrätten hade i domslutet uttalat att ”underlaget för arbetsgivaravgifter ska sättas ned i enlighet med det som uttalats i domskälen samt att underlaget för påfört avgiftstillägg ska sättas ned i motsvarande mån”. I domskälen hade kammarrätten bl.a. uttalat att ”förmånsvärdet för deltagande anhöriga som vistats på Barbados kortare tid än tretton dagar bör sättas ned med ett värde motsvarande tre respektive fyra nätters övernattning om 750 kr per natt och underlaget för arbetsgivaravgifter ska justeras i enlighet härmed”. Högsta domstolen konstaterade att uppgifterna i domen inte var tillräckliga för att kunna läggas till grund för ett beslut om särskilda debiteringsåtgärder (RÅ 2003 not. 122).

Rättsfall: inhämtning och bedömning av uppgifter som domstolen inte tagit ställning till

I ett mål om mervärdesskatt hade kammarrätten tagit ställning till ett bolags skattskyldighet och redovisningsskyldighet under en viss period, men inte till storleken av den ingående och utgående mervärdeskatten. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att Skatteverkets skatteberäkning inte kunde genomföras på ett tillförlitligt sätt om beräkningen förutsatte att man inhämtade och bedömde uppgifter som domstolen inte hade tagit ställning till. Eftersom någon beräkning av skattens storlek inte varit möjlig att göra på grundval av uppgifterna i domen återförvisades målet till kammarrätten (RÅ 1995 ref. 94).

Rättsfall: inget hinder för fortsatt handläggning, trots att omprövningsfrister hade löpt ut och domslutet inte föreskrev något uttryckligt om undanröjande eller återförvisning

I ett mål om inkomstbeskattning hade kammarrätten i domslutet uttalat att värdet på inventarier skulle beräknas på ett visst sätt, samt att målet överlämnades till Skatteverket för fortsatt handläggning. Skatteverket överklagade domen och ansåg att det fanns hinder för fortsatt handläggning, eftersom domstolen varken hade undanröjt något beslut eller uttryckligen återförvisat ärendet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att innebörden av kammarrättens dom var klar och entydig samt att det inte fanns något formellt hinder för fortsatt handläggning, även om domslutet inte föreskrev något uttryckligt om undanröjande eller återförvisning (RÅ 2004 ref. 63).

I detta ärende hade tidsfristerna för omprövning sedan länge löpt ut. Eftersom Skatteverket skulle bestämma ett marknadsvärde framstår det som mindre sannolikt att domstolarna har ansett att Skatteverket endast skulle fatta beslut om debitering och övriga verkställighetsåtgärder. En möjlig förklaring kan vara att det i detta avgörande inte var fråga om några formella brister. Den del som återförvisades var alltså en materiell sakfråga som domstolen själv hade kunna besluta om, men domstolen ansåg möjligen att det var lämpligare att Skatteverket gjorde den fortsatta utredningen och beräkningen.

Rättsfall: återförvisningen var egentligen att betrakta som en anvisning om att fatta ett beslut om debiteringsåtgärder

I ett mål om inkomstbeskattning hade Skatteverket endast yrkat att skatteflyktslagen skulle tillämpas (lagen [1995:575] mot skatteflykt). I detta mål hade Skatteverket alltså inte fattat något omprövningsbeslut utan målet inleddes genom en ansökan hos förvaltningsrätten. När målet hamnade i Högsta förvaltningsdomstolen ansåg emellertid domstolen att bestämmelserna i inkomstskattelagen skulle tillämpas i stället för skatteflyktlagen. I domslutet förklarade Högsta förvaltningsdomstolen att den enskilde skulle beskattas på ett visst sätt och återförvisade målet till Skatteverket för vidare handläggning (se HFD 2012 ref. 20). I ett senare resningsärende förklarade Högsta förvaltningsdomstolen att återförvisningen var att betrakta som en anvisning om att Skatteverket skulle fatta ett beslut om debiteringsåtgärder (HFD 2013 ref. 85).

Handläggningsåtgärder efter ett domstolsavgörande

Efter att en domstol har medddelat ett avgörande ska Skatteverket vidta de debiteringsåtgärder och övriga verkställighetsåtgärder som krävs med anledning av domen. Beroende på omständigheterna så utmynnar Skatteverkets fortsatta handläggningsåtgärder antingen i ett beslut om debiteringsåtgärder, ett nytt obligatoriskt omprövningsbeslut eller ett vanligt omprövningsbeslut. Det kan även bli aktuellt att Skatteverket med anledning av domen fattar ett följdändringsbeslut för en annan skattskyldig person eller en annan period än vad som har prövats i domen.

Om domstolen helt eller delvis bifaller ett överklagande

Om domstolen helt eller delvis bifaller ett överklagande ska Skatteverket i de flesta fall fatta ett beslut om debiteringsåtgärder i enlighet med domslutet. Om ett domslut är otydligt så ska det tolkas med hjälp av domskälen. Det är i undantagsfall möjligt att bortse från en uppenbar felskrivning i ett domslut.

En återförvisning återställer inte de tidsfrister som gäller för omprövning. Det är däremot möljigt för Skatteverket att fatta ett nytt omprövningsbeslut vid en återförvisning där en materiell bedömning i sak ska göras (jämför RÅ 2004 ref. 63).

Om det under handläggningen i domstol uppstår en ny fråga som inte tidigare har prövats av Skatteverket

Om det under handläggningen i domstol uppstår en ny fråga som inte tidigare har prövats av Skatteverket, och som domstolen inte tillåter klaganden att föra in i processen, så kan domstolen överlämna denna till Skatteverket för vidare handläggning. I detta fall initieras ett nytt ärende hos Skatteverket.

Ibland ska domen verkställas genom ett debiteringsbeslut och inte ett omprövningsbeslut

I vissa fall ska Skatteverket verkställa domen genom ett beslut om debiteringsåtgärder och inte genom ett nytt omprövningsbeslut, även om ordet återförvisning har använts av domstolen (HFD 2013 ref. 85). Om domslutet är oklart kan man försöka hämta ledning i domskälen.

Om domen trots tolkning inte kan verkställas ska den överklagas

Om det trots tolkning inte går att verkställa domen så ska Skatteverket som en sista utväg överklaga domen på grunden att den inte är verkställbar.