Fysiska personer och dödsbon får ha investeringssparkonton. Enbart investeringstillgångar d.v.s. vissa värdepapper och kontanter får förvaras där.
Ett investeringssparkonto är ett konto som avses i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto (ISKL) (42 kap. 35 § IL).
En kontoinnehavare är den som har ett investeringssparkonto (4 § ISKL). Det får bara finnas en innehavare till ett konto och det måste vara en fysisk person eller ett dödsbo. Det finns inget hinder för att en person kan ha flera investeringssparkonton. Juridiska personer får däremot inte inneha något investeringssparkonto. Kontoinnehavaren får inte överlåta sitt investeringssparkonto (9 § ISKL).
Man får förvara investeringstillgångar på ett investeringssparkonto (6 § ISKL och 10 § ISKL). Dessa är:
Skatteverket anser att utländska fonder kan jämställas med svenska investeringsfonder om de uppfyller vissa krav. Begreppet investeringsfond har ändrats till värdepappersfond och specialfond. Eftersom det bara är en ändring av begreppet innebär det att Skatteverkets ställningstagande även ska tillämpas på värdepappersfonder och specialfonder.
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att en utländsk fond som är en juridisk person inte motsvarar en svensk specialfond vid tillämpning av bestämmelserna om schablonintäkt enl. 42 kap. 43-44 §§ IL (se Skatteverkets rättsfallskommentar HFD, mål nr 4530-15 – Utländsk fond som är en juridisk person motsvarar inte en svensk specialfond).
Skatteverket anser att denna dom inte blir tillämplig på vilka tillgångar som är tillåtna att förvara på ett investeringssparkonto. Syftet med ISKL är ett annat än när det gäller bestämmelserna om skattskyldighet för fonder enligt IL, KupL samt reglerna om schablonintäkt för delägare. Detta innebär att andelar i en utländsk fond som är en juridisk person kan vara investeringstillgångar enligt 6 § ISKL trots att de inte är andelar i en s.k. UCITS-fond.
Bestämmelserna om vad man får förvara på ett konto finns i 16 § samt 17-19 §§ ISKL.
Med begreppet upptagen till handel på en reglerad marknad avses reglerade marknadsplatser i hela världen. Termen handelsplattform omfattar däremot bara företeelser inom EES-området (2 § ISKL).
Civilrättsligt är ett finansiellt instrument upptaget till handel om börsen har beslutat om detta enligt 13 kap. 3 § värdepappersmarknadslagen (2007:528).
Högsta förvaltningsdomstolen anser att bedömningen av om ett finansiellt instrument ska anses vara upptagen till handel på en reglerad marknad enbart ska göras utifrån vad som gäller enligt den näringsrättsliga regleringen för denna form av marknadsplats. Avgörande för bedömningen om ett finansiellt instrument är en investeringstillgång enligt 6 § ISKL blir därmed om en reglerad marknad har tagit upp det finansiella instrumentet till handel. Domstolen konstaterar att lagtexten inte uppställer några krav på att tillgångarna ska omsättas med viss regelbundenhet på marknadsplatsen. Det finns inte heller någon hänvisning i lagtexten eller i förarbeten till uttrycket marknadsnoterad i 48 kap. 5 § IL (HFD 2015 ref. 14). Skatteverkets uppfattning är att avgörandet från Högsta förvaltningsdomstolen även kan tillämpas på 6 § punkt 2 ISKL även om detta inte prövades av domstolen. Detta innebär att ett finansiellt instrument som handlas på en handelsplattform (MTF) är en investeringstillgång från den dag då handeln ska påbörjas enligt beslut från handelsplattformens ledning eller motsvarande (Skatteverkets ställningstagande Kontrolluppgiftsskyldighet för schablonintäkt vid överföring till ett investeringssparkonto punkt 4.2).
Kontofrämmande tillgångar är finansiella instrument som inte är investeringstillgångar (8 § ISKL). De vanligaste kontofrämmande tillgångarna är:
Kontofrämmande tillgångar får bara i undantagsfall föras över till och förvaras på ett investeringssparkonto (14 § ISKL).
Om inte de kontofrämmande tillgångarna övergår till att bli investeringstillgångar ska de tas ut från kontot efter en viss tid.
Skatteverket anser att lagen om investeringssparkonto inte ger utrymme för att ingå blankningsavtal av aktier på ett investeringssparkonto. Det är inte heller möjligt att föra över lånade aktier direkt till ett investeringssparkonto. Lånade aktier måste först föras över och förvaras på ett depåkonto. Därefter kan kontohavaren, som ägare till dessa aktier, föra över dem till ett eget investeringssparkonto.
En kontoinnehavare får bara föra över investeringstillgångar som han eller hon själv äger till sitt eget investeringssparkonto (12 § ISKL). Kontofrämmande tillgångar får bara föras över till ett annat konto som inte är ett investeringssparkonto (21 § ISKL).
Investeringstillgångar som har överlåtits genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt får föras över till ett annat investeringssparkonto (24 § ISKL). Om det är kontofrämmande tillgångar som har överlåtits genom arv, m.m. får de föras över till ett konto som inte är investeringssparkonto (25 § ISKL).
En pappa vill ge 300 aktier i Volvo i gåva till sin dotter. Dottern vill förvara aktierna på sitt investeringssparkonto. Eftersom en kontoinnehavare bara får föra över investeringstillgångar som han eller hon själv äger till sitt investeringssparkonto kan pappan inte föra över aktierna från sin depå till dotterns investeringssparkonto. Pappan får istället föra över aktierna till dotterns värdepapperskonto eller depå. Dottern får sen själv föra över aktierna till sitt investeringssparkonto.
Om pappan istället hade haft aktierna i Volvo på ett eget investeringssparkonto hade han kunnat föra över dem direkt till sin dotters investeringssparkonto eftersom överföringen sker genom en gåva (24 § ISKL).
Värdepapper som förvaras på en kapitalförsäkring ägs inte av försäkringsinnehavaren utan av försäkringsbolaget. Skatteverkets uppfattning är att dessa värdepapper därför inte kan föras över direkt till ett investeringssparkonto. Däremot kan försäkringsinnehavaren först förvärva värdepapperna från försäkringsbolaget och lägga in dem på en vanlig depå. Därefter går det bra att föra över dem från den egna depån till ett eget investeringssparkonto. Överföringen från depån till investeringssparkontot är en överföring som innebär att värdepapperna är avyttrade. Försäkringsinnehavaren anses vanligtvis ha förvärvat värdepapperna till marknadsvärdet vid uttaget/förvärvet vilket då blir hans eller hennes anskaffningsvärde.
Det finns flera krav som ska vara uppfyllda för att investeringstillgångar ska få föras över till ett investeringssparkonto från någon annan än kontoinnehavaren i samband med kontoinnehavarens förvärv av tillgångar (13 § ISKL). Ett första krav är att förvärvet har skett på en reglerad marknad eller handelsplattform. Från detta finns flera uppräknade undantag om det som förvärvas grundar sig på tillgång som förvaras på kontot och förvärvet har skett:
Investeringstillgångar får också överföras från någon annan än kontohavaren i samband med förvärvet om det har skett:
I vissa fall får även kontofrämmande tillgångar föras över till ett investeringssparkonto från någon annan än kontoinnehavaren (14 § ISKL). Kontofrämmande tillgångar får föras över till ett investeringssparkonto om förvärvet skedde från den som har emitterat tillgångarna om:
Skatteverket anser att emitteringsdagen är den dagen då tilldelningen av aktierna sker (Skatteverkets ställningstagande Kontrolluppgiftsskyldighet för schablonintäkt och överföring till ett investeringssparkonto punkt 4.5).
Om de tillgångar som grundar ett förvärv förvaras på kontot får kontofrämmande tillgångar föras över om de avser ersättning vid
Överföringen måste ske i samband med kontoinnehavarens förvärv av tillgångarna. Kontofrämmande tillgångar enligt 7 § ISKL, t.ex. kvalificerade andelar, får däremot inte föras över till kontot.
Nytt: 2017-05-11
Onoterade inköpsrätter som delas ut till aktieägarna i ett bolag som är noterat på en reglerad marknad eller på en handelsplattform kan föras över till investeringssparkontot med stöd av 14 § första stycket 5 ISKL. En förutsättning är dock att aktierna i det bolag som delar ut inköpsrätterna (AB A) förvaras på aktieägarens investeringssparkonto vid utdelningstillfället. De onoterade inköpsrätterna får förvaras på investeringssparkontot till och med den sextionde dagen efter utgången av det kvartal då tillgångarna förtecknades på kontot (17 § ISKL).
Inköpsrätterna innebär en rätt för innehavaren att inom en viss tid köpa aktier i ett annat bolag (AB B). Om aktieägaren utnyttjar inköpsrätterna till köp av aktier i AB B får dessa aktier föras över till investeringssparkontot under förutsättning att de är investeringstillgångar. Däremot får aktierna i AB B inte får föras över till kontot om de är kontofrämmande tillgångar vid överföringen eftersom en sådan överföring inte omfattas av bestämmelserna i 14 § ISKL.
En förutsättning för att få förvärva finansiella instrument till ett investeringssparkonto enligt 13 § eller 14 § ISKL är att de betalas med tillgångar som förvaras på investeringssparkontot (15 § ISKL).
Skatteverket anser att en onoterad betald tecknad aktie (BTA) får föras över till ett investeringssparkonto under förutsättning att den nyemitterade aktien, som aktieägaren sen får i utbyte mot den betalda tecknade aktien, är en investeringstillgång eller kommer att bli det inom 30 dagar från emissionsdagen. Detta innebär att en onoterad BTA får föras över till kontot om den kommande aktien uppfyller villkoren för att få överföras till ett investeringssparkonto (Skatteverkets ställningstagande Kontrolluppgiftsskyldighet för schablonintäkt och överföring till ett investeringssparkonto punkt 4.6).
I samband med en börsintroduktion sker ofta en nyemission för att öka aktiespridningen i bolaget. Det är inte ovanligt att även de tidigare aktieägarna samtidigt säljer en del av sitt aktieinnehav.
Nya aktieägare som anmäler sig för att köpa dessa aktier kan föra över dem till ett investeringssparkonto under vissa förutsättningar. Dessa beror dels på om aktierna är investeringstillgångar eller inte vid överföringen och dels på vem förvärvet sker från.
Om aktierna är investeringstillgångar när de läggs in på kontot måste förvärvet ske från investeringsföretaget för att aktierna ska få föras över till kontot (13 § punkt 4 ISKL). Förvärvet kan inte ske från den som emitterat tillgången eftersom förvärvet inte grundar sig på någon rätt som förvaras på kontot enligt 13 § punkt 3 ISKL.
Om aktierna är kontofrämmande tillgångar när de läggs in på kontot kan förvärvet ske från den som har emitterat tillgången om de kommer att noteras senast 30 dagar efter emissionen (14 § punkt 1 ISKL).
Skatteverket anser att det aldrig är möjligt att föra över aktier som förvärvas direkt från bolagets aktieägare (Skatteverkets ställningstagande Kontrolluppgiftsskyldighet för schablonintäkt och överföring till ett investeringssparkonto punkt 4.8).
En option, till exempel en aktieoption, som uppfyller kravet på att vara en investeringstillgång enligt 6 § ISKL får förvaras på ett investeringssparkonto. Om denna option utnyttjas genom lösen innebär detta att köpet av aktien sker indirekt via optionen.
Skatteverket anser att en tillgång som förvärvas genom lösen av en option, som uppfyller kraven på att vara en investeringstillgång, får överföras till samma investeringssparkonto som optionen förvaras på. Detta gäller trots att förvärvet inte sker på någon reglerad marknadsplats eller handelsplattform. Skatteverket anser att optionen uppfyller de krav som finns i lagen för att säkerställa att ersättningen för att förvärva aktien baseras på marknadsmässiga grunder (Skatteverkets ställningstagande Kontrolluppgiftsskyldighet för schablonintäkt och överföring till ett investeringssparkonto punkt 3.2).
En kontoinnehavare kan inte föra över en investeringstillgång från ett investeringssparkonto till en egen depå (eller värdepapperskonto). Istället måste han eller hon sälja tillgången när den förvaras på kontot och köpa motsvarande värdepapper som placeras i depån. Det är dock tillåtet att föra över investeringstillgångar från ett investeringssparkonto till ett annat eget investeringssparkonto (20 och 21 §§ ISKL).
I vissa angivna fall får kontoinnehavaren genom försäljning, byte eller liknande, överlåta investeringstillgångar till någon annan (22 § ISKL). Bestämmelsen är uttömande vilket innebär att det bara är tillåtet att föra över investeringstillgångar från ett konto under förutsättning att överlåtelsen har skett:
Det är t.ex. inte tillåtet att föra över tillgångar från ett investeringssparkonto till en kapitalförsäkring genom en försäljning direkt till försäkringsbolaget. Det är däremot tillåtet att föra över kontofrämmande tillgångar från ett investeringssparkonto till en egen depå (21 § ISKL). Detta gäller även om de kontofrämmande tillgångarna kommer att bli investeringstillgångar inom en snar framtid och då inte längre får tas ut från investeringssparkontot (17 och 18 §§ ISKL).
När en tillgång inte längre får förvaras på ett investeringssparkonto ska den tas ut från kontot.
Ett konto upphör inte att vara ett investeringssparkonto bara för att kontofrämmande tillångar förtecknas eller förvaras på kontot (28 § ISKL samt ögb p.2 och 3 till SFS 2015:30).
En tillgång som varit en investeringstillgång men som blir kontofrämmande ska tas ut senast den 60:e dagen efter det kvartal då tillgången blev kontofrämmande (17 § ISKL). Det innebär att om en aktie avnoteras i maj (d.v.s. under andra kvartalet) ska den tas ut senast den 29 augusti. Om en sådan tillgång inte tas ut från kontot ska den från och med den 30 augusti beskattas på samma sätt som värdepapper i t.ex. en depå. Anskaffningsutgiften på dessa tillgångar ska då motsvara tillgångarnas marknadsvärde när den felaktiga förvaringen påbörjades d.v.s. den 30 augusti (44 kap. 22d § IL).
Om kontoinnehavaren har fått en tillgång i utdelning som är kontofrämmande, ska den tas ut senast den 60:e dagen efter det kvartal då tillgången fördes in på kontot, om inte tillgången innan dess övergår till att bli en investeringstillgång (17 § ISKL). Det innebär att om aktierna sätts in i augusti ska de tas ut senast den 29 november. De felaktigt förvarade tillgångarna ska från och med 30 november beskattas på vanligt sätt d.v.s. som om de förvarats på en vanlig depå. Anskaffningsutgiften på tillgångarna motsvarar tillgångarnas marknadsvärde när den felaktiga förvaringen påbörjades d.v.s. den 30 november (44 kap. 22d § IL).
En tillgång som man köper från den som emitterar den och avsikten är att den ska bli upptagen till handel på en reglerad marknad eller en handelsplattform, ska tas ut senast den 60:e dagen efter det att tillgången emitterats om inte tillgången innan dess övergår till att bli en investeringstillgång (18 § ISKL). Det innebär att om aktierna emitteras den 1 mars och de inte noteras ska de tas ut senast den 30 april. Om de nyemitterade aktierna inte tas ut från kontot ska de från och med den 1 maj beskattas på vanligt sätt d.v.s. som om de förvarats på en vanlig depå från början.
En kvalificerad aktie ska tas ut från kontot senast den 30:e dagen efter den dag då tillgången omklassificerats som en kvalificerad andel eller förtecknats på kontot (19 § ISKL). Det innebär att om en aktie omklassificeras den 31 oktober ska den tas ut senast den 30 november. Om aktierna inte tas ut från kontot ska anskaffningsutgiften för de kvalificerade aktierna beräknas enligt de allmänna bestämmelserna i IL (prop. 2011/12:1 s. 523). Detta innebär att anskaffningsutgiften vanligtvis uppgår till det som kontoinnehavaren betalade för respektive tillgång med tillämpning av reglerna i 57 kap. IL.
Ett investeringssparkonto upphör när det avslutats. Ett investeringssparkonto får inte avslutas om det förvaras investeringstillgångar på kontot eller om sådana tillgångar har förvärvats men ännu inte har förtecknats på kontot (27 § ISKL). Detta innebär att kontoinnehavaren normalt måste sälja tillgångarna på kontot innan kontot kan avslutas.
Ett investeringssparkonto upphör även som huvudregel när ägaren av kontot eller investeringsföretaget inte följer bestämmelserna som gäller för investeringssparkontot (28 – 29 §§ ISKL). Exempel på detta är när reglerna för överföringar till kontot inte följs.
Från och med den 1 mars 2015 upphör inte ett konto att vara ett investeringssparkonto enbart för att kontofrämmande tillgångar förs över eller förvaras på kontot eller för att investeringsföretaget inte lämnar information till kontoinnehavaren enligt 31 § ISKL om att kontofrämmande tillgångar förvaras på kontot (28 § ISKL). Bestämmelsen kan tillämpas retroaktivt under förutsättning att kontoinnehavaren begär det (ögb p 2 och 3 SFS 2015:30).