En utomlands bosatt fysisk person som bedriver näringsverksamhet i Sverige är bokföringsskyldig i Sverige. Här kan du läsa hur bokföringsskyldigheten ska fullgöras och om vilka särskilda regler som då gäller för den utländska fysiska personen.
Läs om beskattningen av utländska fysiska personers näringsverksamhet i Sverige under Fast driftställe.
En utomlands bosatt fysisk person som bedriver näringsverksamhet i Sverige bokföringsskyldig för den verksamheten. En utländsk fysisk person som äger eller brukar en näringsfastighet som avses i 2 kap. 14 § IL anses alltid bedriva näringsverksamhet. Uthyrning av en privatbostasfastighet som avses i 2 kap. 13 § IL anses inte utgöra näringsverksamhet (2 kap. 7 § BFL). Bokföringsskyldigheten regleras från och med den 1 juli 2017 i bokföringslagen och inte i filiallagen.
Bokföringsskyligheten gäller oavsett om den fysiska personen behöver ha föreståndare för verksamehten eller inte (prop. 2016/17:149 s. 31).
Som huvudregel ska utomlands bosatta fysiska personer tillämpa de regler som gäller för svenska enskilda näringsidkare.
En utomlands bosatt fysisk person som bedriver näringsverksamhet i Sverige ska ha en egen bokföring som är skild från den fysiska personens bokföring i övrigt (4 kap. 9 § BFL).
Bokföringslagens regler om hur den löpande bokföringen ska avslutas gäller för den del av verksamheten som bedrivs i Sverige. En utomlands bosatt fysisk person ska avsluta den löpande bokföringen på samma sätt som en svensk enskild näringsidkare.
En enskild näringsidkare som uppfyller kraven för ett större företag ska avsluta den löpande bokföringen med en årsredovisning (6 kap. 1 § BFL). En enskild näringsidkare är ett större företag om det uppfyller mer än ett av följande villkor:
De två villkoren som är uppfyllda ska vara samma två år i rad.
Vid bedömningen är det endast verksamheten i den svenska delen som ska räknas med.
Om den enskilda näringsidkaren inte är skyldig att avsluta den löpande bokföringen med en årsredovisning ska han eller hon i stället upprätta ett årsbokslut (6 kap. 3 § BFL).
Utomlands bosatta fysiska personer som omfattas av filiallagen och som bedriver verksamhet i Sverige omfattas av bokföringslagens regler om arkivering. Det innebär att räkenskapsinformationen ska hållas tillgänglig i Sverige fram till och med det sjunde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades (7 kap. 2 § BFL). Det gäller även efter det att verksamheten har avslutats i Sverige.
En utomlands bosatt fysisk person som inte är bokföringsskyldig enligt BFL kan i vissa fall vara skattskyldig för inkomst från ett fast driftställe i Sverige. Näringsidkaren ska då i skälig omfattning se till att det finns underlag för att kunna fullgöra sin uppgiftsskyldighet i samband med beskattningen. Underlaget utgörs av räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation (39 kap. 3 § SFL).
I skatteförfarandeförordningen framgår vilka uppgifter näringsidkaren ska lämna för näringsverksamheten: om intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter, skattemässiga avsättningar, tillgångar, skulder, avsättningar och obeskattade reserver samt om eget kapital (6 kap. 9 § SFF).
Det innebär att det måste finnas räkenskaper eller liknande som underlag för de olika poster som deklarationen för det fasta driftstället ska innehålla. Underlaget ska bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår som underlaget avser (9 kap. 1 § SFF). Någon skyldighet, motsvarande den i bokföringslagen, att bevara underlaget i Sverige finns inte i SFL.
Om verksamheten ska beskattas i Sverige ska resultatet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder och god redovisningssed (14 kap. 2 § IL).
Den generella dokumentationsskyldigheten i skatteförfarandelagen.